Meriter

Engström, Nils Ferdinand Linus, f. 15 febr. 1851 på Nybohov, Brännkyrka sn (Sth.), d. 28 aug. 1906 i Lund. Föräldrar: godsägaren Carl Ferdinand Engström och Mathilda Apollonia Glassel. Elev vid Stockholms gymnasium 1865; mogenhetsex. där 15 maj. 1869; student vid Uppsala univ. 16 sept. s. å.; fil. kand. 1875; amanuens vid Uppsala univ:s kemiska laboratorium 1874–77; disp. pro gradu 24 maj 1877 i Uppsala; fil. doktor 6 sept. s. å.; assistent i kemi vid Alnarps lantbruksinstituts kemiska laboratorium 1877–80; lärare i kemi där 1880–87 samt i mejerihushållning 1878–1902, varvid han från 1893 ledde undervisningen vid den s. å. upprättade högre mejeriskolan; övertog vid Alnarpsinstitutets omorganisation lektoratet i mejerilära och bakteriologi 1902, varmed följde föreståndarskapet för högre mejeriskolan; studerade mejeriväsendet under talrika resor i utlandet 1879–92; prisdomare vid allm. svenska lantbruksmötena 1881 (ordf. i grupp ladugårdsprodukter), 1886 (vetenskapliga hjälpmedel) samt 1891 (v. ordf.), 1896 (ordf.) och 1901 (v. ordf. i grupp mejeriredskap); led. av prisnämnden vid Svenska smörprovningarna i Malmö 1891–1906; led. av 1900 års utredningskommitté för upprättandet av Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt av anstaltens interimsstyrelse 1905; juryman vid Parisutställningen 1900; led. av Sveriges utsädesförenings mindre styrelse 1900–06; medredaktör i Tidskrift för landtmän 1879–1906. LLA 1892; erhöll konungens hederspris vid allm. svenska lantbruksmötet i Malmö 1896 »för framgångsrika strävanden på mejerihanteringens område»; RVO s. å.; RNO 1904; innehade även utländska hederstecken.

G. 9 sept. 1884 på Alnarp, Lomma sn (Malm.) med Alfhild Maria Bendz, f. 5 april 1867 på Alnarp, d. 20 juni 1908 i Åkarp (Malm.), dotter av veterinären, läraren vid Alnarp fil. doktor Olof P:son Bendz och Hulda Maria Martina Carlson.

Biografi

Nils E:s omfattande, såväl teoretiska som praktiska kunskaper på mejerihanteringens område i förening med hans alltid vakna intresse för dess utveckling voro av mycket stort värde för landets mejeriväsende, som efter införandet av separatorn och uppblomstrandet av andelsmejerirörelsen under 1880- och 90-taIen industrialiserades och krävde utbildandet av specialister (mejerikonsulenter), som anställdes vid hushållningssällskapen. Deras utbildning (efter agronomexamen) skedde vid högre mejeriskolan vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut och handhades av E. Han var en utmärkt lärare samt uppskattades i hög grad även för sina gedigna personliga egenskaper och sitt välvilliga intresse för eleverna. Hans lugna, trygga uppträdande och hans djupa kännedom om allt, som rörde mejerihanteringen, gav åt hans undervisning samt åt hans uttalanden i tal och skrift en auktoritativ tyngd, som gjorde hans lärargärning till en verkligt banbrytande insats för utvecklingen på detta område.

Det ofantliga framsteg, som mejeritekniken gjorde med införandet av maskinskumningen, befordrades genom bakteriologiska undersökningar på mejeriområdet och tillämpningen av dessa lärdomar, såsom användningen av renkulturer av mjölksyrabakterier för gräddens syrning, grundlagd genom undersökningar av V. Storch i Köpenhamn och H. Weigmann i Kiel, införande av fabriksmässigt berett löpe av bestämd styrka enligt Christian Hansens metod, pastörisering av mjölk eller grädde för att hindra uppkomsten av smörfel, undersökningar av Duclaux, Weigmann och von Freudenreich över ostmognadsprocessen m. m. För dessa och andra nya metoders prövning och utarbetande för olika praktiska förhållanden samt deras införande i den svenska mejerihanteringen gjorde E. en avgörande insats. Även de till Alnarp förlagda provningarna av olika mejerimaskiner leddes av honom. E. var skapare och ledare av de svenska smörprovningarna, som blevo av största betydelse för höjandet av exportsmörets kvalitet och därmed av dess anseende på världsmarknaden. Han bibehöll högsta ledningen av dessa provningar till sin död.

I egenskap av ledamot av den kommitté, som år 1900 tillsattes av jordbruksministern för utredning av frågan om upprättande av en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet, gjorde E. en intresserad och värdefull insats på förarbetena till denna utredning. Meningen var också, att han självfallet skulle bli föreståndare för den nya anstaltens husdjurs- och mejeriavdelning. Han var även ledamot av den interimsstyrelse, som tillsattes 1905, men var själv den förste, som insåg, att tilltagande sjuklighet och försvagade krafter skulle hindra honom att tillträda den för honom avsedda föreståndarbefattningen. När centralanstalten 1907 började sin verksamhet, hade E. redan slutat sina dagar.

