Cornelius Faxe

Född:1847-06-02 – Malmö Sankt Petri församling, Skåne län
Död:1924-04-24 – Malmö Sankt Petri församling, Skåne län

Affärsman, Riksdagsledamot, Grosshandlare


Band 15 (1956), sida 423.

Meriter

4. Cornelius Faxe, f. 2 juni 1847 i Malmö (Petri), d. 24 april 1924 där (ibid.). Föräldrar: handlanden Adolph Faxe och Cecilia Kockum. Elev vid Malmö h. a. läroverk 1857—63; studerade vid handelsinstitut i Köpenhamn; inträdde i tjänst i faderns affär i Malmö; jämte brodern Lorens F. (F. 5) delägare där 1 jan. 1876 under firma Ad. Faxe & Söner; drev efter faderns död 1878 jämte sin nämnde bror dels en diverseaffär (till 1909), dels en vin- och spirituosaaffär (till 1918); led. av styrelserna för Malmö sparbank fr. 1879 (ordf. 1906—23), Malmö bomullsväveri a.-b. 1884—1906 (ordf. 1886—1906), Skånes enskilda bank 1888—1910 och Skandinaviska Kredit a.-b. fr. 1910, Kockums mekaniska verkstads a.-b. 1902—20 (ordf. 1918—20), Malmö bryggeri a.-b. 1906—12 och Malmö nya ångbåts a.-b. 1910—22 (ordf. samma tid); stadsfullmäktig i Malmö 1880—1916; led. av hamndirektionen där 1891— 1916 (ordf. 1911—16); led. av järnvägsrådet 1902; led. av riksdagens andra kammare 1897—1905 (led. i tillfälligt utskott 1901—02). RVO 1894; RNO 1903; KV02kl 1912; KDD02gr. s. å.

G. 1 juni 1877 i Malmö (Petri) m. Gerda Nathalia Peterson, f. 13 mars 1858 där (ibid.), d. 23 mars 1925 där.(ibid.), dotter av handlanden Per Olof Peterson och Amalia Malmgren.

Biografi

Cornelius F. idkade skolstudier i Malmö och handelsstudier i Köpenhamn samt inträdde vid unga år jämte brodern Lorens F. (F. 5) i fadern Adolph F: s (se släktart. ovan, s. 395 f.) affär i Malmö. Bröderna upptogos som delägare 1876 under firma Ad. Faxe & Söner, och två år senare avled fadern. Bröderna drevo nu tillsammans dels en diverseaffär vid Larochegatan, dels och framför allt en vin- och spirituosaaffär i korsvirkeshuset (Faxeska huset', se släktart. ovan, s. 395) milt emot vid samma gata. Diverseaffären överlämnades 1909 till ett mångårigt biträde, Elof Ekström, och bedrives fortfarande under dennes namn (E. Ekströms Eftertr.). För vinhandeln inrättades stora moderna lagerlokaler vid sidan av det gamla köpmanshuset från 1500-talets slut. Vinaffären var en av de största och mest ansedda i staden med kunder över hela landet — handelsböckerna innehöllo omkr. 12,000 konti för kunder utanför Malmö. Vinhandeln fortsattes intill tiden för den nya lagstiftningen på området. Enligt köpekontrakt av 9 juli 1918 uppgick sålunda den Faxeska vin- och spirituosaaffären fr.o.m. 1 aug. s. å. i a.-b. Vin- och spritcentralen (Isberg, Handbok, s. 387).

