Cecilia Ulvsdotter

Död:1399-03-12 – Vadstena församling, Östergötlands län

Frälsekvinna


Band 07 (1927), sida 717.

Meriter

Cecilia Ulvsdotter, d. 12 mars 1399 i Vadstena. Föräldrar: riddaren och lagmannen i Närke Ulf Gudmarson av Ulvåsa-ätten och Birgitta Birgersdotter av Finstadätten.

Gift 1) eller 2) med Lars Sonesson (örnsparre) till ådö, som var död, sannolikt nyligen, före 9 jan. 1377; 2) eller 3) före 12 nov. 1380 med riddaren och riksrådet Bengt Filipsson (tillbakaseende ulv) i dennes tredje gifte, död före 19 jan. 1383.

Biografi

C. har för eftervärlden sitt egentliga intresse som en av den heliga Birgittas döttrar. I vilken ordning hon föddes bland dem, är dock ovisst. Margareta Clausdotters krönika om S. Birgittas släkt uppför henne som den sjätte bland de åtta barnen och den andra bland döttrarna, medan den s. k. »Vita abbreviata b. Birgittae» och klostrets tankebok nämna henne yngst (ultima). För den senare uppgiftens sannolikhet talar den omständigheten, att den förstnämnda källan omtalar henne i moderlivet, då Birgittas äldsta dotter Märta ingick sitt gifte med Seved Ribbing. Då modern därvid gick allena »i myckle hiärtans mödho» över att lämna dottern »i tolikx omilz manz wald», talade det ännu ofödda barnet till henne och sade: »Min kära moder, dräp mig icke», varpå den heliga strax gick in i sina bästa kläder och gjorde alla glada. Legenden vet även att berätta, att Guds moder själv bistått henne i födslostunden och genom att vidröra alla hennes lemmar låtit henne utan smärta framföda barnet. »O vilken lycklig födelse, som var värdig en sådan jordemoder», slutar klostrets tankebok sin berättelse om detta under. Dylika järtecken ansågos utan tvivel förebåda barnet ett heligt liv. C. insattes också tidigt — kanske vid Birgittas avfärd från Sverige år 1349 — i Skänninge högt ansedda nunnekloster; den ovannämnda krönikan uppgiver, att det varit mot hennes vilja. Därifrån uttogs hon dock — ovisst när — av brodern Karl Ulvsson under omständigheter, som i övrigt äro höljda i dunkel men i revelationens. form avhandlas av Birgitta själv (Revel. IV, 71). 1600-talstraditionen, vilken bl. a. återges av Johannes Vastovius och Johannes Messenius (Scondia illustrata, XII, 199), uppger, att hon först äktat en ung riddare, som sedermera blev förgiven vid Håkans och Margaretas bröllop 1363. Även konung Magnus var här nära att dela det giftmordets öde, varmed ryktet velat förklara drottning Blankas bråda död vid samma tillfälle, men skall enligt samma traditionskälla ha räddats av en välboren man vid namn Lars Johansson, »en stor mästare till läkedom», som till belöning härför skall ha fått C. till hustru. Denna version, som delvis återfinnes i Margareta Clausdotters på 1400-talet nedskrivna birgittinska släktkrönika, vet även att berätta, att giftermålet skett »mot alla hennes fränders och vänners samtycke». Bortsett från att mannen enligt bevarade diplom hetat Lars Sonesson, son till Magnus' mångårige fogde på Stockholms slott Sone Halstensson av släkten örnsparre (Hildebrand, n:o 521), kar» man icke helt avvisa den ovannämnda traditionen, enligt vilken C. alltså mot de anhörigas vilja givits åt en konung Magnus' anhängare omedelbart före Albrekts inkallande, vari Birgittas släkt var så djupt engagerad. Om maken vet man för övrigt endast, att han ägt flera gårdar i Södermanland, däribland sätesgården Ådö i Helgesta socken, vilken C. erhöll i morgongåva och sedermera skänkte Vadstena kloster, samt att han åtminstone åren 1357—58 varit häradshövding i Öster-Rekarne. Den 9 jan. 1377 träffar C. uppgörelse i en jordatvist med flera av hans föregivna ovänner; han uppges då uttryckligen vara död, sannolikt kort före denna, händelse. Den åberopade revelationens dunkla slutord om olika alternativ för C: s äktenskap ger måhända ett visst stöd för den senare traditionen om tvenne sådana efter hennes utträde ur klostret, vilket tydligen C. lämnat med moderns fulla gillande. Hon trädde sedermera i ännu ett gifte, denna gång med riddaren och riksrådet Bengt Filipsson av den släkt, som förde en tillbakaseende ulv i vapnet (Hildebrand, n:o 665). Vid uppgörelsen efter den förre mannens död betecknar hon honom som en av de »vänner», till vilka hon för övrigt även räknar Bo Jonsson, som särskilt rått henne till denna förlikning. Sannolikt ha de räknat släktskap, eftersom påven Urban VI har behövt förklara deras äktenskap lagligt, efter vad Bengt Filipsson själv åberopar i ett tydligen av dispensen föranlett gåvobrev 12 nov. 1380 till Strängnäs domkyrka. Den nye maken är en från striderna mellan Magnus och Erik och sedermera Albrekt välkänd man, som genast från början slutit sig till upprorsrörelsen mot konung Magnus och hörde till den härskande stormansklassen under Albrekts regering. Efter bans död, som säkert inträffat före 19 jan. 1383 och sannolikt före 11 mars 1382, då C. ensam godkänner en överenskommelse om fattig tionden i Strängnäs stift, drog sig änkan tillbaka till moderns klosterstiftelse, till vilken hon sedan upprepade gånger gjorde frikostiga donationer av gods, »som nogh kan finnas i jordhabokenne» (Marg. Clausdotters krönika). Ett knippe pergamentsurkunder (i riksarkivet; den tidigaste av 1391, den senaste av 1399) bevarar ännu minnet härav; i den sista förklarar hon sig av laga skäl förhindrad att enligt sin önskan ingå i klostret och underkasta sig dess regler. Kort efteråt har hon avlidit, å påven Sankt Gregorius' dag efter dagens sista tidegärd, »liksom en annan Tabita rik på goda gärningar» (klostrets tankebok). Hon begrovs bredvid sin broder Birger på norra sidan av klosterkyrkan. Av hennes tre barn med Lars Sonesson ingick dottern Birgitta som syster i Vadstena men dog före konventets invigning. En annan dotter Katarina, gift med riddaren Sten Stensson Bielke, avled också jämte sina båda söner före modern; den efterlevande maken Sten Stensson ingav sig 1395 i klostret såsom lekbroder. I äktenskapet med Bengt Filipsson föddes inga barn.

