Matthias Castreen

Född:1693-02-03 – Finland (i Virdois)
Död:1771-06-11 – Finland (i Kajana)

Borgmästare, Underofficer, Officer, Kronofogde


Band 07 (1927), sida 668.

Meriter

1. Matthias Castreen, f. 3 febr. 1693 antagligen i Virdois,. t 11 juni 1771 i Kajana. Föräldrar: kapellanen i Virdois, sedermera', kyrkoherden i Pälkäne Olaus Castrenius och Kristina Hagert. Student i Åbo 1711; inträdde kort därefter i krigstjänst vid artilleriet,, där han tjänade som konstapel till lands och sjöss två och ett kvarts år; krigsfånge i Danmark tre kvarts år; volontär vid Österbottens regemente 1716; förare vid majorens kompani 1716; andre fältväbel vid livkompaniet 5 jan. 1718; förste fältväbel 23 okt. 1718; biträdde kronofogden N. Bergudd i Korsholms södra fögderi under två år; tf. kronofogde i Kajana läns fögderi 1725; kronofogde därstädes 9 juni 1725; tillika borgmästare och notarie i Kajana från 1728; löjtnant för Sotkamo enrolleringsmanskap 25 nov. 1741 (K. konfirmation 8 maj 1742); erhöll genom K. brev 15 mars 1748 löfte att vara i K. M:ts åtanke för visat »nit och oförtrutenhet» i rikets tjänst; uppfördes på andra förslagsrummet till lantränt-mästarebefattningen i Österbottens län 22 juni 1753; erhöll 1754 sonen, sedermera borgmästaren i Kajana och häradshövdingen i Jiemi och Kajana härader Krister Castrén, till vikarie i tjänsten.

Gift 1) med Helena Albogius, dotter till kyrkoherden i Nyenskans Erik Albogius; 2) med Margareta Elisabet Zein, f. 1697, t efter 1771.

Biografi

C. bytte som student böckerna mot svärdet. Måhända följde han Magnus Stenbocks armé, ty han blev krigsfånge hos danskarna. Efter någon tid lyckades han dock fly. Släkttraditionen förmäler, att den dag, på vilken han rymde, var en fredag, och han skall också till minne av sin räddning hela sitt liv ha fastat om fredagarna. Om sina krigiska upplevelser i övrigt berättar han själv, att han bevistat åtskilliga förefallna händelser och även »på norska fjällen till några mina lemmar förkyld och skadd blivit». Efter inemot elva års krigstjänst övergick han till den civila banan och fick snart nog som kronofogde i Kajana fögderi och från 1728 tillika som borgmästare och notarie i Kajana stad ägna sina krafter åt sin österbottniska hembygd. Uppgiften var efter krigets härjningar bekymmersam, men C. kunde på gamla dagar berömma sig av, att han fögderiet »uti bättre stånd upprättat, än det någonsin tillförene varit, och till tjuguåtta nybyggen och nya hemman ther till väga bragt». Han var även en typisk representant för nyttans tidevarv, en man med optimistisk tro på ekonomiens oanade möjligheter och förordningars verkningskraft. De föga utvecklade förhållandena i hans distrikt erbjödo också ett rikt fält för reformnitet. C. ivrade för särskilda åtgärder till lantbrukets upphjälpande och handelns förkovran, han letade efter sällsynta bergarter och ville skaffa utländska, får till sitt fögderi. Då »linplantering uti denna i uppröjning stående kalla ort» dittills varit alldeles obekant, föranledde eller bidrog han till att försök gjordes med linodling 174.8, och då dessa slogo så väl ut, att linet »tämmeligen väl uppvuxit och under någon rätt hantering kastat av sig till ett halvt eller helt lispund försvarligt ohäcklat lin efter en knapp eller struken frökappa», uppmanade kommerskollegium landshövdingen att fästa större uppmärksamhet på lin- och hampodlingen och befrämja den finare spånaden i länet. När frågan år 1751 under C:s ledning, behandlades av Kajana borgerskap, tog man tillfället i akt att klaga över ortens svåra kommunikationer- och handelstrycket. Man önskade, att provinsen skulle erhålla en egen stapelstad och att Kajana skulle få nederlagsfrihet i Uleåborg eller Brahestad. Det. är sannolikt, att även de tankar om ordnande av kommunikationsförhållandena i Kajana län och inrättande av industriföretag där, som några år senare framställdes av C: s son Erik Castrén (se denne), varit faderns, kanhända först upptagits av denne.

