Meriter

Biografi

Estienne de Bonneuill, fransk stenhuggare, nämnd 1287 och 1300, som anses identisk med den samtida Stefan stenhuggare, som var verksam vid Uppsala domkyrkas byggande.

Källmaterialet till E:s biografi är sprött. I svenska riksarkivet förvaras ett pergamentsbrev, en vid domstolen Châtelet i Paris av »le prévôt», där den 5 sept. 1287 utfärdad vidimation av en skuldförbindelse (vars original var daterat d. 30 aug. s. å.), enligt vilken Estienne de Bonneueill, »taillieur de pierre, maistre de faire l'eglise de Upsal en Suece» (stenhuggaren E. de B., mästare att bygga kyrkan i Uppsala i Sverige), erkänner sig ha mottagit ett lån på 40 livres av skoleklerkerna i Paris herr Olivier (fornsv. Olaver, Olaf) och herr Charles (Karl) för att bestrida kostnaderna för sin och sina gesällers resa till Uppsala; lånet var avsett att återbetalas vid framkomsten till nämnda stad. Denna urkund, som ingår i bd 2 av diplomatariet (nr 945; bättre utgåva av K. Michaelsson i Gerda Boëthius och A. L. Romdahl, »Uppsala domkyrka 1258–1435», 1935, s. 212–225; rättelser av E. Walberg i Fornvännen 1936, s. 256–263), uppmärksammades redan av Schefferus och Peringskiöld (se Michaëlsson) och har mycket diskuterats i litteraturen om Uppsala domkyrkas tillkomst och äldre historia. Urkundens arkivaliska plats (Uppsala domkyrkas till Antikvitetsarkivet överlämnade brev) och dess arkivaliska påteckning (»Littera tangens gallicos», brev rörande fransmän; ej senare än 1300-talet) visa, att densamma – vars original tydligen lämnats de två klerkerna, medan vidimationen utlämnats till E. själv – måste ha inkommit med E. till Sverige, d. v. s. han har nått sin bestämmelseort. I brevet säges tillika, att han förde gesäller med sig.

Urkunden har sammanställts med en 1291 gjord förteckning över Uppsala domkyrkas fastigheter, fordringar och skulder (tr. i diplomatariet, del 2, nr 1032; en i föreliggande fall avgörande tilläggsrättelse hos Michaëlsson s. 223), som upptar en mindre skuld till »en viss gosse, nämligen Stephani stenhuggares son» (cuidam parvulo filio silicet stephani lapicide). Eftersom E. kommit fram och då Stefan var ett ovanligt namn i Sverige samt då yrke och arbetsplats stämma, har man ansett sig kunna identifiera E. med denne Stefan, som således haft en son bland sina gesäller. Ytterligare en notis finns, som hänförts till E. I en skatterulla från Paris år 1300 (Michaëlsson, s. 224) upptas en »Estienne de Bonneuil, tailleeur de pierre». Michaélsson har anfört de skäl, som göra identifikationen trolig; i så fall skulle E. således ha återvänt till sin hemstad.

Diskussionen om E:s roll har rört tre frågor: hans ställning vid domkyrkobygget, hans skulpturarbeten där och hans eventuella roll som figurskulptör. Uppfattningen, att E. skulle varit kyrkans arkitekt (Kjellberg), är numera övergiven. Ritningarna till domkyrkan voro redan klara och arbetet påbörjat, när E. och hans arbetslag kommo till Uppsala, men möjligen kan en förändring av korets plan sättas i samband med E:s ankomst (Nordström). Under mäster E:s tid tillkommo norra tvärskeppsfasadens liuggstenspartier, med portal och rosfönster, vissa arbeten för södra portalen, stav- och masverk i det västra rosfönstret, åtskilliga av kyrkans fönster, kapital i Mariakapellet och delar av långhusets kapital. Dessutom ha redan tidigare färdigställda pelarbaser försetts med rikare, huggen ornering (E:s och hans gesällers insats enligt Gerda Boëthius och A. L. Romdahl i »Uppsala domkyrkas historia 1258–1435»).

Man har, såsom nämnts, diskuterat (af Ugglas) även frågan, huruvida E. sysslat med figurskulptur, men man vet i själva verket intet härom. Mot hypotesen talar bl. a., att statyerna av S:t Olof i nordportalen och S:t Laurentius i sydportalen, vilka hänförts till detta byggnadsskede, äro utförda i utländsk kalksten och förmodligen importerats i färdighugget skick. Att åtskillig kvalitativt högtstående träskulptur i uppländska kyrkor från 1200-talets senare del och 1300-talets början måste ses i samband med det franska inflytandet vid Uppsala-domens bygge och att upprepade gånger franska arbetslag (förmodligen även omfattande träsnidare) inkallats kan ej berättiga till att attribuera figurskulptur till stenhuggaren E. Ej heller hans ställning inom det 1287 inkallade arbetslaget är sådan, att skäl härtill skulle finnas. Man kan därför inte finna någon avgörande bevisning för att sådana fina träskulpturer som en Eriksbild i Roslagsbro kyrka, en Olofsbild (nu i Statens historiska museum) från Frötuna eller ett krucifix i Rasbo kyrka skulle ha med E. att göra.

Författare

Aron Andersson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Om det egentliga källmaterialet se texten ovan. – M. Aubert, La cathédrale Notre-Dame de Paris (1909), s. 58; dens., Les cathédrales de Paris et d'Upsal (Konsthist. sällskapets publikation 1923); Gerda Boëthius & A. L. Romdahl, Uppsala domkyrka 1258–1435 (1935), bl. a. s. 212–225 (bil. 5, utg. av K. Michaélsson) ; G. Dehio & G. von Bezold, Die kirchliche Baukunst des Abendlandes, 2 (1898), s. 420 f.; L. Delisle, Gontrat passé avec Etienne de Bonneuil pour la cathédrale d'Upsal (Bulletin de la Société de 1'histoire de Paris, 1878); C. M. Kjellberg, Uppsala domkyrkas franska ursprung (Upplands fornminnes-f ören : s tidskr., 4,1898–1902); K. Michaëlsson, se G. Boethius ; A. Michel, Histoire de Part, 2 (1906), s. 62; E. Nordström, Studier i Uppsala domkyrkas äldsta byggnadshistoria (1952); A. L. Bomdahl, se G. Boethius ovan; C. R. af Ugglas, Bidrag till kännedomen om den franska bildhuggarkolonin vid Uppsala domkyrka (Upplands fornminnesfören: s tidskr., 6, 1910–12); dens., Notes sur Étienne de Bonneuil et la colonie des sculpteurs frangais ä la cathédrale d'Upsal (Revue de l'art chrétien, 1913); dens., Nyupptäckta arbeten av Étienne de Bonneuil (Upplands fornminnesfören: s tidskr., 8, 1918–21); dens., Etienne de Bonneuil och Dalby-mästaren (i hans Efterlämnade konsthist. studier, HA: s Handl., 75, 1951); E. Walberg, Vem var »G. S. Maroin»? En anmärkning till Estienne de Bonneuills skuldförbindelse (Fornvännen 1936); E. Wrangel, Tegelarkitekturen i norra Europa och Uppsala domkyrka (Antikv. tidskr. för Sverige, 15:1, 1896).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Estienne de Bonneuill, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15528, Svenskt biografiskt lexikon (art av Aron Andersson.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15528
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Estienne de Bonneuill, urn:sbl:15528, Svenskt biografiskt lexikon (art av Aron Andersson.), hämtad 2024-04-24.