Mariana (Marianne) Maximiliana Christiana Carolina Lovisa Ehrenström, f. Pollet

Född:1773-12-09 – Tyskland (i Zweibrücken)
Död:1867-01-04 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län

Skriftställare, Miniatyrist, Sångerska


Band 12 (1949), sida 397.

Meriter

2. Mariana (Marianne) Maximiliana Christiana Carolina Lovisa Ehrenström, född Pollet, den förres maka, f. 9 dec. 1773 i Zweibrücken, d. 4 jan. 1867 i Stockholm (Tysk.). Föräldrar: generallöjtnanten Johan Frans Pollet, adlad Pollet, och Johanna Carolina Helena von Pachelbel. Hovfröken hos änkedrottning Sofia Magdalena 11 maj 1792–1803; LMA 1800; LFrKA s. å. Författarinna.

Biografi

Marianne E. hade både svenska och tyska anor, och i sina memoarer berättar hon, att man en gång i hennes vänkrets diskuterat frågan, huruvida hon rätteligen var tyska eller svenska. Leopold bad då att få en papperslapp, på vilken han skrev en liten dikt, som upplästes för sällskapet och väckte allmänt bifall. I forntiden hade man tvistat om, var »la Venus d'Idalie» haft sin rätta hembygd. Men »on n'a jamais bien su quelle était sa patrie, Mais son Autel était partout».

M. E:s farfar var kyrkoherde i Skänninge. Hennes fader var först fransk, sedan tysk officer, slutligen svensk generallöjtnant och adelsman; modern var tysk diplomatdotter från Pfalz-Zweibrücken.

I Zweibrücken, där fadern då hade tjänst, och i Stralsund förflöt M. E:s barndom. Samtalsspråket i familjen tycks ha varit franska och väl även tyska; svenska lärde hon sig först senare, och hennes brev äro med få undantag på franska eller tyska. År 1792 anställdes hon nittonårig, kort efter Gustav III:s död, som hovfröken hos änkedrottning Sofia Magdalena, vid vilken hon blev varmt fästad och tilldrog sig en viss uppmärksamhet för sina litterära, musikaliska och konstnärliga intressen. Enligt hennes egen uppgift voro G. J. Vogler, C. C. Karsten, som båda voro hennes lärare i musik, liksom också Kellgren och Leopold varma beundrare av hennes sång och hennes pianospel. Hennes landskapsmålningar slogo an också på en sådan konstkännare som C. A. Ehrensvärd, och 1800 invaldes den talangfulla damen både i Musikaliska akademien och i Målarakademien. Hon målade också miniatyrer. Såsom Leopolds brev visa, tillhörde hon redan då hans nära umgänge, och på K. biblioteket finnas bevarade en mängd dikter och brev, som han skrev till henne. Även med andra av denna tids vittra aristokrati blev hon ganska nära bekant, med Oxenstierna, Schröderheim, Adlerbeth, Rosenstein, Silfverstolpe, Brinkman m.fl., och bland andra under denna tid ryktbara personer, som hon känt, nämner hon Sergel, Ehrensvärd, Schiller, madame de Staël och Oehlenschläger.

Emellertid började hovfröken Pollet att starkt närma sig trettioårsåldern, och 1803 räckte hon sin hand åt den då nära femtioårige Ehrenström, som året förut skilt sig från sin förra fru. Något inklinationsparti var det icke. Ehrenström, skriver hon i sina Minnen, »som jag kände sedan gammalt och som stått på förtrolig fot med hela min familj, såg mig ofta och slutade med att erbjuda mig hjärta och hand. Jag antog båda delarna och vårt bröllop firades hos drottningen 10 mars 1803. Hennes Majestät satte myrtenkransen och kronan på mitt huvud, satte en vacker briljantring på mitt finger och förde mig själv till altaret.»

Kort efter bröllopet utnämndes Ehrenström till kommendant i Göteborg, där hans vittra fru naturligtvis blev den ledande inom Göteborgssocieteten. Nyåret 1812 erhöll maken avsked, varefter han och hans hustru flyttade till Stockholm. Hans affärer voro då mycket tilltrasslade, och det ser ut, som om det kommit till en »separation» i godo mellan de båda makarna. Hon stannade i Stockholm, och han inköpte en lantegendom, måste göra konkurs och dog 1816. M. E., som i sitt äktenskap icke hade några barn, försörjde sig från 1815 i Stockholm genom att hålla en flickpension, som hon bibehöll ända till 1831. Sedan levde hon på några pensioner, som hon fått.

