Meriter

2. Anders Dahl, den föregåendes broder, f. 17 mars 1751 i Varnhems socken, d. 25 maj 1789 i Åbo. Elev vid Skara trivialskola 6 nov. 1761 och gymnasium ht. 1765; student i Uppsala 3 apr. 1770; disp. 18 dec. 1775 (Dissertatio entomologica, bigas insectorum sistens; pres.. K. von Linné); avlade med. fil. kand. examen 1 maj 1776; företog studieresor till utlandet, bl. a. till Tyskland på 1780-talet. Anställd hos kanslirådet K. Alströmer; med. adjunkt och botanices demonstrator vid Åbo universitet 1 apr. 1787. Med. hedersdoktor i Kiel 22 apr. 1786. — Ogift.

Biografi

I Uppsala tillhörde D. Linnés flitigaste, och mest entusiastiska lärjungar och lyckades på kort tid förvärva synnerligen grundliga och omfattande kunskaper inom naturalhistoriens olika delar. Men även under dessa mera allsidiga studier övergav kärleken till hemtraktens rika flora honom icke. Vittnesbörd härom äro den 1790 tryckta uppsatsen »Horologium Floras omkring Skara» samt de efterlämnade manuskripten »Plantas rariores in Vestrogothia repertas» och »Plantas rariores in paroecia Vånga crescentes». I dagboksanteckningar under resor i Bohuslän 1783 och 1784 har han även omtalat en del där iakttagna djur, fanerogamer och alger, bland de sistnämnda flera för vårt land nyupptäckta. I detta sammanhang må även anföras vad J. Lindwall skriver till B. Bergius om D:s herbarium 1772, alltså när denne studerat endast två år i Uppsala. »Andr. Dahl, Vestrog. Med. Stud., har en ganska vacker samling bestående av 2,000 särskilda species, han äger goda grunder och är i synnerhet snäll med cryptogamisterna, vilka han har i mycken vacker ordning. De utländske, som finnas i hans samling, äro tagna i Upsala academie trädgård. Det är mycken skada, att fattigdom och sjuklighet hindra honom fullfölja att samla.» D:s examensstudier nådde aldrig sin avslutning. Efter en excercitiedisputation under Linnés presidium 1775 avlade han föreskrivna preliminära examina men blev sedan upptagen av förvärvsarbete.

Tack vare Linnés välvilliga rekommendationer blev D. nämligen anställd hos kanslirådet baron Klas Alströmer för att ordna och förkovra dennes naturvetenskapliga samlingar och för att tillsammans med doktor vårda och utöka den botaniska trädgård, som Alströmer låtit anlägga vid sin egendom Kristinedal. Under resor inom och utom Sverige lyckades D. på ett utmärkt sätt fullfölja sin uppgift och kunde även förkovra sina egna samlingar. Under en av dessa färder blev han 1786 med. hedersdoktor i Kiel efter uppvisandet av ett arbete, »Observationes botanicas circa Systema vegetabilium divi a Linné», som sedermera utkom av trycket. Betydande ekonomiska förluster nödgade emellertid Alströmer att upphöra med sina uppoffringar för allmännyttiga företag och experiment. D. fick se sig om efter nya möjligheter. Med Alströmers medgivande överlämnade han då (1786) till Åbo akademi stora naturvetenskapliga samlingar. Enbart herbariet uppskattade D. till omkring 6,000 species. En annan värdefull beståndsdel utgjordes av »otaheitiska rariteter» eller »samlingar från Söderhavet». Av senare uttalanden att döma förefaller det, som om donationen skett i syfte att förskaffa D. en akademisk lärarplats, och i varje fall lät en sådan belöning icke länge vänta på sig. På våren 1787 blev han utan specimen utnämnd till botanices demonstrator och medicine adjunkt vid Åbo akademi, »så mycket hellre som denne mannens allmänt kända skicklighet i natural-historien, särdeles i botaniken, gör honom väl förtjänt». Med tillträdandet av sin nya tjänst fick han uppskov ända till 1 juli påföljande år, »lärandes denne mans insikter och de  kostbara samlingar, han med sig för... nogsamt ersätta, vad genom hans utdräkt med sysslans tillträdande kan under tiden vara åsidosatt». D: s verksamhet i Åbo blev emellertid mycket kort, då han redan i maj 1789 bortrycktes av en »slemfeber». »Om den besynnerliga orsaken till hans död genom det att magen brustit, såsom vid anställd obduktion erfors, lära våra medici ej underlåta att lämna vederbörlig upplysning i något publikt arbete», berättar H. G. Porthan efter dödsfallet, tillfogande, att D. »av våre natural-historici ganska mycket saknas». Det var också många vetenskapliga förhoppningar och planer, som stäcktes, däribland också tanken på en disputation över »Herbarium Aboense». Om de av D. till Åbo överförda samlingarna uppstod efter hans frånfälle en tvist på grund av de oklara äganderättsförhållandena. Arvingarna överläto nämligen de »otaheitiska rariteterna» till en av hans kolleger, som biträtt vid bouppteckningen, men i konsistoriet gjordes gällande, att även dessa föremål ingått i den Alströmerska donationen och alltså ej kunde disponeras av D:s stärbhus.

