Gustaf Eric Ericson

Född:1861-03-02 – Motala församling, Östergötlands län
Död:1935-04-17 – Lunds domkyrkoförsamling, Skåne län

Tidningsredaktör


Band 14 (1953), sida 77.

Meriter

Ericson, Gustaf Eric, f. 2 mars 1861 i Motala landsförs., d. 17 april 1935 i Lund. Föräldrar: lantbrukaren Philip Ericson och Ulrika Gustafva Johansdotter. Elev vid Linköpings högre allm. läroverk 1875; mogenhetsex. där 14 juni 1882; student vid Uppsala univ. 12 okt. 1882–1888; medarbetare i Östgöta Correspondenten somrarna 1882–84, i Fyris 1884, i Aftonbladet 1 okt. 1884–1 mars 1886; ägare och utgivare av Motala Posten mars 1886–jan. 1893; huvudredaktör och utgivare av Svenska Dagbladet 14 jan. 1893–maj 1896; politisk medarbetare i Göteborgs Aftonblad 1896–97; ägare och utgivare av Helsingborgs-Posten Skåne-Halland 29 sept. 1897–juli 1905; ägare och redaktör av Vårt Land okt. 1904–dec. 1908; ägare av Lunds Dagblad (a.-b. 1921) från jan. 1910 till sin död; dess verkst. direktör från 1923; huvuddelägare och verkst. direktör i Göteborgs Morgonpost nov. 1911–okt. 1912 och okt. 1917–juni 1921; verkst. direktör för Svenska tidningsutgivaréföreningen 1918–19. Innehade utländsk orden.

G. 4 april 1889 i Motala landsförs. m. Amanda Elisabeth Andersson, f. 14 maj 1866 i Utvängstorps sn (Skarab.), d. 16 juli 1935 i Lund, dotter av lantbrukaren August Andersson och Eva Svensdotter.

Biografi

Gustaf E., som tillhörde en i sin ort känd östgötsk allmogesläkt (se Örnberg), ägnade hela sitt liv åt journalistiken, dels i Stockholm som redaktör för Svenska Dagbladet under ett par år på 1890-talet och sedermera under några år som redaktör för Vårt Land, dels i landsorten som ägare av olika tidningar, i Motala, Hälsingborg, Göteborg och Lund. Han hade utpräglade politiska intressen och var en flitig skribent. Dessutom gjorde han sig känd som tidningsorganisatör och var 1918–19 Svenska tidningsutgivareföreningens verkställande direktör, den förste innehavaren av denna post.

Som tidningsman lade E. redan tidigt i dagen ett stridbart kynne. En episod från hans yngre år fäste på ett närgånget sätt uppmärksamheten vid den konservative och tullvänlige tidningsutgivaren i Motala. Han påstod, att förre statsministern O. R. Themptander under sin statsrådstid hade mottagit bestickning av Cobdenklubben för att verka för frihandelns upprätthållande i Sverige. Ansatt på denna punkt förklarade E., att han hade fått uppgiften från en berömd tysk nationalekonom, Dietzmann. E:s meningsmotståndare, som tvivlade på att källhänvisningen var riktig, fäste då binamnet »Dietzmann» vid E:s person; han fick länge behålla det. Den period, då E. var Svenska Dagbladets redaktör, inföll strax före tidningens omdaning 1897 och satte inga varaktiga spår i tidningens historia. Under de därpå följande åren i Hälsingborg var han Elin Wägners förste chef; hon gjorde sina journalistiska lärospån vid E:s dåvarande tidning Helsingborgs-Posten. Misstrogen mot kvinnors lämplighet för yrket gav han Elin Wägner särskilt påkostande uppdrag, vilka dock icke avskräckte henne. E. inledde 1904 en ny stockholmssejour, då han som ledare av Vårt Land under dess sista år gjorde ett försök att hålla denna protektionistiska och högkyrkliga aftontidning vid liv. Den uppgick 1908 i Nya Dagligt Allehanda. När E. 1910 övertog Lunds Dagblad, förvandlade han detta gamla akademiska organ till en starkt agrarbetonad tidning. Han blev protektionismen trogen in i det sista. Försvaret hade i honom en ivrig gynnare. Hans tyskorientering var påtaglig och framträdde tydligt under första världskriget. I början av 1930-talet visade han sympati för nationalsocialismen i Tyskland, som han uppfattade som en patriotisk yttring och vars verkliga natur icke stod klar för honom.

