Ludvig Berckhan Falkman

Född:1808-05-22 – Malmö Karoli församling, Skåne län
Död:1891-01-03 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Lantmätare, Lantmäteriverksdirektör


Band 15 (1956), sida 274.

Meriter

5. Ludvig Berckhan Falkman, son av F. 3, f. 22 maj 1808 i Malmö (Caroli), d. 3 jan. 1891 i Stockholm (Hedv. El.). Skolundervisning i Malmö 1819–25; student vid Lunds univ. 4 okt. 1825; lantmäterielev 9 juli 1827; lantmäteriex. 18 maj 1829; lantmäteriauskultant s. d.; ex. vid Skogsinstitutet 29 juli s. å.; tf. vikarie för kommissionslantmätaren C. E. Åhrberg i Malmöhus län 6 febr. 1832; vice kommissionslantmätare i Malmöhus län 28 jan. 1833; vikarie för förste lantmätaren i Malmöhus län 2 aprils, å.; kommissionslantmätare 22 juli 1835, men behöll nämnda vikariat till 1840; förste lantmätare i Malmöhus län 27 april 1840; led. av kommittén för utarbetande av föreskrifter rörande hemmansklyvning och jordavsöndring i Malmöhus län 13 okt. 1841; tillika rådman i Malmö 25 nov. 1843 (installerad 1 dec. s. å.)–1849; erhöll k. uppdrag 16 okt. 1844 och 21 april 1846 att förteckna handlingar rörande Skåne, Halland och Blekinge i dåv. danska gehejmearkivet samt 11 aug. 1846 att utreda frågan om äganderätten till de halländska kyrkohemmanen; sekreterare i Malmöhus läns hushållningssällskap 26 juni (tf. sedan 4 jan.) 1846–1849; uppdrag 24 febr. 1847 att undersöka frågan om böndernas på ön Ven skatter; överdirektör och chef för lantmäteriet och justeringsverket 12 juni (tillträde 20 sept.) 1849, generaldirektör där 6 aug. 1864–16 dec. 1881; led. av kommittén för främjande av förbättrad skogsskötsel (betänkande 28 juni 1856). – RVO 1846; RDDO s. å.; LLA 1849; LSkS s. å. (skattmäst. 1850–55); Malmöhus läns hushållningssällskaps guldmedalj s. å.; RNO 1854; RNS:tOO 1857; KVO1kl 1863; KNS:tOO1kl 1864; KNO1kl 1870; HedLLA 1876; Iqml 18 storl. 1881.

G. 13 dec. 1836 i Malmö (Petri) m. Anna (Annette) Catharina Ståhle, f. 18 april 1815 där (ibid.), d. 21 dec. 1895 i Stockholm (Hedv. El.), dotter av handlanden i Malmö Petter Ståhle och Maria Mandorff.

Biografi

Faderns olycksöde 1817 (se F. 3) kastade sin skugga över barnen F:s uppväxttid och medförde därjämte stora ekonomiska svårigheter för familjen. Modern var emellertid en arbetsmänniska med stark vilja. Hon öppnade en krydd- och diversehandel, och barnen fingo på olika sätt hjälpa till att tjäna sitt bröd, Ludvig F. t. ex. som klockare i Slotts- och hospitalsförsamlingarnas kyrkor i Malmö. De voro åtta syskon, därav fyra bröder; av de senare nådde tre bemärkta ställningar. Som student inskrevs Ludvig F. 1825 vid universitetet i Lund, men bl. a. den svaga ekonomin gjorde, att han ej kunde gå den lärda vägen. Han hade redan under skoltiden lärt att texta och att rita kartor, bl. a. hos förste lantmätaren i Malmöhus län J. Åkerblom, beslöt sig nu för lantmätaryrket och började nyåret 1827 som ritbiträde hos kommissionslantmätaren C. E. Åhrberg (senare F:s svåger) samt blev lantmäterielev i juli s. å. Ludvig F. skulle snart visa sin stora duglighet och mångsidighet, som parades med en högst ovanlig arbetsenergi och en ytterst självständig karaktär. Den senare visade han redan vid yrkesvalet, ty modern var emot detta, och F. säger själv, att lantmätarna vid denna tid icke åtnjöto särskilt högt anseende. Till sin ovanligt snabba karriär förhjälptes han också av en stor tur vid sidan av sina förtjänstfulla egenskaper. F. har dels efterlämnat en utförlig handskriven självbiografi (ingående i hans släktanteckningar, se Källor), dels själv tryckt ett ganska utförligt utdrag därur (1873).

