Olof Mårtensson Bärling

Född:1604 – Enköpings församling, Uppsala län
Död:1679-01-07

Riksdagsledamot, Hovrättsassessor, Underlagman


Band 07 (1927), sida 121.

Meriter

Bärling (Berling), Olof Mårtensson, f. 1604 i Enköping, d. 7 jan. 1679. Fader: rådmannen i Enköping Mårten Olsson. Student i Uppsala mars 1624; disp. 19 maj 1625 (Collegii Physici disputatio XVIII de speciebus animalis, homine eiusque in utero formatione, & zoophytis; pres. schillus Petrus) och 19 dec. 1629 (Disputatio juridica, de judiciorum administratione, nucleum totius processus judicialis ruditer adumbrans; pres. B. Crusius). Auskultant i Svea hovrätt 21 okt. 1628; underlagman i Uppland 13 nov. 1637—1668; assessor i Svea hovrätt i tredje klassen 9 apr. 1640; medlem av lagkommissionen 4 nov. 1642—17 mars 1643; adlad 11 maj 1652; assessor i andra klassen 23 febr. 1653; bevistade riksdagarna 1654, 1657, 1660, 1664, 1668 och 1675; medlem av lagkommissionen 27 maj—20 dec. 1665; förordnad att jämte Johan Stiemhöök verkställa förarbeten till ny lagrevision 27 mars 1669.

Gift med Sara Larsdotter, d. 1677 (bisatt 8 mars).

Biografi

B. studerade i Uppsala juridik under ledning av professor B. Crusius. Under studieåren kallade han sig Olaus Martini Enecopiander efter födelseorten, men i slutet av år 1629, då han disputerade, antog han namnet Bärling, vilket han sedermera stavade omväxlande med ä och e. Redan året före disputationen hade han låtit inskriva sig såsom auskultant i Svea hovrätt, där han 1640 utnämndes till assessor. I denna egenskap kvarstod han sedan inom hovrätten under hela sitt återstående liv. Samtidigt verkade lian dock även såsom underlagman i Uppland, vilken tjänst han uppehöll åren 1637—68. Under olika perioder (se K. breven 15 nov. 1651, 29 apr. 1653, 17 mars 1665 och 8 dec. 1671) uppbar B. i sin egenskap av assessor såsom förläning häradshövdingeräntan från åtskilliga härad, såsom Oland, Ulleråker, Bälinge, Torstuna, Frösåker, Simtuna och Åsunda i Uppland, Lysing i Östergötland samt Redväg i Västergötland. Själva häradshövdingetjänsterna uppehöllos emellertid av vikarier, och även om B. vid några enstaka tillfällen personligen varit närvarande vid tingssammanträdena, har detta uppenbarligen endast skett i avsikt att härigenom närmare kontrollera lagläsarnas verksamhet.

