Meriter

1. Carl Edvard Dahlman, f. 3 nov. 1828 på Ärlingsrud i Köla socken, f 21 okt. 1900 i Stockholm. Föräldrar: bruksförvaltaren och flottningschefen vid Klarälven Nils Dahlman och Kristina Brynteson. Elev vid Karlstads h. lärdomsskola ht. 1840 (inskriven

10 febr. 1841)—ht. 1841 och vid lantmäteristaten 23 maj 1845; studerade kartografi i Tyskland, Frankrike och England 1866 (erhöll statsanslag 20 apr. 1866). Lantmäteriauskultant 20 maj 1848; anställd som medhjälpare hos olika lantmätare 1849 och 1851—53; lärare i teckning vid Karlstads h. elementarläroverk 1 sept. 1855—ht. 1857; v. kommissionslantmätare i Värmlands län 14 apr. 1856; e. o. ingenjör i rikets generallantmäterikontor 21 apr. 1856; vik. ingenjör där tidvis

11 aug. 1856—9 jan. 1863; anställd vid undersökningarna för Dalslands kanal 1859; biträde hos v. stadsingenjören i Stockholm 1862 —64; verkställde tillika undersökningar för sänkning av nitton sjöar inom Stockholms län 1862—64; biträde vid lantmäterisekreterareexpeditionen och vid aktuariekontoret i generallantmäterikontoret 24 apr.—31 dec. 1863; vik. (eller tf.) ingenjör därstädes 11 maj 1863; e. kartograf vid rikets ekonomiska kartverk 15 maj 1863; v. kommissionslantmätare i Stockholms län 18 dec. 1865; förordnad att biträda vid övervakandet och kontrollen av ekonomiska kartverkets arbeten 30 jan. 1867; kartograf vid rikets ekonomiska kartverk (från 1895 rikets allmänna kartverk) 23 dec. 1868; v. ordförande i Svenska turistföreningens styrelse 1888 —95; ledamot av styrelsen för Svenska sällskapet för antropologi och geografi 1889—95; erhöll avsked från kartografbefattningen fr, o. m. 1 nov. 1896 med av riksdagen beviljad pension enligt K. brev 13 juni 1896; var därefter verksam som v. kommissionslantmätare i Stockholms län; juryman vid Stockholmsutställningen 1897. Erhöll diplom för utställda kartarbeten på Moskvautställningen 1872; RVO 1884; erhöll medalj för kartarbeten på Chicagoutställningen 1893; innehade dessutom utländska ordnar och hederstecken.

Gift 30 sept. 1853 med Johanna (Hanna) Aurora Elisabet Tingvall, f. 24 juni 1832, d. 12 maj 1912, dotter till magistratssekreteraren och rådmannen i Karlstad Karl Fredrik Tingvall och Elisabet Maria Berggren.

Biografi

Efter avslutad utbildning som lantmätare arbetade D. under åren 1848—53 vid skiftesverket i Värmland (»laga skiftet»), som då ivrigt pågick. År 1853 flyttade han till Karlstad, där han bodde först i en inköpt gård och sedan i en egen villa i Herrhagen. Under Karlstadstiden kom D. att samarbeta med den snillrike mångfrestaren biskop K. A. Agardh. I det häfte av det stora arbetet »Försök till en statsekonomisk statistik öfver Sverige», som behandlar »Sveriges yta, dess huvuddalar och dess naturliga kommunikationsleder» (1:2, 1853), nämner denne, att han låtit göra ett utkast till en »ankologisk karta», dvs. en karta över landets dalgångssystem, »genom en skicklig och intelligent lantmäterielev». Den, som av Agardh fick detta vackra epitet, var D. Det visade sig emellertid svårt att finna en förläggare till kartan, först 1857 utkom »Ankologisk och fysisk karta öfver Sverige» med tillhörande geografi, tillägnad kronprins Karl, Texten hade författats av Agardh, kartan var D:s verk.

