Meriter

Cedergren, Nils, f. 19 okt. 1752, d. 25 apr. 1825 i Stockholm. Volontär vid fortifikationen 16 dec. 1767; konduktör vid Stockholmsbrigaden 23 apr. 1777; löjtnant vid finska brigaden 28 aug. 1783; erhöll löjtnants lön 21 sept. 1786; kapten vid samma brigad 19 juli 1788; erhöll kaptens lön vid Västgötabrigaden 21 nov. 1789; major 23 aug. 1790; erhöll premiärmajors lön vid Skånska brigaden 22 nov. 1792; kommendant å Tavastehus fästning 21 aug. 1796—, 1808; överstelöjtnant i armén 21 aug. 1796; generalkvartermästar-löjtnant vid fortifikationen 9 okt. 1796; överste i armén 28 juni 1802; tillika chef för strömrensningsarbetet vid Tavastehus 19 apr. 1803; chef för fortifikationens fältbrigad vid krigsutbrottet 1808;, chef för finska arméns fjärde brigad aug.—23 sept. 1808; erhöll, tjänstebrev 23 dec. 1808; chef för fortifikationen 25 juli 1809;-överförd på indragningsstat 13 aug. 1811; erhöll ackordsersättning 18 febr. 1812; generalmönsterherre i Gävleborgs län 30 mars 1813; kommendant å Karlstens fästning; erhöll avsked 1814. RSO 1791; KmstkS02kl 1808. — Ogift.

Biografi

Redan vid femton års ålder kom C- i krigstjänst som volontär vid fortifikationen (1767). Efter att ha genomgått dess skolor började han 1772 tjänstgöra vid Karlsvärds fästning och kom sedermera till Karlskrona, Sveaborg och Tavastehus. Vid krigsutbrottet 1788 befann han sig i Finland och fick i sin egenskap av fortifikationsofficer deltaga i fälttågen. Han bevistade sålunda första året anfallet mot Fredrikshamn och tjänstgjorde 1789 och 1790 som äldste fortifikationsofficer i Savolax, där han 1789 var med i träffningen vid Suomenniemi (4 maj) och enligt rapporten mycket distingerade sig i träffningen vid Porrassalmi (13 maj). Därjämte utförde hän. 1789 flera fortifikationsarbeten av värde såsom förhuggningar vid Puikko bro en och en kvarts mil från Rantasalmi, anlagda »efter de. bästa principer, som vid förhuggningar äro möjliga att iakttaga» (von Döbeln), samt olika arbeten vid Porrassalmi, delvis »med mycket besvär under fiendens eld». Även under det sista krigsåret var C. i elden; bl. a. kvarhölls han under en tjänsteresa vid högkvarteret och kom på så sätt att bevista striden vid Värälä i juli. Efter denna återgick han till sin tjänst i Savolax, där han togs i anspråk för fortifikationsarbeten i samband med operationerna vid Nyslott.

Efter freden stationerades C. i Tavastehus, där han med sam-vetsgrannhet synes ha fyllt den av allt att döma föga krävande posten som kommendant i Tavastehus (från 1796), medan han i tur och ordning fick sin befordran men enligt tidens sed måste vänta på att de löneförmåner, som egentligen borde följa med hans befattningar, skulle bli lediga (jmfr supplik mars 1808). En omväxling gavs honom 1803, då han blev chef för strömrensningsarbetena i trakten. Vid arméns organisation för 1808 års fälttåg blev C. chef för fortifikationens fältbrigad och kom sålunda att följa armén på dennas reträtt. En självständigare uppgift tillföll honom, då han, sedan J. A. Cronstedt 17 aug. sårats vid Alavo, fick övertaga befälet över dennes brigad, den fjärde. I de växlingsrika striderna i början av sept. (Kuortane—Ruona—Salmi) var han gång på gång i elden på slagfältet och vid betäckandet av huvudstyrkans återtåg, enligt flera vittnesbörd utmärkande sig »med all nit och rådighet» och oförväget blottställande sig, »då han med sin närvaro kunde leda och liva anfallet eller försvaret». Mindre gynnsamt är det omdöme, som fälles om honom av fältpastorn vid Savolax jägare K. J. Holm. I sina »Anteckningar» påstår nämligen denne, att C. vid återtåget från Ylistaro 10 sept. skall ha visat räddhåga och åstadkommit en viss upplösning genom att i onödan uppmana soldaterna att »springa». I direkt polemik mot Holm intygar emellertid G. A. Aminoff såsom ögonvittne i sin »Relation om f. d. Sawolaksbrigaden», att C. med lugn och köld ordnade det brådstörtade återtåget. I slaget vid Oravais (14 sept.) stod C. med sin brigad på vänstra flygeln och erhöll i Karl Johan Adlercreutz' rapport omdömet, att han »ådagalagt största prov av nit, mod och rådighet samt med ett lysande exempel väckt ståndaktighet hos den uttröttade soldaten». Efter nederlaget samlades brigaden i Mansala för att skydda arméns återtåg mot Nykarleby. Några dagar senare återgick C. (23 sept.) till högkvarteret i samband med arméns nyindelning efter de sista förlusterna, genom vilken resterna av fjärde brigaden uppgingo i J. A. Sandels' brigad. Han var emellertid med till slutet och namnes som deltagare i den rådplägning, som general H. H. Gripenberg höll 23 mars, strax före kapitulationen i Kalix, och i det sista krigsrådet 25 mars, då kapitulationen beslöts.