Under utbildningstiden avlade F. i Stockholm 1829 ej blott sin lantmäteriexamen och blev auskultant, utan passade också på att avlägga examen vid Skogsinstitutet två månader senare. Han anställdes nu som medhjälpare hos sin forne principal Åhrberg och fick tillfälligt vikariera för denne från nyåret 1832 under ett år samt konstituerades nästa nyår (1833) till vice kommissionslantmätare. Genom att i Åkerbloms närvaro en gång lyckas göra en svår men riktig geologisk bestämning vann F. dennes förtroende till den grad, att han i mars 1833 erbjöd F. långtidsförordnande som vikarie på förste lantmätarposten. F. vågade först ej åtaga sig ett så uppseendeväckande förordnande men övertalades av Åkerblom och länets landshövding. Åkerblom tog tjänstledighet, och F. kom nu att sitta som vikarie först till dennes död 1835, men sedan under den nyutnämnde efterträdaren T. Jönssons hela tjänstetid till dennes död 1839 och därpå tills platsen besattes 1840. F. hade under tiden utnämnts till kommissionslantmätare 1835. F. anser, att detta långa vikariat blev en av de väsentligaste orsakerna till hans framgång på tjänstemannabanan, och den som (bland tretton sökande) 1840 utnämndes till Jönssons efterträdare som förste lantmätare var F. själv, då endast 32 år gammal. Fördelen med tjänsten, påpekar F., var ej lönen (544 rdr), utan att han fick behålla det arbetsområde, där han redan gjort sig känd och där han hade betydlig förtjänst på verkställandet av lantmäteriförrättningar, som han, enligt dåtida bruk, kunde åta sig i konkurrens med de honom underställda lantmätarna. F. tog initiativet till stiftandet av Södra Sveriges lantmäteriförening, konstituerad 26 juni 1839 med F. som dess förste ordförande. Föreningen diskuterade bl. a. frågor om fri undervisning vid lantmäteriexamen, befrielse från skyldigheten att upprätta sockenkartor för vinnande av befordran till kommissionslantmätare, inskränkning i åliggandet att inleverera publika renovationer, d. v. s. kopior av förrättningsakter, till Generallantmäterikontoret samt rätt till pension åt alla lantmätare. F. tog, efter sin utnämning 1840, inom föreningen initiativ till ytterligare reformer, bl. a. beträffande ändringar av lantmäteriinstruktionen, skiftesstadgan och lantmäteritaxan samt förslag om stadga angående vägdelningar. Som erkänsla blev han vald till hedersledamot av Östgöta lantmäteriförening.

F. insattes 1841 i kommittén för utarbetande av föreskrifter rörande hemmansklyvning och jordavsöndring i Malmöhus län. Dess arbete resulterade i en förordning 13 juli 1853, vari dock de av F. förfäktade åsikterna ej vunno beaktande. Vid Oscar I:s besök i Malmö 1848 frågade, såsom F. berättar i självbiografien, konungen honom angående hans mening om hemmansklyvningen i Malmöhus län, vilken vållat diskussion och bekymmer. F: s kritik nu var så skarp, att konungen förtörnades över hans »grova överdrifter», men F. fick en närvarande domhavande att bekräfta de lämnade uppgifterna och skrev själv en skrift, »Om hemmansklyfningen i Malmöhus län, dess nytta och skada samt huru lagen derom bör lyda, så att kloka bosättningar ej förhindras, men proletärklassen likväl icke ökas». Skriften prisbelönades, och F. översände den till konungen. Hans åsikter vunno senare till största delen godkännande men först under hans egen kommande tid som lantmäteriets chef (jfr nedan) genom hemmansklyvningsförordningen av den 8 aug. 1864.

