Meriter

3. Matthias (Mats) Feuk, f. 16 april 1886 i St. Råby sn (Malm.), d. 17 Jan.1940 på lasarettet i Kristianstad. Föräldrar: föreståndaren för Råby räddningsinstitut Haqvin Axel Ossian Feuk och Amanda Malmberg. Mogenhetsex. vid Lunds katedralskola 1 juni 1904; student vid Lunds univ. 6 sept. s. å.; fil. kand. där 31 maj 1907; andre lärare vid önnestads folkhögskola 1907–09 och 1912–15; fil. licentiat i Lund 31 maj 1911; disp. där pro gradu 23 maj 1912; fil. doktor 31 maj s. å.; rektor och föreståndare vid Östergötlands folkhögskola i Lunnevad 1915–27; rektor och föreståndare vid önnestads folkhögskola från 1927. Ordf. i Önnestads kyrkofullmäktige 1933–40; led. av kyrkomötet 1934, 1936 och 1938.

G. 8 april 1914 i Norrköping (St. Olai) m. Astrid Davidson, f. 22 juni 1883 i Vånga sn (Ög.), dotter av komministern i Norrköping S: t Olai Peter Davidson och Alma Johansson.

Biografi

F. växte upp i ett hem, där det rådde sträng enkelhet i levnadssätt och hållning samt en gammalluthersk fromhet. I de trevliga och innehållsrika »Minnen från Lunds katedralskola 1895–1904», som Mats F. utgav 1930, ger han glimtar av sig själv som skolgosse. »När jag i augusti 1895 tenterade in till katedralskolans första klass, var jag en med stadslivets storslagenhet föga införlivad nioårig pilt från 'Stora Råby fälad', som någon av mina kamrater längre fram under skolåren mera rättframt än artigt benämnde min hemdomän.» F. skildrar även, hur han tillsammans med den blivande konsthistorikern Pär Axel Olsson gav ut en handskriven skoltidning och med en annan yngling, son till B. J:son Bergqvist, bildade en förening, där man bl.a. läste upp dikter och äreminnen. Av sin latinlärare, »Gubben Borg», har F. givit minnesbilder mer än en gång. Borg gav »en djup och levande kärlek till allt klassiskt». Hemmets vänskapsförbindelser med föreståndarparet på Hvilans folkhögskola Leonard och Hedvig Holmström gåvo tidigt både Mats och brodern Johan F. intresse för och kärlek till folkhögskolan.

Som student började Mats F. i Lund höstterminen 1904. F:s rika begåvning var framför allt estetiskt inriktad – ingen kunde njuta av det sköna i alla dess gestaltningar som han. Han blev lärjunge till Evert Wrangel, vars ämne då ännu var den odelade professuren i »estetik, litteratur- och konsthistoria». Konsthistorien var F:s första kärlek, som hela livet igenom drog och lockade och som han sökte tillfredsställa längre fram genom upprepade resor till konstens klassiska länder. Det blev emellertid litteraturhistorien, som F. ägnade särskilt studium. Han disputerade 1912 med en avhandling på ett då nytt område, stilistiken – föregångare var J. Mjöberg, som året förut behandlat Tegnérs ungdomsdiktning från dylika synpunkter. F:s ämne var »Lidners poetiska språk». Wrangel hade givit uppgiften, men den passade ej F. väl. Han fick 1 1/2 betyg för avhandlingen, 2 betyg för försvaret; den akademiska banan stod således ej öppen för honom.

Emellertid hade F. redan före disputationen tjänstgjort som andre lärare vid Önnestads folkhögskola 1907–09 och återvände till denna tjänst, som han innehade 1912–15. Han fortsatte flitigt att publicera de närmaste åren med mindre studier rörande A. U. Bååth och Ernst Ahlgren som skåneskildrare samt om Ernst Josephson och Johannes Jörgensen. F. lämnade också flera bidrag i tidskriften Språk och stil. F:s Verdandiskrift om Ernst Ahlgren har karakteriserats (Ingers) som ett »förträffligt stycke populär författarbiografi.» På olika sätt blev F. således tidigt uppmärksammad och var blott 29 år, då han 1915 utnämndes till rektor vid Lunnevads folkhögskola i Östergötland. Han kvarblev där till 1927, då han återvände till Önnestad, nu som chef för folkhögskolan där.

F:s företrädare i Önnestad Yngve Melander hade ryckt upp de olika ungdomsskolorna där. Att fortsätta hans arbete var icke lätt, även om F. slapp ledningen av lantbruksundervisningen, som nu lades i andra händer (Ingers' nekr.). I sina minnen betonar F. själv, att lång erfarenhet lärt honom, »att det minsann inte alltid är så roligt eller så lätt att vara rektor». Personligen var han tillbakadragen och försynt, nästan timid, men han hade en stark andens energi. Han blev högt skattad för sin praktiska duglighet, ordning och reda. I Östergötland och särskilt i Kristianstads län utnyttjades han också som föreläsare i folkbildningsarbetet på olika orter. Hans mästerskap även i tillfällighetstalandets svåra konst måste understrykas och kom väl till pass för honom som folkhögskolerektor. Hans erfarenhet av människor och böcker, hans stillsamma, varma humor kom där på ett oförlikneligt sätt till sin rätt.

