Biografi

Engelbrekt Engelbrektssons släkt, medeltida lågfrälsesläkt. Namnskicket inom släkten visar, att denna ursprungligen var tysk. Senast vid 1300-talets mitt hade den emellertid hunnit bli bofast och acklimatiserad i Sverige, närmare bestämt i Västmanland (Västerås) och i dalabergslagen, och Engelbrekt själv var genuint svensk.

Släktens äldste kände stamfader bar samma namn som sin berömde ättling, Engelbrekt. Han var rikshövitsmannens farfars far. Omtalad i brev 23 juli 1392 och då tydligen avliden, är han att identifiera med den »Engelbrecht i Noraberg» (Norberg, nu i Västmanland, tidigare i Dalarna), som 25 jan. 1367 på landsting i Västerås bevittnade ett par fastehandlingar. Både av kronologiska och av andra skäl är det nämligen alldeles osannolikt, att denne Engelbrekt i Norberg, såsom hittills vanligen antagits, skulle vara identisk med rikshövitsmannens nedannämnde fader Engelbrekt Englikoson. Vad vi i övrigt veta om honom inskränker sig till att han ägde en tomt i Västerås. Han företer alltså den under medeltiden icke ovanliga kombinationen av Västeråsborgare och bergsman; ty att redan han idkat gruvdrift i Norbergs järnbergslag får med säkerhet anses framgå av det till hans namn fogade ortnamnet.

Den förste Engelbrekts son, Englika, skymtar i ett brev 20 jan. 1371, där det heter, att en »Englighe» vid en tidpunkt, som ligger minst sex år före brevets datum, till annan person – som bot för en förolämpning han tillfogat vederbörande (»for enæ mistykio som han haffde giorth») – hade överlåtit en skog i Djupnäs i Västervåla socken av Norrbo härad, nära Norberg. Att vi här ha att göra med rikshövitsmannens så benämnde farfader kan knappast vara tvivelaktigt. Följaktligen torde även Englika ha idkat bergsbruk vid Norberg. Men han har troligen dött tidigt, före sin fader. Ty den förste Engelbrekts tomt i Västerås synes enligt 1392 års brev direkt ha övergått till dennes sonson Engelbrekt Englikoson, alltså utan att någonsin ha tillhört det mellanliggande släktledet.

Engelbrekt Englikoson nämnes i livstiden blott i detta brev från 1392. Han uppträder då – brevet är utfärdat i Västerås – som frälseman och för adligt vapen: kluven sköld under hjälm med en halv lilja i högra fältet och en vinge i det vänstra. Genom brevet bortbyter han den från farfadern ärvda tomten i Västerås mot en rätt stor jordlott i Uppsala i Tillberga socken av Siende härad (nordöst om Västerås). Han var död på hösten 1399, då en del västmanländska fastigheter, nämligen åtta örtugland i Västansjö i Västervåla socken och den 1392 förvärvade egendomen i Uppsala ävensom jordlotter i Tjurbo och Snävringe härader, vid drottning Margaretas räfst fråntogos hans arvingar och dömdes under skatt igen. Vid det tillfället namnes också Englikobyggning (nu Ängelsberg) i Västervåla socken; man har, troligen med rätta, antagit, att denna bergslagsgård fått namn efter hans fader Englika och att den är identisk med en gård »Englige», som också namnes i det ovannämnda brevet från 1371.

Ingenting är med visshet känt om Engelbrekt Englikosons gifte. Men eftersom dennes (äldre?) son Nils på 1420-talet ägde arvejord i Stenkvista socken, Österrekarne (invid Eskilstuna, Söd.), ligger den förmodan nära till hands, att Engelbrekt Englikoson hämtat sin hustru från den trakten. Och måhända är en gissning tillåten, att hans maka var dotter till en medlem av den i Stenkvista hemmahöriga s. k. Sövsta-ätten (kluven sköld med krumhorn och blomstängel) och väl i så fall – detta i betraktande av Nils Engelbrektssons namn – till väpnaren Nils Petersson i Sövsta, som nämnes 1371–1378. Att Nils Peterssons brorson Peter Ulfsson i Sövsta anlitades som beseglare av Nils Engelbrektssons nedannämnda salubrev 1426 kan vara en fingervisning härom.

