Biografi

von Feilitzen (tidigare ofta von Feilitz), urspr. tysk släkt, som fått namn av byn Vielitz nära Neuruppin i Brandenburg. Huruvida släkten ursprungligen tillhört den brandenburgska ministerialadeln är en fråga, som icke kunnat bestämt besvaras; härstamningen är möjlig men kan ej styrkas. Härvarande släkts äldre led äro i varje fall borgerliga; traditionsuppgifterna om samband med den bayerska ätten von Feilitzsch synas sakna all grund. Släktens genealogi, offentliggjord i Kalender över ointroducerad adels förening 1944, är där utredd av kapten Victor von Feilitzen och förste bibliotekarien fil. dr Olof von Feilitzen.

Släktens äldste säkert kände stamfar är rådmannen i Neuruppin Bartholomeus Vi(e)litz (f. omkr. 1500, d. omkr. 1570), vars son Thomas Vielitz (f. 1533, d. 1588) var kurfurstlig stadsdomare i Neuruppin. Dennes son Matthias Feilitz (Filitz) (f. 1561, d. 1629 i Berlin) blev »Aufseher in der Hofstube» vid kurfurstliga hovet i Berlin 1618 och g.m. en adelsdam av den brandenburgska ätten von Bone. Deras son, Adam von Feilitzen (f. omkr. 1604, d. 1669 på Tirsen i Livland) är, jämte sin syster, den förste som kan visas ha adlig värdighet. Han var kammarpage (»Edelknabe») hos kurfurst Johan Sigismund av Brandenburg 1618, blev page hos Gustav II Adolf i sept. 1620 samt bevistade som deputerad bland livländska ridderskapet och adeln Gustav II Adolfs begravning 1634 och drottning Kristinas kröning 1650. Han var lanträttsassessor i Kokenhusen 1631–32, blev kapten vid Österbottens reg., som då var garnisonerat i Livland, juli 1635 och hade 1628 (30 aug.) fått godset Tirsen i förläning. Av hans barn i andra giftet med Sophia von Tiesenhausen var karolinen Matthias Fredrik von F. (f. omkr. 1660, d. 1702) överstelöjtnant vid Västmanlands reg. Han var i utländsk tjänst 1687–88 och deltog därunder i slaget vid Mohács 1687 mot turkarna. När Västmanlands reg. 1700 överfördes till Livland, förde M. F. v. F. befälet. Han sårades i slaget vid Narva, deltog i övergången av Düna och i slaget vid Kliszow 1702 samt blev s.å. kommendant i Pinczow, levde i oktober, men anges i december s.å. som avliden. Han ägde Tirsen samt från 1694 Väster Munga i Romfartuna sn (Vm.). Brodern Adam Johan v. F. (f. på 1660-talet, d. 1721) var först i polsk tjänst men tog avsked ur polska armén 1691, blev regementskvartermästare vid Västmanlands reg. 1692 och dellog som kapten i slaget vid Narva 1700, där han svårt sårades. Han blev 1704 major och kommendant på Dalarö skans, 1711 överstelöjtnant och kommendant i Malmö samt 1713 överste och kommendant i Kristianstad. Bröderna M. F. och A. J. v. F. gifte sig med var sin dotter till hovstallmästaren Esbjörn Reutercrantz, men A. J. v. F. slöt själv sin gren på manssidan.

Den fortlevande släkten stammar från M. F. v. F:s och Anna Reutercrantz' son kaptenen vid Västmanlands reg. Carl Gustaf von F. (f. 1698, d. 1757) genom dennes yngre son livdrabanten Olof Johan von F. (f. 1734, d. 1813), vilken som ung tjänstgjort i franska armén (regementena Royal Suédois och Royal Pologne d'infanterie). Han deltog i pommerska kriget. Genom sitt första gifte (von Bysing) innehade han Åbäcksnäs i Gryts sn (Ög.). Hans maka i andra giftet Charlotte v. F., född Axborg, var herrnhutare (Rodén). Med livdrabantens söner i första giftet delade sig släkten i tre linjer. Den äldsta utgick från O. J. v. F:s äldste son majoren Johan v. F. (f. 1769, d. 1837), som ägde Åbäcksnäs samt deltog i Gustav III: s finska krig och 1808–09 års fälttåg. Hans journal och brev från 1808–09 utgåvos 1955. Han blev 1818 naturaliserad svensk adelsman (enligt § 37 RF), men ätten utgick på manssidan med hans son.

Av de nu fortlevande linjerna utgår äldre grenen från livdrabanten O. J. v. F:s son majoren Olof von F. (f. 1773, d. 1828) som ägde Haddorp i Slaka och Åkerstad i Skeda sn (Ög.). Han deltog i samma krig som brodern (se ovan). Olof v. F. hade i gifte med Charlotta Maria Sophia Ehrenborg flera söner. Äldst var löjtnanten Carl Fredrik Johan von F. (f. 1802, d. 1877), som i sitt gifte med en dotter till biskop M. Lehnberg var barnlös. Denne Carl v. F., som tog avsked som militär 1831 och några år skötte gården Haddorp samt 1843 flyttade till Stockholm, var en av huvudgrundarna 1847 av Artisternas och litteratörernas pensionsförening, där han var skattmästare till 1861. Hans närmaste bror var löjtnanten vid andra livgrenadjärreg. Gottfrid Wilhelm Matthias von F. (f. 1806, d. 1882), som ägde Vargsäter, Skeda sn (Ög.), samt var medgrundare av Kinda kanalaktiebolag (verkst. direktör 1871–73). Yngre bröder voro konleramiralen August Gustaf Reinhold von F. (F. 1) samt arkivarien, pedagogen och skriftställaren Otto Theodor Fabian von F. (F. 2).

