Olof Espling

Född:1751-05-23 – Askersunds landsförsamling, Örebro län (i Våknesta)
Död:1821-12-20 – Svennevads församling, Örebro län

Skriftställare, Präst


Band 14 (1953), sida 541.

Meriter

Espling, Olof, f. 23 maj 1751 i Våknesta, Askersunds landsförs., d. 20 dec. 1821 i Svennevads sn (ör.). Föräldrar: hemmansägaren Nils Olsson och Anna Persdotter. Elev vid Örebro skola 1 mars 1760, vid Strängnäs gymnasium febr. 1767; student vid Uppsala univ. 14 april 1774; disp. pro exercitio 21 dec. 1781; fil. kand. 24 april 1782; disp. pro gradu 5 juni s. å.; fil. magister 17 juni s. å., allt i Uppsala; utrikes resor som stipendiat till Danmark och Tyskland 1782—84, till Holland och Frankrike 1785—88; prästvigd i Strängnäs 18 maj 1794; huspredikant hos riksmarskalken greve J. G. Oxenstierna; lektor i logik och fysik vid Strängnäs gymnasium 27 juli 1796; rektor där 1804; kyrkoherde i Svennevad och Boo (ör.) 26 juni 1806, tilltr. 1 maj 1808; prost över egen förs. 13 aug. 1806.

G. 1) 28 sept. 1800 i Stenkvista sn (Söd.) m. Christina Charlotta Welander, f. 20 maj 1777 där, d. 17 aug. 1815 i Svennevad, dotter av kyrkoherden Eric Ragvald Welander och Brita Christina Runström; 2) 25 mars 1816 m. Anna Catharina Hagman, f. 2 nov. 1776 i Lilla Malma sn (Söd.), d. 10 mars 1855 i Damsäter, Askers sn (ör.), dotter av kyrkoherden Jonas Hagman och Anna Margaretha Bergmark.

Biografi

Efter det E. vid tidiga år förlorat sin fader, fick han med modern föra ett kringflackande liv. I tioårsåldern började han dock i Karolinska skolan i Örebro och flyttade 1767 över till Strängnäs gymnasium. Sju år senare inskrevs E. som student vid Uppsala universitet, till synes med en hoppfull framtid, då gymnasiets rektor i testimoniet intygar, att E. var utrustad med ett gott omdöme. E:s studietid inföll under Linnés sista och C. P. Thunbergs första år, samtidigt som Torbern Bergman pånyttfödde den kemisk-mineralogiska professuren. E:s naturvetenskapliga intresse synes med tiden ha blivit en allt allvarligare konkurrent till hans teologiska studier. De akademiska examina resulterade också i en kompromiss, då E. 1781 disputerade på en teologisk avhandling och följande år pro gradu på »mineraliers användande i byggningskonsten». Båda dessa dissertationer hade sedvanlig latinsk form, men i de tillägg som E. under eget presidium utgav dec. 1784, användes det svenska språket, vartill universitetskanslern endast motvilligt lämnat tillstånd.

Hoppet att vinna fast fot vid akademien i Uppsala infriades trots Ers ihärdighet icke. Däremot hade han framgång i sina ansökningar om resestipendier och tilldelades 1782 det Guthermuthska för teologiska studier. Resvägen lades över Danmark till Tyskland, där han under en nära tvåårig vistelse besökte en mängd universitet och pedagogier. Från kontinenten erhöll C. C. Gjörwell flera rapporter, vilka dels finnas i den Gjörwellska brevsamlingen på K. biblioteket, dels trycktes i Upfostringssälskapets Tidningar. Under resan ägnade sig E. framför allt åt besök i bibliotek och naturaliesamlingar samt åt ivriga uppvaktningar av »den lärda corpsen», vilken aldrig synes ha undkommit den stambok, som E. ständigt haft till reds för en autograf. I de tryckta breven återger E. framför allt sina intryck av det danska och tyska skolväsendet och skildrar utförligt de pedagogiska systemen och inrättningarna i Köpenhamn, riddareakademien i Lxineburg, Collegium Carolinum i Braunschweig, latinskolan i Helmstedt, Waisenhaus i Halle, vilket sistnämnda särskilt fångade E:s intresse. Ers intellektuella vitalitet gav även rum för vetenskaplig verksamhet. Två otryckta arbeten fullbordades, en kyrkohistorisk avhandling »om det skisma, som alltifrån andra seklet varit emellan öster- och västerländska kristna kyrkan» och ett svar på den av furstliga Jablonowskiska Vetenskapssocieteten i Leipzig 1782 utsatta prisfrågan, »Vilka äro de förnämsta meningar, som de lärde hyst om jordens och i synnerhet bergens ursprung: samt huru de felaktige bland dem i synnerhet greve de Buffons bäst kunna vederläggas?», för vilket svar E. prisbelönades.