Nils Engelbrektssons öde kom att bli nära sammanflätat med den berömde broderns. Liksom denne namnes han första gången 15 febr. 1426, då han »medh mins brodhers Ängilbrictz radh oc flera minna frända oc nästa [= släktingars] godhwilia oc samtykkio» till Eskilstuna kloster försålde sju örtugland i Kolunda i Stenkvista socken. Salubrevet beseglades, utom av honom själv, i första hand av brodern, varvid Nils' eget sigill utvisade två liljor i styckad sköld utan hjälm, medan broderns företedde den vapenbild, som även på 1430-talet förblev revolutionshövdingens: tre halva liljor, ställda triangelvis, i sköld utan hjälm. Bägges vapen skilja sig sålunda inte bara sinsemellan utan också från faderns (se ovan), och detta tyder på att deras frälse var ungt; förmodligen hade Engelbrekt Englikoson varit den förste frälsemannen i ätten.

Ett par år efter godsförsäljningen 1426 framträder Nils Engelbrektsson ånyo. I ett i Västerås 21 nov. 1428 utfärdat brev betygar väpnaren Laurens Petersson i Ransta (Kumla socken i östra Västmanland, nära gränsen till Norrbo härad), att han »medh minna weena oc frendha iaa oc samtykkio» har sålt ett sitt gods i Heby i Simtuna socken (ej långt från Ransta) till Västerås domkyrkas själakor. Som medbeseglare av Laurens Peterssons brev stå dels Nils Engelbrektsson, som av utfärdaren kallas »min swagher», dels – ett kuriöst sammanträffande – den beryktade dalafogden Jösse Eriksson, konung Eriks hövitsman i Västerås.

Sedan dröjer det ända till 1434 års befrielsekrig, innan vi återr igen möta Nils Engelbrektsson. När hans då så mäktige broder under sitt fälttåg genom de svenska bygderna betvang och löste till sig Örebro slott, blev Nils Engelbrektsson (omkr. 1 sept.) av revolutionsledaren insatt som hövitsman på detta viktiga fäste. Att sålunda just Örebro slott med underlydande län av Engelbrekt anförtroddes åt en så närstående person var förvisso ingen slump utan bör sammanställas med det faktum, att Engelbrekt själv i oktober följande år genom uppgörelse med konung Erik och på det svenska riksrådets yrkande erhöll Örebro med Närke som livstidsförläning; detta i överensstämmelse med ett preliminärt avtal, som ingåtts i Halmstad fem månader tidigare (maj 1435), och säkert också i överensstämmelse med de syften, som varit Engelbrekts redan 1434. Nils Engelbrektssons dittillsvarande funktion på Örebrohus hade endast varit ställföreträdarens.

Som ställföreträdare för brodern skymtar Nils Engelbrektsson även vid ett senare tillfälle. Efter det att Engelbrekt i febr. 1436, under sitt nya härnadståg genom Sverige, från Stockholm hade dragit söderut finna vi Nils (12 mars) i den svenska huvudstaden. Förmodligen bör detta uppfattas så, att Engelbrekt kvarlämnat brodern som ett slags personlig kontrollant vid Stockholms slotts belägring, som då leddes av Karl Knutsson och Erik Puke. Nils Engelbrektsson överlevde sin broder åtminstone en kortare tid. Den 15 okt. 1436, drygt fem månader efter mordet vid Göksholm, var Nils häradshövding i Norrbo härad, där han sålunda alltjämt var besutten i släktens gamla hembygd. Hur länge han då innehaft nämnda ämbete – på 1420-talet och förmodligen till sin död omkr. 1433 var riddaren Nils Bosson (Natt och Dag) dess innehavare – veta vi icke. I juli 1439 var en annan person häradshövding i Norrbo. Måhända har Nils Engelbrektsson dött under mellantiden. Enligt en ingalunda osannolik förmodan (av H. Lagergren) efterlämnade han en dotter: Märta Nilsdotter, som 19 mars 1460 var gift med väpnaren Knut Pik – makarna överläto då gods till det anniversarium i Strängnäs domkyrka, som stiftats till åminnelse av biskop Tomas Simonsson – och vars son Folke Pik 1488 till prästbordet i Norberg testamenterade Nordansjö gruvhytta i samma socken (jfr s. 574). – Genom k. brev 4 aug. 1949 erhöll Norbergs socken rätt att i sitt vapen föra Engelbrekt Engelbrektssons vapenbild.

Författare

Gottfrid Carlsson.

Källor och litteratur

Källor: se nedan under Engelbrekt Engelbrektsson anförda källor samt där nämnda studier av bl. a. N. Ahnlund, G. Carlsson, H. Gillingstam, B. Hildebrand, K. H. Karlsson, K. Kumlien, H. Lagergren, K. H. Lindberg, P. Norberg och H. Schück.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Engelbrekt Engelbrektssons släkt, , https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16128, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gottfrid Carlsson.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16128
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Engelbrekt Engelbrektssons släkt, , urn:sbl:16128, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gottfrid Carlsson.), hämtad 2024-04-19.