Erik Andersson

Död:1563

Präst, Reformator


Band 14 (1953), sida 317.

Meriter

Erik Andersson, d. 1563. Kyrkoherde i Oviken och prost i Jämtland 1525—63; Jämtlands reformator. Gift men hustruns namn ej bekant.

Biografi

Om E:s börd är intet känt. Sannolikt är han identisk med den »Ericus Andree de Upsalia», som den 21 april 1512 immatrikulerades vid Rostocks universitet. Härför talar även i viss mån det förhållandet, att E:s ende son, Johannes Erici Isopedius (»Hans Eriksson Jämten»), 1564 inskrevs som student vid samma universitet. År 1525 utnämndes E. av dåvarande ärkebiskopen i Uppsala Johannes Magnus till kyrkoherde i Oviken och prost i Jämtland, vilken befattning han på hösten samma år hade tillträtt. Under vårvintern 1526 åtföljde E. Johannes Magnus på dennes visitationsresa i Jämtland, varvid man, enligt vissa uppgifter, i Undersåker fick kontakt med ärkebiskop Olav i Trondheim.

Som innehavare i nära fyrtio års tid av den högsta kyrkliga befattningen i Jämtland under reformationens brytningsskede kom E. att spela en betydande roll såväl på det kyrkliga som det politiska området. Hans ställning var icke lätt. Jämtland lydde rent politiskt under danske kungen och förvaltades av dansk-norska länsherrar och fogdar, men det hörde sedan gammalt i kyrkligt avseende till Uppsala ärkestift. Då Gustav Vasa genom Västeråsbesluten 1527 blev den svenska kyrkans högste styresman, tillspetsades situationen ytterligare. Genom ett kungligt brev av den 12 okt. 1527 fick E. liksom övriga prostar i Norrland order att infinna sig vid distingen i Uppsala för att överlägga med konungen i skilda kyrkliga frågor. Gustavs försök att med prostens hjälp underlägga sig en del av tiondeuppbörden från Jämtland, motarbetades emellertid bestämt av den dansknorske länsherren Vincens Lunge. E:s ställning blev härigenom vansklig. Hans personliga inriktning förefaller dock klar. E., som förmodligen under sin studietid kommit i kontakt med reformationsidéerna, anslöt sig avgjort till Gustav Vasas politik och blev under en lång följd av år dennes pålitligaste stöd i Jämtland. Redan på hösten 1527 synas Gustavs motståndare ha känt till E:s sympatier för denne. Härför talar bl. a. en uppgift om att den s. k. daljunkern under sin flykt genom Jämtland till Norge som en hämndeåtgärd passat på att hemsöka Oviksprosten med skövling. Vidare tvang Vincens Lunge E. att utlämna 80 mark av biskopstionden, som Gustav gjorde anspråk på. Motsättningen till Vincens Lunge torde för övrigt förklara ett visst samgående mellan E. och den katolske ärkebiskop Olav i Trondheim under den senares försök 1529 att fråntaga herr Vincens Jämtland. Att E. dock avgjort stod på den svenske konungens sida, framgick tydligt, då Kristian II sökte återtaga sina kronor. Konung Gustav tackade 1531 E. för ofta visad trohet. Tacksägelserna upprepades följande år, varvid Ovikens gäll utökades med Hackås socken. E. erhöll 1533 i förläning Västerhus gård, som förut legat under Uppsala domkyrka. Vidare utfärdade Gustav vid en senare tidpunkt skyddsbrev för E. mot övergrepp från danske kungens fogdar. E. utnyttjades av Gustav på mångahanda sätt. Han hade uppsikt över tiondeuppbörden, över vilken han ägde att göra räkenskap. Han inlevererade kyrkosilver till kammaren, skaffade konungen eftertraktade skinnvaror såsom mård, lo och svarta rävar samt förhandlade med allmogen. Synnerligen värdefulla voro de upplysningar, som E. tack vare sina tydligen omfattande norska förbindelser kunde lämna om politiska och militära förhållanden i Norge. Särskilt under ärkebiskop Olavs stämplingar vid 1530-talets mitt och i det skärpta läget efter Kristian III:s död 1559 synes konungen ha fäst stor vikt vid E:s rapporter om rustningar och utskrivningar. Betecknande nog upptas också E. i en förteckning från 1561 över Erik XIV:s kunskapare.

Då lugnare politiska förhållanden inträdde med Kristian II:s tronbestigning i Norge 1537, kunde E. på allvar ägna sig åt genomförandet av reformationen i Jämtland. Dock äro endast huvuddragen av hans verksamhet skönjbara. Han anskaffade protestantiska kyrkohandböcker, företog talrika visitationsresor, sökte förbättra förhållandena i avlägsna och efterblivna kapell och deltog i kyrkliga konferenser med domkapitlet i Uppsala. Med Gustavs stöd kunde E. utöva den domsrätt i kyrkorättsliga frågor, som sedan gammalt tillkommit prosten i Jämtland. Hans pastorat var det största och rikaste i Jämtland, och hans inkomster ökades genom förmånliga uppgörelser med konungen om biskopstionden och laxfisket i Fors. Då det senare 1551 lades under medelpadsfogdens förvaltning, kompenserades E. genom befrielse från en del pålagor. Sitt jordinnehav ökade E. även genom köp av hemman i pastoratet.

Den kraftfulle och erfarne jämtlandsprosten synes ha åtnjutit, allmogens förtroende och ofta anlitats även i privaträttsliga ärenden. Därom vittna de många köpebrev och arvskifteshandlingar, som uppgjorts under hans medverkan. Om E:s personliga förhållanden är däremot föga känt. Med sin hustru hade han tre döttrar och en son. E. avled 1563 och begrovs i Ovikens kyrka. Den latinska inskriften på den numera försvunna gravstenen karakteriserade honom som en vördnadsvärd och from man.

Författare

Birgit Ericsson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor: Prostarnas tionderäkenskaper, Uppsala stift, Klockskatten 1530-talet, KA. — Diplomatarium Norvegicum, särskilt bd 3 : 2, 14 : 2, 15:1—2 (1855, 1895, 1896—1900) ; Konung Gustaf den förstes registratur, 4—29 (1868—1916). — N. Ahnlund, Jämtlands och Härjedalens historia, 1 (1948) ; J. Bromé, Jämtlands och Härjedalens historia, 2 (1945) ; E. Bull, Erik Andersson (Norsk biografisk leksikon, 3, 1926) ; dens., Jemtland og Norge (1927) ; L. Bygden, Hernösands-stifts herdaminne, 3 (1925) ; C. J. E. Hasselberg, Erik Andersson, Jämtlands; reformator (Jämten, 23, 1929) ; F. Lindberg, Daljunkern (Hist. studier tillägn. Sven Tunberg, 1942) ; J. Nordlander, Hans Eriksson Jämpten (Fornvårdaren 1931) ; G. Näsström, Johannes Magni norrländska visitationsresa 1526 (Forn-vårdaren 1923—24).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Andersson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15391, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgit Ericsson.), hämtad 2019-07-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15391
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Andersson, urn:sbl:15391, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgit Ericsson.), hämtad 2019-07-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se