B: s namn är huvudsakligen bekant såsom nära förbundet med den under 1600-talet segslitna frågan om landslagens revision. Han var medlem redan i 1643 års första lagkommission, vars betänkande av den 17 mars s. å. han jämte andra medlemmar undertecknat. Någon mera betydande roll synes han dock ej hava spelat i denna kommission, som utom honom bestod av nitton personer och som till största delen rekryterats från hovrätterna och underrätterna. Att B. under årens lopp vunnit ett visst anseende såsom erfaren och duglig jurist, framgår emellertid bl. a. av det förhållandet, att regeringen år 1665 förordnade honom att jämte ett fåtal andra personer granska de tidigare upprättade lagförslagen och uppsätta, vad som ytterligare borde tilläggas. B. synes likväl endast hava medverkat vid utarbetandet av förslaget till straff ordning, vilket utom av honom (20 dec. 1665) undertecknats av Johan Stiern-höök samt assessorerna Magnus Rålambstierna och Erik Drysenius. Huruvida B. i någon större utsträckning utövat inflytande på förslagets formulering, undandrager sig allt bedömande. Sedan ständerna vid 1668 års riksdag beslutat, att arbetet på lagens revision skulle fortsättas, kom B. alltmer att träda i förgrunden. Denna omständighet hade emellertid förnämligast sin grund i de politiska förhållandena vid denna, tid och kan näppeligen förklaras enbart genom B: s erkända duglighet såsom ämbetsman. Regeringen synes nämligen ej hava haft något större intresse av lagrevisionens genomförande. En minoritet inom rådet, företrädd av riksdrotsen, ville t. o. m. göra gällande, att en dylik revision ej alls var av nöden, då lagen i dess dåvarande skick vore tillräckligt klar och tydlig. Särskilt ansågs det farligt att röra vid rikets fundamentallag, konungabalken, och f. ö. fann man, att varje förbättring av lagen otvivelaktigt skulle medföra en försämring av adelns privilegierade ställning. Flera rådsherrar uttryckte dessutom sina farhågor för att revisionsarbetet skulle överlämnas till en hop lärda personer, vilka efter vanligheten ej skulle kunna sämjas om en viss lagtext och härigenom blott förorsaka större förvirring i rättsuppfattningen än förut. Då rådsherrarna genom ständernas ovannämnda beslut tvungos att mer eller mindre motvilligt giva sitt bifall till sammankallandet av en ny lagkommission, vände de sig i första hand till B., vilken vid 1668 års riksdag under debatterna på riddarhuset visat prov på en konservativ ståndpunkt, som i allo överensstämde med regeringens egen ställning till frågan. B. hade sålunda bl. a. uttalat som sin mening, att lagen i dess helhet borde rubbas så litet som möjligt och att, vad särskilt konungabalken beträffade, någon revision av denna ej alls borde äga rum. Den 5 mars 1669 anmälde rikskansleren i rådet, att B. förklarat sig villig att jämte Stiernhöök företaga lagrevisionen och att han samtidigt framhållit, att ett större antal medarbetare vore i synnerhet i början mera till hinder än till befordran av arbetet. När däremot dessa båda kommit överens och utarbetat ett förslag, kunde detta sedermera granskas av en större kommission. Denna plan gillades av rådet och åberopades också i ett kort därefter, 27 mars s. å., utfärdat K. brev, varigenom nämnda personer förordnades att enligt ständernas beslut och på det sätt de själva efter bästa förstånd prövade lämpligt överse hela lagen med undantag av konungabalken. B. tillförsäkrades i samband härmed ett årligt arvode av 600 dir smt vid sidan av den ordinarie assessorslönen. Revisionsarbetet tog genast sin början, och genom K. brevet 21 febr. 1671 uppmanades de båda kommitterade att påskynda detsamma, så att det i fullständigt skick kunde föreläggas nästföljande riksdag. Denna hastigt påkomna iver hos regeringen stod säkerligen i samband med förmyndarstyrelsens förestående upphörande. Riksdrotsen, som redan i början, då revisionsarbetet uppdrogs åt B., yttrat sitt missnöje häröver under den motiveringen, att B. svårligen kunde undvaras i hovrätten, och vilken ej heller varit närvarande vid det rådssammanträde, då beslut fattats om arbetets påskyndande, genomdrev emellertid kort därefter (5 apr. s. å.), att B. vissa tider befriades från arbetet med lagen för att bevista sessionerna i hovrätten, enär assessorerna där voro alltför fåtaliga. Den splittring i arbetet, som härav blev en följd, medverkade måhända i viss mån till att lagrevisionen ej hann fullbordas inom den beräknade tiden. Vid 1672 års riksdag infordrade emellertid regeringen de redan färdiga delarna, vilka förelades sekreta utskottet i och för granskning, huruvida arbetet företagits i enlighet med ständernas vid förra riksdagen meddelade instruktioner. Emellan riksdagarna 1672 och 1675 företogos inga åtgärder för lagens revision, och det är därför svårt att avgöra, huruvida B. och Stiernhöök under denna tid fortsatt sitt arbete liksom förut. J. A. Posse anser, att Stiernhööks år 1675 inträffade död förmodligen föranlett lagrevisionens avstannande. I varje fall hade de kommitterade vid denna tidpunkt ännu ej slutfört sitt arbete. Vissa tecken tyda dock på, att B. efter Stiernhööks död ensam fortsatt revisionsarbetet. Ett vittnesbörd härom återfinnes i en supplikationsskrivelse av B: s döttrar från år 1690, där de i samband med ett uppräknande av faderns förtjänster även omnämna »det svåra arbete honom pålagt var med lagens reviderande, vilket han ock näst före sin död fulländade». Denna uppgift bestyrkes i viss mån genom ett uttalande av riksrådet Erik Lindschöld i 1686 års lagkommissions protokoll 9 mars 1687, vari denne utlovade, att »Hr Berlings compilation» skulle »optagas» och fördelas mellan de personer, som fått i uppdrag att utarbeta var sin balk i det tillämnade lagförslaget. Av samma protokoll synes, att B. och Stiernhöök gjort vissa förarbeten även till konungabalken, ehuru de därvid förbigått »det som mest är angeläget, nämligen Kungl. Maj:ts hög- och rättigheter, lagstadgande och mera sådant angående, och som plägar kallas jura majestatis realia majora». Att dessa sistnämnda förarbeten tillkommit på myndigheternas befallning och icke till följd av något enskilt initiativ från de kommitterades sida, visar fortsättningen av protokollet, vari det omtalas, att B. och Stiernhöök begärt från »konungabalken vara alldeles förskonta för tidernas tillstånds skull». Alla spår av B:s »compilation» äro nu förlorade.