F:s enorma energi kunde emellertid icke tillfredsställas enbart av verksamheten som förste lantmätare. Han valdes i aug. 1843 till rådman i Malmö och installerades i december; som sådan var han den femte av sin släkt (brodern, lantmätaren August F. om vilken se släktart ovan s. 262, blev 1852 rådman i Malmö, således den sjätte). Ludvig F. drog sig nu tillbaka från en del av lantmäteriförrättningarna, »till stor fördel för de övriga lantmätarne i länet» (självbiogr.). Som rådman var F. på olika sätt verksam, bl. a. som styresman för två betydande fattigstiftelser i staden. Samtidigt började nu F:s flitiga verksamhet på arkivområdet, där han synnerligen förtjänstfullt utförde uppdrag och utredningar. I Köpenhamn kvarlåg ett betydande arkivmaterial rörande de 1658–60 avträdda landskapens historia. F. sökte först få dessa handlingar rörande Skåne, Halland och Blekinge överlämnade till Sverige, men svenska regeringen avslog (16 okt. 1844). I stället uppdrogs åt F. att sommaren 1845 genomgå dessa akter i Gehejmearkivet i Köpenhamn och upprätta förteckning däröver. I mars 1846 kunde F. redovisa en förteckning över ej mindre än 4,434 sådana handlingar. Uppdragen förnyades s. å., varvid F. ytterligare förtecknade 3,111 handlingar, ävensom jordeböcker och räkenskaper angående Skåne, Halland, Blekinge, Kalmar län, Gotland och Bohuslän, då förvarade i danska räntekammarearkivet. Slutligen utredde F. på k. uppdrag 1846 även frågan om de halländska kyrkohemmanens natur och ägare, vilket resulterade i skriften »Upplysningar om kronans, kyrkornas och presterskapets inkomster af andeligt gods uti Skåne, Halland och Blekinge från äldre tider till år 1660» (1848). Exemplar av F:s ovannämnda arkivförteckningar (det s. k. Falkmanska registret) m. m. finnas i danska Rigsarkivet, svenska Riksarkivet och Kammararkivet, Lunds universitetsbibliotek och Landskontoret i Malmö. Det är av alla forskare rörande dessa landskaps historia välkänt och högt värderat – till sina andra egenskaper hade den typiskt ordentlige F. även en prydlig och lättläst handstil. För sina förteckningar och utredningar belönades F. dels kontant, dels med Vasa- och Dannebrogsordnarna. När bönderna på Ven hos Oscar I vid hans besök 1846 klagat över höga och orättvisa skattepålagor, såsom de i slutet av 1500-talet under Tycho Brahes hårda regemente införda arbetsskyldigheterna under Uraniborg, anbefalldes länsstyrelsen (19 jan. 1847) att föranstalta utredning och förordnade (24 febr. s. å.) F. att utföra denna. Han var färdig redan 7 juni s. å. med sitt utlåtande, varpå ständerna 19 april 1848 fattade ett beslut, varigenom pålagorna ansenligt minskades.

Även i Malmöhus läns hushållningssällskap kom F. att verka. I juni 1846 blev han, efter att först ha haft förordnande, sällskapets sekreterare och kvarstod till 1849. Såsom sekreterare redigerade han även sällskapets tryckta Handlingar, och dessa innehålla en mängd uppsatser av honom i vitt skilda ämnen. Han skrev där bl. a. biografier över sin farbror Jacob F. 1846 och över F. Suell 1848 samt inlägg om järnväg Malmö–Kristianstad (1846), om statistiska uppgifter (1848), brandförsäkringsbolag (prisbelönad tävlingsskrift s. å.), husdjursförsäkring (s. å.), om vägars delning och lagning (prisbelönt tävlingsskrift, 1849), om att samla nöthår, svinborst och tagel (s. å.), om tegeltillverkning (s. å.), lungsjukan bland hornboskap (s. å.), skiftes-eller odlingslån i riksbanken (s. å.), utarrendering på lång tid av andliga hemman (s. å.) och om kronohemman (s. å.). Hans verksamhet inom sällskapet förskaffade honom dess guldmedalj 1849, vars förste innehavare han var; tidigare s. å. hade han invalts i Lantbruksakademien.

