Meriter

Edelcreutz, Daniel, före adlandet Ahlberg, f. 15 juni 1761 i Åby prästgård (Kalm.), d. 6 okt. 1828 i Stockholm (Klara). Föräldrar: prosten Georg Ahlberg och Brita Lindevall. Studerade vid gymnasiet i Kalmar; student vid Uppsala univ. 13 okt. 1778; disp. 1 maj 1782; auskultant i Svea hovrätt 17 maj s. å. och vid Stockholms rådhus- och kämnärsrätter 22 jan. 1783; e. o. notarie vid Norrmalms västra kämnärsrätt 10 okt. s. å.; auskultant i Överståthållarämbetet för polisärenden 14 jan. 1786; vice notarie vid Stockholms rådhusrätt 22 nov. s. å.; överauditör och justitiarie vid generalkrigsrätten under fälttåget, i Finland 5 juni 1788; häradshövding i Bjäre och Åsbo domsaga 16 juli 1790; led. av kommittén för överseende av krigs- och sjöartiklarna 29 nov. s. å.; vice sekr. i bondeståndet vid riksdagen i Gävle 1792 och led. av ståndets kanslidirektion 1792–94; adjungerad led. av Göta hovrätt 1 juli–1 okt. 1795; advokatfiskal i Svea hovrätt 30 april 1799; tf. polismästare i Stockholm samt lagmans n. h. o. v. 15 jan. 1800; underståthållare 7 sept. 1802–20 dec. 1810; led. av Patriotiska sällskapet 26 febr. 1803 (ordf. 1 jan. 1812, preses 27 maj 1820); led. av direktionen för Frimurarbarnhuset 26 mars 1803; led. av kommittén för reglering av fattigvården m. m. 8 aug. 1805, av passkommittén 3 nov. 1807; adlad 24 jan. 1808; led. av krigskommittén 22 april 1808; fullmäktig i Tullarrendesocieteten 30 mars 1809–14; landshövding i Stockholms län 20 dec. 1810; friherre 27 febr. 1816; bevistade som led. av ridderskapet och adeln riksdagarna 1815, 1817–18 (led. av lagutskottet); led. av lagkommittén 1817, 1825; tf. överståthållare (under bibehållande av landshövdingetjänsten) 15 dec. 1818. RNO 1805; KNO 1818.

G. 5 dec. 1807 i Stockholm (Nik.) m. Jacobina Elisabeth Petersson, f. 1 juni 1783 i Göteborg (Domkyrkoförs.), d. 12 febr. 1813 i Stockholm (Klara), dotter av grosshandlaren och kommerserådet Peter Petersson och Maria Charlotta Hoving.

Biografi

Efter avslutade studier i Uppsala och vanlig passage genom rättegångsverken i Stockholm erhöll E. sin första högre befordran, då han 1788 utsågs till överauditör och justitiarie vid generalkrigsrätten under fälttåget i Finland. Andra förordnanden tillföllo honom också tid efter annan, tills han 1800 utnämndes till tf. polismästare i Stockholm. Ett par år senare erhöll han befattningen som underståthållare i huvudstaden, blev 1810 landshövding i Stockholms län och 1818 tf. överståthållare i Stockholm. De båda sistnämnda befattningarna innehade han samtidigt till sin död 1828.

I en tidig biografisk artikel om E. heter det bland annat: »Man kunde ej tillägga honom några högre insikter eller märkliga egenskaper, ävensom inga större förbättringar utmärkte hans förvaltning; men ordningssinne, drift och tjänstenit bestridas honom icke.» Utan vidare torde man kunna understryka denna karakteristik av E., särskilt vad värdeomdömets första del beträffar. Hans ordningssinne, drift och tjänstenit torde dock främst kunna karakteriseras som durkdriven rutin, vilken jämte en smidig anpassningsförmåga förklarar hans karriär.

Med särskilt nit synes E. redan från sitt förordnande som polismästare och i egenskap av chef för den hemliga polisen ha ägnat sig åt spioneri för de maktägandes räkning. Denna verksamhet, ådrog honom en impopularitet, som återklingar i memoarlitteraturens ofördelaktiga omdömen. Stundom framställdes ganska graverande anmärkningar mot honom. Så beskylldes han för vissa oegentljgheter beträffande lantvärnskassan, och i en inlaga 1819 till konungen sökte han fria sig från de anmärkningar, som riksens ständer gjort rörande hans förhållande till den skånska roteringen. En annan affär, som väckte stort uppseende över hela landet, var det så kallade Värmdömålet. Med anledning av ett dubbelt rånmord 1819 på Värmdön häktades på falsk angivelse tvenne helt oskyldiga makar och fördes trots åtskilliga trovärdiga vittnens försvar i fängsligt förvar i Stockholm, där de underkastades en hänsynslös behandling, även med tortyr. Genom tidningen Anmärkaren, som modigt upptog saken, kom det hela till allmän kännedom. Svea hovrätt dömde E., som undertecknat häktningsordern, och landssekreteraren A. R. von Sydow till böter samt ersättning till de båda makarna och tvenne andra personer, som fått lida oförskyllt. Domen fastställdes av Högsta domstolen 21 dec. 1824.