Äldre linjens första gren stammar från den nämnde löjtnanten Gottfrid F. (se ovan). Han hade två söner, den kände skriftställaren (pseud. Robinson) kaptenen Olof Otto Urban von F. (F. 3) och bergsnotarien Carl Henrik Jobst von F. (F. 4), känd som mosskulturfrämjare; båda deras grenar leva. Söner till den senare voro jordbruksforskaren professor Carl Axel Hjalmar von F. (F. 6) och sprängämnesinspektören Frans August Gottfrid von F. (f. 1872, d. 1962; om denne se bl.a. Sv. män och kvinnor, 2, 1944). Son till professor Hjalmar von F. i hans första gifte (Lagerfelt) är förste bibliotekarien vid K. biblioteket fil. dr Carl Olof von F. (f. 1908, d. 1976), som 1937–39 var docent i engelska språket vid Uppsala universitet. Äldre linjens andra gren utgår från konteramiralen Reinhold von F:s son kommendören i flottan Olof Gustaf Reinhold von F. (f. 1847, d. 1926); han var verksam även inom kommittén för svenska missionen i Kina (ordf. 1897–1909, sekr. 1911–18). Bland dennes söner är fd. överingenjören vid Svenska Tändsticksfabriks a.-b. i Jönköping Einar von F. (f. 1876, d. 1956).

Äldre linjens tredje gren utgick från arkivarien Otto von F. Dennes ene son var docenten i romanska språk vid Uppsala univ. Olof Otto Hugo Johannes von F. (F. 5), vars bror överstelöjtnanten Carl Otto Evald von F. (f. 1856, d. 1911) var föreståndare för Artillerimuseum från 1902 och sekreterare i Föreningen för sinnesslöa barns vård 1889–1911. Grenen är utdöd.

Yngre linjen stammar från livdrabanten O. J. v. F: s (se ovan) son Gustaf von F. (f. 1774, d. 1835), tullförvaltare i Malmö och Norrköping. En hans dotter var gift med konteramiralen R. von F. (se ovan). Av hennes bröder var August Wilhelm von F. (f. 1808, d. 1868) hovrättsråd i Göta hovrätt (grenen utdöd på manssidan 1944) och Victor Melcher von F. (f. 1809, d. 1872) major och kommunalman i Skeda sn (Ög.). Den sistnämnde arrenderade sin svärmors gård Akerstad i nämnda socken och var g.m. en dotter till majoren Olof von F. (d. 1828; se ovan). Victor M. von F:s son var Carl Melcher von F. (f. 1845, d. 1917), som blev fil. doktor i Uppsala 1872. Han övertog s.å. fädernegården Åkerstad, som han hela sitt liv behöll under egen förvaltning. Han var en allmänt betrodd man: led. av kyrkomötet, av Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott (vice ordf. 1897–1900) och av landstinget (vice ordf. 1899). Åren 1899–1912 var han överdirektör och chef för Lantbruksstyrelsen. Under M. v. F: s tid behandlades där bl.a. frågorna om omorganisation av den lägre lantbruksundervisningen och ordnandet av trädgårdsundervisning. Han ägnade även uppmärksamhet åt husdjursaveln och mejerihushållningen (S. Lindman i Sv. män o. kvinnor, 2, s. 504). Melcher v. F. var även en verksam medlem av den s.k. stora norrlandskommittén. Han blev LLA 1899, HedL där 1907 och erhöll akademiens stora guldmedalj 1913. Åren 1900–1912 tillhörde han direktionen för Veterinärinstitutet. Han var g.m. en dotter till konteramiralen R. v. F. Deras son kapten Victor Melcher Reinhold von F. (f. 1880, d. 1958), Linköping, äger ett stort släktarkiv samt en rad släktporträtt; om hans genealogiska insats rörande släkten se ovan s. 520. Victor v. F. är initiativtagare till skolungdomens fjällfärder.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor (förutom ovan nämnda): Biographica, Militaria: ansökningar och meritförteckningar, armén, RA. – Karol. krigares dagböcker, 2, 3, 10 (1903, 1907, 1014). – F. von Feilitzsch, Uber den angeblichen Zusammenhang der Familien v. Feilitzsch und v. Feilitzen (Jahrbuch fiir Genealogie, Heraldik u. Sphragistik 1911–13); dens., Einfiihrung in die Familiengeschichte (1923); A. Kugelberg, Gamla Linköpingsgårdar, [1]–2 (1943–49); Lantbruksakad:s handl. o. tidskr. 1917, s. 468 f. [nekrolog över C. Melcher von F. av H. Juhlin-Dannfelt]; A. Lewenhaupt, Karl XII.-s officerare, A–K (1920–21); N. Rodén, Herrnhutiska och nyevangeliska väckelserörelser i Linköpings stift intill 1856 (1941); dens., Folkväckelsens förelöpare, 1 (1943) (inneh. brev från herrnhutare o. predikanter till Charlotte v. F., född Axborg); S. Arson Sparre, Kungl. Västmanlands regementes historia, 4 (1930); W. Stenhammar & R. Stenbock, Kungl. andra livgrenadjärregementet (1941); Svenska folkrörelser, 2 (1937; Olof Gustaf Reinhold von F.); Svenska män och kvinnor, 2 (1944); Tidskr. för lantmän 1917, s. 567 f. [nekrolog över C. Melcher von F. av H. Weibull]. – Meddel. av förste bibliotekarien fil. dr Olof von Feilitzen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Feilitzen, von, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15216, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15216
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Feilitzen, von, släkt, urn:sbl:15216, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-23.