Att en vetenskapsman med E:s praktiska läggning skulle utöva en för den praktiska mejerihanteringen betydelsefull författarverksamhet är givet. Därom vittna också hans ofta återkommande, alltid lika klara och värdefulla uppsatser i den av honom tillsammans med prof. H. Winberg från början av 1880-talet utgivna Tidskrift för landtmän samt talrika artiklar även i andra jordbruksämnen, publicerade på olika håll. Han skrev också de för den dåtida mejerihanteringen så betydelsefulla, sakrika årsberättelserna över de svenska smörprovningarnas verksamhet. I det på Fritzes förlag utgivna stora samlingsverket »Landtbrukets bok» skrev E. del 3, »Handbok i mejerihushållning». Han nedlade i detta 800 sidor omfattande arbete allt sitt grundliga vetande på området, men hans sjukdom och död hindrade honom att fullborda verket. Dess komplettering och avslutning anförtrodde han till sin närmaste medhjälpare och sedermera efterträdare i lektoratet, dr L. F. Rosengren.

E. levde ett lyckligt familjeliv i kretsen av maka och sju barn, varav sex överlevde honom. Hans öppna, välvilliga och rättrådiga sinnelag gjorde honom allmänt aktad och avhållen. Han hade en viss frodighet över sin gestalt, som stod i god samklang med hans trivsel i gott sällskap och hans uppskattning av livets goda i allmänhet. Hemmet på Alnarp stod alltid gästfritt öppet för hans elever och vänner, som värmdes av hans och hans hustrus ljusa och friska lynne och trygga optimism. Bland de närmaste vännerna voro hans kusin, den kände professorn i nationalekonomi vid univ. i Lund Knut Wicksell samt grundaren och föreståndaren för Hvilans folkhögskola och lantmannaskola, dr Leonard Holmström. Den senare skriver i folkhögskolans årsberättelse för läsåret 1905–06 i en nekrolog över E., som var styrelsens v. ordf., bl. a. följande: »Då man söker analysera, vilka egenskaper hos Engström gjorde honom så högt värderad av alla, som kommo i närmare beröring med honom, så var det den lugna harmonien i hela hans väsende. Vid första bekantskapen kunde mången finna honom något tvär och till och med förnämt avvisande. Detta var dock blott en yttring av hans fullkomliga likgiltighet för popularitet. Han fikade aldrig efter allmänhetens ynnest, därföre blev han populär och djupt avhållen vid närmare bekantskap. Klok och besinningsfull, alltid hänsynsfull gentemot andras meningar, karaktärsfast och rättrådig, se där egenskaper, som ingav hos omgivningen en så hög grad av trygghet.»

Författare

Chr. Barthel.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Analys av två litionhaltiga miueraler från Långbans-byttan (Geologiska föreningens i Stockholm förhandl., Bd 2, 1S75, s. 468–470); även sep. – Undersökning af några mineral, som innehålla sällsynta jordarter. Ups. 1877. (1), 39, (1) s. (Akad. avh.) – Soxhlets fettbestämningsapparat för mjölk. Lund 1885. 11 s. (Undert.) ; tidigare tryckt i Laudtbruks-akad. handl. o. tidskr. 1881. – Berättelse öfver svenska smörprofningarna. 1896–1905. Lund 1897–1906. (Meddelanden från Kongl. Landtbruksstyrelsen. Nr 41–112). – Handbok i mejerihushållning. Sthm 1901–07. (2), XIII s., s. 3–782, 1 kartbl. (v.), 4 pl.-bl. (Tills. m. L. P. Rosengren) (Landtbrukets bok. [3]); flera uppl. – Dessutom ett flertal uppsatser i Kongl. landtbruksakademiens handl. o. tidskr. (1881–1896), Landtmannen (1893—1905), Nordisk familjebok och Tidskrift för landtmän (1879–1905).

Utgivit: Tidskrift för landtmän. Profnr. (1879), Årg. 1 (1880)–27 (1906) (Tills. m. H. L. O. Winberg, Årg. 27 (1906) även tills. m. M. Weibull).

Källor och litteratur

Källor: Brännkyrka förs :s födelsebok 1851, SSA; Universitetets studentmatrikel 1869, Uppsala universitet. – C. Sjöström, Alnarps matrikel 1862–1912 (1912); nekr. i Tidskrift för landtmän 1908, Landtmannen s. å., Landniandsbladet s. å. och av D. Holmström i Folkhögskolan Hvilan. Årsberättelsen, läsåret 1905–06. – Meddel. av fröken Sigrid Engström, Stockholm; personlig bekantskap.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils F L Engström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16182, Svenskt biografiskt lexikon (art av Chr. Barthel.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16182
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils F L Engström, urn:sbl:16182, Svenskt biografiskt lexikon (art av Chr. Barthel.), hämtad 2024-04-25.