Meriter

Pehr Adolph Ekorn, f. 17 jan. 1758 i Strängnäs, d. 8 aug. 1819 i Stockholm (Nik.). Föräldrar: vice borgmästaren i Strängnäs Pehr E. och Maria Christina Fröman. Student vid Uppsala univ. 31 maj 1773; auskultant hos magistraten i Stockholm 7 mars 1777, i Svea hovrätt 1 dec. 1778; e. o. kanslist där 10 febr. 1779; e. o. notarie 21 maj 1780; tf. häradshövding i Västerbottens norra domsaga 6 april s. å.; anställd vid kriminalprotokollet i nämnda hovrätt till våren 1781; ånyo förordnad att förestå nämnda domsaga 1 nov. 1781; häradshövding i sex tingslag av Torneå och Kemi lappmarker 15 jan. 1796; häradshövding i Norra Västerbottens domsaga med Piteå, Luleå, Råneå samt övre och nedre Kalix tingslag 9 jan. 1799; lagmans titel 12 mars 1804; tf. landshövding i norra Västerbotten 27 maj 1808; kommissarie vid reglerande av riksgränsen mot Ryssland 1810; landshövding i Norrbottens län 27 okt. 1811; adlad enligt 37 § RF, med bibehållande av namnet, 11 jan. 1815; landshövding i Älvsborgs län 6 febr. 1816; justitieråd 13 maj 1817. RNO 1809.

G. 8 jan. 1782 i Sunderbyn i Nederluleå sn (Nb.) ni. Magdalena Tholerus, f. 29 aug. 1761 i Stockholm (Nik.), t 29 april 1833 i Luleå, dotter av kramhandlanden i Stockholm Daniel Tholerus och Margaretha Magdalena Törnblad.

Biografi

Pehr E. fick tidigt skolning som underrättsjurist samt därtill vidsträckt erfarenhet av det besvärliga judiciella och administrativa arbetet i Norrlands nordligaste obygder. Under kriget 1808 förordnades han därtill i maj att för norra delen av Västerbotten bestrida landshövdingeämbetet i ärenden rörande transporter, durchtåg och handräckningar för finska armén. När länet efter Fredrikshamnsfreden 1809 delades, gjorde E. sin avgörande insats som den förste landshövdingen i det nybildade Norrbottens län, varvid han 1810 även deltog som en av de svenska kommissarierna vid riksgränsens reglerande mot Ryssland. Han hade genom sitt gifte fått del i Sunderbyn med egen gård där. Som binäring till sitt jordbruk hade E. idkat brännvinsbränning med eget brännvinslager i Luleå stad, som till honom 1788 överlåtit sin rätt att bränna på 10 år, mot att E. betalade arrendeavgift. Även som landshövding kvarbodde E. i Sunderbyn, vägrande att flytta residenset till Luleå, något som togs illa upp av staden, över huvud var E. ganska självrådig, men hans förtjänster om uppordnandet av det nya länets angelägenheter äro obestridliga. Han medverkade bl. a. vid avvittringsarbetena. När missväxten sommaren 1812 orsakat svår nöd under vintern 1812–13, underkastade E. sig egna uppoffringar för att hjälpa, i det att han bl. a. använde sista fjärdedelen av sin årslön för att köpa spannmål till utdelning. Under E:s sista Norrlandstid tillkom länets hushållningssällskap 1814.

Sedan E. adlats 1815, deltog han på Riddarhuset i årets urtima riksdag, där han satt i allmänna besvärs- och ekonomiutskottet. Han hade nu fått smak på livet söderut, vantrivdes efter återkomsten till Norrland och begärde samt erhöll transport till Älvsborgs län. Vänersborg var icke vad E. drömt om, och han blev mindre belåten med förflyttningen dit. Ehuru han inom länsstyrelsen där blev aktad och avhållen, gjorde han sig ovänner i länet genom att motarbeta den västgötska gårdfarihandeln. Redan efter ett år flyttades E. som justitieråd till Stockholm men kom, oaktat stor arbetsbörda, icke att göra någon särskilt uppskattad insats i Högsta domstolen, där »E:s ljus lyste ganska matt» (Boström).

E. var i flera hänseenden ett original. Redan hans utseende bidrog härtill: han var en högväxt man »med gammaldags toupé och stora lockar vid öronen», stångpiska och ett ovanligt långt spanskrör, som sällan kom ur hans hand. Såsom underrättsdomare upptog han en sin företrädares vana att genom rytande i domstolen söka skrämma de tilltalade till bekännelse. Under ryska ockupationen visade E. självständighet och bestämdhet, också mot överbefälhavaren Kamenskij, och hade även eljest anseende som en ganska imponerande kraftkarl. Visst uppseende väckte E:s hårdhänta aktioner mot de s. k. nyläsarna i hans län under hans senare norrländska landshövdingstid, åtgärder som slutligen väckte ogillande å högre ort. Till E:s personliga svagheter hörde en viss skrytsamhet och »smak för seraljliv» (Boström) med olika »dulcineor», som han besökte vid resor till Råneå och Torneå. Då E. dog barnlös, slöt han själv sin ätt.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Brev från E. till G. P. Wirsén, RA; Nikolai förs:s födelsebok 1781, dödbok 1819, SSA; häradshövding L. O. Boströms (f. 1794, t 1875) självbiografiska anteckningar, tillh. tandläkaren Gunnar Dahl, Jönköping. – Lagmannen Harald Almqvists levernesbeskrivning, utg. av B. Hallberg (Vänersborgs söners gilles årsskrift 1937); J. Holmgren, Norrlandsläseriet (1948) ; O. Mannerfelt, Älfs-borgs läns hushållningssällskaps historia, 2 (1912); Axel Quennerstedt, I Torneå och Umeå 1808–1809. 1. Torneå (1901), s. 30, 144 f f.; B. Steckzén & H. Wenner-ström, Luleå stads historia 1621–1921 (1921); J. M. Stjernstolpe, Tal öfver justititiae-rådet Pehr Adolph Ekorn, då dess sköldemärke krossades (1819); W. Swalin, Konungens högsta domstol 1789–1879 (1S79) ; B. Wedberg, Konungens högsta domstol 1809–1844 (1940); H. Wennerström, Landshövdingar i Norrbottens län och deras ämbetsgärning, 1 (Norrbotten, 4, 1925). – Meddel. av landsarkivarien K. Mellander. Lnnd.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Adolph Ekorn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15898, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-11-02.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15898
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Adolph Ekorn, urn:sbl:15898, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-11-02.