Den 4 maj 1827 hade den berömda stadgan om skiftesverket i riket utfärdats. Jämte andra samtidigt utfärdade författningar och föreskrifter kom den alt bestämma utvecklingen inom lantmäteriet ända in på 1900-talet. Laga skiftet hade, utom i Dalarna, ersatt de gamla skiftesformerna, storskiftet och enskiftet. Som lantmäterichef fungerade då och under de närmaste årtiondena fd. översten, överdirektören Carl af Forsell. Då denne ej var lantmätare och föga förtrogen med lantmäteriets viktigaste uppgifter, torde samtiden ha bedömt det som mindre lyckligt, att lantmäterichefen icke var fackman, även om af Forsells stora förtjänster i övrigt aldrig sattes i fråga. Vid hans död 1848 följdes den 1827–64 gällande instruktionen, att överdirektören skulle ha avlagt lantmätarexamen och tjänstgjort länge och skickligt vid lantmäteriet. När chefsposten bjöds Ludvig F., tvekade han mycket, bl. a. av ekonomiska skäl, men lät slutligen övertala sig att söka. Den 12 juni 1849 fick han fullmakt som överdirektör för lantmäteriet och justeringsverket (som tillhörde lantmäteriet till 1879). Att F., som då blott var 41 år, utnämndes bland fjorton sökande, väckte stort uppseende, så mycket mer som Kammarkollegium på förslag ej uppsatt F. men väl överingenjören vid Generallantmäterikontoret A. Alreik, förste lantmätaren i Gävleborgs län P. H. Widmark och förste lantmätaren i Norrbottens län J. Rudbäck. Alreik, som var 56 år, begärde och fick efter F: s utnämning omedelbart avsked. Den driftige Widmark, 49 år, blev senare landshövding i Norrbotten. Att F. likväl föredrogs torde ha berott på hans outtröttliga och mångsidigt meriterande verksamhet, som blivit känd av många, också av Oscar I själv. Att utnämningen och hans snabba karriär orsakade missnöje, fick F. emellertid även senare mer än en gång starkt erfara. Därtill kom, att Ludvig F. var en kraftkarl i detta ords alla bemärkelser, i tjänsten sträng och krävande mot andra som mot sig själv samt, när han ansåg något vara rätt eller riktigt, alldeles oböjlig, tillika ständigt verksam med nya uppslag och reformer.

I september 1849 tillträdde F. överdirektörsposten. Då hans erfarenhet huvudsakligen härrörde från Malmöhus län, var hans första och mycket kloka åtgärd att skaffa sig en god kännedom om lantmäteriförhållandena i alla delar av landet. Detta skedde genom ämbetsresor de närmaste åren. Hans därunder gjorda iakttagelser karakteriseras av allsidig och klar belysning av förhållanden rörande lantmäterikontoren i länen, personalen, justeringsverket, geografiska kartverket, skiftesverket, avvittringen, o. s. v. Dessa erfarenheter sammanfattades i reseberättelser, som trycktes 1851 och 1852 och utdelades till lantmätare och andra. En välbehövlig kontakt åstadkoms härigenom mellan lantmäteriets centrala ledning och lantmäteriet i orterna.

F. genomförde under sin chefstid många reformer, bl. a. löneförbättringar och lättnad i skyldigheterna att utföra publika renovationer – de krav, som han på sin tid diskuterat i yrkesföreningen i Skåne. Vidare ålades förste lantmätarna att bo i residensstäderna eller högst en halv mil därifrån (21 nov. 1851); föreskrifter om understöd av allmänna medel till utflyttningar vid laga skiften utfärdades (27 sept. 1861); arvodestaxan förenklades och höjdes med 50 å 80 procent (12 maj 1857 och 8 febr. 1867, beroende på en spridd uppfattning, att taxan vore oskäligt hög, varvid ständerna begärde revision och taxesänkning, medan F:s energiska bemötanden väl orsakade revision men också taxeökning, samt 12 dec. 1873, då alla ersättningar höjdes med en fjärdedel och 10 juni 1881 efter metersystemets införande).

F. genomförde också, att ny instruktion för lantmäteriet utarbetades och utkom (6 aug. 1864). Enligt F:s eget förslag skulle hans ämbetsverk nu benämnas Lantmäteristyrelsen och chefen generaldirektör; dessutom medgåvos ytterligare lättnader i renovationsskyldigheten. Samtidigt samt 6 aug. 1881 utkommo förordningar om hemmansklyvning och jordavsöndring. Angående storskiftesverket i Dalarna och avvittringen i de norrländska länen utfärdades nya föreskrifter. Avvittringen avslutades i Gävleborgs län 1865, i Västernorrlands 1869, i Jämtlands 1871; vid F:s avgång 1881 återstodo endast Kopparbergs, Norr- och Västerbottens län. Vidare genomdrev F., att lantmäteriundervisningen för eleverna skulle bekostas av statsverket (1856). Hans försök att få undervisningen förlagd till en högskola misslyckades – det skedde först 1932 genom undervisningens förläggande till Tekniska högskolan. Generallantmäterikontorets hus utvidgades under F:s tid (tillbyggnaden vettande mot Västra Trädgårdsgatan). Bostadsvåningen högst upp indrogs 1878, men redan 1858 hade F. avstått en del och 1865 hela våningen mot ersättning. Han bodde vid sin död i eget hus, Nybrogatan 23.

