Meriter

3. Anna Fredrika Ehrenborg, den föregåendes hustru, f. 15 mars 1794 i Karlstad, d. 20 maj 1873 i Linköping. Föräldrar: handlanden i Karlstad Nils Carlqvist och Anna Christina Reimer.

Biografi

Fredrika E:s fader dog tidigt, lämnande hustru och barn i tryckta omständigheter. Själv blev hon som liten upptagen i ett barnlöst, välbärgat men enkelt borgarhem i Karlstad, där fostermoderns obildade, ibland brutala sätt stötte henne och där hennes uppfostran i mycket försummades. På biografien över hennes fästman från 1810, make från 1811, dåv. »fältsektern», sedermera vice landshövdingen och justitieombudsmannen Casper E. (E. 2), har delvis refererats hennes egen fint tecknade skildring av deras bekantskap och förening. Vid bröllopet var brudgummen ännu ej tjugutvå år, Fredrika sjutton. Själv kände hon djupt sin underlägsenhet gentemot maken. Hon var emellertid begåvad och vetgirig, ivrig att återhämta, vad hennes torftiga barndom förmenat henne. Hon beslöt, skriver hon, att ej låta någon dag gå förbi utan att öka sitt vetande. Denna självutbildning fick anmärkningsvärda resultat. Hon fick även behov att åt andra meddela, vad hon själv hade förvärvat av bildning, liksom hon redan som barn hade fallenhet att säga ut, vad hon ansåg vara orätt. Hon var med andra ord en utpräglat pedagogisk natur.

Mannens plötsliga död 1823 var ett förkrossande slag för Fredrika. Hon stod ensam med fem barn, av vilka ett snart avled. Frän Stockholm återvände hon till Råbäck, den ena av makens egendomar; den andra var Kråk vid Vättern, nära Karlsborg. Nytt mod fattade hon efter den religiösa kris hon genomgick 1824. På Casper E:s biografi ovan har nämnts något om hans religiösa inställning (s. 240), bl. a. hans intresse för Swedenborg. Själv hade Fredrika E. tidigt haft en religiös tomhetskänsla och otillfredsställelse med invanda religiösa former och föreställningar. Efter mannens död erinrade hon sig hans läsning av Swedenborg. Av den kyrkliga swedenborgianismen i Skara stift mottog Fredrika E. nu livsavgörande intryck. Kristendomen blev genom Swedenborg för henne en levande realitet. Hon kom ifrån alla för henne oförklarliga dogmer. Kristus, den förhärligade Frälsaren, blev för henne den ende sanne Guden. Hennes gudsbild förmänskligades. Hon fann med Swedenborg en genomgående motsvarighet mellan den himmelska och den jordiska världen. På andra sidan graven fick människan fortsätta sin utveckling i det goda och fick gagnande uppgifter i Guds tjänst. Detta tröstade henne över den bortgångne makens öde. Med iver fördjupade hon sig alltmer i Swedenborgs skrifter med deras uttolkning av bibeln.

Efter återvunnen andlig hälsa fann sig Fredrika E. snart till rätta. Hon umgicks flitigt med den västgötska godsägarsocieteten, särskilt den swedenborgskt inställda, och med swedenborgskt influerade präster, t. ex. majoren L. Gyllenhaal, kommerserådet C. J. Schönherr och prosten P. H. Odhner. En inblick i detta umgängesliv får man i hennes 1845 utgivna roman, »Skildringar ur det husliga lifvet», delvis en nyckelroman, där man känner igen både henna själv och prosten Odhner. Ett kapitel om prostinnans flickskola vittnar om hur starkt det pedagogiska problemet sysselsatte henne. Här sökte hon finna utvägar för att bättra på lantflickornas försummade uppfostran. Åt sina egna barn ville hon ge en kristlig fostran men också djup och vid allmänbildning. Som konfirmationslärare för sina döttrar valde hon dåvarande kyrkoherden i Medelplana J. Sundblad, som tillhörde den swedenborgska kretsen. Hans senare prästgård, Fröjered, blev en fast punkt för hela familjen Ehrenborg.

