Biografi

Falck, släkt, som härstammar från biskopen i Skara och Linköping Erik Falck (F. 1; d. 1570); namnets stavning varierar (Falck, Falk, Falch, Falckius). Biskopen uppges i äldre litteratur (Spegel) ha adlats, men sköldebrevet »i danska fejden förkommit», varpå sonen, hovjunkaren och diplomaten Erik F. d. y. (F. 2) skulle fått renovation på adelskapet. Uppgiften är föga trolig, emedan biskopar ytterst sällan adlades i Sverige på 1500-talet (man känner ett enda fall), och i varje fall hittills obevisad. Gränsen mellan frälse och ofrälse var vid denna tid (före Riddarhusets instiftande) också ofta svår att dra. Då litteraturen även i övrigt (Örnberg, Ramsay, Linköpings stifts herdaminne, m. fl.) är mycket förvirrad rörande släkten, lämnas här följande redogörelse för forskningsläget.

Riksföreståndaren Svante Nilssons fodermarsk, fogden Bengt Eriksson (vars tillhörighet till ätten Slatte – se Elgenstiernas ättartavlor – är obevisad och föga trolig), var från Södra Vedbo och skrev sig till Skälsnäs där (Carlsson, 1916, 1951), vilket han tillbytt sig 23 aug. 1512 (Rött nr 437, KA). Han avrättades i Stockholms blodbad 1520 (Sjödin). I vapnet förde han en falk (se brev av 11 febr. 1511 i Sturearkivet, RA). Bengt hade en bror, Nils (Eriksson) skrivare, och en syster, Anna Eriksdotter. Enligt Rasmus Ludvigsson (Genealogica 18, fol. 131 v, RA) var den senare moder till biskop Erik F. (faderns namn nämnes ej); Rasmus har även uppgifter om Bengts föräldrar och morföräldrar (se Carlsson, 1951). Rasmus' uppgift styrkes av, att biskopen hade en son med namnet Bengt (F. 3). Biskop E. F. har således tydligen på mödernet tillhört en frälse släktkrets.

Om biskopens fädernesläkt synas inga närmare uppgifter stå att hämta. Han ägde Bolltorp, ett mantal skatte i Skönberga sn (Ög.), nära Söderköping, där han fick sin tidigaste verksamhet. Som fädernearv för sonen Erik F. d. y. (F. 2) betecknas därtill en tomt i Enköping (Sigismunds svenska registr. 1 april 1594). Biskopens mor kallas hustru Anna i Enköping (Skoklostersaml., Fol. vol. 57, f. 232 r.) och kan ju som änka ha bott kvar i mannens hus. Huruvida Bolltorp var arv även till biskopen eller förvärvat, vet man ej. Vad som komplicerar släktfrågan, är problemet, om släkten F. själv varit en frälsesläkt. Biskopen förde en falk i sigillet (Autografsaml.: Falck, KB; Traktatsaml., RA). Messenius säger om Erik F. d. y. »vir nobilis genere»; i Stockholms stads tänkebok 1590 (7 mars) kallas han »hofftienere welbördigh» E. F. Hovjunkare var han från 1589 och nämnes ofta bland adel; i den samtida Hertigh Carls slaktarebenck (nytryck 1915, s. 23, 34, 90 f.) kallås både Erik F. d. y. och brodern Bengt F. adelsmän, och även Bengt F. var vid hovet (jfr nedan s. 131). E. F. d. y. har fått gods på frälsevillkor (enligt donationsregister, som anförts hos Nilsson, s. 408), men i ett fall (k. brev 22 maj 1590) får han gårdar på sin livstid att »sedan gå under skatten, så framt han frälse icke förvärve kan». En uppgift finns (S. A. Nilsson, s. 290), att Erik d. y. 27 febr. 1594 skulle fått sköld och hjälm, men har ej kunnat verifieras, då brevet ej hittats och uppgiften således kan bero på något missförstånd. Det är emellertid tydligt, att Erik F. d. y., sedan han hösten 1582 slagits till riddare av den heliga graven i Jerusalem, betraktats som adelsman, och han för i aug. 1583 ett fullt utbildat adligt vapen; se vidare härom nedan på art. F. 2 (s. 125 f.). Vad Bolltorp angår, var det från början skatte, ehuru redan biskopens änka hade räntan fri; 1595 överflyttades det till frälse.

