Pehr Olof Emanuel Eneroth

Född:1825-04-15 – Brännkyrka församling, Stockholms län (på Hägerstens gård)
Död:1881-05-21 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Skriftställare, Pomolog


Band 13 (1950), sida 526.

Meriter

2. Pehr Olof Emanuel Eneroth, f. 15 april 1825 på Hägerstens gård i Brännkyrka (Sth.), d. 21 maj 1881 i Uppsala. Föräldrar: inspektören Olof Eneroth och Catharina Eva Cronland. Elev i Växelundervisningssällskapets normalskola i Stockholm 1830–33, i Maria församlings trivialskola 1833–40 och i Stockholms gymnasium 1 sept. 1840–1843; student vid Uppsala univ. 13 juni 1843; fil. kand. där 15 dec. 1849; disp. pro gradu 19 april 1854; fil. magister 9 juni s. å.; trädgårdsarbetare hos en handelsträdgårdsmästare 1853, i en trädgård å Kungsholmen i Stockholm 1854–55; utförde på enskilda uppdrag olika trädgårdsanläggningar; studieresor till utlandet; lärare i Svenska trädgårdsföreningens elevskola och sekreterare i dess styrelse 1856; föreståndare för föreningens trädgård och elevskola 1858–61; avsked även som föreningens sekreterare 1863; nya studieresor, pomologiskt och annat författarskap. LLA 1858; LVVS 1868. – Ogift.

Biografi

Redan som helt ung visade Olof E. en brådmogen begåvning. I avgörande grad bestämdes hans utveckling av barndomsårens erfarenheter. Fadern, som dog 1829 vid ännu icke fyllda 50 år, hade sett bättre dagar, innan han tog anställning på Hägersten, och modern, av skånsk släkt, hörde till tjänstehjonsklassen, innan hon gifte sig. Trots detta var hon en fint bildad kvinna, och hon ägde en stark karaktär. Efter faderns bortgång vistades E. och hans yngre syster Edla en tid hos sin fattiga mormor i Stockholm. Moderns av barnen efterlängtade, periodvis återkommande besök hos dem torde ha grundlagt E:s starka bindning vid henne. Även sedan modern flyttat in till barnen i staden, sökte hon att göra deras ferier till lyckotider i naturens sköte – här är en av rötterna till E:s livsintresse för naturen – och ehuru något skoltvång icke fanns vid denna tid, satte hon dem i skola. E:s första skola var den 1830 upprättade Växelundervisnings-sällskapets skola, från vilken han bevarade som det vill synas idel ljusa minnen. E:s trivsel i folkskolan torde ha grundlagt hans sedermera ständigt fortsatta intresse för denna skolform, folkets skola, vilken han ofta ställde i motsats till läroverket, skolmartyrernas skola. Från folkskolan övergick E. till Maria läroverk och 1840 till Stockholms gymnasium, från vilket han dimitterades till universitet i juni 1843. Förutsättningen för dessa E:s studier var, att modern 1832 fått anställning såsom föreståndarinna för flickavdelningen vid Prins Carls uppfostringsinrättning. Lönen var ringa men möjliggjorde dock sonens skolgång. Om denna sin skoltid sjunger E. sedermera: »Allt till det sjuttonde året Min moders rum var min värld. Det var vid en stojig skolgård Den låg, vår torftiga härd.» Modern sökte sedan och erhöll plats som föreståndarinna för småbarnsskolan i Uppsala, och därmed öppnades för E. möjligheten till akademiska studier.

Universitetslivet blev en stark upplevelse för den känslige E. Han stöttes visserligen bort av det myckna skolastiska dammet och de, som han tyckte, världsfrämmande studierna, men blev också starkt gripen av de litterära strömningarna; hans poetiska skaparkraft eggades. Under inflytande från E. G. Geijer, Israel Hwasser och särskilt J. L. Runeberg skrev han i 21-årsåldern ett längre skaldestycke, »Hake Sjökonung», med vilket han tävlade i Svenska akademien och för vilket han den 20 dec. 1846 fick mottaga akademiens andra pris ur Geijers hand. Några veckor senare (11 jan. 1847) tillerkändes E. ett anslag av akademien på 66:32 rdr. E:s diktning uppvisar varken i detta stycke eller i senare alster någon större originalitet. Bäst lyckas han i dikter, som behandla hans älsklingstema, modern, eller beröra hans stora livsintresse, folkuppfostran.