F. föreslog 1850, att förste lantmätarna skulle fråntas rätten att utföra lantmäteriförrättningar och att jordägarna icke skulle få välja förrättningsman. Dessa förslag vunno då icke K. M:ts gillande, men numera äro reformerna genomförda. Ett förslag av F. om lön åt kommissionslantmätarna (1853) godtogs ej heller, men pensionen för samtliga lantmätare reglerades 1854, och kommissionslantmätarna upptogos i civilstatens pensionsinrättning 1863; löneförhöjning för förste och andre lantmätarna hade F. genomdrivit redan 1858. År 1859 upphävdes (den sedan 1827 rådande) bestämmelsen om maximering av kommissionslantmätarnas antal till 200, vilket medförde att 1861, då arbetet med laga skiften torde ha nått sin kulmen, antalet på eget ansvar arbetande lantmätare var det högsta som någonsin nåtts, 500. F. lyckades endast genomföra partiella löneregleringar; år 1878 fingo de, som ej förut fått det, 20 procents löneförhöjning, utom generaldirektören själv.

Sedan större delen av laga skiftena var slutförd, väntade F. en period av minskade göromål. Detta orsakade hans på sina håll kritiserade åtgärd att, sedan viss personalindragning i Lantmäteristyrelsen beslutats (31 dec. 1868), också låta chefsposten förändras till en lantmäteridirektör. F. själv bibehöll naturligtvis dock generaldirektörstiteln och, då utvecklingen icke blev sådan, som han väntat, har senare chefsposten åter höjts (överdirektör 1908, generaldirektör 1920). Förnyad stadga om skiftesverket utfärdades (9 nov. 1864), men innebar ej väsentliga förändringar mot stadgan av 1827.

Lantmäteriets befattning med rikets geografiska kartverk bestod huvudsakligen i att insamla de sockenkartor, som de lantmätare, vilka ville befordras till kommissionslantmätare, voro skyldiga att upprätta. Det från 1854 stammande sockenkartverket skulle sammanställa kartorna, men F. fann detta ogörligt dels på grund av deras skiftande kvalitet, dels därför att de inom rimlig tid icke skulle omfatta några större sammanhängande områden. Han hemställde om sockenkartverkets upphörande, vilket avslogs (31 jan. 1851), sedan om dess överflyttande till topografiska kåren, vilket också avslogs (7 dec. 1852). Emellertid beslöts (15 april 1859), att lantmätarnas skyldighet att upprätta sockenkarta skulle upphöra och att sockenkartverket skulle ersättas av Rikets ekonomiska karteverk under överdirektörens ledning. F. anhöll tämligen omedelbart om befrielse, och ledningen anförtroddes i stället (16 dec. 1859) åt ingenjören i Generallantmäterikontoret E. G. Ljunggren som styresman. Dock återförenades verket 1869 med dåv. Lantmäteristyrelsen, men F. förfäktade med framgång sina synpunkter, och från 1 jan. 1873 ställdes ekonomiska kartverket under styrelse och ledning av chefen för Topografiska kåren. Av lantmätare har F:s uppfattning kritiserats, kanske främst därför att i en tid av befarad brist på utkomstmöjligheter en inkomstkälla bortföll.

