Johan August Enhörning

Född:1824-09-08 – Grangärde församling, Dalarnas län
Död:1885-03-07 – Sköns församling, Västernorrlands län (på kubikenborg)

Skeppsredare, Trävaruhandlare, Sågverksägare


Band 13 (1950), sida 738.

Meriter

2. Johan August Enhörning, f. 8 sept. 1824 i Grangärde sn (Kopp.), d. 7 mars 1885 på Kubikenborg, Skön (V. norrl.). Föräldrar: bruksinspektören, senare kronolänsmannen Claes Ludvig Enhörning och Carolina Catharina Elfström. Bodbetjänt i Stockholm och 1844 i Sundsvall; innehavare av diversehandel i Sundsvall 1846–57; grundare och till sin död innehavare av J. A. Enhörnings trävarufirma i Kubikenborg; skeppsredare, sågverksägare och trävaruexportör. Led. av stadsfullmäktige i Sundsvall 1863–68 och 1871–85; led. av Sågverks- och trävaruexportföreningens styrelse från 1882, av styrelsen för Sundsvalls enskilda bank, av styrelsen för Sundsvall-Vasa ångfartygs a.-b., av styrelsen för Sundsvalls utskänkningsbolag. RVO 1882.

G. 26 dec. 1848 m. Christina Wilhelmina (Mina) Asp, f. 20 febr. 1811 i Hudiksvall, d. 14 sept. 1889 på Kubikenborg, dotter av garvaren Anton Ludvig Asp och Ulrica Lindberg.

Biografi

Fjorton år gammal började E. som bodpojke i en diverseaffär i Stockholm, men flyttade 1844 till Sundsvall, där han fick anställning som bodbetjänt hos diversehandlaren och brukspatronen på Skönviks glasbruk C. F. Asp. Dennes bror, stockholmsgrosshandlaren Anton Asp var i sitt första äktenskap gift med en faster till E. Genom sitt giftermål 1848 med Christina Wilhelmina Asp – nära fjorton år äldre än E. själv – blev han dessutom svåger med bröderna Asp. Redan 1846 övertog E. principalens bod i Sundsvall. Vid sidan av affärer inom livsmedelsbranschen började han även driva verksamhet av annat slag: rederi-, skeppsmäklare- och skeppsbyggerirörelse och framför allt trävaruförsäljning. Inom den sistnämnda handelsgrenen startade E. som exportör av osågat virke, d. v. s. framför allt bjälkar. Dessa uppköptes från bönderna inom de mellannorrländska flodområdena – avverkning från egna skogar tillkom snart – och flottades till E:s bjälkgrop och lastageplats vid Kubikenborg i Sköns sn, några kilometer ö. om Sundsvall. För anskaffande av de för timmeruppköpen nödvändiga förlagsmedlen hade E., framför allt under sina tidigare verksamhetsår, god hjälp av svågern Anton Asp, vilken även förmedlade en del av E:s försäljningar och dessutom under årtionden hade hand om E :s betalningstransaktioner på utlandet. Under åren 1856 och 1857 avvecklade E. sin bodhandel i Sundsvall och ägnade sig från och med 1858 helt åt trävarurörelsen. Medan 1857–58 års kris innebar ett svårt avbräck för åtskilliga av sundsvallstraktens träexportörer och sågverksägare, var detta knappast fallet för E.s del. Under det sistnämnda året kunde E. till och med utvidga sina anläggningar vid Kubikenborg genom uppförande av ett eget skeppsvarv. Tidigare hade E. begagnat Sundsvalls stads varv. Fartyg på i allmänhet ett eller annat hundratal läster byggdes dels för försäljning (bl. a. till Danmark), dels för olika partrederier med E. själv som ägare till större eller mindre antal andelar.