År 1830 flyttade Fredrika E. till Kråk, sedan hon sålt Råbäck. Ernst Kjellander, den tidigt bortgångne romantikern och filosofen, upptog hon nära nog som son i huset. Hennes döttrar gifte sig, den äldre, Anne-Beate, 1835 med sedermera generallöjtnant J. af Kleen, den yngre, Ulla, 1841 med sedermera professorn i Lund och biskopen i Linköping E. G. Bring. Sonen Richard (se ovan s. 233) ville Fredrika E. gärna föra in på ämbetsmannabanan. Universitetsstudier voro härför nödvändiga., och Fredrika E. beslöt därför att med dottern Betty och sonen delvis vistas i Uppsala. Där finna vi henne vintrarna 1842–46. Hon kom genast in i den Geijer-Silfverstolpeska kretsen. Hennes handskrivna journal låter oss få en inblick i dess umgängesliv, som nu stod på avskrivning i och med den åldrande Geijers avflyttning till Stockholm våren 1846. Hennes nära vänskap från Råbäckstiden med familjen Hamilton på Hönsäter gjorde henne till en förmedlande länk mellan denna och Geijers familj. Fullt hemmastadd blev Fredrika E. dock aldrig i denna krets. Hon ville i lekar och samtal inlägga en moraliserande tendens. Hennes sociala intresse drev henne att stifta en s. k. skyddsförening för stadens fattiga.

Under Uppsalatiden börjar hennes författarskap, som genomgående var anonymt. Hennes moraliserande roman, »Skildringar ur det husliga lifvet» (1845), där hennes swedenborgskt-kristliga åskådning kominer till klart uttryck, rönte ett visst, bifall, och hon utgav även en andra del (1846) men insåg, att hennes begåvning icke låg åt. detta håll. Hon följde i stället, ett råd av romanförfattarinnan friherrinnan S. von Knorring att utge barnlitteratur. Med stor energi fullföljde hon detta uppslag och utgav de följande åren en serie religiöst-moraliska traktater under titeln »Läsning för barn».

Våren 1846 flyttade Fredrika E. till sin dotter och måg i Lund, och hos familjen Bring kom hon att stanna hela sitt liv med undantag för längre eller kortare resor. Sin första vinter i Lund beskrev Fredrika E. i en journal, där man kan följa händelserna nästan dag. för dag. Miljön var helt annorlunda än i Uppsala, utpräglat ecklesiastisk, och passade Fredrika E. bättre; hon fann det andliga klimatet varmare. I journalen möter man H. Reuterdahl, J. H. Thomander, P. Fjellstedt och P. Wieselgren. Predikningar hon hört refererades. Högt satte hon E. G. B rings förkunnelse, liksom hon överhuvud var varmt fästad vid denne. Thomander och Fjellstedt drogs hon särskilt till. Om Wieselgren gör hon den reflexionen, att det hos honom som hos alla verkliga genier fanns något visst enfaldigt. Det övermått de i vissa avseenden hade erhållit, föranledde avkortning i andra, hos Geijer och Wieselgren älskligt, men motsatsen hos Tegnér och Agardh. Om Thomander skrev hon en del år senare, när hon önskade honom till ärkebiskop i stället för Reuterdahl, som blev utnämnd, att den förre väl genom sitt hån,, sitt självsvåld och vissa drag av fåfänga hade dragit skyar över sin storhet, men att i detta berg låg dock ett guld, som Herren ville låta vaska.