Mest känd har C. blivit genom sina insatser under kriget 1741—43. Han förestod då en ganska vidlyftig magasinsförvaltning och berömmer sig av att ha skaffat goda och snabba underrättelser från Ryssland. Och därjämte nedlade han ett framgångsrikt arbete-för gränsens tryggande mot fientliga anfall. Liksom norra Karelen var även Kajana län sedan gammalt befriat från indelningsverket mot löfte att själv försvara sin gräns. Det låg således i befolkningens intresse att bevara sämjan med sina ryska grannar. Under Karl XII: s tid hade också socknarna på båda sidor gränsen överenskommit om gränsfredens upprätthållande. Vid krigsutbrottet 1741 lät C. genast förfråga sig om sinnesstämningen och planerna på andra sidan gränsen och erhöll svaret, att ryssarna voro särdeles-angelägna om att bibehålla freden. Allmogen på ömse. sidor hade synbarligen överenskommit att fortsätta sina fredliga förbindelser, och K. M:t medgav även efter vederbörandes hörande, att handelsutbytet mellan gränssocknarna skulle få fortsättas (rådsprot. 15 okt. 1741, K. brev 11 febr. 1742). På grund av vissa oroande rykten hade emellertid C. kallat ombud för de ryska socknarna till ett möte vid gränsen 28 nov. 1741 men möttes vid sin ankomst till det överenskomna stället av uppmaningen att fortsätta in på ryskt område. Härtill var han även enligt egen uppgift utan betänkande beredd, då. han kände grannarnas sinnesstämning, men då han erfor, att kosacker förlagts i gränsens närhet, fann han det klokare, att icke bege sig över på ryska sidan. Förhandlingarna avbrötos alltså. Följande vår arbetade C, som nu utnämndes till löjtnant vid Sot-kamo enrolleringsmanskap, likaledes för gränsens tryggande. Han ville därvid lägga huvudvikten vid gränsförsvaret och motsatte sig bestämt Kajana stads befästande, som skulle ådraga allmogen dryga kostnader och hämma angelägnare försvarsanstalter. Önskvärdast föreföll honom dock gränsfredens upprätthållande, och han sökte även få förnyade underhandlingar till stånd, vilket likväl synes ha försvårats genom de ryska böndernas fruktan att kompromettera sig. Av de underrättelser, han erhöll, framgick i varje fäll, att hungersnöd och andra svårigheter på ryska sidan gjorde fientliga företag osannolika. För säkerhets skull ville han dock förstärka gränsposterna. Tack vare C: s och landshövding Gustav Creutz verksamhet förskonades Österbottens län under detta krig i motsats mot t. ex. grannprovinsen Nord-Karelen från fientliga härjningar, Trots sina förtjänster fick C. till livets slut stanna i det »torra och vittbelägna gräntsefougderiet med en svag indelning». På" äldre dagar fann han det svårt att »med denna vidlyftiga och ovägade morastige orts beskaffenhet uthärda», men hans hopp om ytterligare befordran, sedan han uppnått sextioårsåldern, slog fel, och, han fick nöja sig med att överlåta tjänstetungan åt en son.

Författare

A. R. Cederberg.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Befordringsakter 9 juni 1725, 3 febr. 1745, 10 juli 1753 och 15 maj 1759, kammararkivet; Österbottens regementes rullor, krigsarkivet; landshövdingens i Österbotten skrivelser till K. M: t 1728—44, registr. i krigsärenden 1742 samt Kajana stads akter, allt i RA. — K. A. Castrén, Kerto-elmia-Kajaanin läänin vaiheista ww. 1650—1750 (18°T); K. M. Kivinen, Anteckningar om nord-karelska frikorpsernas företag 1808 (1865); J. W. Murman, Anteckningar och handlingar till upplysning i Norra Österbottens hi- storia-(Suomi, II: 3, 1865).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Matthias Castreen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16493, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. R. Cederberg.), hämtad 2019-01-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16493
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Matthias Castreen, urn:sbl:16493, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. R. Cederberg.), hämtad 2019-01-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se