Först 1860 skaffade E. sig en egen såg. Dessförinnan hade de för bjälk- och sparrlasternas stuvning nödvändiga partierna plankor och bräder köpts från olika sågverk och bondsågar i sundsvalls- och härnösandstrakterna. E:s första såg, en finbladig, med två ramar och kantverk försedd vattensåg vid Uddefors i Ljustorps socken, hade tidigare ägts av James Dickson & Co. Sågens kapacitet var relativt blygsam, den genomsnittliga försågningen under 1860-talets tidigare hälft nådde sålunda ej över 15 á 20 000 timmer per år. E. skaffade sig ytterligare en vattensåg i Ljustorps socken, Edstafors vid Edstabäcken, vars tillverkning låg betydligt under Uddeforssågens. De sågade bräderna flottades ned till lastageplatsen vid Kubikenborg. En del av E:s skogsägor samt uppköp av timmer och avverkningsrätter, voro vid denna tid, liksom även senare, förlagda till Ljustorps socken, men även i trakterna kring Holmsjön och Gimån (där de största egna skogsinnehaven lågo) samt i Jämtland hade E. skogsintressen att bevaka.

Medan E., som ovan nämnts, lyckades leda sitt företag på det hela taget oskatt genom 1857 års kris, drabbades han desto hårdare av kreditåtstramningen 1864–65. Svårigheterna att skaffa likvida medel blevo honom nu övermäktiga, och i januari 1865 blev E. nödsakad ställa sina affärer under administration. Den omedelbara anledningen var en nära affärsväns och borgensmans konkurs. Ers stora lager beräknades till en början kunna täcka skulderna. Lätt realiserbara tillgångar voro parter i fartygen Mina, Amoy och Fahle Bure, medan E:s anläggningstillgångar utgjordes av de båda sågarna, lastageplatsen, skogsområden och en fastighet inne i Sundsvall. De ogynnsamma avsättningsförhållandena på trävarumarknaden under året 1865, framför allt för E:s huvudartikel bjälkar, tvingade honom dock slutligen att begära 50 % ackord av sina fordringsägare.

När konjunkturkurvan från och med 1867 åter började visa stigande tendens, grep sig E. med obruten energi verket an att sanera affärerna och ersätta sina förluster – av honom själv beräknade till över 350 000 riksdaler under de båda åren 1864–65, För att öka sin konkurrenskraft beslöt sig E. nu för att anlägga en ångsåg. Utlandskunderna, särskilt engelsmännen, föredrogo de vita, ångsågade tillverkningarna framför de flottningsgråa, vattensågade. Sågen vid Uddefors, som för övrigt moderniserats och utvidgats 1863 och 1866, transporterades 1868 till Kubikenborg, där den utrustades med en nyanskaffad ångmaskin. I juli 1869 kunde den nya anläggningen tas i bruk. Dess tillverkningsvärde höll sig under 1870-talets förra hälft, då virkespriserna lågo mycket högt, omkring 340 000 kr. per år, försågningen uppgick till omkr. 100 000 timmer årligen. Under 1860-talets senare år umgicks E. med utvidgningsprojekt av olika slag. Hans planer på att anlägga ett bessemerverk, liksom att bilda ett bolag för att inköpa Mobruk av J. C. Kempe, kunde ej realiseras. Däremot började han skeppa hollandsbjälkar från Örnsköldsvik, eftersom tillgången på sådana blivit allt mindre inom sundsvallsområdet. Träkolning samt skeppning och försäljning av kollaster till de mellansvenska järnbruken var en annan verksamhetsgren, som E. tog upp vid denna tid. Högkonjunkturen efter fransk-tyska kriget 1870–71 inbringade även E. vackra vinster, som han delvis lade ner på uppförandet av en herrgårdsbyggnad vid Kubikenborg. Medan E. tidigare vistats där endast under sommarhalvåret, sålde han 1874 sin gård i Sundsvall och var därefter till sin död bosatt på Kubikenborg, där han lade ner ett stort personligt intresse på trädgårdsanläggningarnas utformning.