Vid denna tid kom den västgötska swedenborgska kyrkligheten att vika, dels för den kyrkliga folkväckelsen genom M. Landahl, dels för den rosenianska väckelsen. Den senare blev en avgörande faktor hos dottern Betty, varigenom hon avlägsnades från modern. E. G. Bring och hans hustru åter hade i Lund tagit intryck av H. Schartau och intogo alltmer en högkyrklig ståndpunkt. I det nya läget orienterades Fredrika E. allt bestämdare åt det swedenborgska hållet. En bidragande orsak härtill var de bekantskaper hon i Lund gjorde, dels med fru Ulrika Berling, dotter till domprosten i Lund A. J. Hellstenius, en ivrig swedenborgare, dels komministern vid Lunds domkyrka doktor A. Kahl. Hon ansåg visserligen, att Kahl var en beskedlig bokvurm, föga lämpad att predika, men han blev dock hennes medarbetare för swedenborgianismen i Sverige, varom hennes flitiga korrespondens med honom från 1850-talet bär vittne. Detta årtionde blev för Fredrika E. en de långväga resornas tid och en period av intensiv verksamhet för de swedenborgska idéerna. Hösten 1852 for hon till London, där hon, med undantag för ett besök i Manchester, stannade till sommaren 1853. Hon hade från början anknytning till kända swedenborgare, bl. a. två bröder Wilkinson; den ene jurist och den andre läkare. Ej sällan besökte hon svenska kyrkan och svenske legationspastorn C. W. Carlsson och generalkonsuln Ch. Tottie. Dottern Betty, som en tid var med, skriver, att det var varmt och trevligt att komma till moderns lördagsmottagningar, »ehuru mamma lever i en tjusande värld av mesmerism och framtidsförhoppningar, dem jag ej kan dela». Med mesmerismen, användningen av den s. k. animala magnetismen i terapeutiskt syfte, hade Fredrika E. redan tidigare gjort bekantskap under en Stockholmsvistelse 1848, då hon uppsökt magnetisören C. L. Lindauer. I London kom Fredrika E. i kontakt med flera läkare, swedenborgare och icke-swedenborgare, som i sin praktik gjorde bruk av mesmeri-klärvoajanta medier, vilka gåvo meddelanden om sjukdomens art och stundom lämnade föreskrifter om homöopatisk diet och medicin.'Emellertid voro många swedenborgare avvisande mot allt detta, icke minst mot klärvoajansen, när denna utvecklade sig till umgänge med andevärlden överhuvud. Därvid åberopades Swedenborgs egna varningar mot dylikt andeskåderi, om man icke, såsom han själv, därtill haft Guds särskilda kallelse. Mycket delade meningar bland swedenborgarna rådde också angående den borddansrörelse, som under denna vinter spred sig från Amerika till Europa. Hela denna »spiritualism» hade uppkommit och utbrett sig alldeles oberoende av Nya kyrkan. Hur denna skulle ställa sig till densamma, blev ett problem, som Fredrika E. kom att syssla med hela sitt återstående liv. I första ögonblicket ställde hon sig misstrogen, men sedan hon läst den amerikanska spiritualistiska tidskriften »The New Era», blev hennes inställning mera positiv. I form av brev till en vän nedskrev hon under sin Englandsvistelse sina erfarenheter, och denna journal utgav hon från trycket 1854. Där framhöll hon, att det, som mest hade intresserat henne i England utom Nya kyrkan, var amerikanen Elihu Burritts propaganda för allmän fred och mot all militarism. Snart började hon en tidskrift, »Något. nytt». Läsning om och för en ny tid. Redan titeln bar vittne om att förebilden var »The New Era». Från denna hämtades första häftets innehåll. I de följande finner man utdrag och översättningar också från andra amerikanska och engelska swedenborgska tidskrifter och broschyrer. År 1855 skrev Fredrika E. en liten skrift »Om Swedenborgianismens faror» (övers, till tyska). Sommaren s. å. gav hon sig ut på en årslång resa till Frankrike, Tyskland och Schweiz, alltjämt uppsökande swedenborgska meningsfränder. Även denna färd skildrade hon i tryckta resebrev. En tid dröjde hon i Tübingen, där ledaren för den rätt starka swedenborgska rörelsen i Tyskland bodde. Föga uppmuntran rönte hon under denna resa i fråga om andeskåderiet. Ännu 1857 for hon på ett år till England, närmast »för att deltaga i ett Nya kyrkans jubileum». Skildringar från denna resa återfinner man i de senare årgångarna av »Något nytt».