E. genomgick 1845 en våldsam inre kris och var då starkt betänkt på att avbryta de, som han menade, ofruktbara studierna. För att återvinna jämvikten gjorde han s. å. sin första utlandsresa, till Danmark. Sannolikt genom moderns påverkan återtog han efter hemkomsten studierna, nästan mot sin vilja, ty en inre maning drev honom till ett fritt sökande studie- och arbetsliv. År 1847 besökte han åter Danmark och 1848 Norge. Sistnämnda år ville han ånyo avbryta studierna men tvingade sig att fortsätta till fil. kand.-examen 1849. »Hemsökt av ögonplågor, hyperaestesi och allmän överretning strax efter tentamenstiden», såsom han själv säger, bröt han nu fullständigt med studie- och skrivbordslivet, skaffade sig under den närmaste tiden vila och rekreation och begav sig 1852 ut på en resa till Frankrike, Spanien och Brasilien. Resan möjliggjordes till en del genom ett uppmuntringsunderstöd från Svenska akademien på 200 rdr. Efter återkomsten 1853 beslöt han att ägna sig åt kroppsarbete och tog tjänst på ett år hos en handelsträdgårdsmästare. Sedan han våren 1854 promoverats, tog han ny trädgårdstjänst och praktiserade därunder även, på Atterboms tillskyndan, hösten s. å. ett par månader hos greve Bonde på Sävstaholm. Här började han en livlig brevväxling med Fredrika Bremer. Ett år senare sökte hon förmå honom att anta en erbjuden trädgårdsmästaretjänst hos Sällskapet D. B. V. i Visby och framhöll, att det skulle göra henne ont, om han avböjde. För att uppmuntra E., som vid denna tid hade en av sina ofta återkommande depressionsperioder, uppmanade hon honom att fortsätta på den inslagna banan och erinrade honom om sin amerikanske vän A. J. Downing, som nått internationell ryktbarhet såsom trädgårdsarkitekt. E. blev också senare verkligen en svensk motsvarighet till Downing.

På sommaren 1855 deltog E. några månader i arbetena på Lantbruksakademiens experimentalfält och reste därpå till norra Tyskland, där han några månader studerade växtodling och parkkonst. Hemkommen började han åta sig uppdrag för gamla parkers återupprättande och för anläggning av nya. Med dylikt sysslade han vid sidan av övriga uppgifter till 1860-talets slut. Nu återupptog han också sina fria studier och gjorde närmare bekantskap med sådana författare som Kierkegaard, Ørsted, Martensen, Schopenhauer. Våren 1856 fullföljde E. åtagna arbeten i Södermanland, Västmanland och Gästrikland. S. å. företog han en resa genom Norrland, besökte därefter Trondhjem samt deltog i det allmänna lantbruksmötet i Hamar och i naturforskarmötet i Kristiania.

I stället för att följa Fredrika Bremers råd att ta plats i Visby blev E. senhösten 1856 lärare vid Svenska trädgårdsföreningens elevskola i Stockholm och efter ett år skolans föreståndare. Här fortsatte han sin epokgörande insats i trädgårdsodling. En ny studieresa företog E. våren 1857 med hjälp av statsunderstöd till Skottland, England och Frankrike. Resan kompletterades hösten 1858 med en på Trädgårdsföreningens uppdrag företagen färd till Tyskland, varunder han bedrev intensiva pomologiska studier. S. å. tävlade E. åter i Svenska akademien. I sin självbiografi säger han, att det skett på grund av »förespeglingar om medel för en resa till södra Europa» och att han därvid framlagt »en njupa smådikter från de närmast föregående åren». Sitt deltagande i tävlingen betraktade han sedan som en »svaghetssynd». Även denna gång tillföll honom andra priset. E:s arbete för trädgårdsodlingen väckte uppmärksamhet och uppskattning; han kallades 1858 till ledamot av Lantbruksakademien. Följande år företog han en studieresa till Holland och Belgien och genomreste under åren 1862–63 södra och mellersta Sverige för pomologiska studier. Dessa forskningar fortsatte han under ytterligare utländska resor. År 1864 besökte han ånyo Tyskland, och 1866 gjorde han en resa till Schweiz, vilken resa han dock i förtid måste avbryta på grund av sjukdom; 1868 besökte han ånyo Danmark och Norge. Resorna under 1860-talet voro emellertid icke uteslutande pomologiska studieresor. E. ville även samtidigt, säger han, »studera dessa folks odlingsliv på utansidan och, så mycket som tillfället medgav, i andra rummet, även till insidan».