Politiken låg E. i blodet. Han hade sin lust i att kommentera och kritisera, och han väjde icke för att förarga, när han ansåg detta vara behövligt. Men han var icke de offentliga uppdragens man, bortsett från ett par kommunala sysslor i Motala och Hälsingborg. Han kandiderade aldrig till riksdagen men spelade en viss roll i kulisserna. Utan att stå Arvid Lindman personligen nära anlitades han stundom av denne som rådgivare. Som handledare av unga journalister hade E. sin betydelse. Hans verksamhet som tidningsföretagare präglades av optimism men hämmades av att det icke fanns tillräckligt utrymme för hans verksamhetslust. En minnestecknare (Hakon Wigert-Lundström) har om E. som tidningsorganisatör yttrat, att vad som fattades honom egentligen var ett större land: »Han hade något av de engelska tidningslordernas mentalitet, kanske plus ett grand amerikanism.» Tidningsutgivareföreningens protokoll vittna om E:s intresse för tidningarnas arbetsgivarefrågor, däribland behandlingen av typografernas avtal, tillkomsten av den ekonomiska sektionen och upprättandet av en yrkesskola för utbildning av maskinsättare. Han väckte redan 1900 en motion i Tidningsutgivareföreningen om föreningens ställning till typograffrågan, varvid han förordade ett samfällt uppträdande. Mot E:s polemiska läggning som ledareförfattare kontrasterade hans personliga älskvärdhet och vänsällhet; han var en angenäm sällskapsmänniska och en god berättare. När han någon gång uppträdde som talare, fängslade han lätt sin publik.

Författare

E. W. Lundgren.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (utom talrika artiklar i ovan anförda tidningar) : Är en ny näringslagstiftning af nöden? Föredrag vid Fosterländska föreningens i Dalarne offentliga årsfest i Falun den 4 april 1897. Falun 1897. 8 s. & omsl. (Omsl.: Småskrifter utg. af Fosterländska föreningen i Dalarne. 6.) – Den danska borgareorganisationens lärdomar för Sverige. Intryck från »Faellesrepresentationens för [!] dansk Industri og Haandvserk» ombudsmöte i Nykjöbing (F.) d. 17–18 juli 1898. Helsingborg 1898. 10 s. (Särtr. ur Helsingborgs-posten.) – Landtmannapolitik. Betydelsen och vikten af att landtmännen politiskt sammansluta sig till värn mot vänsterns upplösningsarbete. Föredrag hållet vid Sveriges landtmannaförbunds årsmöte i Stockholm den 1 april 1913. Sthm 1913. 23 s. – Om av E. redigerade tidningar, se texten ovan.

Källor och litteratur

Källor: Motala landsförs :s födelsebok 1861 och vigselbok 1889; Lunds stadsförs:s dödbok 1935; Universitetets studentmatrikel 1882, Uppsala universitet. – B. Lundstedt, Sveriges periodiska litteratur, 2–3 (1896–1902); K. a. Oden, östgötars minne (1902) ; Publicistklubbens porträttmatrikel 1936, utg. av W. von Sydow (1935); S. Söderström, Tidningarnas arbetsgivareförening under 25 år 1919–1944 (1944); [V. Örnberg], Svenska ättartal, 14 (1908); nekrologer i pressen. – Personlig bekantskap.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Eric Ericson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15346, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. W. Lundgren.), hämtad 2020-06-02.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15346
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Eric Ericson, urn:sbl:15346, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. W. Lundgren.), hämtad 2020-06-02.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se