Vid statsvälvningens genomförande 1809 synes E. ha stått på upprorsmännens sida och bedrev lamt de honom officiellt ålagda undersökningarna. Trots sin inställsamma anpassning synes E. ofta ha ådragit sig Karl XIV Johans misshag, särskilt vid de tillfällen, då konungen ansåg, att E. icke till belåtenhet utfört sina åligganden. Överhuvud förefaller det, som om E. alltid varit ganska »infamt påpassad» av konungen, som visserligen drog nytta av hans tjänster men icke nämnvärt värderade honom som personlighet eller initiativkraftig ämbetsman. E. blev heller aldrig ordinarie överståthållare. Utöver vad här ovan anförts till E:s karakteristik kan som slutomdöme citeras det uttalande, som en yngre samtida till E., översten, ämbetsmannen och skriftställaren G. A. Montgomery 1823 gjorde om honom: »Friherre Edelcreutz uppfyller heller icke på långt när vad man har att vänta av en huvudstads politiske och ekonomiske överstyres-man.» Omdömet torde vara ganska rättvist.

Författare

Gunnar Bolin.

Arkivuppgifter

– Brev från E. finnas i Wirsénska saml. och i Börstorpssaml. i Riksarkivet, enstaka brev även i Uppsala univ.-bibliotek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Förslag till handels balk. Sthm 1815. 82, 169, 21, (1) s. (Anon.; undert. såsom kommittéledamot). – [Betänkande af den i nåder till granskning af Upsala academis constitutioner tillförordnade committé] (Handlingar rörande väckt fråga om jämkningar i Upsala kongl. academies constitutioner, 1821, s. 2–65; anon; undert. såsom kommittéledafnot). – Underdånigt betänkande rörande åtskilliga förbättringar uti sjukvården inom hufvud-staden; af den... förordnade committé. Sthm 1827. 4:o 30 s. (Anon.; undert, såsom kommittéledamot). – Se i övrigt: E. Thyselius, Förteckning öfver komitébetänkanden, afg. under åren 1809–1894 (1896).

Källor och litteratur

Källor: Bouppteckning, Skrivelser till K. M:t från Stockholms landshövdingeämbete och från Stockholms överståthållareämbete, G. A. Montgomerys saml., RA; Mantalslängder 1800, 1810 och 1820 samt vigselbok för Nikolai förs. 1807 och dödbok för Klara förs. 1813 och 1828, Stockholms stadsarkiv; iödelsebok för Göteborgs Domkyrkoförs. 1783, Göteborgs landsarkiv. – Personalvers; Yttterligare handlingar rörande fiscaliska actionen mot landshöfdingen m. m. friherre Edelcreutz och landssekreteraren von Sydow, i anledning af olaga arrestering, utg. af Courirens red. (1822); För hundra år sen. Skildringar.. . utg. af S. Clason, 2 (1910). – G. J. Adlerbeth, Historiska anteckningar, 3 (1857); B. v. Beskow, Lefnadsminnen (1870); B. Boéthius, Magistraten och borgerskapet i Stockholm 1719–1815 (1943); Sten Carlsson, Gustaf IV Adolfs fall (1944); J. A. Ehrenström, Efterlemnade hist. anteckningar, 2 (1883); A. v. Fersen (d. y], Dagbok, 4 (1936); Jenny af Forselies A. N. Clewberg-Edelcrantz och hans omgifning (1903); [F. M. Franzén], Vid Dan. Edelcreutz's jordfästning... [Likpredikan] (1828); Hedvig Elisabeth Charlotta, Dagbok, 8 (1939); G. Rein, Karl Johan Adlercreutz, 1–2 (Skrifter utg. av Sv. litteratursällsk. i Finland, 183, 196, 1925, 27); B. Schöldström, Zigzag (1895); Sv. konversationslexikon, 1 (1845–47); H. G. Trolle-Wachtmeister, Anteckningar och minnen, 1 (1889); H. Wachtmeister, Anteckningar och bref från Carl Johanstiden (1915); K. Warburg, Johan Gabriel Richert. 1–2 (1905); B. Wedberg, Konungens högsta domstol 1809—1844 (1940); Överståthållarämbetet 1634 16/10 1934 (1934).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Daniel Edelcreutz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16591, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Bolin.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16591
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Daniel Edelcreutz, urn:sbl:16591, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Bolin.), hämtad 2024-04-18.