I ett från tidigare 1500-talet stammande träsnitt från Vadstena kloster över Birgitta och alla hennes barn förekommer även en fantasibild av C. (jmfr pl. XII i Collijn, Iconographia Birgittina typographica); angående hennes sigill se H. Fleetwood i: Birgittautställningen 1918, s. 178, 190 o. följ.

Författare

Ernst Nygren.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor: Pergamentsbrevsamlingen, RA; K. H. Karlssons medeltidsgeneal. samlingar, fasc: lejon, ulv, örnsparre (dep. i RA); Palmskiöldska saml., vol. 178 (J. Messenius, Chronologia rerum a S. Birgitta... gestarum), UB. — Sv. riks-archivets pergaments-bref fr. o. m. år 1351, 1—3 (1866—72), särsk. n:o 1236, 1352, 2577, 2776, 2875, 2903 o. 2952; Sv. diplomatarium fr. o. m. år 1401, 2 (1879—87), n:o 1117 o. 1161; Diarium Wazstenense, ed. E. M. Fant (Scriptores rer. Suecic., 1: 1, 1818); Vadstena klosters jordebok 1500, utg. af C. Silfverstolpe (Hist. handl., 16: 1, 1897); Chronicon de genere et nepotibus sanctse Birgitta?, ed. Cl. Annerstedt (Scriptores rer. Suecic, 3: 2, 1871); Revelationes sanctaa Birgitta;, Liibeck, B. Ghotan (1492); Den hel. Birgittas uppenbarelser, i urval och öfvers., utg. af R. Steffen (1909), s. 62 o. följ.; C. Annerstedt, Svenska medeltidens frälsesläkter, 5, s.416 (hdskr., sign. X.58e, UB); J. Messenius, Scondia illustrata (1703—05), T. 3, s.21,T. 12, s. 199; J. Vastovius, Vitis aquilonia, ed. E. Benzelius fil. (1708), s. 135 o. följ.; Birgittautställningen 1918 (1918); B. E. Hildebrand, Svenska sigiller från medeltiden (1862—67); I. Collijn, Iconographia Birgittina typographica (1915—18), pl. XII, text; S. LagerBring, Swea rikes historia, 3 (1776), s. 488, 490; P. A. Munch, Det norske Folks Historie, ii: 1 (1862), s. 738.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Cecilia Ulvsdotter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16523, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ernst Nygren.), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16523
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Cecilia Ulvsdotter, urn:sbl:16523, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ernst Nygren.), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se