Efter den yngre Linnés död 1783 och ättens utslocknande på manssidan önskade hans moder och systrar, att samlingar och bibliotek skulle försäljas till högsta möjliga pris, och vände sig därför till medicine adjunkten J. G. Acrel. Om det intrigspel, som nu började, har litteraturen ofta ganska motsägande uppgifter. Th. Fries har emellertid i sin levnadsteckning över Linné sammanfört ett stort nytt material, som kastat en klargörande belysning över frågan. Om D. säger Fries i detta sammanhang, att denne av alla svenskar varit den, som mest verksamt sökte förhindra samlingarnas försäljande till utlandet. Erforderliga medel hade D. sent omsider erhållit av köpmannen i Göteborg J. Mauhle. Hans avsikt var att behålla samlingarna för egen räkning, och han var därför särskilt angelägen om att varken »Alströmarne» eller någon annan skulle få veta något om affären, förrän köpet var avslutat. De engelska spekulanterna hade emellertid handlat raskare. Då D. erfor, att samlingarna blivit avsända från Uppsala, vände han sig till K. M: t med begäran, att de skulle kvarhållas, även om de voro inlastade på skepp för färden till England. Han tillägger, att förvärvandet av dessa samlingar skulle ge dess ägare »en dictature uti vetenskapen, varigenom dess älskare nödgas meddela sina fynd och jämföra dem med det Linnaaiska cabinettet». Icke utan självförtroende förklarade han därjämte, att han vore den ende, som kunde taga reda på Linnés efterlämnade märkliga manuskript. Även detta sista försök kom dock för sent. Den 29 sept. 1784 passerade fartyget med samlingarna Dalarö, och därmed voro dessa för alltid förlorade för vårt land. Fries har visat ovederhäftigheten i den ofta återgivna historien, att Gustav III från Göteborg skulle genom ett utsänt krigsfartyg sökt återtaga Linnés samlingar. Nu omkring 150 år senare kunna vi emellertid säga, att dessa för vetenskapen absolut oersättliga samlingar antagligen hade blivit förstörda av eld, om de kommit till Åbo, och att deras vård i Sverige varit i hög grad oviss, men att de i England bidragit till ett mycket stort uppsving för botaniken och där erhållit den bästa möjliga vård.

Vid underrättelsen om D: s död skrev Olof Swartz 18 juni 1789 till K. P. Thunberg: »Dahl är då intet mera till. Jag har sörjt honom hjärteligen. Hans hjärta var sällsynt, och hans botaniska talenter lära vi få söka länge. Han har emellertid lämnat Åbo akademie en skön samling av botänica. En sjättedel därav voro Linnseiska. Ack, det var skada, att han hade allt i oordning, just då han var som mest därmed sysselsatt.»