År 1859 utgav G. E. Klemming »Swedenborgs drömmar 1744» i 99 numrerade exemplar. Utgivaren framhöll, att det egendomliga innehållet, som lätt skulle kunna råka i strid med tryckfrihetslagen, icke hade tillåtit honom att sprida boken i oförändrat skick. Den verkade chockerande på många, t. ex. på E. G. Bring. Men Fredrika E. själv hörde icke till dessa. Tillsammans med A. Kahl och I. A. Sevén utgav hon »Reflexioner öfver de nyligen uppdagade Swedenborgs drömmar 1744» (1860), vilka därjämte oförändrade bifogades. I reflexionerna görs gällande, att denna bok, ehuru skarpt blottande sådana förhållanden, som anses- oanständiga att läsa och tala om, huru mycket än därpå tankes, dock andas den renaste sedlighet. Åren 1862–66 utgav Fredrika E. en samling dagliga betraktelser över svenska kyrkans gamla och nya (från 1862) predikotexter, kallad »Om lif och ljus», präglad av hennes ursprungliga inställning till kristendom, kyrka och swedenborgianism. Ehuru nu åldrad och sjuklig fortsatte Fredrika E. att skriva. Under livligt samarbete med A. Kahl började hon 1869 utge en swedenborgsk tidskrift, »Ett kristligt sändebud». Hjälp vid korrekturläsning erhöll hon av den i Linköping bosatte C. A. Wetterbergh (Onkel Adam). Som budbärare till Kahl använde hon ofta magen i Linköpings biskopsgård, sedermera biskopen Gottfrid Billing, vid dennes besök hos svärföräldrarna.

Vid denna tid vistades i Sverige den kände amerikanske swedenborgaren R. L. Tafel för att göra forskningar i Swedenborgs manuskript, och i h. 1 av »Ett kristligt sändebud» introducerades denne utförligt. I samma häfte hänvisades till tidskriften »Något nytt» 1855 ff, vilken hade tagit parti för spiritualismen eller spiri-tismen, och utgivaren förklarade sig icke komina att neka intagandet av en eller annan artikel om händelser från spiritualistiska områden. Tafel inlade nu en gensaga. Han ville icke ingå på spiritualismens fel eller förtjänster men blott framhålla, att Nya kyrkans sak skulle skadas av att i folkets ögon blandas med spiritualismen. Han ålade därför »Ett kristligt sändebuds» utgivare att icke öppna tidskriften för spiritualistiska notiser. I tidskriften infördes Tafels brev. I en efterskrift förklarade Fredrika E. som sin mening, att swedenborgianism och spiritism vore skilda ting. Spiritualistiska notiser skulle icke intagas. Hon ville respektera andras farhågor och gärna undvika allt, som kunde föranleda missförstånd, bekymmer och strid. Det är mot denna bakgrund, som Fredrika E: s slutliga inställning till spiritualism och swedenborgianism bör ses. När hon låg på sitt yttersta, förklarade hon för sin dotter Ulla Bring, att hon avsade sig all del i det spiritualistiska mystiska väsendet. Det var en återgång till hennes ursprungliga, alltsedan makens död konsekvent vidhållna swedenborgianism. I denna kristet swedenborgska tro levde och dog hon. Om det spiritualistiska inslaget i denna således icke var väsentligt, hör ett annat drag konstitutivt till densamma. Hos Swedenborg hade hon funnit ett på bibeln grundat evigt evangelium om kärlek, vishet och nytta. I sina skrifter framhävde hon ofta »nyttans evangelium», vilket för henne innebar en realistisk syn på arbetets ära. När hon reste i främmande länder och såg deras höga materiella kultur, gingo hennes tankar till det enligt hennes mening efterblivna Sverige. Hon skriver: »Mina tankar flögo genom Smålands, Värmlands och andra svenska skogar, där blivande järnvägar skola med goda arbetslöner framlocka hyddornas bleka invånare och ur deras hem fördriva hunger, brist och sorg, för att där införa välmåga, trevnad och en glädje, som av Guds ords läsning och rätta uppfattning skall renas från det vilda slagget av dårskap och rus och alla usla brunnar av falska fröjder.»

