Lars Paul Esbjörn

Född:1808-10-16 – Delsbo församling, Gävleborgs län
Död:1870-07-02 – Östervåla församling, Västmanlands län

Präst, Lärare


Band 14 (1953), sida 505.

Meriter

Lars Paul Esbjörn, f. 16 okt. 1808 i Delsbo sn (Gävleb.), d. 2 juli 1870 i Östervåla sn (Vm.). Föräldrar: sockenskräddaren Esbjörn Paulsson och Karin Lindström. Elev vid Hudiksvalls trivialskola från ht. 1820, vid Gävle gymnasium från ht. 1825; student vid Uppsala univ. 19 juni 1828; prästvigd där 11 juni 1832; pastorsadjunkt i Östervåla 1832–35; förordn. till brukspredikant och skollärare i Oslättfors bruk (Gävleb.) 28 mars 1835, tilltr. 1 maj s. å.; samtidigt skollärare i Hille (Gävleb.); avlade pastoralexamen 12 juni 1839; erhöll Sv. missionssällskapets uppdrag och K. M:ts permission att avgå till U. S. A. som predikant för svenska och norska emigranter med rättighet till tjänsteårsberäkning 27 april 1849; reste juni s. å. till U. S. A.; grundade i Andover, Ill., den första svensk-lutherska församlingen i mellanvästern våren 1850 och var pastor där från 24 okt. s. å.; pastor i Princeton, Ill., 1 juni 1856; lärare vid den lutherska Norra Illinois-synodens teologiska skola i Springfield, Ill., hösten 1858–april 1860; fortsatte sin undervisning i Chicago som föreståndare för seminariet vid den nygrundade Augustana-synoden under tre år; besökte Sverige sommaren 1862 och utnämndes där till kyrkoherde i Östervåla 19 sept. s. å., tilltr. 1864.

G. 1) 12 juni 1836 i Vendels sn (Upps.) m. Lovisa Amalia Maria Planting-Gyllenbåga, f. 17 mars 1810 i Stockholm (Klara), d. H juli 1852 i Andover, Ill., U. S. A., dotter av löjtnanten, kortfabrikören Wilhelm Fredrik Planting-Gyllenbåga och Maria Gustava Hedman; 2) m. Helena Catharina Magnusson, f. 29 juni 1827 i Sunds sn (Ög.), d. 15 sept. 1853 i Andover, Ill., U. S. A., dotter av hemmansägaren Peter Magnus Magnusson, som emigrerade till U. S. A. med sin familj 1851, och Anna Lisa Persdotter; 3) m. Gustafva Albertina Magnusson, f. 24 april 1833 i Sunds sn (Ög.), f i Förenta staterna, syster till föregående.

Biografi

Redan vid sju års ålder föräldralös omhändertogs E. av en fostermor, som också uppmuntrade honom till studier. Efter prästvigning i Uppsala och några år som pastorsadjunkt i östervåla förordnades han av domkapitlet till brukspredikant och skollärare i Oslättfors bruk nära Gävle och förenade denna tjänst med skollärarbefattningen i Hille. E:s svåra barn- och ungdomsår bidrogo till att hos honom skapa en otålsam känslighet, som icke sällan skaffade honom svårigheter i livet. Hans strängt pietistiska livssyn skärpte motsättningarna till vissa kretsar. Enligt E:s egen uppgift väcktes han till andlig besinning 1839 genom George Scotts verksamhet i Stockholm och kom till »levande tro». Då hade han varit präst i sju år. Hans nära vänskap med Scott framgår av ett brev från honom till denne våren 1842. Även senare talade E. om den tid, då han hade varit »mera – vad skall jag säga? – metodistisk i mina religiösa åsikter».

