Meriter

Fahlmark (Fahlmarck), Eric Jacob Mauritz, f. 24 maj 1799 i Västerås, d. i Sydamerika. Föräldrar: handelsmannen Erik Fahlmark och Christina Elisabeth Mellanhafwer. Sergeant vid Svea artillerireg. 27 okt. 1819; underlöjtnant 30 mars 1820; elev vid Högre artilleriläroverket 9 jan. 1822–29 nov. 1823; erhöll 22 mars 1825 ett års utrikes permission, förlängd för ytterligare ett år 7 mars 1826, avsked med tillstånd att kvarstå som underlöjtnant med ytterligare ett års utrikes permission 16 maj 1827; ströks ur rullorna 25 okt. 1828 såsom utebliven över den beviljade tiden; extra styrman på fregatten av Chapman 1825–26; i republiken Colombias tjänst som geodet med verksamhet på Panamanäset; medarbetare till J. A. Lloyd vid rekognosceringsarbeten där 1828–29.

Biografi

F., som gjort beaktade insatser för rekognosceringen av Panamanäset, är personligen föga känd. I utländsk litteratur har hans namn förvrängts (Falcmar, Fallmac, Falmarc). Han har i Hallendorffs bok om Panama identifierats som fd. underlöjtnant vid Svea artilleri. F. hade vid undergången underofficersexamen »ådagalagt en vidsträcktare kunskap uti artilleri vetenskap en än av underofficerare kan fordras». Han utexaminerades 1823 från Högre artilleriläroverket vid Marieberg. Våren 1825 företogos värvningar för att få bemanning till de svenska krigsfartygen »Tapperheten» och »af Chapman». Dessa skulle genom den omdebatterade s. k. skeppshandeln försäljas till den nygrundade sydamerikanska staten Colombia. F. beviljades vid samma tid, som dessa värvningar som bäst pågingo, ett års utrikes permission för att »ingå i någon främmande makts tjänst». Hans permission förlängdes sedan ytterligare två år, innan han 1828 ströks ur rullorna. Flera av de sjöofficerare, som medföljde de båda svenska krigsfartygen hade från början för avsikt gå i colombiansk tjänst, men förbud utfärdades sedermera häremot. Från Helsingörs redd avseglade fregatten af Chapman 3 aug. 1825 med major C. R. Nordenskjöld som befälhavare och ankrade utanför Cartagena i slutet av oktober. Här kvarlåg fartyget till 27 mars 1826, då det lämnade Colombia, utan att något köp blivit av, eftersom besättningen ej fick gå i colombiansk tjänst. I fregattens loggbok meddelas dock under 25 mars 1826 följande: »avpolleterat extra styrman E. I. M. Fahlmark».

F. gick i colombiansk geodetisk tjänst. När presidenten Bolivar uppvaktades av en brittisk kapten John Augustus Lloyd, som erbjöd sig göra avvägningar och mätningar på det Colombia då tillhöriga Panamanäset, gav presidenten blott tveksamt sitt medgivande och detacherade F. som hans medarbetare. Lloyd och F. synas ha samarbetat väl, och Lloyd kallar i en reseberättelse 1829 sin »brother officer of engineers» för en »god matematiker med stor förmåga att göra korrekta observationer». I förbigående omnämnes han av Lloyd som »Captain F.», en titel F. möjligen fått i Colombias tjänst. De startade sitt rekognosceringsarbete från Stillahavssidan 5 maj 1828, men redan i slutet av juni, när de nådde fram till floden Chagres, måste de avbryta arbetet för året på grund av regnen och trakasserier från militärguvernören Sardos sida. I febr. 1829 fortsatte de sitt arbete, som torde varit avslutat, när Lloyd 26 nov. s. å. berättar därom i Royal Society i London. Projektet omfattade förslag dels till järnväg (2 alternativ), dels till kanal. Från Atlantsidan skulle floden Chagres utnyttjas till sin förening med floden Trinidad och därifrån järnväg anläggas. Kanallinjen däremot skulle följa Trinidad ännu längre uppåt (karta hos G. Mack, s. 122, med Lloyd-Fahlmarkska projekten inprickade). Avvägningar av vattenhöjden i de båda haven verkställdes, varvid de konstaterade en viss nivåskillnad. Som mynning till kanalen på Atlantsidan föreslogo de Limon Bay (vid Colon). Med vissa ändringar har deras förslag i stora drag följts såväl för järnvägslinjen, som byggdes 1850–55, som för själva kanalen. Den kände tyske upptäcksresanden A. von Humboldt omnämner i ett av sina brev till Bolivar F:s förtjänstfulla insats för kanalprojektet. I en minneshall i Panama finnas åtta höga stentavlor med inskriptioner rörande de personer, som spelat en framträdande roll i kanalens historia. Tavlan nummer tre är ägnad Lloyd och F. (tavlan avbildad hos Paulin). Lloyd blev sedan en känd engelsk topograf. Om F:s vidare öden vet man intet; underrättelser till modern i Västerås upphörde i början av 1830-talet.

Författare

Birgitta Lager.

Källor och litteratur

Källor: Krigsexpeditionens utg. diarier 1820, 1822 och 1827; Nordenskjöldska saml., B 8, RA; Västerås' födelsebok 1799, Landsarkivet i Uppsala. – Anteckningar om Kongl. Svea artilleriregemente 1794–1894 (1898); C. Hallendorff, Panama. Studier kring ett politiskt-ekonomiskt problem (1913); G. Mack, The land divided. A history of the Panama canal... (1944); Minnesskrift med anledning av K. Högre artilleriläroverkets och krigshögskolans å Marieberg... etthundraåriga tillvaro, 1818–1918, utg. av P. Sylvan & O. Kuylenstierna (1918); A. Paulin, Svenska öden i Sydamerika (1951); S. O. Swärd, Latinamerika i svensk politik under 1810- och 1820-talen (1949). – Meddel. av minister Axel Paulin.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Jacob Mauritz Fahlmark, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14982, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Lager.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14982
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Jacob Mauritz Fahlmark, urn:sbl:14982, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Lager.), hämtad 2024-04-26.