H C S (Sophie) Cysch (f. Wiberg)

Född:1847-10-15 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1917-03-20 – Stockholms stad, Stockholms län

Skådespelare


Band 09 (1931), sida 500.

Meriter

Cysch, Hedvig Carolina Sophia (Sophie), f. Wiberg, f. 15 okt. 1847 i Stockholm, d. 20 mars 1917 därstädes. Föräldrar: betjänten, sedermera vaktmästaren i kammarkollegiet Karl Erik Wiberg och Anna Elisabet Sederström. Elev vid A. Selinders balettskola 1857 och vid K. teaterns elevskola 1863. Erhöll engagemang vid K. G. Hesslers teatersällskap hösten 1865 och hos V. Åhman och M. Pousette å nya teatern i Göteborg våren 1866; anställd vid den nyupprättade svenska teatern i Helsingfors hösten 1867; engagerad vid K. teatrarna 1872—hösten 1877; företog en studieresa till Paris hösten 1877—1879; anställd vid nya teatern i Göteborg 1879—80, vid mindre teatern i Stockholm 1880—81 och vid nya teatern därstädes 1881—82; gav därefter gästspel vid olika scener i Stockholm och Göteborg 1882—88; intogs å borger-skapets änkehus i Stockholm 11 maj 1907 och å Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning 13 nov. 1907.

Gift 14 jan. 1882 med bokhållaren, sedermera grosshandlaren Karl Teodor Cysch, f. 21 nov. 1853, d. 13 mars 1903.

Biografi

Efter utbildning i Anders Selinders balettskola och K. teaterns elevskola gjorde S. W. 27 apr. 1866 en lyckad debut vid Nya teatern i Göteborg såsom Laura i Björnsons »De nygifta». Från hösten 1867 anställdes hon jämte flera av sina kamrater vid den nyupprättade Svenska teatern i Helsingfors. Där mottogs hon redan vid sitt första framträdande med erkännsamt bifall och ansågs rätt snart såsom en av denna teaters förnämsta och talangfullaste sujetter, varför hon fick övertaga en mängd ganska betydande roller. Utom ett intagande utseende förfogade hon över en särdeles vacker sångröst. Den begåvade skådespelerskan gick nu med raska steg framåt på sin konstnärsbana, i samma mån som hon blev satt i tillfälle att utveckla hela rikedomen av sina stora anlag.

En av sina mest lysande triumfer firade hon såsom Ulrika i J. K. Hauchs treaktsskådespel »Den bergtagna eller Systrarna på Kinnekulle», där diktaren i folksagans enkla ränning invävt sina fantastiska bilder. Såsom en motsats till denna svåra uppgift stod hennes livliga återgivande av den hurtige soldatgossen Erik i »Veteranens jul», som länge dröjde kvar i Helsingforspublikens minne. Bland övriga mera kända roller i hennes stora dramatiska repertoar från denna tid kunna nämnas Sigrid Stålarm i »Daniel Hjort», Anna i »Ur lifvets strid», Ingegerd i »Ung Hanses dotter», Sigrid den fagra i »Bröllopet på Ulfåsa», titelrollen i »Fröken Elisabeth», Julia, i »Romeo och Julia», Cordelia i »Kung Lear», Luise i »Kabal och kärlek», Agnes Sorel i »Orleanska jungfrun», Louise i »Gringoire», Thisbe i »Angelo Malipieri» och Jane i »Maria Tudor». S. W:s lyriska rollista var icke mindre omfattande. Så sjöng hon titelrollerna i »Den sköna Galathea», »Marinettes små skälmstycken» och »Ulla Winblad skall på bal», Emilie i »Målaren och modellerna», Lovisa i »Löjliga mötena» och Maria i »Den ondes besegrare». Henriettes ingalunda lätta roll i Auber's »Muraren» utförde hon även till publikens stora belåtenhet, hennes spel i Offenbachs intagande operett »Förlofning vid lyktsken» framkallade en storm av bifall i salongen, och såsom Adam's »Nürnbergerdocka» lade hon en ny lager till de redan förvärvade.