Att E. var en ivrig »läsarpräst» är till fullo omvittnat, och att han som sådan hyste ett brinnande intresse för den framträngande Scott-Wieselgrenska nykterhetsrörelsen är lika starkt dokumenterat. I detta avseende gick han stundom till överdrift, t. ex. då han helt resolut fråntog personer deras brännvinskaggar, för vilket han en gång hösten 1841 t. o. m. stämdes till tinget. Hans läseri- och nykterhetsnit skaffade honom åtskilliga fiender, och själv hade han den uppfattningen, att det var genom dessas ränker, som han icke vann befordran, då han under 1840-talet sökte tjänsterna i Vaxholm och Los. Enligt E:s brev till rådman L. W. Henschen i Uppsala var det också fråga om andra tjänster, bl. a. en i denna stad.

Dessa motgångar kommo planerna på emigration att mogna. E:s ekonomiska villkor såsom brukspredikant och skollärare voro ytterst knappa, som han öppet meddelar i breven till Henschen. Läget blev särskilt prekärt, när en ny bruksägare 1844 t. o. m. vägrade att utbetala lönen, och när E. förgäves sökte andra tjänster, fick han klart för sig, att den svenska kyrkan »efter Guds tillstädjelse» icke kunde giva honom en befattning, som stämde med hans håg och kallelse. Andra konflikter och svårigheter tillkommo, och då utvandringen från Hälsingland i slutet av 1840-talet tilltog, såg E. sin väg. Redan genom Scott och dennes vapenbroder i nykterhetskampen, dr Robert Baird från U. S. A., hade E. fått goda underrättelser om religionsfriheten där och om möjligheterna till prästerlig verksamhet.

I ett föredrag inför prästmötet i Uppsala 1865 framhöll E., att han efter den Erik Janssonska massutflyttningen de senare åren av 1840-talet funnit sig manad att resa till Nordamerika, dit också andra svenskar farit, för att »i andelig måtto betjäna dem», så att de icke förfölle till hedendom eller rycktes in i några av de »mer eller mindre villfarande sekterna». Av utvandrade landsmän, som klagat sin andliga nöd, hade han också manats att resa. I själva verket hade E. skrivit till en svensk metodistpastor J. Hedström i Illinois, U. S. A., och begärt, att en ansökan därifrån skulle ställas till Svenska Missionssällskapet, att E. måtte sändas ut av detta. I slutet av nov. 1848 gjorde E. själv en hänvändelse till missionssällskapet, och han blev också efter någon tid antagen som dess »agent», erhöll ett litet reseunderstöd och fick dess uppdrag »att på alla orter där han kommer att vistas, arbeta på kristendomens utspridande bland hedningarna». När E:s avskedsansökan kom till Uppsala domkapitel, blev ärkebiskop af Wingård betänksam, ehuru E. förklarade, att han först »efter moget betänkande och längre prövning» fattat sitt beslut. Ärkebiskopen varnade honom och antydde, att han även skulle ha uppträtt som värvare av emigranter, vilket E. bestred.

E. fick emellertid K. M:ts tillstånd att efter erhållen tjänstledighet kvarstå som präst i ärkestiftet och därvid räkna tjänsteår även för vistelsen i Amerika. I juni 1849 anträdde E. i sällskap med 140 emigranter resan till det okända landet. Det blev en lång och prövosam färd med sjukdom och svårigheter av olika slag. E. synes ha räknat med att samarbeta med metodisterna vid framkomsten till U. S. A. för att också sålunda erhålla något understöd. Det blev dock snart en öppen brytning mellan E. och den i New York verksamme svenske metodistpastorn O. G. Hedström, vilken gärna önskade honom som medarbetare i metodistkyrkan, kanske främst hos brodern, den ovan nämnde metodistpastorn i Illinois. E. ville förbliva lutheran, och han ville söka behålla svenskarna i den lutherska läran och göra dem »levande i Gud», såsom han uttryckte det. Då E. nu icke fick något understöd av metodisterna, vände han sig till de amerikanska kongregationalisternas inre-missionssällskap och blev av detta antagen mot en viss avlöning men med bibehållen ställning såsom luthersk präst. Detta var ett ovärderligt stöd för E. i hans arbete bland de ganska få, spridda och fattiga emigranterna.