Våren 1861 begärde E. avsked som föreståndare vid Trädgårdsföreningens elevskola. Han ogillade föreningens beslut att överta Rosendals trädgårdar på Djurgården och ansåg, att engagemanget skulle bli till förfång för elevskolan och inveckla föreningen i ekonomiska svårigheter. Tvenne år senare avsade han sig all befattning med föreningens angelägenheter. Han verkade därpå som fri trädgårdsman och pomolog samt bedrev intensiva studier i folkuppfostringsfrågorna. Som exempel på hans praktiska arbete under 1860-talet kan nämnas planläggningen av parker och trädgårdar för godsägaren Hugo Tamm på Fånöö (Upps.) och mångårigt arbete vid det Adelswärdska Adelsnäs (Ög.). I denna sin verksamhet som trädgårdsarkitekt var E. starkt influerad av engelsk park- och trädgårdskonst. Som pomolog ivrade han för odling av goda inhemska fruktsorter, och upplysningar om sådana insamlade han från hela landet. Goda utländska sorter borde enligt hans mening införas och genom härdning acklimatiseras i det hårdare klimatet. Genom ett medvetet urval och experimenterande skulle avkastningen höjas. Bland de viktigare resultaten av hans studier och forskningar under 1860-talet må nämnas hans epokgörande »Handbok i svensk pomologi», som utkom med statsunderstöd 1864–66 och för vilken han erhöll Lantbruksakademiens guldmedalj, samt hans »Herregårdar uti Södermanland» (1864–69). Det senare är icke något märkligt historiskt arbete men ger dock en översikt av sitt ämne. Ytterligare offentligt erkännande kom E. till del för hans verksamhet som pomolog. År 1866 kallades han till ledamot av Rysslands trädgårdssällskap i S:t Petersburg, 1868 blev han ledamot av Have-Selskabet i Köpenhamn och s. å. erhöll han Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälles guldmedalj.