En cheferna närstående person har lämnat livliga minnesbilder av de båda bröderna F. Mellan dem, heter det, »rådde det innerligaste samförstånd». Vid större transaktioner brukade vederbörande säga: »Jag skall tala vid min bror», och alla avtal träffades i full enighet dem emellan. »Genom den fullständiga harmoni, som rådde mellan dem båda, blev det aldrig svårt att tjäna två herrar.» Ingen icke väl lagrad eller mindervärdig vara fick någonsin utgå till kunderna. När folk ville sko sig på herrarna F: s bekostnad och Lorens F. klagade, sade Cornelius: »Betala, sen tänker vi inte mer på saken», och antecknaren fortsätter: »De hade båda en underbar förmåga att förlåta och glömma lidna oförrätter. Absolut förtroende lämnades alla underordnade. Sveks detta, fick vederbörande en allvarlig förmaning men också råd och hjälp. De, som så önskade, fingo kvarstanna, de som sågo sin enda räddning i att komma i helt annan omgivning, bereddes tillfälle härtill. Mer än en biljett till Amerika och startkapital utgick ur herrarnas kassa ... Personalen hade rätt att insätta sina besparade medel i firman mot 6 % ränta», och denna beräknades utan avseende på om uttag gjorts under året. »Alla personalens skatter betalades av firman, så att lönen utgick helt ograverad. Om man misslyckats med något, eller något gick på sned i affären, hade man bara att gå in till cheferna och redogöra för saken, som ordnades utan en förebråelse eller ett misslynt ord. Ingen av alla dem, som varit i deras tjänst, kan erinra sig ett ovänligt ord.» Vid julen fick personalen både pengar och böcker. »Den enda gång under året, då man hörde herr Cornelius F. sjunga, var när han lackade sina julklappar ... På herrarnas födelsedagar och vid större familjehögtidligheter fick personalen penninggåvor ...». På årsdagen av deras mors födelse utbetalade herrarna F. alltid ett större penningbelopp, som fördelades på moderns kvar-levande vänner. »Lördagen var tiggarnas speciella dag, en hel rad å 1 kr. per styck.» Den s.k. Kraft-Andersson lånade varje år av herrarna F. belopp för att börja sin rörelse, när kraft-säsongen var inne. Om Cornelius F: s anspråkslöshet vittnar ett yttrande efter avlagt besök i Handelsklassens understödsstiftelse, då han sade: »Tänk, att alla gamla, som jag talade med, visste vem jag var.» När vildänder och andra fåglar härjade sädesstackarna vid Ribersborg, som Cornelius F. övertagit efter fadern (jfr ovan s. 396), och någon beklagade deras framfart, sade C. F.: »Vad gör det? Det är väl trevligt se dem komma och äta.» Antecknaren slutar: »Den respekt, den vördnad och den varma tillgivenhet, som Ad. Faxe & Söners personal ägnade sina herrar, hade sin grund i deras egen nobla, gedigna personlighet. De voro för oss riddersmän utan vank.»

Grosshandlare Cornelius F. kom, liksom Lorens, tidigt med i det kommunala livet i Malmö och var stadsfullmäktig 1880—1916. Bröderna erhöllo höga röstetal vid valen under flera perioder, Cornelius därvid alltid högre tal än Lorens. Bröderna röstade ej slentrianmässigt och icke alltid lika (Isbergs saml.). Då Cornelius vid 70-årsåldern avböjde återval, var han stadsfullmäktiges ålderspresident till tjänstgöringsåren. Även i hamndirektionen invaldes han tidigt och var dess ordförande 1911—16. Under denna tid byggdes och invigdes med stora högtidligheter och i närvaro av konungen Malmö stora torrdocka och lades planerna till industri- och frihamnarna.