Under Värmlandstiden kom D. in på det arbetsfält, där han skulle göra sin kanske viktigaste insats. Det s. k. sockenkarteverket, vilket inrättats år 1827, hade till uppgift att genom lant-mäteriets försorg åstadkomma »geografiska kartor» med beskrivningar, som skulle ge »säkra och pålitliga upplysningar om riket i statistiskt hänseende». I enlighet med detta program utarbetade D. åtskilliga kartor över socknar i sin hemprovins, av vilka en del utkommo av trycket. År 1859 hade emellertid rikets ekonomiska kartverk organiserats. Detta skulle genom skickliga personer inom eller utom lantmäteriet bearbeta sockenkarteverket för att »åstadkomma säker kännedom om rikets areal samt dennas olika beskaffenhet och fördelning, i ekonomiskt avseende». År 1863 vann D., som kort förut flyttat till Stockholm, anställning vid det ekonomiska kartverket. Till en början arbetade han bl. a. vid triangelmätningen för kartor över Uppsala län. En med statsmedel. 1866 företagen studieresa till Tyskland, Frankrike och England vidgade hans insikter i de kartografiska arbetsmetoderna. Redan året före sin utnämning till ordinarie kartograf 1868 hedrades han med det ansvarsfulla uppdraget att biträda vid övervakandet och kontrollen av kartarbetena och bibehöll sedan alltjämt denna befattning vid sidan av-sina övriga tjänsteåligganden. Fältarbeten och byråarbetet på tjänsterummet skötte D. med samma nit och skicklighet. År 1873 föreslog chefen för topografiska kåren överste V. von Vegesack, att en särskild gratifikation skulle beviljas D., och avgav därvid ett synnerligen lovordande omdöme om hans tjänstgöring. K. M: t inskränkte sig likväl till ett löfte, att D. skulle bliva på annat sätt hågkommen.

D. vinnlade sig särskilt om att införa förbättringar i de vid kartarbetena använda metoderna och instrumenten. Han lyckades förbättra konstruktionen av distanstuben, så att den blev mera praktiskt användbar för Sveriges lantmäteripersonal och till stor nytta för ekonomiska kartverket. Han konstruerade en distansmätare, vid vilken tubaxelns lutningsvinkel mätes med en mikrometerskruv enligt den österrikiske professorn S. Stampfers idé. Denna skruv, som emellertid ej förmår mäta större lutningsvinklar, kan även användas, då man vill med större skärpa, än vad tuben förmår, bestämma avstånd. Han uppfann en ny konstruktion av mätbordsstativ och ett nytt, tidsbesparande sätt för kartors korrekta överförande på sten — litografering var under denna tid den mest använda kartreproduktionsmetoden. Vid kartverket införde han den av Aurell inaugurefade metoden att använda glasrör vid karttransportering, osv. Ett par pedagogiska skrifter för en bredare publik kunna också nämnas i detta sammanhang, nämligen hans för kartografer, arkitekter m. fl. avsedda »Praktisk föreskrift vid textning» och »Svenska kartarbetenas beteckningssätt», för skolornas behov.

Vid sidan av tjänsten utövade D. en omfattande och mycket förtjänstfull verksamhet som utgivare av kartor, vilka förskaffade honom allmänt erkännande och många utmärkelser inom och utom landet men ringa pekuniär vinst. Bland hans alltid välritade och korrekta kartor märkas en karta över Värmlands län 1862, utarbetad på uppdrag av länets hushållningssällskap, och en 1889 på landstingets föranstaltande utarbetad karta över Västernorrlands län, vilken saknar höjdbeteckning men jämte vanliga ekonomiska beteckningar för åker, äng, mossar osv. även upptager bygränser. Denna karta användes alltjämt vid de jordbruksstatistiska arealberäkningarna. Speciella ändamål fyllde en järnvägs-, post-, telegraf- och reskarta över Sverige 1868 samt en kultur- och reskarta över Sverige 1876. Mest känd av alla D: s arbeten är kanske den karta över Stockholm i skalan 1:12,000 med åtföljande beskrivning, som han 1872 första gången publicerade tillsammans med stadsingenjören Rudolf Brodin. Efter dennes död 1884 utgav D. kartan i ett stort antal upplagor, och även efter hans egen död har den ånyo upplagts. Den är alltjämt den mest uppskattade och använda totalkartan över huvudstaden.