Efter resans många vedermödor, då E. själv också insjuknade i kolera, nådde han med sin familj de områden i Illinois, söder om Chicago, där han skulle få sin väsentliga verksamhet i nybyggena. I Andover fick han sitt centrum, en församling bildades där i mars 1850 av tio medlemmar, antalet växte, och en kyrka byggdes, den första lilla kyrkan i den svensk-lutherska gemenskapen under 1800-talet. Han kunde efter hand bilda flera församlingar och bygga några kyrkor. Från andra kyrkosamfund fick E. icke endast lönebidrag utan också understöd till kyrkobyggen, och häri hade han en god hjälp uti den förut nämnde dr Baird, som offentligt rekommenderade hans sak i tidningar och tidskrifter. Även av Jenny Lind, som vid denna tid vistades i Amerika, fick E. bidrag till kyrkobyggen.

Snart invecklades E. i bittra kontroverser, och hans egen strängt konfessionalistiska åskådning förledde honom till hårda omdömen om andra. Att motsättningen till Erik-jansarna i det närbelägna Bishop Hill skulle bli hård, var att vänta. Med Gustaf Unonius, som redan i några år varit episkopalpräst och sökte vinna de svenska emigranterna för sin kyrka, kom E. i en ytterst hård strid, som t. o. m. ledde till åtal inför domstol och tvingade E. till en förödmjukande uppgörelse. När några av emigranterna övergingo till baptismen och började bilda församlingar, blev E:s kamp mot dem givetvis icke mindre hård än mot metodister och episkopaler. Denna slitning mellan olika kyrkliga riktningar bland de spridda invandrarna är en ganska trist historia, och det är tydligt, att den var en svår påfrestning för E., som med den svenske prästens syn på saken betraktade alla svenska nybyggen som sina andliga domäner. Uppenbart är också, att särskilt metodister och baptister ivrigt varnade sina landsmän för E:s försök att »lägga statskyrkans band och bojor» på de fria invandrarna.

Under dessa svårigheter stärktes E:s lutherskt-konfessionalistiska åsikter, och detta hade till följd, att han kom i motsättning även till de amerikanska lutheraner, som han till en början samarbetat med. Vid denna tid skapades Norra Illinois-synoden som ett organ för den lutherska verksamheten i dessa trakter, men endast med tvekan slöto sig E. och hans församlingar till den. Det var icke med någon entusiasm, som E. samarbetade med denna synods män i dess lilla teologiska skola, som tillagts det ståtliga namnet »The Illinois State University». Den hade fem lärare (»professorer»), och genom insamling av medel skapades den lärartjänst, som E. från hösten 1858 innehade. Femton å tjugu svenska och norska ynglingar studerade för honom, men E. ansåg, dels att han fick alltför mycket naturvetenskaplig undervisning och därmed undanhölls de teologiska ämnena, dels att de nordiska ynglingarna utsattes för faran att få sin rätta lutherska tro undergrävd. Mitt i vårterminen 1860 tog därför E. sina studenter med sig, reste till Chicago och undervisade dem där på egen hand. Saken väckte ett oerhört uppseende, och seminariets ledning underkände bestämt E:s motivering för åtgärden.

Ett par månader senare skapades Augustana-synoden, och E:s lilla skola blev dess teologiska seminarium, som sedan utvecklats till det college och seminarium, som nu bedriver sin omfattande verksamhet i Rock Island, 111. E:s tjänst vid seminariet blev icke lång. Ekonomiska svårigheter irriterade, och dessutom rådde en viss motsättning mellan E. och den nya Augustana-synodens förste president, T. N. Hasselquist, som 1852 kommit till Illinois och med kraftfull hand tog itu med olika uppgifter i det kyrkliga arbetet. E. kände sig alltmer illa till mods inför utvecklingen, och redan 1861 planerade han sin återresa till Sverige. När Hasselquist också genomdrev seminariets förflyttning till ett nybygge några mil söder om Chicago, var måttet rågat. Genom hemresan 1862 vann E. sitt mål: ett pastorat i Sverige, och följande år avslöt han sin tjänst hos Augustana-synoden. Under sju år som kyrkoherde i Östervåla fullgjorde han troget sina plikter men levde tämligen obemärkt i sitt lantpastorat.