Av liknande skäl torde den kritik uppstått, som riktats mot F. för hans åtgärder att få justeringsväsendet skilt från lantmäteriet. Redan år 1850 hade F. i en underdånig berättelse anfört, att »justeringen av mått, mål och vikt är över hela riket, Stockholm endast undantaget, i stort förfall». Han ingrep omedelbart reformerande, vilket hade till följd bl. a. ny stadga (31 jan. 1855), instruktion för justerare (s.d.), förordning om justering av brännvinsprovningsinstrument (17 maj 1861), förnyad stadga rörande mått och vikt (23 dec. 1865). Under sin befattning med hithörande frågor hade F. kommit till den bestämda uppfattningen, att justeringen borde skiljas från lantmäteriet. På F:s tillskyndan beslöts (7 juni 1878), att justeringsväsendet med 1879 års ingång skulle skiljas från Lantmäteristyrelsen och handhas av en särskild styrelse, Justeringsstyrelsen (motsvarande ändringar 17 okt. 1879 i lantmäteriinstruktionen). Även om han kritiserades härför från lantmätarnas sida, torde det dock få anses riktigt att avskiljandet kom till stånd, då detta säkerligen förr eller senare blivit nödvändigt. För närmare redogörelse angående F:s förhållande till justeringsverket hänvisas till Bagger-Jörgensens utredning i Svenska lantmäteriet (2, 1928).

Lantmäteriets verksamhet under F:s tid ägnades framför allt åt skifte av jord och vad därmed ägde sammanhang. Det var laga skiftenas epok, och det utomordentliga kartmaterial, som därvid tillkom, har utnyttjats och varit oumbärligt för vitt skilda ändamål. Den personliga kritik F. fick uppbära alltifrån Crusenstolpe till en skrift av G. Ph. Asker besvarade han i en kraftig motskrift (1873) »Sjelf-försvar och sjelf-biografi. . .». Även i nyare litteratur (Ekstrand, Bagger-Jörgensen) har viss, säkerligen delvis obefogad kritik upprepats; orsakerna därtill ha ovan uppvisats. Att F:s kraftfulla personlighet bidragit till motsatsernas skärpande är väl troligt; det framhålles, att då gikten ansatte honom som äldre, röt han som ett lejon åt de underordnade (Ekstrand). Hans outtröttliga, initiativrika verksamhet har emellertid ej heller av motståndarna kunnat helt förnekas.

I själva verket utvecklade den mångsidige F. också på annat sätt sina intressen. Han skrev sålunda »Om swenska skogarnas nuwarande tillstånd och deras inflytande på landets framtid» (1852). De där framlagda synpunkterna medförde ledamotskap i kommittén för främjande av förbättrad skogsskötsel med betänkande 28 juni 1856. Reservationsvis framförde F. där ett vidlyftigt utkast till en särskild skogsstyrelse och en större skogstjänstemannastat, krav vilka, som F. själv framhållit, sedan förverkligats. Han redigerade 1854–56 Tidning för landtmätare. Även skrev han olika skrifter om bränntorv (bl. a. en prisbelönad, tr. 1870), m. m. Efter avskedstagandet utgav F. vid 73 års ålder i två band sitt lärda arbete »Om mått och vigt i Sverige» (1884–85; jfr H. Hildebrand, Mått och vigt i Sverige, i Hist. tidskr., 5, 1885, s. 199–224). En modern fackman har bedömt detta arbete så, att det ännu är ett huvudarbete, en »med beundransvärd flit gjord svåröverskådlig sammanhopning av källuppgifter och tidigare forskares nu ofta föråldrade åsikter», men i rikhaltig dokumentering oöverträffat (S. Owen Jansson). Sina själsförmögenheter bibehöll F. oförminskade till det sista. Hans stoft brändes, och askan nedsattes å Norra kyrkogården i Stockholm.