Fredrika E. var på sin tid en av de främsta förespråkarna för svvedenborgianismen. Hennes omfattande, trägna, skriftställarskap vann dock föga beaktande. Någon menade, att en bidragande orsak var, att hon, trots sina begränsade tillgångar, gav förlaget understöd vid utgivandet av sina skrifter, vadan bokhandeln icke hade något intresse av att giva dem större spridning. Betydelsefullare torde vara, att hon alltid bevarade en strikt anonymitet, vilket hon gjorde av hänsyn för släkten. Jag vill, skrev hon en gång till Kahl, »gärna skona min måg, bispen, för att i tryck se allmängjort, att han hyser ärkekätterskan under sitt tak». Detta offer gjorde hon utan någon som helst bitterhet. Livet igenom framträdde hos henne en synnerligen stark familjekärlek, och hon var vördad och älskad av sina närmaste, en kärlek, som var förbunden med stor respekt för hennes mycket dominerande personlighet. Trofast höll hon fast vid såväl gamla som nyförvärvade och unga vänner, även om de stodo hennes swedenborgska åskådning fjärran. Denna innebar icke någon skilsmässa från svenska kyrkan och dess gudstjänstliv, men hon ville se kyrkan reformerad efter den åskådning hon omfattade. Hon fick aldrig släkten på sin sida. Hon var antimilitarist, och äldsta dottern blev gift med en general (af Kleen). Hon var hängiven swedenborgian, och den dotter, som stod henne närmast, var gift med den högkyrklige E. G. Bring. Den yngre dottern Betty tog starkt intryck av den rosenianska väckelsen och gifte sig med friherre J. A. Posse, utgivaren av »Väktaren», och den ende sonen, Richard, hade nära förbindelser med Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Rakryggad gick hon sin egen väg.

Författare

Edv. Rodhe.