E. var icke någon betydande teolog, hans pastoralexamen var tämligen slät, men han var som »läsarpräst» en ivrig predikant och varmhjärtad själasörjare. För de naturvetenskapliga ämnena hade han ett påfallande intresse och väl också särskild begåvning. Som ledargestalt hade han sina svagheter, främst en viss svårighet att samarbeta med andra. Hans känsliga och rörliga sinne orsakade besvärligheter, och hans många motgångar hade gjort honom irriterad och misstänksam. Han motsatte sig »amerikaniseringen» i nybyggena och blev allt ortodoxare som lutheran. E. var dock den offervillige banbrytaren och den trogne tjänaren i den nu så betydande Augustana-kyrkans svåra begynnelseår. – Om E:s brev se nedan under Tryckta arbeten och Källor.

Författare

Gunnar Westin.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Praktisk och populär af handling om visirmåttet, inne-hällande ett lätt sätt att, utan mälkärl, blott med en staf mäta rymden af allehanda cylindriska, ovala, koniska och sferiska kärl samt lårar och kistor, så ock att med samma staf upplösa en mängd frågar [!] i räknekonsten. Af L. P. E—n. Gefle 1837. (2), 40 s. (Sign.) – Prof-predikan, hållen i Söderhamns stads kyrka andra söndagen i adventet den 7 december 1845. Gefle 1846. 16 s. – Afskedspredikan, hållen uti Hille kyrka annandag pingst, den 28 maj 1849, af L. P. Esbjörn, före dess afresa till Förenta staterna i N. Amerika såsom Swenska missionssällskapets ombud och predikant för swenska och norska emigranter. Gefle 1849. 16, (1) s. – Berättelse om de svenska lutherska församlingarnes i Norra Amerika uppkomst och närvarande tillstånd, framställd vid Upsala erkestifts préstmöte den 14 juni 1865 (Protocoll oöh handlingar rörande prest-mötet i Upsala 1865, 1865, s. 214–225). – Bref och utdrag ur bref från L. P. Esbjörn till E. Norelius, T. N. Hasselquist och Erl. Carlsson i kronologisk ordning. Med upplysande anmärkningar af E. N[orelius] (Tidskr. för svensk ev. luth. kyrkohistoria i N. Amerika och för teologiska och kyrkliga frågor, 1898–99, s. 211 354). – Utdrag ur pastor L. P. Esbjörns dagbok. »Dagbok på en resa från Gefle till New York med skeppet Cobden, sommaren 1849» (ibid., s. 355– 360). – Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850. Utg. av Gunnar Westin (Kyrko-historisk årsskr., 1946, s. 211–266). – Besebrev i Bibel-Wännen (Lund), Lunds Missions-Tidning och Norrlands-Posten (Gävle).

Översatt: J. Arndt, Johan Arnd's Sex böcker om den sanna christen-domen jemte dess Paradislustgård. Ånyo utg. och med en upplysande inledning och författarens lefwernesbeskrifning försedde af Fr. Wilh. Krummacher. öfwers. af L. P. E. Gefle 1841–[43]. 4:o (4), XXIV s., s. 3–456, 122, (20) s., 5 pl.-bl. (Inre titlar: Johan Arnds Sanna christendom ... Johan Arnds Paradislustgård ... Den senare även sep. 1843. (2), XXIV s., s. 3—122, (10) s. övers, sign.) – P. Christensen, Barometerns följeslagare, uppgjord efter 32 års observationer på detta wigtiga instrument af P. Christensen ocb på swenska bearb. efter 7: de original-uppl. af L. P. E. Gefle 1844. Pat. fol. (övers, sign.) – F. A. Strauss, Sinai och Golgatha. Besa i österlandet åren 1844 och 1845. Religiösa, geografiska och historiska underrättelser om Grekeland, Egypten, Nubien, öknen, Jerusalem, judiska landet, Turkiet och Constantinopel. öfvers. af L. P. E. Gefle 1849. (4), 417 s. (övers, sign.)