Sitt författarskap fortsatte F. med studier om t.ex. Elin Wägner, Bo Bergmans noveller och landskapet i Vilhelm Ekelunds lyrik. Såväl i Edda 1915 som i Önnestads elevförbunds årsbok 1927 skrev F. om träden från naturbetraktelse- och litteraturhistorisk synpunkt. Hans säkra omdöme och förfinade smak kom fram inför en större allmänhet vid bl.a. kursavslutningar. Oförglömliga för dem som hört honom äro de små konstverk han med ett litterärt citat som utgångspunkt förmådde skapa och den stämning av högtid han förstod att förläna dylika tillfällen.

F. hade ett sällsynt fint öra för poesiens uttrycksmedel. Hans smak i fråga om lyrik och hans kyrkliga åskådning gjorde, att han av Lunds stifts lekmän insattes som ledamot av kyrkomötena 1934 och 1936, där frågan om ny psalmbok var huvudärendet. Vid mötena invaldes han 1934 i bl.a. beredningsutskottet, som hade att behandla psalmboksförslaget, och 1936 i det särskilda utskott, där det fick sin slutliga utformning. Också 1938 satt han i kyrkomötet, uppskattad, såsom en hans kamrat där uttryckt det, för »sitt godmodiga och soliga väsen, sin redbarhet och klarhet och sin avsaknad av lust att agera på första planet».

Mats F. var eljest icke en lätt tillgänglig natur. Det fanns hos honom något reserverat, något av noli me tangere. Hans ord formade sig lätt och gärna till en mild ironi i en elegant form, som förvirrade och skapade osäkerhet om yttrandets egentliga innebörd. Men i hans inre funnos rika, skimrande och skiftande källsprång. Det fanns tre grundackord i hans väsen: en stor ödmjukhet, en gränslös godhet och en osviklig trofasthet. Han var ödmjuk inför arbetet, också inför mänskorna, och hade en anspråkslöshet, som krävde intet för egen del. Hans godhet räckte till för alla och kom till synes icke minst i förhållandet till eleverna. »Man skall visa till rätta och inte tillrättavisa» (Hans Larsson) – detta var ledstjärnan i hans kloka och milda regemente som rektor. »Den gode är en makt – även i graven» var ett ord, som han citerade och som kan tillämpas på honom själv.

Författare

Per Gudmundsson.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Lidners poetiska språk. En stilstudie. Lund 1912. (2), 175 s. (Akad. avh.) – Ernst Ahlgren. Sthm 1913. 36, (1) s. (Studentföreningen Verdandis småskrifter, 198.) – Nybildade adjektiv (och adverb) hos Fröding (Språk och stil, 13, 1913, s. 124–137). – Frödings Corydon till Chloe (Språk och stil, 14, 1914, s. 235–243). – »Gubben Borg» – ett skolminne (Verdandi, 1914), 4 s. – A. U. Bååth och Ernst Ahlgren som Skåneskildrare. Föredrag vid hembygdskursen i ö. Grevie 1915 (Illustrerad tidskrift, 5, 1915, s. 192–195). – Ernst Josephsons lyrik (Nordisk tidskrift, 1915, s. 225–250). – Frödings dikter Parken och Atlantis (Språk och stil, 15, 1915, s. 214–234). – »Om träden». En natur-betraktelse aus der Tiefe des Bewusstseins (Edda, 4, 1915, s. 316–327). – Tyå-radingen i nyare svensk vers (Från Filologiska föreningen i Lund. Språkliga uppsatser, IV, Lund 1915, s. 34–47). – Johannes Jörgensen (Ord och bild, 1917, s. 431–443). – Bildspråket i Sensitiva amorösa (Språk och stil, 18, 1918, s. 169–182). – Östergötlands folkhögskola 1868—1918. Linköping 1918. 37 s., 1 tab. – Jan Maclaren. Sthm 1920. 50 s. (Sveriges kristliga studentrörelses skriftserie. N:r 123.) – Landskapet i Vilhelm Ekelunds lyrik (Edda, 16, 1921, s. 203–227). – Bo Bergmans noveller. Några ord om symbolismens prosateknik (Edda, 23, 1925, s. 51–61). – Barnet i litteraturen (Biblioteksbladet, 10, 1925, s. 1–9). – Ludvig [1] Thoma – en tysk humorist (Festskrift tillägnad Theodor Hjelmqvist... 1926, Lund 1926, s. 44—-74). — Träden. En litteraturhistorisk jämförelse (Från önne-stadsskolornas bygd. Uppsatser tillägnade Yngve Melander 1927, Kristianstad 1927, s. 108–121; omtr. i Önnestads elevförbunds årsbok, 13, 1927, s. 7–20). – Minnen från Lunds katedralskola 1895–1904. Sthm 1930. 38 s. – Elin Wägner (Biblioteksbladet, 15, 1930, s. 6–11). – Dessutom bidrag i önnestads elevförbunds årsbok 1914–39.

Källor och litteratur

Källor: F:s ovan anförda skrifter, bl.a. hans skolrainnen. – P. Gudmundsson], [nekrolog över M. F.] (Tidskr. för svenska folkhögskolan, 21, 1940); E. Ingers [nekr. över M. F.] (Sydsv. Dagbl. 18 jan. 1940). – Personlig bekantskap. Medd. fr. universitetskanslern A. Thomson, rektor J. Feuk och byrådirektör B. Hjelm qvist.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Matthias (Mats) Feuk, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15311, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Gudmundsson.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15311
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Matthias (Mats) Feuk, urn:sbl:15311, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Gudmundsson.), hämtad 2024-04-18.