C. F. satt i styrelsen för många större affärsindustriföretag i Malmö, ibland som ordförande, t.ex. i Kockums mekaniska verkstads a.-b. Han förde även presidiet i styrelsen för Malmö sparbank, liksom han var styrelseledamot i Skandinaviska kreditaktiebolaget. För de från Malmö utgående enskilda järnvägslinjerna utförde C. F. ett grundläggande arbete, ofta förenat med personliga ekonomiska risker. Sålunda medverkade han vid tillkomsten av Malmö—Billesholms järnväg, som blev en betydelsefull länk i den stora västkustbanan. Han var med vid grundandet av Malmö—kontinenten-banan, som räddade åt Malmö genomfarten till Trelleborg—Sassnitz, och av Malmö—Tomelilla järnväg, liksom han medverkade vid grundandet av ångbåtsförbindelserna till Köpenhamn, Stralsund och Sassnitz. När Malmö förskönings- och planteringsförening bildades 1881, var F. en av stiftarna, och den understöddes av honom på många sätt. Den har bidragit till att göra Malmö till de stora, vackra och välskötta parkernas stad; på detta område fortsatte sonen Gunnar F. (se F. 6) framgångsrikt faderns verk.

Cornelius F. utsågs 1897 till riksdagsman i andra kammaren och fick uppdraget förnyat under tre valperioder, så att han satt kvar till 1905. Han bevistade därunder även två urtima riksdagar. Efter ordförandeskap i tillfälligt utskott blev han suppleant i bevillningsutskottet. Av K. M: t utsågs han därjämte 1902 till ledamot av det s. å. inrättade järnvägsrådet. I riksdagen framträdde han ej i de politiska striderna men förvärvade aktning och förtroende. Han ville själv närmast räknas som vilde. F. ansågs tillhöra den krets, som kallades Friesenska diskussionsklubben (Carlsson, s. 245 f.), men hörde närmast till högerelementen. I rösträttsfrågan sympatiserade F. med S. J. Boethius' förslag 1899 (ibid., s. 305). Ehuru F. i pressen räknades till det 1900 bildade liberala samlingspartiet, inträdde han ej däri (ibid., s. 319). För F: s fortsatta hållning under rösträttsstriden redogör S. Carlsson.

Bröderna Cornelius och Lorens F. (jfr även art. om denne, F. 5) hörde under många år till de mest framträdande gestalterna i Malmö. De voro värdiga bärare av sin framstående släkts traditioner. Förnamnen kunde påminna om Cosimo och Lorenzo i den florentinska köpmansaristokratien. De betraktades också allmänt som en heder för det gamla köpmansståndet i hemstaden, voro högt aktade och varmt avhållna. Cornelius F. var en mycket högrest man, huvudet högre än mängden. Hans framträdande präglades av öppenhet och en godmodig välvilja mot alla människor, och han hade förståelse för ungdom och dess intressen. Hans stora, framgångsrika verksamhet som affärs- och industriman betingades av lugn, klokhet och försiktighet. På sin lantegendom Ribersborg (som nu tillhör F: s dotter fru Elisabeth Weibull) vid Sundet, liksom i sitt hem i Gamla staden utövade han stor gästfrihet.

Författare

Alb. Lysander.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Anföranden och motioner i Riksdagens andra kammare se Andra kammarens protokoll och motioner, 1897—1905, passim.

Källor och litteratur

Källor: Kyrkoböcker, A. U. Isbergs samling angående Malmö stadsfullmäktige, Malmö stadsarkiv; Anteckningar om Cornelius och Lorens Faxe, avskr. hos fru Elisabeth Weibull, f. Faxe, Ribersborg, Malmö. — Riksdagstryck och kommunaltryck. — Ulla Bellander, Släkten Faxe (Malmö fornminnesförening, Minnesskrift 1909—1919, tr. 1920), s. 148; Sten Carlsson, Lantmannapolitiken och industrialismen. Partigruppering och opinionsförskjutningar i svensk politik 1890—1902 (1953); A. Engström, Riksdagsgubbar (1906), s. 91; Sv. biografisk kalender, 1. Malmöhus län, utg. av Hj. Gullberg & T. Uggla (1919); Vem är det? (1923). — Nekr. i Sydsv. dagbl. snällposten 25 april 1924.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Cornelius Faxe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15167, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alb. Lysander.), hämtad 2019-01-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15167
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Cornelius Faxe, urn:sbl:15167, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alb. Lysander.), hämtad 2019-01-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se