Sistnämnda utmärkelse liksom den nästan samtidiga kallelsen till ledamot av Vitterhetssamhället synes E. ha fått icke blott för sina insatser som pomolog och trädgårdsman utan även för sin verksam- het för svensk folkskola och uppfostran. För E. voro nämligen trädgårdsmannens och uppfostrarens uppgifter nära besläktade, och i sin självbiografi antyder han, att arbetet med pomologi och dylikt hade varit en tillfällig undanflykt undan de stora folkskolefrågorna, vilka han »i känslan av otillräckliga krafter för deras besvarande gång efter annan måst lämna åt ett tillsvidare». Trädgårdsmästaren och skolmästaren hade egentligen samma uppgift: förädling. E. säger, att han av skickelsen under större delen av sitt liv haft beröring med folkskolan. Från och med sjunde till sjuttonde året hade han haft intim förbindelse med lancasterskolan, dels som lärjunge, dels som bosatt på Normalskolans gård, dels slutligen som deltagare i den där bedrivna gymnastikundervisningen. I Uppsala bodde han under studentåren hos sin mor i småbarnsskolan. Själv fick E. sedan verka som ett slags folkhögskoleföreståndare under åren vid trädgårdsskolan. Dessa erfarenheter förutbestämde honom till arbete för folkets skola och folkets uppfostran. I och med arbetet på naturens förädling blev människan, som också var en del av naturen, själv förädlad, menade E. I förordet till bd 2 av sin pomologi skrev E.: »Ett folk utan ädlare frukter, utan behov därav, utan kännedom därom, är ett rått folk. Det hade ju i sådant fall ännu icke fått ögat rätt öppet för skönheten hos det nyttiga i en av dettas allmännaste och täckaste former, det kunde ju då icke anses ha vaknat till fullt skönhetsmedvetande, det måste för övrigt ha fått sitt skönhetssinne hur utvecklat som helst i fråga om litteratur och konst, varjehanda lyx och dylikt. Först då, när hela det yttre livet i och genom odlingen erhållit den prägel, som vittnar därom, att människan både med dess vetenskaper och konster blivit herre över även de allmännaste och ädlaste föremålen inom den odlade världen – först då kan man våga tala om ett av allmän bildning fullkomligt genomträngt folk. Verkligt bildade folk trivas nämligen icke med mindre de få ombilda hela sin yttre värld till ett uttryck som motsvarar deras inre bildning.» För E. var sålunda allt – litteratur, vetenskap, konst – till för människans uppfostran, d. v. s. förädling. Pomologien hade alltid haft andrahandskaraktär för honom i jämförelse med de religiöst-demokratiskt präglade folkskolefrågorna. Därför hade sådana hans arbeten som »Trädgårdsodling och naturförsköningskonst», »Trädgårdsbok för allmogen» o. s. v. samma syfte som t. ex. »Om folkskolan i Sverige», nämligen folkets förädling och fostran. Då han gjorde upp planer till parker och trädgårdar åt Hugo Tamm på Fånöö, planerade han också samtidigt för en godsets egen folkskola, och hos baron Seth Adelswärd på Adelsnäs utformade han samtidigt med trädgårdsarbetena ett utkast till organisation av en folkskola på godset och gjorde egenhändigt ritningarna till skolhuset.

E:s betydelsefullaste arbete i uppfostringsfrågan är hans skriftserie »Om folkskolan i Sverige» (4 bd, 1863–69). Viktigast är bd 3 (1867), vilket E. utarbetade närmast med anledning av Gävleborgs läns landstings beslut 1865 att utsätta ett pris för en avhandling om »de förmåner, som allmogen i alla riktningar skördar av en utvidgad folkundervisning, med tillägg av en kort underrättelse om de åtgärder, som för samma ändamål äro av de mest framstående kulturfolk vidtagne». Priset tilldelades E. I boken skisserade han en reorganiserad folkskola, i vilken läroämnena skulle vara delvis andra än i den gamla skolan och i vilken de skulle läras på ett annat sätt än dittills. I kristendomsundervisningen vore andan i skolan viktigare än stoffets mängd och innötning, lekar och kroppsövningar skulle användas som uppfostringsmedel, och en kurs i hälsolära skulle ges. Skolarbetet skulle beledsagas av sånger och sånglekar. För denna undervisning intresserade sig E. i så hög grad, att han utgav en särskild sångsamling, som blev av verkligt epokgörande betydelse för den unisona sången i vårt land. Sinnet för det sköna skulle f. ö. skolas genom teckningsövningar. Modersmålet skulle intaga en central plats, varvid skrivövningar, sagor, fabler, berättelser o. s. v. skulle användas för att utveckla fantasien. Matematik och naturlära skulle studeras grundligt, varvid de unga borde lära sig »inse lagarna för livet, både människans eget samt djurens och växternas» (jfr E:s testamente). Historia, geografi och samhällslära skulle drivas flitigt av eleverna på skolans högstadium, och trädgårdsskötsel skulle bli ett obligatoriskt ämne i varje skola. Folkskolan skulle vara samskola, och flickorna borde erhålla undervisning någon dag i veckan i handaslöjder. En sådan folkskoleorganisation skulle verksamt bidraga till en utjämning mellan samhällsklasserna och sålunda verka för en demokratisering av samhällslivet.