Författare

N. Olof Olsson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

F:s stora, mycket intressanta handskrivna släkthistorik, »Biografisk-historisk ättartafla öfver ätten Falkman» (förf. 1877–78, 1885–86), tillhör sonsonen ingenjör Oscar Falkman, Stockholm. Det av sonen grosshandlare Carl F. Falkman 1901 utgivna arbetet »Malmö-slägten Falkman» vilar på F:s släktanteckningar. F:s anteckningar om lantmäteridirektörer jämte en del andra manuskript av hans hand finnas i K. biblioteket, hans anteckningar om Malmö i Malmö stadsarkiv. Brev från F. till professor Esaias Tegnér d. y. (24 st., 1879–85) finnas i Lunds univ.-bibliotek. Ett till F. överlämnat album med porträtt av svenska lantmätare -på 1870-talet finns nu i Lantmäteristyrelsens arkiv.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: [Utlåtande i anledning af Swenska jernwägsbyråens i Stockholm skrifvelse till landshövdingen i Malmöhus län den 23 jan. 1846] (Malmöhus läns Kongl. hushålls-sällskaps handl., H. 16, 1846, s. 53—59). — Minnes-teckning af possessionaten och riddaren af Kongl. Wasa-orden Jakob Falkman, författad och föredragen wid Malmöhus läns Kongl. hushålls-sällskaps sammanträde i Malmö den 26 juni 1846 af sekreteraren (ibid., H. 17, 1847, s. 83—89). — Om sättet att göra halmtak brandfria (ibid., H. 19, 1848, s. 73—77). — Förslag till samling af statistiska uppgifter att begagnas under misswext-år (ibid., H. 19, 1848, s. 77—80). — Om hemmansklyfningen i Malmöhus län, dess nytta och skada samt huru lagen derom bör lyda, så att kloka bosättningar ej förhindras, men proletärklassen likwäl icke ökas; swar på Malmöhus läns Kongl. hushålls-sällskaps prisfråga (ibid., H. 19, 1848, s. 85—130). — Afhandling om sättet att inom Malmöhus läns landsbygd åstadkomma ett allmänt brandstodsbolag. [Jämte:] Förslag till reglemente för Malmöhus läns brandstods-bolag (ibid., H. 19, 1848, s. 132—189). — Afhandling om sättet att inom Malmöhus läns landsbygd åstadkomma ett försäkrings-bolag mot förlust på husdjurs död (ibid., H. 19, 1848, s. 191—220). — Upplysningar om kronans, kyrkornas och presterskapets inkomster af andeligt gods uti Skåne, Halland och Blekinge från äldre tider till år 1660, jemwäl innehållande Beskrifning öfver och förklaring af 1569 års Lunds stifts landebok samt Utredning af tvisten om äganderätten till de såkallade halländska kyrkohemmanen; på Kongl. Majestäts nådiga befallning författade och utgifne. D. 1—2. Lund 1848. 1. (15), II, (1), 327, (1) s. 2. (3), 343, (1) s. — Om -vvägars delning och lagning (Malmöhus läns Kongl. hushålls-sällskaps handl., H. 20, 1849, s. 29—38). — Minnesteckning öfwer handlanden och fabrikören i Malmö . . . Frans Suell, författad och föredragen wid Malmöhus läns Kongl. hus-liålls-sällskaps sammanträde i Malmö d. 29 aug. 1848 (ibid., H. 20, 1849, s. 49— 70; även sep.). 2:a uppl. med tillägg och förändringar. Malmö 1886. 32 s. — Uppmaning till landtmännen att samla nöthår, swinborst och tagel (Malmöhus läns Kongl. hushålls-sällskaps handl., H. 20, 1849, s. 86—89). — Några ord om en jnaschin för tillwerkning af tegel och tegelrör, uppfunnen af Ainslie (ibid., H. 20, 1849, s. 90—91). — Till Malmöhus läns Kongl. hushålls-sällskaps förwaltnings-utskott [ang. lungsjuka hos kreatur] (ibid., H. 20, 1849, s. 125—136). — Om sättet att af Rikets ständers bank mot borgen eller inteckning erhålla skiftes- och odlings-lån (ibid., H. 20, 1849, s. 174—180). — Några ord om de åtgärder, som böra widtagas, innan de i Malmöhus län warande domkyrko-, kyrko-, skol- och :stadskomministrarnes i Lund-hemman eller -lägenheter kunna på 30 års tid utarrenderas (ibid., H. 20, 1849, s. 181—182). — Ett wäckelseord till innehafware af krono-hemman eller -lägenheter (ibid., H. 20, 1849, s. 183—186). — Berättelse öfver förhandlingarne vid det fjerde allmänna svenska landtbruksmölet i Malmö 1849. Sthlm 1850. (1), 429, (1) s., 2 pl. (Avgiven av F. såsom sekr.) — Om till-wägabringande af laga skiften på Gotlland. Sthm 1850. 43 s. — Underdånig be-xättelse om en af öfver-direktören vid landtmäteriet genom rikets norra län och Gottland år 1850 verkställd embetsresa. Stbm 1851. (4), 174 s., 10 tab.-bl. — Om swenska skogarnas nuwarande tillstånd och deras inflytande på landels framtid. Sthm 1852. (4), IV, 184, (1) s. — Underdånig berättelse om en af öfver-direklö-ren vid landtmäteriet genom Wester-Dalarne samt rikets medlersta och södra län år 1851 verkstäld embetsresa. Sthm 1852. (4), 127 s. — Underdånigt betänkande och förslag angående åtgärder för befrämjande af en förbättrad skogshushållning, afgifvet den 28 juni 1856 af den dertill i nåder förordnade komité. Sthm 1856. (2), 252 s. (Undert. såsom kommittéledamot samt reservation s. 163— 211). — Underdånigsle memorial [ang. krögeri-väsendet i riket och behofvet af förändrade föreskrifter rörande varukärls undersökning och stämpling]. Sthm 1863. 16 s. — Underdånigt utlåtande angående af rikets ständer begärd revision och omarbetning af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga taxa på arfvode för landt-mäteriförrätlningar af den 12 maj 1857, afgifvet den 31 oktober 1864 af öfver-direktören vid landtmäteriet. Sthm 1864. 136, (2) s. — Om de swenska bränntorf-mossarna, deras uppkomst, beskaffenhet, undersökning, delning och tillgodogörande, samt om bränntorfs wärde och anwändande till bränsle. Sthm 1869. XVI, 192 s. — Om bränntorf. Folkskrift. Sthm 1870. 95, (1) s. (Smärre skrifter föranledda och prisbelönta af Kongl. Patriotiska sällskapet. 5.) — Om tillgodogörandet af våra bränntorfmossar. Föredrag, hållet i Kongl. Landtbruks-akade-mien den 24 januari 1870 (Kongl. Landtbruks-akademiens tidskr., Ärg. 9, 1870, s. 48—58). — Utgöra odugliga sliprar å statens jernvägar hinder för eldning med torf uti stationshus och banvaktarstugor? (ibid., Årg. 9, 1870, s. 65—69). Även sep. tills, med föreg. under titeln: Till torfmosse-frågan. Två skrifter. Sthm 1870. 16 s. — Sjelf-försvar och sjelf-biografi, författade i anledning af osanningar och smädelser uti en skrift med titel: "Bidrag till svenska landtmäteriets historia, ur officiella handlingar samlade af Carl Philip Asker". Sthm 1873. S. 3—175. — Förslag till författningar om mått och vigt efter det metriska systemet. Sthm 1877. 127, (1) s. — Underdånigt betänkande och förslag angående lönereglering m. m. för landtmäteristyrelsen, afgifvet den 13 juli 1877 af i nåder förordnade komiterade. Sthm 1877. 88 s. (Undert. såsom ordf. samt reservation s. 69—86.) — Om mått och vigt i Sverige; historisk framställning. D. 1—2. Sthm 1884—85. 1. 1884. XXI, 466 s. 2. 1885. VII, 228 s. — Om Malmö S:t Petri eller Svenska kyrka (Malmö fornminnesfören. Årsskr., 1936, s. 47—67).