Återkommen till Stockholm blev C. på sommaren 1809 utnämnd till chef för fortifikationen. Han benämnes som sådan ofta general- kvartermästare, vilket dock är oriktigt, då denna titel efter 1807 tillhör chefen för den 1805 inrättade fältmätningskåren. Kort efter sin utnämning deltog C. som fortifikationschef i expeditionen till Västerbotten. I denna egenskap tillhörde han Gustav Wachtmeisters stab och åtföljde denne, vars »förtrogne» han kallas, landsvägen från Stockholm till Härnösand. Där bevistade han det krigsråd, som överbefälhavaren, amiral Johan Puke, 13 aug. sammankallade. Under det följande fälttåget fick C. flera uppdrag. Så befalldes han att ombesörja rivningen av bron vid Sävar och rekognoscerade efter återtåget från denna, ort ställningen vid Djäkneboda, »Nordens Termopyle». Ehuru terrängen där. synnerligen väl lämpade sig för en försvarsstrid, beslöt Wachtmeister som bekant att fortsätta reträtten till Ratan. Man har med skärpa tadlat C:s förhållande vid detta tillfälle och förevitat honom att på grund av sin kännedom om generalens motvilja mot att upptaga striden ha lämnat sådana uppgifter, som kunde åberopas som stöd för beslutet om den fortsatta reträtten. Säkert torde vara, att han ej sökt inverka på sin vacklande chef genom att tillråda en kraftigare, krigföring. Inför överamiralen sökte han också med sin sakkunskap rättfärdiga Wachtmeisters åtgärd. Vid Ratan planerade och utförde C. sedermera fältverk, som dock blevo till ringa eller ingen nytta. Efter fälttågets slut återgick C. till chefskapet för fortifikationen men överfördes redan 1811 på indragningsstat vid den omorganisation, då Gustav Vilhelm Tibell blev chef för en ingenjörskår, bildad genom sammanslagning av fortifikationen och fältmätningskåren. Efter ännu ett par militära uppdrag, bl. a. som kommendant på Karlstens fästning, tillbragte C. sina sista år i Stockholm under ett enkelt och tillbakadraget levnadssätt. — I Finlands nationalmuseum finnes ett porträtt, som uppgivits föreställa C. men numera anses vara en fantasilitografi ur något uniformsverk.

Författare

Lenn Jacobson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Militaria, ansökn. och meritförteckn., RA; rullor och handlingar i fortifikationens arkiv. — G. A. Aminoff, Relation om f. d. Sawolaks brigadens af Kongl. finska arméen deltagande i 1808 & 9 årens fälttåg i Finland och Westerbotten (1839); J. G. Collin, Lefnadsteckningar öfver de utmärktare personerna under kriget emot Ryssland åren 1808 och 1809, 1 (1861);

G. K. von Döbeln, Berättelse om fälttåget i Savolaks 1789 (1923); C. J. Holm, Anteckningar öfver fälttågen emot Ryssland åren 1808 och 1809 (1836); Sveriges krig åren 1808 och 1809, utg. af Generalstabens krigshist. avd., 9 1922); A.T. Låstbom, Swea och Götha höfdinga-minne, 2 (1843); G. Montgo-mery, Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809, 1—2 (1842); L. W:son Munthe, K. fortifikationens historia, 4: 3 (1926);

H. Schulman, Striden om Finland 1808—1809 (1908—09); G. SwederUs, Expeditionen till Vesterbotten 1809 (1871); E. S. Tigerstedt, Biogr. anteckningar om Savolaxbrigadens män 1808—1809 (1908); E. Z[eeh], Studie öfver katastrofen vid Kalix d. 25 mars 1809 (KrVA Tidskr., 1915).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Cedergren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16554, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16554
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Cedergren, urn:sbl:16554, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-04-23.