Utgivit: Den swenska psalmboken, af Konungen gillad och stadfästad år 1819. Med alla psalmers melodier, i siffror fyrstämmigt tecknade, enligt Kongl. Maj :ts nådiga bref af den 18 april 1844 samt Kongl. musikaliska akademiens meloditabell och Ha?ffners choralbok. Jemte swenska messan, lika tecknad, och anwisning till bruket af denna psalmbok m. m. Gefle 1846. (6), 648, 37, (1) s. 2:a uppl. 1860. 654, 37 s. (Utg. anon.) – [J. Dillner], Fyrstämmigt psalmodikon eller alla psalmers melodier, i siffror fyrstämmigt tecknade, enligt Kongl. Maj :ts nådiga bref af den 18 april 1844 samt Kongl. musikaliska akademiens meloditabell och Haeffners choralbok. Jemte swenska messan samt anwisning till psalmodikons bruk. Gefle 1848. 332, 7S s. (Utg. anon.)

Källor och litteratur

Brev från E. i L. W. Henschen-samlingen, TJB, i P. Wieselgren-samlingen, Göteborgs stadsbibi. och i Svenska Missionssällskapets arkiv, KB; Svenska Missionssällskapets direktionsprotokoll V12 1848 o. "A 1849, KB; Ansökningshandlingar till prästerliga tjänster 1847, Uppsala domkapitel F 1: 68, Uppsala domkapitels protokoll 25/2 1835 o. 10/3 1S49, Landsarkivet i Uppsala; Sunds förs :s födelsebok 1827 och 1833, Landsarkivet i Vadstena; The Esbjörn Collection, brev och mss. i Augustana College, Rock Island, 111., TJ. S. A., jämte Hasselquist- och Norelius-samlingar därstädes. – Brev från B. publicerade av B. Norelius i Tidskr. för svensk ev. luth. kyrkohistoria i N. Amerika (1899), av G. Westin i Emigranterna och kyrkan (1932), i Ur den svenska folkväckelsens historia och tankevärld, 3:1–2 (1933–34) och i Kyrkohist. årsskr. 1947, s. 211–266. – Erkestiftets matrikel utg. 1871 (1871); Upsala ärke-stifts tidningar 1832, No 6, och 1839, No 3 o. 6. – O. P. Änder, T. N. Hasselquist (1931); E. Norelius, De svenska lutherska församlingarnas och svenskarnes historia i Amerika [1]–2 (1890, 1916) ; dens., Personliga hågkomster af L. P. Esbjörn (Tidskr. för svensk ev. luth. kyrkohistoria i N. Amerika, 1899) ; Ernst W. Olson, History of the Swedes of Illinois (1908) ; Oscar N. Olson, The Augustana Lutheran Church in America, Pioneer Period 1846 to 1860 (1950) ; S. Rönnegård, Lars Paul Esbjörn och Augustana-synodens uppkomst (1949); G. M. Stephenson, The Founding of the Augustana Synod 1850–1860 (1927); dens., The Religious Aspects of Swedish Immigration (1932); G. Westin, George Scott och hans verksamhet i Sverige, 1 (1929).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Paul Esbjörn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15469, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Westin.), hämtad 2019-07-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15469
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Paul Esbjörn, urn:sbl:15469, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Westin.), hämtad 2019-07-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se