När diskussionen om s. k. fria högskolor tog fart hos oss på 1860-talet, blev E. en av denna idés ivrigaste anhängare, troligen under direkt påverkan från S. A. Hedlund i Göteborg, i vars tidning E. medarbetade. I tidningar, tidskrifter, broschyrer och brev propagerade han för saken. Med en fri högskola eller akademi avsåg E. liksom Hedlund en högskola, där läroämnena icke voro på förhand givna utan bestämdes av tillgång på lärarkrafter och ämnenas betydelse. Undervisningen skulle fritt bestämmas till alla delar av läraren, och examina eller behörighetsbevis skulle icke erhållas av lärjungarna. Lärarnas verksamhet skulle icke bestå i blott föreläsningar – dessa borde vara dels populära, dels vetenskapliga – utan även i utgivande av skrifter och avhandlingar. För en sådan fri högskolas upprättande i Stockholm verkade E. ivrigt och var en av författarna till broschyren »Högskolan i Stockholm» (1870).

Från 1870-talets ingång till sin bortgång 1881 åtnjöt E. en årlig pension på 500 kr. från Svenska akademien. Under denna tid försämrades hans hälsa, så att han mer och mer nödgades dra sig från det praktiska trädgårdsarbetet. Den 23 mars 1876 upprättade han ett testamente, enligt vilket hans kvarlåtenskap skulle tillfalla Stockholms fria högskola och förräntas, till dess beloppet blivit tillräckligt för »bildandet av en professur i läran om sambandet mellan naturlagarna och människans sedliga och fysiska natur, med särskild hänsyn till det uppväxande släktets fostran till andlig och kroppslig hälsa». Såsom B. Rud. Hall visat, hade E. fått formuleringarna genom att översätta titlarna på ett par engelska naturfilosofiska arbeten från 1830-talet. E. var ju övertygad om att det existerade ett intimt samband mellan de lagar, enligt vilka naturens förädling skedde, och de lagar, enligt vilka människans, särskilt den unga människans förädling kunde fullföljas. Det var detta samband och dessa lagar professurens innehavare skulle efterforska och klarlägga. Då det emellertid lätt skulle kunna hända, att ingen sådan forskare stod till buds, då professuren skulle tillsättas, så bestämde E. i överensstämmelse med sin idé om att forskarpersonligheterna voro vida viktigare än fasta läroämnen vid en fri högskola, att professuren i så fall för den gången skulle tillsättas i »svensk kulturhistoria med allsidig omfattning». E. använder här ordet kultur i dess ursprungliga betydelse av odling, förädling; all kulturs yttersta syfte är människans förädling. Kulturhistoria med allsidig omfattning var sålunda för E. detsamma som naturförädlingens och människoförädlingens, pedagogikens i vidsträckt bemärkelse, historia. – För den händelse någon fri högskola icke komme till stånd i Stockholm inom 30 år, skulle medlen överlämnas till någon annan inom landet stiftad fri högskola. E. tänkte härvid säkert närmast på Göteborg. Kunde medlen icke överlämnas till någon fri högskola, borde de överlämnas till Uppsala universitet för det avsedda ändamålet. – Olof Eneroths professur i pedagogik vid Stockholms högskola fick sin förste innehavare 1937, då psykologen David Katz utnämndes. Utnänmingen föregicks av en omfattande diskussion om vad E. egentligen menat med sina olika alternativ för professuren.