Arkivuppgifter

I Lunds univ.-bibliotek finnas en del av Fredrika E:s papper, även av självbiografisk natur, samt brev från henne, bl. a. 115 till dottern biskopinnan Ulla Bring, född Ehrenborg, 16 till fru Ulrika Sofia Bring, född Silfverswärd, och 155 till A. J. Kahl. I Uppsala univ.-bibliotek finns även en del av hennes papper, såsom brev mellan henne och dottern friherrinnan Betty Posse, född Ehrenborg (X 284 ba 12 och X 284 ba 14) samt andra brev till och från Fredrika E. (X 284 ba 17).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Nytt sällskap till almanachan, eller bön på julafton. Sthm 1837. 16:o 15 s. (Anon.) [Ny uppl.:j Bön på julafton. Ups. 1842. 16:o 15, (1) s. (Anon.; två var.-tr, på vitt, resp. blått papper). – Om kaffe af råg till winst för helsa och kassa. Ups. 1843. 16:o 8 s. (Anon.) Om kaffe af råg och korn... Ny och tillök, uppl. 1844. (Rubr.-titel; anon.) Om kaffe af korn, hwete och råg... 3:e uppl. 1844. (Anon.) 4:e uppl. Lund 1845. (Anon.) – Om sättet att tillreda win af swenska bär samt citron-mjöd liknande champagne. Ups. 1843. lö:o 14 s. & omsl. (Anon.) Om win af swenska bär... 2:a uppl. 1844. 16:o 8 s. (Rubr.-titel; anon.) – Skildringar ur det husliga lifvet. Af Onämnd. Sthm 1845. 4 bl, 407 s. (Anon.) Fortsättning af Skildringar ur det husliga lifvet. Sthm 1846. XXVIII, 402 s, 1 bl. (Anon.) Tankar om P. D. A. Atterboms sagospel Lycksalighetens ö. Bih. till Fortsättningen af Skildringar... Sthm 1846. 77 s. (Anon.; endast s. 46–77 av E.) – Läsning för barn. N:o Ll]–2–5. 1846–49. (Anon.) 1. Den sköna trädgården, eller det nödvändigaste. En sannsaga för barn. Sthm 1846. 50 s, 1 pl.-bl. (Serietitel saknas.) 2. De två bröderna eller det värsta och det bästa. Sannsaga. Sthm 1847. 1 bl, 57 s, 1 pl.-bl. 3. Det blommande ljuset eller förvandlingen. Sannsaga. Sthm (tr. Lund) 1847. 1 bl, 60 s, 1 pl.-bl. 4. Ett stort namn eller pröfningarna. Sthm (tr. Lund) 1847. 1 bl, 56 s, 1 pl.-bl. 5. Tvillingarna eller försoningen. [Jämte ett tillägg »om judarna»|. Lund 1849. 2 bl, 73, (1) s, 1 pl.-bl. – Byggmästaren och draken. Sann berättelse. Hjo 1848. 28 s. (Anon.) [Ny uppl.:] Nora 1876. 31 s. (Anon.) – Små betraktelser öfwer sabbats- och högtidsdagarnas evangelier. Helgedags-läsning för tänkande barn, af en bårnwän. 1 :a – 4:e qwartalet. Jönköping 1848–50. (Anon.) 1. 1848. 133, (1) s. 2. 1848. 145, (1) s. 3. 1849. 147, (1) s. 4. 1850. 167, (1) s. – Betraktelse på julafton. Lund 1851. 16:o 1 bl, 13 (1) s. (Anon.) – Betraktelse på nyårsafton. Lund 1852. 16:o 1 bl, s. 2—14, (1) s. (Anon.) – Hwad bör en christen... tänka om Emanuel Swedenborg? Lund 1852. 1 bl, 66 s. (Anon.) – Mormonismen och Sweden-borgianismen. Ups. 1854. 28 s. (Anon.) – Några bref från England 1852– 1853. Ups. 1854. 338 s, 1 bl. (Anon.) – Kristus och hans kyrka. Efter ett äldre poem. Ups. 1855. 8 s. (Anon.; trol. förf. av E:s dotter Betty Posse; enligt annan uppgift av J. Tvbeck). Om Swedenborgianismens faror. Ups. 1855. 27 s. (Anon.) 2:a uppl.'Engelholm 1868. 22 s. (Anon.) Tysk övers.: Ueber die Gefahren des Swedenborgianismus. Aus dem Schwedischen übers. durch C. I. v. N. Basel 1869. 24 s. (Anon.) – Tjugufyra bref från Frankrike, Tyskland och Sweits. 1855–1856. D. 1–2. Ups. 1856, 57. 1 bl, 355 s, 1 bl.; 203, (1) s. (Anon.) [Till arbetet synes också ha hört en karta.] —¦ Reflexioner öfver de nyligen uppdagade Swedenborgs drömmar 1744... Sthm 1860. 22 s. (Anon.) Ny tryckn. i: Swedenborgs drömmar 1744 jemte andra hans anteckningar. Efter orig.-handskr. Lutg. af G. E. Klemming; 2:a uppl.] Sthm 1860. 1 bl, s. V–XXIV. (Anon.) Ånyo omtr. i: Strödda uppsatser rörande Swedenborgs drömmar 1744. Christianstad 1860, s. 15–35. (Anon.; tills, med A. J. Kahl och I. A. Sevén). – Om lif och ljus. Dagliga betraktelser öfver svenska kyrkans gamla och nya prediko-texter. H. 1–7. 1862–67. (Anon.) 1. Adventet. Gefle 1862. 2 bl, 106 s. 2. Jul och nyår. Gävle 1863. 1 bl, 102 s. 3. Epifanietiden. Gävle 1864. 210 s, 1 bl. 4. Fastan. Gävle 1864. 206 s. 5. Påsk och pingst. Gävle 1864. 244 s. 6. Första trinitatistiden m. m. Göteb. 1866. 228, XXV, (1) s. 7. Slutet. Göteb. 1867. 1 bl, s. XXVII–LXXXX, 229–562, 1 bl. – Om ogräset och hvetet. Aftr. ur 3:e häftet af arb.: Om lif och ljus... Gävle 1863. 32 s. (Anon.) – Ett bref till grefvinnan *** om Jesu lefnad af Ernest Renan, i svensk öfvers. Gävle 1864. 31, (1) s. (Rubr.-titel; anon.) – Betraktelse på midsommardagen. Aftr. ur 7:de häftet »Om lif och ljus». Göteb. 1867. 1 bl, s. XXVII–XLVII. (Anon.) – Tankar om arbetet. Sällskapsföredrag. Linköping 1869. 16 s. (Anon.) – Fredrika Ehrenborg. Lefnadsteckning. Ups. 1873. 1 bl, 51 s. (Anon.; särtr. ur Ett kristligt sändebud, Arg. 4, N:o 4 = H. 16, s. 59–109). [I huvudsak efter E:s egna anteckningar]. Översatt: E. Rich, Kristendomens filosof och nya församlingens förste apostel. Biografiskt utkast. Öfvers. från engelskan. Ups. 1855. 24 s. (Övers, anon.) – J. Clowes, En kärleksfull upmaning till det kristeliga presterskapet att ärligt granska Emanuel Swedenborgs andeliga verk. Christianstad 1858. 26 s. (Övers, anon.) – W. White, Swedenborg: hans lefverne ocn skrifter. Fri öfvers. från engelskan. Christianstad 1859. 1 bl., VIII, 221 s. (Övers, anon.) – Swedenborg's Himmlische Geheimnisse im Auszuge ent-haltend die gedrängte Erklärung des ganzen ersten Buches Mose. Bd 1–2. Wien 1878, 82. 3 bl., 401 s. & omsl. (Die kleine Arcana cölestia. . .); 3 bl., 598 s., 1 bl. (Övers, anon.)

