Meriter

Cat[h]on, Johan Laurentz, f. 5 dec. 1753 i Stockholm, (levde ännu 1807). Föräldrar: extra löjtnanten, sedermera överstyrmannen vid amiralitetet Holger Caton och Kristina Malmenia. Intogs på Stockholms barnhus 24 okt. 1760; elev vid ritskolan därstädes samt vid Per Flodings gravyrskola 1767; inskrevs som lärling vid urmakarämbetet 23 dec. 1778 och arbetade (enligt betyg 23 aug. 1784) hos hovurmakaren E. Lindgren; ämnade 1784 begiva sig till Åbo men återvände, om resan överhuvud blev av, snart till Stockholm, där han livnärde sig som kopparstickare men med åren råkade i allt större misär.

Biografi

C, som jämte en några år äldre broder Daniel Eliesev år 1760 intogs på Stockholms barnhus, sedan modern avlidit 1758, fick sin första utbildning i teckningskonsten i barnhusets vid denna tid nyinrättade ritskola. Då Per Floding vid riksdagen 1765/66 lyckats utverka anslag till upprättandet av en gravyrskola, blev han sedermera elev i denna tillsammans med J. Snack och J. Rodin. Enligt ett med Floding upprättat kontrakt skulle eleverna under åtta lärår vara inackorderade hos honom på statens bekostnad och sedan under fyra »förbundsår» arbeta åt honom mot ersättning, varefter de kunde få etablera sig som fria kopparstickare. Vid en besiktning av skolan 1768 konstaterade Konstakademien, att lärjungarna hös Floding gjort »framsteg, som äro svarande mot deras disposition och den tid, de hos honom använt», men senare blevo undervisningen och dess resultat ej tillfredsställande, medan eleverna utsattes för en hård medfart till följd av Flodings obehärskade lynne. Arbete började också tryta, och åren 1774—75 upphörde skolans verksamhet nästan alldeles. Den 24 jan. 1776 anhöll emellertid Floding hos akademien, att Snack och C, de båda mest försigkomna av eleverna, som nu genomgått läroåren, skulle kallas inför akademien för att bliva »genom munteligit utlåtande encouragerade». Samtidigt lovade Floding att bestå Snack 300 dir kmt om året i lön, »men i anseende till Cathon, såsom långt mindre avancerad och av vilkens göromål Floding intet kunde vänta sig någon nytta ännu, fant han sig dock vid att vilja encouragera honom med 240 dir kmt, varöver vice preses utlät sig, att han trodde 200 dir kmt vara nog». Följande år skilde emellertid hallrätten en av eleverna från den miserabla undervisningsanstalten, och i sin förbittring nekade då professorn »att hysa, underhålla eller för någon del befatta sig med» de två, som ännu återstodo och av vilka C. var den ene. Han skulle alltså nu själv livnära sig på konstnärsbanan men fann det tydligen svårt att slå sig fram, ty han gick genast i urmakerilära. Längre än till gesällvärdigheten kom han dock ej i detta yrke utan återgick sedan till kopparstickarverksamheten. Ekonomiskt fick han det allt sämre. I en tyvärr odaterad inlaga till Konstakademien meddelar en artillerisoldat Lars Lycke, »att han kommit att av medlidande hysa för detta artisten Johan Lorentz Cathon». Om C:s slutliga öde är intet med visshet känt. Det uppgives emellertid, att han skall ha blivit vansinnig (Sjögren).

Från 1777 och 1778 känner man några tuschteckningar av C, signerade »Jean. Laur. Caton» (senare signerade han »J. L. Caton» eller någon gång »Johan Caton»). Bland dessa teckningar finnes en bild av Ingmarshov (Nordiska museet), vilken i motivval står ensam i hans produktion, samt ett porträtt av brodern, den ovannämnde Daniel Eliesev Caton (K. biblioteket). C. använde redan i dessa verk en strängt gravyrimiterande streckläggning och punktering, som han sedan förblev trogen utom i blyertsteckningar. Porträtten ha också, i tydlig anslutning till franska förebilder, det arrangemang, som sedan förblev ett av hans vanligaste: profilbild inom rund medaljong, upphängd med rosett på neutral väggyta, med ansiktet modellerat i punktmaner. Efter urmakareåren, då C. säkerligen hade tillfälle att i yrket öva sig i bruket av gravstickeln, följer så ett porträtt av grosshandlaren Agent Karl Vilh. Seele (d. 1784), vilket är signerat: »Ritat av J. L. C. år 1784 — Det första Graverat av J. L. Caton 1785». Kanske får denna påskrift tydas så, att porträttet är den första gravyr, C. utfört på egen hand. Omkring 1786 gjorde han sina bästa saker, däribland särskilt en rad porträtt av Gustav III: s franska teatertrupp (tuschteckningar och gravyrer efter dessa, vanligen med ovannämnda arrangemang). — C. är starkast representerad i Fredrik Silverstolpes porträttsamling i Västerås läroverksbibliotek, av vars halvtannat hundratal teckningar han levererat över hälften, de daterade signerade under åren 1785 —89. Möjligen har han arbetat på beställning åt Silverstolpe. I de flesta bladen i den Silverstolpeska samlingen har C. använt blyerts, och i dessa luftiga, franskt spirituella teckningar gör sig hans talang bäst gällande. Alla porträtten äro profilbilder, inpassade i graverade passepartoutramar, ett arrangemang, som även använts för teckningar och silhuettbilder av hans hand i andra samlingar. Efter 1789 avtog C: s förmåga hastigt. Under åren 1789—90 gjorde han ett par mycket svaga porträttgravyrer av A. G. Leijonhufvud och Gudmund Silfverstolpe, båda efter teckningar av Snack. År 1806 signerade han ett ytterst enkelt rödkritsporträtt av K. J. H. Walmstedt (nationalmuseum) och ännu 1807 en kvinnoprofil i tusch (Uppsala universitetsbibliotek), som visar, att han då var slut som konstnär. De få blad, C. utfört utöver sina porträtt, sakna all betydelse. Men som porträttör förenar han i sina bättre arbeten en ovanligt driven och träffsäker blick med ett klart och elegant maner. Den glömska, i vilken han fallit, är därför oförtjänt.

Författare

G. Jungmarker.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av artisten Arthur Sjögren och ur Allmänna barnhusets arkiv; Konstakademiens protokoll och Looströmska excerptsanilingen, Konstakademien; Odelbergska excerptsamlmgen, Nordiska museet; Kristen-senska anteckningarna, nationalmuseum; urmakareämbetets papper, Stockholms stads arkiv och bibliotek. — L. Looström, Den svenska konstakademien 1735—1835 (1887); dens., I svenska konstnärskretsar (1916); C. U. Palm, Per Gustaf Floding och hans konstnärsskap (Meddel. fr. fören. för grafisk konst, 3, 1896); G. M. Silfverstolpe, Den silverstolpeska porträttsamlingen i Västerås läroverksbibliotek (Camense Arosienses, 1923).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Laurentz Caton, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16499, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jungmarker.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16499
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Laurentz Caton, urn:sbl:16499, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jungmarker.), hämtad 2024-04-23.