Alla dessa framgångar beredde henne 1872 ett förmånligt engagemang vid K. teatrarna, där hon genom den ledighet, den friskhet och det behag, som utmärkte hennes sceniska framträdande, genast blev högeligen omtyckt av publiken. Bland de mera uppmärksammade uppgifterna från denna tid märkas hennes Hero i Shakespeares »Mycket väsen för ingenting», fru Tallien i Ponsard's skådespel »Det besegrade lejonet» (premiär febr. 1875), Rose i samma författades komedi »Hedern och penningen» (premiär nov. s. å.), Catherine i Augier's komedi »Lejon och räfvar» (premiär jan. 1876") och slavinnan  Olga i Edvard Bäckströms sorgespel »Dagward Frey» (premiär mars 1877), en visserligen obetydlig roll. där hon dock vann mycket bifall för sin vackra sångröst, som hon fick tillfälle att låta höra i en visa i fjärde akten.

Hösten 1877 gjorde S. W. allvar av sin länge närda önskan att i Paris få idka grundliga sångstudier och återvände först efter ett par år till Sverige, där hon utvecklade sig till en av våra mest framstående operettsångerskor vid Nya teatern i Göteborg (1879 —80), vid Mindre teatern i Stockholm (1880—81) och vid Nya teatern därstädes under L. Josephsons och V. Holmqvists styrelse (1881—82). Inom kort var hon publikens förklarade gunstling. Bland hennes allra bästa skapelser från den tiden står utan tvivel titelrollen i Offenbachs »Sköna Helena». Hennes återgivande av Ledas dotter torde bland hela raden av våra Sköna Helenor komma Charlotte Strandbergs oförlikneliga tolkning av rollen närmast i behagfull och graciös framställning.

Sedan S. W. 1882 ingått äktenskap med grosshandlaren Teodor Cysch, tog hon icke något fast engagemang utan uppträdde endast såsom gäst vid olika scener i Stockholm och Göteborg. Det var nu fru C. utförde titelrollen i Hervé's operett »Lili», då den för första gången gavs å Djurgårdsteatern 8 aug. 1882 och, tack vare henne, blev en lysande succé. Följande år, 18 aug., kreerade hon likaledes å Djurgårdsteatern titelrollen i samma kompositörs »Lilla helgonet», vilken operett vann en om möjligt ännu större framgång, fortsatt under hösten och vintern å Södra teatern. Våren 1884 uppträdde hon såsom »Den sköna Helena» å Mindre teatern under dess sista tillvaro. — Till fru C:s glansroller räknades även hennes strålande Niniche och titelrollerna i Suppé's »Den sköna Galathea» och Lecocq's »Giroflé-Girofla». Genom dessa glänsande framställningar förvärvade hon sig hedersnamnet »vår svenska Judic» efter den världsberömda franska operettsångerskan Anne Judic (1850—1911), som under sina vidsträckta turnéer även gästade Stockholm 1886 och 1890.

Slutligen uppträdde fru C. i Göteborg under apr. 1888 först å därvarande Mindre teater, sedan sex gånger å Stora teatern, å bägge scenerna såsom den sköna Helena, varefter hon alldeles drog sig tillbaka från scenen. Fru C: s senare år blevo i hög grad sorgliga. Mannen hade totalt ruinerats, och efter hans död 13 mars 1903 återstod ingenting annat för den ålderstigna, fordom så firade konstnärinnan än att vända sig till den allmänna barmhärtigheten. Hon blev intagen på Borgerskapets änkehus och kort därefter på Stockholms stads allmänna försörjningsinrättnings sinnessjukavdelning, där hon omsider fick sluta sina dagar (1917).

Författare

Nils Personne.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor: Förf:s iakttagelser och anteckningar; den samtida svenska och finländska tidningspressen; Teaterkalender för spelåret 1872—73 (Hfors 1873); A. Lindgren & N. Personne, Tonkonstnärer och sceniska artister (Sv. porträttgalleri, 21, 1897); J. Svanberg, Anteckningar om Stora teatern i Göteborg (1894); dens., Kungliga teatrarna 1860—1910, 2 (1918).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
H C S (Sophie) Cysch (f. Wiberg), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15754, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Personne.), hämtad 2018-11-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15754
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
H C S (Sophie) Cysch (f. Wiberg), urn:sbl:15754, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Personne.), hämtad 2018-11-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se