Under de tio sista åren av sin levnad utvidgade E. sitt företag ytterligare. Senare delen av 1870-talet medförde ogynnsamma år för trävaruindustrien, vilka E. dock – bortsett från 1875 och 1878, då även hans firma gick med förlust – red ut ganska väl. År 1875 lät E. uppföra ett modernt utrustat hyvleri vid Kubikenborg. Hela anläggningen med ångsåg, hyvleri och hamn taxerades 1880 till 135 000 kr. År 1881 byggde E. på Alnön ännu en ångsåg, som fick namnet Hörningsholm. Åren närmast före E:s död var hans firma med en årlig export på omkr. 40 000 kubikmeter trävaror en av de större i sundsvallsdistriktet. Då E. avled barnlös, övergick firmans ledning till brorsonen Erik August E. (E. 3), som under åtskilliga år arbetat inom företaget och designerats till E:s efterträdare.

Liksom många av de samtida sågverksägarna visade E. intresse för skolundervisningens ordnande för de anställdas barn. E. lät sålunda på företagets bekostnad uppföra en skolbyggnad i Kubikenborg. Till Skönsmons kyrkas byggande överlämnades från E. och hans maka en större donation en kort tid efter E:s död.

Några drag till karakteristiken av E. kunna hämtas ur Flodéns »Sågverkspatronerna» (1949). E:s livfulla och rättframma personlighet framträder där klart i hans brevväxling med släktingar och affärsvänner (ett flertal utdrag). Det goda förhållandet mellan E. och fru Mina, hans kära »gumma», avspeglas på ett rörande sätt i breven. Man kan där också följa hans kamp för att klara affärerna under krisåren, en kamp som fördes med energi och oförbränneligt humör. Med sin allmänna, praktiskt inriktade verksamhetslust, sin stora mångsidighet och idérikedom, som främst kommo alla hans skiftande affärsföretag till godo, var han även intresserad av jakt och fiske och av jordbruket med trädgårdsodling på Kubikenborg. Trots den position av framgångsrik och förmögen sågverkspatron han till sist nådde, bibehöll han tämligen enkla vanor. Under utställningen i Sundsvall 1882 mottog E. i sitt hem kung Oscar, hans fyra söner och en tysk storhertig. Kungen hade speciellt bett att få se Kubikenborg och gjorde s. å. E. till Vasariddare. I brevväxlingen med sin svåger undanbad sig dock E. att bli kallad grosshandlare och riddare: »Sätt endast Herr J. A. E.». Kung Oscar lär (enligt Flodén) om den med åren tämligen voluminöse E. ha präglat uttrycket »Kubikhörning». Enhörning på Kubikenborg blev genom E. ett känt och aktat affärsnamn.

Författare

Annagreta Hallberg.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: J. A. Enhörnings korrespondens ooh andra handlingar nr dennes samling i Sundsvallsbolageus gemensamma förvaltnings a.-b :s arkiv, Kubikenborg, Sundsvall; mantals- oeh taxeringslängder för Västernorrlands län, KA; Hudiksvalls förs :s födelsebok 1811, Landsarkivet i Härnösand; Sköns förs:s dödbok 1885 och 1SS9. – Bidrag till Sveriges officiella statistik, litt. H: K. M :ts befallningshavandes femårsberättelser 1856–85. – N. A. Flodén, Sågverkspatronerna (1919); O. F. Strokirk, Kultur- och personhistoriska anteckningar, 3 (1920); Sundsvalls historia, 4–5 (1921/22–1943); J. K. Tjernberg, Skönsmon, en ny stadsdel (Från stad och bygd i Medelpad, 4 (1948).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan August Enhörning, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16197, Svenskt biografiskt lexikon (art av Annagreta Hallberg.), hämtad 2020-03-29.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16197
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan August Enhörning, urn:sbl:16197, Svenskt biografiskt lexikon (art av Annagreta Hallberg.), hämtad 2020-03-29.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se