D. säges ha haft ett vackert, manligt och frodigt utseende samt ägde en ovanlig omdömesförmåga; var dessutom till lynnet glad och skämtsam, vänfast och redlig. Uppsalakamraterna brukade på grund av hans yviga hår kalla honom »lurviga Dahlen», och Thunberg uppkallade efter hans död en nyupptäckt, hårig växt från Godahoppsudden till hans minne Dahlia crinita. Det visade sig emellertid, att den spanske botanisten Cavanilles redan året förut använt namnet Dahlia för ett annat släkte, och så kom D:s namn att gå till eftervärlden med arterna av den populära dahlian eller georginen.

Författare

S. Birger.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Gulielmi Hudsoni. . . Flora anglica, exhibens plantas per regnum Britannias sponte crescentes, &c. Ed. 2, emendata & aucta, Londini 1778 . . . (Samling af rön och uptäkter ... uti physik, medecin . . , Bd 1, Gtbg 1781, s. 176—189; rec). — Utdrag af den dagbok, som hölts under en undersöknings förrättning i Bohus länska skärgården åren 1783 och 1784 (Tran-grums-acten, eller Samling af de handlingar, som . . . blifwit [Kongl. Maj :ts] och rikets amiralitets- och commerce-collegier tilsände, rörande tran-beredning af sill, uti Bohus länska skärgården..., Sthm 1784, s. 18—65, jämte bil. n:o 1—27, ibid., s. 66—84, och 5 kartor. Dagboken är undertecknad av J. L. Ruuthensparre, J. Kiermanskiöld och A. Dahl; den naturhist. avdelningen är förf. av den sistnämnde). — Observationes botanica? circa Systema vegetabilium divi a Linné, Gottingas 1784 editum, quibus accedit justas in månes Linneanos pietatis specimen. Köpenh. 1787. (3), 44 s. (Omtr. i Magazin f. die Botanik, St. 4, 1788, s. 20—46.) — Horologium Floras omkring Skara (Ny journal -uti hushållningen, 1790, s. 150—151).

Handskrifter: Plantas rariores in Vestrogothia repertas (Skara stifts- och lärov.-bibliotek). — Plantas rariores in paroecia Vånga crescentes (ibid.). — Beskrifning om de adelige vapen och grafvar som finnas uti Saleby kyrcka (UB, sign. S. 36 d 6). — Beskrifning om gräs-matkar (ibid.). — Beskrifning om tvedurs-haller (ibid.). (De tre sistnämnda bland Jon. Abr. Gyllenhaals av K. Vetenskapssocieteten i Uppsala i UB deponerade handskrifter; delvis torde de hava utgjort förarbeten till en av Gyllenhaal författad 'Skaraborgs läns naturalhistoria', som likaledes ingår i samlingen.)

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av äldre amanuensen R. Rosén, Helsingfors. — Bref från Henr. Gabr. Porthan till samtida, utg. af E. Lagus (Skrifter utg. af Sv. litt.-sällsk. i Finland, 38, 1898). — Th. M. Fries, Linné. Lefnadsteckning, 1—2 (1903); O. E. A. Hjelt, Naturhistoriens studium i Finland under 17: e och 18: e seklet, 1—2 (Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, 12, 1868); dens., Naturalhistoriens studium vid Abo universitet (Skrifter utg. af Sv. litt.-sällsk. i Finland, 32, 1896); Th. O. B. N. Krok, Bibliotheca botanica suecana (1925); J. Lindwall, Om några enskildes herbarier i Norden 1772 (Bot. notiser, 1890); J. F. Sacklén, Sveriges läkare-historia, Afd. 2:2 (1824) & Supplement (1835); Ol. Swartz, Adnotationes botanicas . .. collectaj... ataue notis et praafatione instructa: a J. E. Wikström (1829).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Dahl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15769, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Birger.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15769
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Dahl, urn:sbl:15769, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Birger.), hämtad 2024-04-16.