Utgivit: Bikupan. Kalender åt barn och ungdom för 1848. [H. 1–4J. Sthm (1: tr. Lund) 1847–48. (Utg. anon.) – Barnvännen. Läsning för de små. H. [1]–2–4=--N:ris 1–16. Göteb. & Lund 1849–50. (Utg. anon.) – »Något nytt». Läsning om och för en ny tid. [1—5:] Upps., Kristianstad & Lund & Kristianstad 1856, 59. 16:o (Utg. anon.) — Ett kristligt sändebud. Arg. [1]–2–4 = H. 1–16. [1–8, 13–16:] Upps., [9–10:] Västerås & [11—12] Kristianstad 1869–72. (Utg. anon.) – Artiklar i av E. utg. tidskr.

Källor och litteratur

Källor: delar av ovan anförda handskrifter; avskrifter av Fredrika Ers journaler samt S. C. Brings handskrivna »E. G. Brings familjekrönika» hos professor Ragnar Bring, Lund. – Fredrika E.s tryckta självbiografi m. fl. av hennes skrifter, se Tryckta arbeten ovan. – B. E[hrenborjg, En lifsbild från nittonde århundradet (1914); Anna Hamilton Geete, I solnedgången, 2 (1911); N. Lövgren, Katarina Elisabet Posse, född Ehrenborg, signaturen B. E–g. En lifsbild från nittonde århundradet (1914); Malla Montgomery- Silfverstolpe, Memoarer, 1–4 (1908–11).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anna Fredrika Ehrenborg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16659, Svenskt biografiskt lexikon (art av Edv. Rodhe.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16659
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anna Fredrika Ehrenborg, urn:sbl:16659, Svenskt biografiskt lexikon (art av Edv. Rodhe.), hämtad 2024-04-20.