Efter hemkomsten till Sverige rönte E. ej den uppskattning han ansåg sig vara värd, detta trots »en triumf, som icke många svenske hava haft». Därför mottog han på våren 1785 med uppräckta händer det Piperska resestipendiet — något mer än 88 riksdaler om året. Dessa pengar tänkte E. använda till en längre tids studier i Holland och Frankrike. Genom ett vådligt äventyr på Kattegatt, skildrat i brev till Gjörwell i en stil som erinrar om Jacob Wallenbergs sjöstycken, var det holländska fartyget i höststormarna nära att förlisa mot Norges kust, och E. tvangs att övervintra i Norge. Ej förrän påskafton 1786 anlände E. till Amsterdam. Därifrån ger han i samma brev innehållsrika notiser om vetenskapliga sammanslutningar samt litterata personer och deras bibliotek; särskilt uppehåller sig E. vid den franske bibliografen abbé Mercier, vilken samtidigt var i staden på tillfälligt besök hos sin vän den »savante» fabrikören och bibliofilen Crevenna. I övrigt besökte E. Hollands vetenskapliga centra, varefter han begav sig till resemålet Paris, där han ämnade förbliva »så länge hans lilla kassa det medgav». I den franska huvudstaden gynnades han särskilt av bibliotekarien de Kéralio, vilken enligt E. »bemödar sig på det ivrigaste att befordra nordiska resandes hederliga avsikter» samt kemisten D'Arcet. E. fick tillåtelse bevista den franska vetenskapsakademiens sammankomster, ett tillstånd som flitigt utnyttjades.

Kampen för tillvaron tvingade dock E. att till slut reflektera på anbud från Spanien och Frankrike. Genom ingripande från Gustav III återbördades E. till hemlandet, men genom kriget och konungens död förändrades icke hans prekära situation. E. sökte förgäves akademiska tjänster i Uppsala och Åbo, och han blev utslagen i konkurrens om skoltjänster, enär han icke hade tillräckligt många meritår. Med bitterhet konstaterar han, att han »vandrat omkring i världen efter nyttiga kunskaper» och ser sig nu »vid 44 års ålder icke ännu hava den ringaste utsikt för mina återstående livsdagar». Vid denna tidpunkt, 1795, var E. dock prästvigd, och året därpå erhöll han en lektorstjänst i fysik och logik vid Strängnäs gymnasium.

E:s självkänsla blev besvärande för omgivningen genom de tvistigheter, i vilka han ständigt var invecklad. Att E. hade sina svaga sidor visar bl. a. den nidvers, som skrevs om honom vid kyrkoherdevalet i Maria förs. (Sthm) 1805, där det heter: »Nog är du ortodox i din dogmatik och sund i din logik, och stark i din kritik, i juridik och politik, men vinna priset här det fordrar något annat; vet att en andlig man som är för köttsligt het, kan vara ärlig karl men ej en rätt profet». E. blev ej vald. I stället fortsattes grälen med lärarkollegerna, tills en möjlighet gavs att få E. placerad i en vrå av stiftet som kyrkoherde och prost i Svennevad (ör.).

Den 1 maj 1808 tillträdde E. tjänsten, och det dröjde ej länge, förrän församlingen var i opposition mot sin herde. Sockenstämmoförhandlingarna blevo ej sällan upprörda, och prostens ständiga förmaningar mot lastbart leverne, särskilt det florerande superiet, föllo icke i god jord. Redan efter ett par år fick E. höra, att han gjorde församlingen utskämd med sitt gräl, senare också att han var högfärdig och regeringssjuk. Även om E. egenhändigt uppsatt protokollen från sammanträdena och därigenom i ännu högre grad är part i målet, så framgår tydligt, hur mycken småaktighet och illvilja, som visades honom.