B: s ekonomi var tidvis mindre god. För att upphjälpa denna begärde han i ofta itererade skrivelser till myndigheterna att i anseende till sina »långvariga tjänster» bliva benådad med »något beneficio» i form av några gårdar på livstids frihet. Till följd härav erhöll B. vid ett tillfälle av drottning Kristina tvenne mindre hemman i Ölsta by, Färentuna socken, under frälsemanna frihet, men dessa hemman indrogos kort därefter av kronan för att läggas under Svartsjö slott. B. ansökte i anledning härav om att erhålla »fem små skattegårdar i Vendels socken» men fick i stället löfte om all ordinarie ränta jämte vissa e. o. räntor från Rickomberga by i Bondkyrka socken, vilka han »tills vidare» ägde uppbära i vederlag för sina. förlorade hemman. Redan 1640 hade emellertid B. mot några års frihet av öde upptagit ett halvt mantal Gesvad i Bälinge socken om tre öresland. Den 6 nov. 1646 erhöll han samma hemman under skattemannarätt, vilken 10 dec. 1651 utsträcktes till frälsemannarätt och frihet under Norrköpings besluts villkor. Hemmanet gav emellertid föga avkastning, då det saknade såväl skog som mulbete. Under slutet av 1670-talet försämrades B: s ekonomi högst väsentligt, enär kronan under flera år på grund av brist i budgeten ej längre ansåg sig kunna utbetala ämbetsmännens löner. Vid B: s i början av 1679 inträffade död gåvo hans barn och arvingar till känna, att de saknade medel till begravningen, varför liket en längre tid måste stå ovan jord. Först sedan Svea hovrätt i skrivelse till riksskattmästaren 3 juli 1679 hemställt, att man »uti behjärtande av denna saliga mannens vid justitien berömliga gjorda tjänster och meriter» borde utanordna tillräckliga medel till begravningen, utbetalades under år 1680 ett förskott på B: s hos kronan innestående fordringar med 900 dir smt till begravningshjälp. B. ligger begraven i Bälinge kyrka, där hans vapen finnes uppsatt. Då han ej efterlämnade någon son, utgick hans adliga ätt med honom själv.

Författare

j. E. Almquist.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Oratio de calamitatibus generis humani, deque con-sulationibus illis opponendis. Upps. 1627. 4: o. — Oratio de magistratu politico eiusque dignitate, utilitate et necessitate, habita Holmiaj ao. 1628 in Collegio illustri. Upps. 1629. 4: o. — Disp. jurid. de judiciorum admini-stratione, nucleum totius processus judicialis ruditer adumbrans. Upps. 1629. 4: o 22 bl. (Diss., prass. B. Crusius, author & resp. B.)

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr. samt biographica, B 20 a och 59 b, RA; domböcker och jordeböcker, Uppsala landsarkiv; Palmskiöldska saml., vol. 380, UB. — Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686—1736, utg. af W. Sjögren, 1 (1900), s. 2—3; Sveriges riddersk. och adels riksdags-prot., Ser. 1: D. 5—12 1652—1678 (1873—95). — A. Anjou, Kongl. Svea hofrätts presidenter samt embets- och tjenstemän 1614—1898 (1899); G. Elgenstierna, Den introducerade sv. adelns ättartavlor, 1 (1925); J. A. Posse, Bidrag till sv. lagstiftningens historia (1850), s. 66, 124—125, 146—147 o. 158; A. A. v. Stiernman, Bibliotheca Suiogothica (1731); C. J. Wahlberg, Åtgärder för lagförbättring 1633—1665 (1878), s. 74 o. 245; P. A. Östergren, Till historien om 1734 års lagreform, 1 (1902), s. 33.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Mårtensson Bärling, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16274, Svenskt biografiskt lexikon (art av j. E. Almquist.), hämtad 2019-02-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16274
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Mårtensson Bärling, urn:sbl:16274, Svenskt biografiskt lexikon (art av j. E. Almquist.), hämtad 2019-02-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se