Då ekonomiska kartverket var oreglerat, var D. ej utan vidare pensionsberättigad. År 1895 framlade därför K. M: t proposition om pension åt honom på allmänna indragningsstaten. Yrkandet avslogs dock med endast en rösts övervikt, huvudsakligen emedan D. ansågs fullt arbetsför. Sedan han företett intyg om tilltagande lamhet i högra handen, återupptogs frågan nästa år med bättre framgång. Statsutskottet ville väl nedsätta den föreslagna pensionen, 2,800 kr., men flera talare, bland dem A. Hedin, uppträdde till D:s förmån och pensionen beviljades oavkortad. I den mån krafterna medgåvo, fortsatte D. ända till sin död 1900 att verka som vice kommissionslantmätare i Stockholms län. Därjämte ägnade han sig alltjämt åt sin käraste sysselsättning, kartritandet. Hans sista verk blev en karta över Skåne, som till större delen var fullbordad vid hans frånfälle. Överansträngning under utarbetandet av denna karta antages ha påskyndat hans bortgång. Vid jordfästningen i Johannes kyrka utfördes en av hans måg tonsättaren Emil Sjögren komponerad begravningshymn till text av V. von Heidenstam. Tidningarnas eftermäle var vackert. De svenska lantmätarnas levnadstecknare V. Ekstrand har kallat D. »sin tids mest framstående kartograf».

I sällskaps- och ordenslivet var D. uppskattad på grund av sin vänsällhet. På lediga stunder jagade han gärna eller målade, som amatör, oljefärgstavlor, av vilka åtskilliga finnas kvar i släktens ägo. En av hans umgängesvänner, konstnären Ferdinand Fagerlin, har målat ett porträtt av honom i unga år, som Fagerlin själv ansåg som sitt bästa arbete av detta slag. D. var även vän med Artur Hazelius. Bland hans sista verk var en karta över dennes skapelse Skansen. D: s litterära kvarlåtenskap förvaras till stor del hos sonsonen, direktör Paul R. Dahlman i Örebro. — D: s maka Hanna Dahlman var en fint bildad dam, som från sin ungdom ända till sista tiden före sin död 1912 verkade som en mycket uppskattad musikpedagog och hos många lärjungar väckte intresse för den klassiska pianomusiken. År 1901 beviljade riksdagen henne en årlig pension av 300 kr.