Den enda av E:s skrifter, som kom att läsas av en större allmänhet, var minnesteckningen över J. J. Björnståhl. Gjörwell synes först ha erbjudit E. M. Fant att skriva denna, men Fant hade avböjt. Gjörwell vände sig då till E., vilken för den välvillige anbudsgivarén framstod som »i många lärda avseenden en ny Björnståhl, har lika dristighet med honom, ja även något tycke av honom». Resultatet blev dock ej det väntade. Gjörwell finner E:s arbete närmast vara ett hastverk men hade varken tid eller lust att omarbeta detsamma. Även E. känner sig missbelåten med sin insats men skyller på Gjörwell, vilken »väl visste att auktorn hade större skicklighet att utbreda sig över en gråsten eller en gödselhög, än över ett stort snille». I sin blandning av moraliska reflexioner och biografika är den nog så tidstypisk; för kännedomen om särskilt Björnståhls ungdomstid är den emellertid värdefull.

Det goda omdöme, som en gång tillagts E. vid början av hans studier, svek honom måhända stundom. Men pressad av ett ogunstigt öde, som ej gav honom möjlighet att följa sin praktiskt naturvetenskapliga inriktning, blev dock E. till slutet en nitisk kyrkans tjänare. — Om E:s minnesalbum (jfr nedan) se inledning av Fehr.

Författare

Bengt Löw.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Akad. avh. se: G. Marklin, Catalogus disputationum... lideniamis continuatus, 1, 1820, s. 46, 57. övriga arbeten: Minne öfver Jacob Jonas Björnståhl, L.L.O.O. & gr. professor i Lund samt ledamot af Kgl. Vetenskaps societeten i Upsala och Upfostrings sälskapet i Stockholm, uti sistnämnde sälskaps namn förf. Sthm 1785. 53, (1) s. (Samtr. m. J. J. Björnståhl, Resa til Frankrike, Italien, Sweitz, Tyskland, Holland, England, Turkiet och Grekland, D. 6, 1784; även sep.) — Dessutom resebrev till O. C. Gjörwell, tr. i Upfostrings-sälskapets Tidningar 1783, Bd 1, s. 81—88, Bd 2, s. 793—797; 1784, Bd 1, s. 49—54, 67—70, Bd 2, s. 417—422, 433—439.

Källor och litteratur

Källor: Biographica, RA; brev från E. till C. C. Gjörwell (Ep. G 7:10, 12, 14, 22) och till P. A. Wallmark (Ep. V 4:6), KB; brev från E. till C. P. Thunberg (G 300 b), TJB; soekenstämmoprotokoll för Svennevad 1806—22, Askersunds landsförs :s födelsebok 1751, Stenkvista förs :s födelsebok 1777 och vigselbok 1800, Lilla Malma förs:s födelsebok 1776, Svennevads förs:s dödbok 1815 och 1821, Askers förs :s dödbok 1855, Landsarkivet i Uppsala; konsistorieprotokoll i Strängnäs domkapitels arkiv; O. E :s album, Strängnäs stifts- och läroverksbibliotek. — Almänna tidningar 1788:3 ; C. Annerstedt, Upsala universitets historia, 3:2 (1914) ; I. Fehr, Minnesalbum i Strängnäs bibliotek [Olof Esplings album] (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria, 17, 1921) ; J. E. Folien, Nerikes herdaminne (1817) ; K. A. Hagström, 'Strengnäs stifts herdaminne, 4 (1901) ; K. F. Karlson, Blad ur Örebro skolas historia, H. 5 (1900), s. 54; A. G. Nathorst, Några anteckningar om Olof Espling (Geol. fören. förhandl., 41, 1919) ; Upfostringssälskapets Tidningar 1783, 1784; A. Österling, Minne av Jacob Jonas Björnståhl (1947).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Espling, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15483, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Löw.), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15483
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Espling, urn:sbl:15483, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Löw.), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se