Redigerat: Malmöhus läns Kongl. hushålls-sällskaps handlingar. H. 16 (1846)—20 (1849). Malmö 1847—49. (Undert. såsom sekr.) — Tidning för landtmätare. Årg. 1854* (tr. 1854—56). — Allmänt sakregister till de första femtio årgångarna af Swensk författnings-samling, eller för åren 1825—1874. Sthm 1876. 230 s.

Källor och litteratur

Källor: F:s ovan anförda handskrifter och tr. arbeten, särskilt hans självbiografi, i utdrag tr. 1873 (se ovan). – O. Bagger-Jörgensen, Lantmäteriets organisation (Svenska lantmäteriet 1628–1928, 1, 1928), s. 43–56; dens., Justeringsväsendet under lantmäteriet 1755–1878 (ibid., 2, 1928), s. 368–381; V. Ekstrand. Svenska landtmätare 1628–1900 (1896–1903), s. LX–LXVI; S. Owen Jansson i Nordisk Kultur, 30: Mått och vikt (1936), s. 48; C. Sprinchorn, Malmöhus läns hushållningssällskap (1922). – Meddel. av prof. B. Hildebrand. Jfr även Källor vid släklart. ovan, s. 264.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ludvig Berckhan Falkman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15109, Svenskt biografiskt lexikon (art av N. Olof Olsson.), hämtad 2019-09-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15109
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ludvig Berckhan Falkman, urn:sbl:15109, Svenskt biografiskt lexikon (art av N. Olof Olsson.), hämtad 2019-09-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se