Att biskop E. F. var fader till Erik F. d. y., Johan F. (dräpt i Östra Hargs prästgård, Ög., 1589) och Bengt F. framgår av bl. a. jämförelse mellan k. brev 27 febr. 1590 (Erik d. y., son till »hustru Kirstin, mäster Erik Falcks») och 1 sept. 1589 (Erik d. y. och Bengt, bröder till den dräpte Johan F.). Att de hade en syster Karin Eriksdotter, g. 1) m. Abel Palm, 2) m. Torkel Joensson (Lilliesparre af Fylleskog) och änka efter den senare 1590, framgår av Stockholms stads tankebok s. å. Systern gjorde således ett frälse gifte, och när Erik d. y. fråndömts Bolltorp, satt hon där ännu 1627 och kallas då »välbördig kvinna». Som svåger till Bengt F. nämnes 1589 (1 sept.) en präst, herr Håkon, men arten av svågerlaget utsägs ej. Rasmus Ludvigsson nämner utom Erik, Johan och Bengt F. två andra bröder (Olof, Christoffer), men uppgiften har ej kunnat beläggas i primärmaterial. Biskopen Erik F:s änka Kerstin Arvidsdotter talar (Enskildes ansökningar, vol. 19, odat., RA) om sina många små barn, men mer än fyra äro alltså ej f. n. säkert kända. Felaktiga äro uppgifterna i »Linköpings stifts herdaminne» (1, 1919), att biskopen skulle haft sönerna psalmförfattaren Abraham F. (denne är troligen en kyrkoherde i Söderby, Uppl., som var riksdagsman 1650) samt borgmästarna i Linköping Erik och Peder F. (dessa saknas också i borgmästarlängden i »Linköpings historia», 2: 2, och ha således aldrig existerat). Att, som Jully Ramsay uppger, ätten Falkenfelt skulle härstamma från en son till Bengt F., är också en ren konstruktion – man känner intet om giften för vare sig Erik d. y. eller Bengt F. Hos Örnberg åter (upprepat i Sv. släktkalendern 1943) sammanblandas dels biskopens släkt med kalmarsläkten F. (Jöran F. och ätten Rytterström, se nedan s. 134), dels konstruerar Örnberg biskopen som stamfader till en senare östgötasläkt F., vilket är alldeles obevisbart; lika värdelösa äro uppgifter i Peringskiölds ättebok (Riddarhuset) och i Wiedes samling (Linköpings stifts- och landsbibliotek). Ibland uppges även felaktigt som bror till Erik d. y. en Laurentius Erici; se härom i art. F. 2 (nedan s. 123). Då Bengt F. avrättats 1600 och Erik d. y. dött i landsflykt omkring 1606, var således troligen Karin Eriksdotter, änkan efter Torkel Joensson (Lilliesparre af Fylleskog), den sista av släkten eller i varje fall av biskopsfamiljen.

Genealogien kompliceras nämligen av ännu ett faktum. Man skulle tro, att namnet samt falken i biskopens sigill och Erik d. y:s vapen berott enbart på släktskapen med biskopens morbror Bengt Eriksson, som förde falk (se ovan s. 116). Nu fanns det emellertid tydligen en svensk frälsesläkt Falck vid 1500-talets mitt. Som student i Rostock 1582 och i Frankfurt a. d. Oder 1583 inskrevs nämligen »Arnoldus Falke nobilis Suecus» (Wilner), således uttryckligen nämnd som adelsman. Det säregna namnet gör, att han utan tvivel kan identifieras med en »Arnoldus Falch», som i febr. 1589 i Mariestad skrivit i Erik F. d. y:s minnesbok. En bror kan detta näppeligen vara – det var icke familjens namn, som Erik d. y. samlade där. Däremot kan det ha varit en frände. Med den ringa kunskap man i vissa fall har om svensk 1500-talsgenealogi, synes någon verklig lösning av denna fråga icke f. n. kunna vinnas.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Riksrcgistr., Enskildes ansökningar, vol. 19 (odat.: fr. Kerstin Arvidsdottcr), Sturearkivet, Diplomatica: Turcica (Tatarica), Genealogica 18 (Rasmus Ludvigssons ant.), fol. 131 v, Skokloslersaml., Fol. vol. 57, f. 232 r., RA; j. Peringskiölds ättebok. 3, Riddarhusarkivet (anvisn. av fil. dr H. Gillingstam); hovjunkaren Erik F. d. y:s minnesbok (varom se närmare under F. 2); Wiedes saml., B. 110:2, Linköpings stifts- och landsbibliolek. – Prästeståndets prot., 1 (1919), s. 182, 187; Stockholms stads tänkeböcker 1589–1591 (1918). – J. A. Almquist, Frälscgodsen i Sverige under storhetstiden, 3:2 (1917); G. Carlsson, Ett bref om Barbro Stigsdotter (Personhist. tidskr., 18, 1916), s. 31 f.; dens., Ätten Gädda i Gäddeholm (ibid., 49, 1951), s. 20 f.; II. Gillingstam, Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia (1919), s. 77; Hertigh Carls slaktarebenck (nytryck 1915 i De 100 böckerna, 2); S. Kjöllerström, Striden kring kalvinismen i Sverige under Erik XIV (1935), s. 40 f.; E. Liedgren, Svensk psalm och andlig visa (1926), s. 237; Linköpings historia, utg. av S. Kraft & F. Lindberg, 2:1–2 (1946); J. Messenius, Scondia illustrata, ed. j. Peringskiöld, VII (1702), s. 61; Sven A. Nilsson, Krona och frälse i Sverige 1523–1591 (1917); Jully Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden (1909–16), s. 106; L. Sjödin, Kalmarunionens slutskede. Gustav Vasas befrielsekrig, 1:1 (1943), s. 111 f.; [H. Spegel], Then swenska kyrkio historian, 2 (1707), s. 211; A. Theiner, La Suède et le Saint-Siège sous les rois Jean III, Sigismond III et Charles IX, d' apres des documents trouvés dans les archives du Vatican, 3 (1812), s. 130; J. A. Westerlund & J. A. Setterdahl, Linköpings stifts herdaminne, 1 (1919); P. O. Wilner, Förteckning öfver svenskar inskrifna vid tyska universitet under 1500-talets senare hälft (Samlaren 1904), s. 14; [V. Örnberg], Sv. ättartal, 9 (1893), s. 150 ff. – Meddel. av professor Gottfrid Carlsson, docenten Sven A. Nilsson, arkivarien , J. Liedgren, fil. dr H. Gillingstam och fil. mag. Birgitta Lager.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Falck, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15009, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-11-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15009
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Falck, släkt, urn:sbl:15009, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-11-09.