Författare

Albert Wiberg.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

E:s egenhändiga levnadsbeskrivning finns i Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälles arkiv. Hans efterlämnade papper (Ep. E 9 och 9 a) finnas till stor del i K. biblioteket, där även brev från E. till Viktor Rydberg förvaras. I Riksarkivet finnas brev från E. till O. P. Sturzenbecker, i Nordiska museets arkiv E:s brev till O. E.. L. Dahm, i Vet. akademiens bibliotek E:s brev (11 st., 1859–69) till H. von Post. E:s brev till Elias Fries finnas i Uppsala univ.-bibliotek, hans brev (48 st., 1857–69) till S. A. Hedlund i Göteborgs stadsbibliotek[1], till L. J. Hierta i Hierta-Retzius-stiftelsens arkiv och till Anders Berg (26 st., 1862–80) hos fd. undervisningsrådet Hj. Berg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avhandl. se: G. Marklin, Catalogus disputationum... Lidenianus iterum continuatus, 1 (1856). — b) övriga arbeten : Några antydningar om hortikulturens närvarande karakter i Sverige och förhållande till jordbruket (Sv. trädgårdsföreningens årsskr. 1856, s. 81—91). — Trädgårdsbok för allmogen. Sthm 1S57. 4 bl., 4S s. 2 :a omarb. uppl. 1858. 4 bl., .52 s. 3 :e omarb. uppl. 1860. 4 bl., 80 s. [Med serietiteln:] Folkskrifter i trädgårdsodling och trädgårdsskötsel. 1. 4 :e omarb. uppl. 1S67. 4 bl., 80 s.; övers, till finska : Kaswutarha-kirja rahwaan hyödyksi. Turku 1S60. 4 bl., 55 s. — Trädgårdsodling och naturförsköningskonst. Studier. [1—]2—3. Sthm 1857—63. 1. 1857. 2 bl., 123 s., 2 bl. 2.1859. 2 bl., 132 s. 3.1863. 3 bl., 194 s.; 1.1857, s. 85—123 även utg. sep. med titeln: Om naturförsköningskonst. Iakttagelser i Norra Tyskland, Danmark och -Skåne sommaren 1855. Sthm 1857. — P. Nejdel, D. Muller, M. af Pontin. [Nekrologer] (iSv. trädgårdsföreningens årsskr. 185S, s. 80—93). — Åkerö glas-äplen (ibid., 1858, s. 74—76; sign. O. B.). — Om fruktodling (ibid., 1859, s. 75—78; sign. O. E.). — Om Göteborgs trädgårdsförening och trädgårdsodlingen i dess omgifningar (ibid., 1859, s. 59-—75). — Om odling af en ny sorts märgpumpa kallad Custard squash (ibid., 1859, s. 99—100; sign. O. E.). — Barmhertighet. [Dikt.] (Tidskrift för hemmet, Årg. 2, 1S60, s. 59—60; sign. O. E.). — Erik Gustaf Geijer. [Dikt.] (ibid., Årg. 2, 1860, s. 58—59; sign. O. E.). — Fruktträds plantering och wård. (Åftryck ur tidskriften: Läsning för folket.) Sthm 1860. 31 s. 2 :a omarb. uppl. 1SS0. 32 s. [Med serietiteln:] Folkskrifter i trädgårdsodling och trädskötsel. 2. — Holland. (1859.) Några drag till en kulturbild. Sthm 1860. 2 bl., 102 s. — Israel Hwasser. F. 1790. D. 1860., Anders Retzius. F. 1796. D. 1860. Minnesskrift. Sthm 1850. 7 s. (Undert.: O. E.). — Litteratur och konst. Studier. [1—]2. Sthm 1860—76. 1. 1S60. XVI, 139, (1) s. 2. 1876. 2 bl., 260 s.; 2. 1876,. s. 1—14 även utg. sep. med titeln: Psyches bön. Sthm 1876. — Om fruktträds odling jemte bidrag till de svenska fruktsorternas kännedom (Sv. trädgårdsföreningens årsskr. 1860, s. 52—67). — Reglor att iakttaga vid plantering af fruktträd [Rubr.-tit] Sthm 1S60. 4 s. (Undert.: O. E.). — Vitalis. [Dikt.] (Tidskr. för hemmet, Årg. 2, 1860, s. 138—139; sign. O. E.). — Bidrag till de svenska fruktsorternas kännedom (Sv. trädgårdsföreningens årsskr. 1861, s. 36—52, 1862, s. 43—56). — Industrien och folkuppfostran (Läsning vid husliga härden, [2], 1861, s. 268—275). — Kort handledning vid anläggningen och skötseln af sötvattens-aquarier. Efter egen och andras erfarenhet utarb. Sthm 1861. 2 bl., 43, (1) s. (Undert.: O. E.). — Om den svenska qvinnan i förhållande till hemmets yttre vård och försköning (Tidskr. för hemmet, Årg. 3, 1861, s. 1—-23). — Om insamling, förwaring, inpackning, forsling och torkning af frukt. En anvisning för fruktodlare och frukthandlare. (Aftryck ur tidskriften: Läsning för folket.) Sthm 1861. 31 s. — A. A. Retzius (Sv. trädgårdsföreningens årsskr. 