Författare

Erik Vennberg.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Utgivna arbeten: Ankologisk och fysisk karta öfver Sverige. Skala 1: 1 250 000. Sthm [1857]. 3 bl.; även på väv i ett bl. St. fol. [Härtill text av C. A. Agardh: Inledning till Sveriges fysiska geografi. Jemte upplysningar rörande ankologisk och fysisk karta öfver Sverige. Karlstad 1857. (2), 149, (1) s.] — Geometriska kartor öfver socknar inom Wermland [Ekshärad och Norra Finnskoga kapell, Frykerud, Kil, Stafnäs, Nyed och Elfsbacka kapell], sammandragne 1856. Kartorna Sthm u. å., texten Karlstad 1859. —' Beskrifning till Nyeds härad. Sthm u. å. 6 kartor, varav 2 st. fol, omslag. — Karta öfver Carlstads län. Skala 1:400 000. Sthm 1862. — Karta öfver Sverige uti 1:2 mil, på föranstaltande af bruksägaren Emil Ericsson utarb. (Senare uppl. i olika skalor.) — Karta öfver dansk-tyska krigsskådeplatsen. Sthm 1864. — Karta öfver Frövi—Falu jernväg med omkringliggande malmfält. Sthm u. å. — Karta öfver Mälaren och dess omgifningar, upptagande ångbåtsleder, jernvägar, ångbåtsstationer och anloppsplatser, samt dessutom orter, herregårdar, bruk, kyrkor m. m. Åtföljd af en kort beskrifning öfver de viktigaste platser. Skala 1:200 000. Sthm 1868. 1 bl, st. fol, vikt i 8: o, omsl, 24 s. text. 3:e uppl. Sthm 1875. — Sveriges kommunikationer, upptagande jernvägar och ångbåtslinjer, landsvägar och gästgifvaregårdar, alla postanstalter och telegrafstationer m. m, utarb. efter officiella materialier. Sthm 1868. 5:e genomsedda uppl. Sthm 1872. 1 bl, st. fol, vikt i 8: o, omsl. (Omsl.-titel: Ny och fullständig jernvägs-, post-, telegraf- och reskarta öfver Sverige. Sveriges kommunikationer upptagande jernvägar och ångbåtslinjer.) [Även flera senare uppl.] — Karta öfver Stockholm, upprättad... af Kongl. topografiska corpsen åren 1862—1867 samt medelst mätningar och tomtinsättningar kompletterad, sammandragen och utg. år 1870. Skala 1:6 000. Sthm 1870. 2 bl. pat.-fol. (Tills, med R. Brodin.) [Nya uppl, med tillägg av den fastställda stadsplanen, 1882 och 1886.] — Karta öfver Stockholm. Skala 1:12 000. Sthm 1872, 1 bl, st. fol, vikt i 8: o. (Tills, med R. Brodin.) [Utg. i en stor mängd senare uppl, rättade och kompletterade med den nya stadsplanen, och flertalet åtföljda av beskrivningar till kartan; den tidigaste av dessa beskrivningar, vilka även kunna förekomma utan kartan, utg. Sthm 1883; lit. 8: o (2), 53 s. Särsk. uppl.: Brodins och Dahlmans karta öfver Stockholm, delad efter de territoriella församlingarna. Med beskrifning af K. G. Oden. Sthm 1890. 4 kartor, därav 3 i st. fol, vikta i 8: o; 20 s. text.] — Praktisk föreskrift vid textning för kartografer, arkitekter m. fl. Sthm 1875. Tv. 4: o 6bl. — Svenska kartarbetenas beteckningssätt för skolornas behof. Sthm u. å. — Kultur- och res-karta öfver Sverige, upptagande språk-, träd- och djurgränser, samt jernvägar, diligens- och ångbåts-leder. Sthm 1876. [Även flera senare uppl.] — Karta öfver Wester Norrlands län. På landstingets föranstaltande utarb. Skala 1: 200 000. Sthm [1889]. 4 bl. — Karta öfver Skansen jemte Bredablick, Lejonslätten och Framnäs å Kongl. Djurgården, upprättad år 1894. Skala 1:2 000. Sthm 1894. 1 bl, st. fol, vikt i 8: o, omsl. (Litogr. av E. Cohrs.) 2: a öfvers. uppl. Sthm 1897. 3: e uppl, öfvers. af Axel Askenbeck. Sthm 1903.

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av direktören Paul R. Dahlman, Örebro, och andra medlemmar av släkten D. — Civildep. handl. 20 apr. 1866 samt 22 mars och 31 dec. 1895, RA; expeditioner, personalliggare och kartarbeten, rikets allm. kartverks ekon. avdelning. — Riksdagens prot. o. handl. 1895, 1896 och 1901; C. A. Agardh & C. E. Ljungberg, Försök till en statsekonomisk statistik öfver Sverige, 1:2 (1853) & 2: 1 (1854); J. O. Andersson, Geodetisk mätningskunskap (1876); Ekonomiska kartverket, en kort öfversikt, utarb. af Kartografiska sällskapet (1908); V. Ekstrand, Sv. landtmätare 1628—1900. Biogr. förteckning (1896—1903); A. Gauffin, Ferdinand Fagerlin 1825—1907 (1910); C. E. Nygren, Carlstads historia omfattande de femtio åren närmast före stadens brand 1865 (1914); Sveriges kartläggning, en översikt utg. av Kartografiska sällskapet (1922); Utredning af frågan om fortsatt bearbetande af det ekonomiska kartverket (1909).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Edvard Dahlman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15821, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Vennberg.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15821
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Edvard Dahlman, urn:sbl:15821, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Vennberg.), hämtad 2024-04-20.