1861, s. 60—62; sign. O. E.). — I Melville house. [Dikt] (Tidskr. för hemmet, Årg. 4, 1862, s. 224—225; sign. O. E.). — Nya riddarsagan. [Dikt.] (Nordisk tidskr. for Literatur og Kunst, 1, Khvn 18[62— ]63, s. 660). — Om skolträdgårdar. Norrköping 1862. 19 s. 2 :a uppl. Sthm 1863. 36 s. 3 :e uppl. 1864. 32 s., 2 bl. — Om Sweriges fruktträdsodling samt om allmänna fruktutställningar. Sthm 1862. 31 s. — Om folkskolan i Sverge. [1—]2—4. Sthm 1863—69. 1. 1863. VIII, 150 s. 2.1S6S. 2 bl., 144 s. 3. 1867. 2 bl., VI, 295 s., 1 bil. (v.) & rättelselapp; 2:a uppl. 1868. 4. 1869. 3 bl., 106 s. — Qvinnan. [Dikt.] (Tidskr. för hemmet, Årg. 5, 1863, s. 137; sign. O. E.). — De begge lindarne. [Dikt.] (ibid., Årg. 6, 1864, s. 372—373; sign. O. B.). — Gamla och nya verlden. [Dikt.] (Sv. månadsskrift för fri forskning och allmän bildning, 2, 1864, s. 905—907). — Handbok i svensk pomologi. 1—2. Sthm 1864—66. 1. 1864. 4 bl., 212 s. & omsl., 2:a uppl. 1877. 2.1865—4>6. XXI s„ 1 bl., 408 s., 24 pl.-bl. & omsl.; 2 :a uppl. 1896—1902. — Herregårdar uti Södermanland skildrade af Olof Eneroth. Med 57 taflor, tecknade efter naturen af Fr. Richardt. Sthm 18[64—]69. (6), 307, (3), 20 s., 56 pl„ 1 karta & rättelsebl. [Omsl.:] Svenska herregårdar, slott och borgar. 1 :sta serien, Herregårdar och slott uti Södermanland... — Om det gamla skolsystemets faror (Sv. månadsskrift för fri forskning och allmän bildning, 1, 1864, s. 309—33S). — Under musik. [Dikt.] (Tidskr. för hemmet, Årg. 6, 1864, s. 115; sign. O. E.). — Ungdomen och poesien (Sv. månadsskrift för fri forskning och allmän bildning, 1, 1S64, s. 229—234). — Fredrika Bremer. (Tidskr. för hemmet, Årg. 7, 1865, s. 356—360; sign. O. E.). — Qvinnan och folkskolan (ibid., Årg. 7, 1865, s. 3—10; sign. O. E.). :— Edouard-René Lefebvre Laboulaye (ibid., Årg. 9, 1867, s. 90—90; sign. O. E.). —¦ Qvinnan och »jordbrukets betryck» (ibid., Årg. 9, 1867, s. 193—203; sign. O. E.). — Hvad vi ha att lära af hvarandra i folkuppfostringsväg. Några uppsatser (Nordisk tidskr. för politik, ekonomi ooh litteratur, Årg. 3, 1S68, s. 345—389; även sep.). — Min genius (Tidskr. för hemmet, Årg. 10, 1SGS, s. 304; anon.). — Om folkundervisningen i Sverge (Framtiden. Tidskr. för fosterländsk odling, Årg. 1, 1S68, s. 45—67). — Om skolfester. Göteborg 1S6S. 20 s. — Qvinnan och fosterlandets försvar (Tidskr. för hemmet, Årg. 10, 18GS, s. 1—19; sign. O. E.). — Mors historia (Tidskr. för hemmet, Årg. 11, 1869, s. 153—169; anon.). -— Om barnets rätt att icke lida våld i religiöst-dog-matiskt hänseende (Framtiden, Årg. 2, 1S69, s. 715—724). — Qvinnan och skol-vården (ibid., Årg. 2, 1869, s. 460-^68). — Högskolan i Stockholm, (Aftryck af artiklar som varit införda i »Stockholms Dagblad».) Sthm 1S70. 31 s. (Anon.). — Sånger och visor för hemmet och skolan. Saml. och utg. Sthm 1871. VIII, 304 s. — Bidrag till Europas pomona vid dess nordgräns. Bihang till Svensk pomona. Pomologiska anteckningar efter undersökning af profympfruk-ter å omkring 800 varieteter från Europa och N. Amerika åren 1S62—1875. Sthm 1SS0. 2 bl., 84 s. — Dikter och smärre prosaiska stycken. Sthm 1881. 2 bl., 190, (2) s. — Dessutom uppsatser i Läsning för folket, Kongl. Landtbruksakademiens tidskrift, Kalmar hushållningssällskaps tidskrift, Verhandlungen der Allge^neinen Versammlung deutscher Pomologen, Obst- und Wemziiehter in Reutlingen 24—27 Sept. 1867 m. fl. tidskrifter; tidningarna Aftonbladet, Svenska Arbetaren, Stockholms Dagblad, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Nya Dagligt Allehanda, Illustrerad Tidning, Ny Illustrerad Tidning. — Ett flertal av E :s tryckta skrifter även tryckta i B. R. Hall, Eneroths pedagogik (Årsböcker i sv. imdervisnings-historia, 25, 1928), E :s testamente, brev m. fl. urkunder i B. R. Hall, Eneroths pedagogiska tankemiljö (Årsböcker i sv. undervisningshistoria, 42/43, 1934).

Översatt: Om, vinodling i krukor medelst rankors uppdragande af ögon. Från engelskan af O. E. (Sv. trädgårdsföreningens årsskr. 1S57, s. 65—72).

Redigerat: Svenska trädgårdsföreningens årsskrift, 1857—61. Sthm 1S57—61.

Källor och litteratur

Källor: E:s skrifter, ovan anförda självbiografi och brev; brev från Sophie Adlersparre, f. Leijonhufvud (Esseide) till Rosalie Olivecrona, hos grevinnan Ebba Olivecrona, f. Mörner. – Fredrika Bremers brev, saml. o. utg. av Klara Johansson & Ellen Kleman, 1–4 (1916–20). – Fr. Berg, Olof Eneroth (Verdandi, 21, 1903); Enerothska professuren vid Stockholms högskola. Utlåtanden om de sökande (1936) ; B. Rud. Hall, Eneroths pedagogik (Årsböcker i svensk undervisningshistoria, 25, 1928); dens., Eneroths pedagogiska tankemiljö (ibid., 42–43, 1934); dens., Olof Eneroths barnaår, skoltid och folkpedagogiska sångbok (ibid., 74, 1948); dens., Olof Eneroths pedagogikprofessur (.1934); dens., Enerothsfrågan (Pedag. tidskr., 72, 1936); G. Hasselberg, Rudolf Wall. Dagens Nyheters skapare (1945); G. A. Jaederholm, Den Enerothska professuren och Stockholms högskola (1935) ; Ellen Key, Minnen av och om Emil Key, 1–3 (1915–17); Sigrid Leijonhufvud, Sophie Adlersparre, 1–2 (1922–23); A. Påhlinan, Eneroths pomologi – reflexioner kring ett sjuttiofemårsminne (Sveriges pomolog. fören. årsskr., 40, 1939) ; dens., Fredrika Bremers inflytande på Olof Eneroths levnadsbana (ibid., 46, 1945); H. Schück, Svenska akademiens historia, 5–7 (1938–39); P. Sondén, Hugo Tamm (1925); K. Warburg, Johan Gabriel Richert (1905); H. Wieselgren, I gamla dagar och i våra (1900). – Nekrologer av Esseide i Tidskr. för hemmet 18S1 och av A. Krook i Svea 1882.

Gjorda rättelser och tillägg

1. Idag Göteborgs universitetsbibliotek (namnbyte 1961), 2018-06-26


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Olof Emanuel Eneroth, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16103, Svenskt biografiskt lexikon (art av Albert Wiberg.), hämtad 2018-09-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16103
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Olof Emanuel Eneroth, urn:sbl:16103, Svenskt biografiskt lexikon (art av Albert Wiberg.), hämtad 2018-09-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se