Som författarinna framträdde M. E. med två på franska skrivna arbeten. Det äldsta av dessa är »Notices sur la littérature et les beaux-arts en Suède» (1826). I detta arbetes första avdelning har hon sökt ge en för utlänningar avsedd framställning av Sveriges litteratur ända från början, men uppgiften översteg full- komligt hennes krafter. Början ända fram till 1700-talet är ett plagiat från L. Hammarskölds »Svenska Vitterheten» (1818), och såsom Leopolds vän nämner hon här icke den hatade Hammarskölds namn utan omtalar honom först, då hon kommit fram till samtidens litteratur, då hon mot honom riktar de vanliga beskyllningarna för partiskhet och oriktiga sakuppgifter. Någon historisk gruppering av de olika författarna har hon icke utan nedskriver – såsom titeln anger – blott en samling »notiser» om dem utan någon hänsyn till tidsföljden. Sedan hon talat om Tegnér, Geijer, Atterbom och Beskow, kommer hon till fru Lenngren, Lidner och Stagnelius och från dem till Thorild. Som Sveriges störste poet räknar hon Leopold, »Sveriges Voltaire», som i sin dikt vid avtäckningen av Karl XIII:s staty enligt M. E. erinrar om »Homerus, Milton och Delille»(!). Leopold är dock icke den, som i hennes arbete får den utförligaste behandlingen, utan det är – P. A. Wallmark, åt vilken nitton sidor ägnas, under det att Leopold fått nöja sig med nio och Thorild avfärdats på en enda. I uppfattningen av »den nya skolan» delar författarinnan alldeles Wallmarks mening, och av hennes brev till Wallmark framgår, att denne varit arbetets egentlige spiritus rector. Undantager man några få klandrande omdömen, som här förekomma – alla mot Wallmarks motståndare – har en recensent kanske riktigast karakteriserat hennes arbete som »ett kompliments-magasin, där förf. står med ett rökelsekar i handen, oupplösligt nigande för alla inhemska snillen och o-snillen, levande och döda». Bokens andra huvuddel handlar om »Théatre et Musique» och är av betydligt större intresse för eftervärlden. Efter en del notiser om teater- och musikförhållandena i äldre tider (bl. a. utförligt om J. H. Roman) sysselsätter sig M. E. delvis ingående med den gustavianska epoken och tiden närmast därefter, med dess opera och sångspel o. s. v. Visserligen är framställningen även här okritisk och rent anekdotmässig men ger ändå många värdefulla inblickar i det samtida konstlivet, då hon sett och hört och mången gång även personligen känt de konstnärer, om vilka hon berättar. Bland de musiker av olika slag, som med full rätt behandlas särskilt utförligt och erkännsamt, må här framhållas G. J. Vogler, J. M. Kraus, E. Du Puy, J. F. Berwald, C. C. Karsten, B. Crusell m. fl. Minsta betydelsen har nog den sista avdelningen: »Peinture et Sculpture».

Hennes andra tryckta arbete, »Notice biographique sur Monsieur de Leopold» (1830), bör väl rättvisligen icke betraktas som en biografi utan som en hyllning åt en nyligen bortgången vördad väns minne. Biografien är i själva verket en eloge utan alla skuggor, och dess enda värde torde ligga i de brev från Kellgren till Leopold, som här meddelas och vilka begagnats av Atterbom i »Svenska siare och skalder», men nu tyckas vara förkomna.

Utom dessa tryckta arbeten efterlämnade hon även på franska skrivna memoarer, vilka tyckas ha förelegat i två varandra något olika redaktioner. Den ena befann sig 1880 – och befinner sig väl ännu – i enskild ägo samt utgavs då i utdrag av A. Ahnfelt i »Ur svenska hofvets och aristokratiens lif», 1; var han funnit den, uppger han icke. Den andra redaktionen äges av Svenska akademien och fyller två tjocka fasciklar. Ett utdrag ur dessa memoarer utgavs i översättning 1919 av H. Schück under titeln: »Den sista gustavianska hofdamen» (omtr. i »Svenska bilder», 7,1941). Något större historiskt värde kunna dessa memoarer icke tillmätas. Men M. E. berättar icke illa, och man får här en ganska roande bild av det högre umgängeslivet både i Stockholm och Göteborg under tiden 1792–1812, även om de anekdoter hon berättar icke äro absolut tillförlitliga.

Författare

H. Schück. Med bidrag av S. Walin.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Dessutom finnas i K. biblioteket en stor mängd brev till M. E. från Leopold, Brinkman, J. A. Ehrenström m. fl., vilka inköptes från hennes fosterdotter, mamsell Mathilda Tellop (namnet är Pollet omvänt), ett stort antal brev från henne till Wallmark och 8 i den Askelöfska samlingen samt M. E: s handskr. »Interiörer från lifvet på Drottningholm under 1790-talet». I Uppsala univ.-bibliotek finnas också brev från henne, de flesta till svågern J. A. Ehrenström. I Lunds univ.-bibliotek finnas några brev från henne till J. De la Gardie och Esaias Tegnér, vidare hennes »stambok» 1786–1818 och en del andra av hennes efterlämnade papper, bl. a. 23 brev till henne och ett utkast till självbiografi.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Notices sur la littérature et les beaux-arts en Suéde. Sthm 1826. 3 bl., VI s, 1 bl, 157 s, 1 bl, 79 s, 1 bl, 111 s. – Notice biogra-phique sur Monsieur de Leopold... Sthm 1830. IV, 57, (1) s, 1 bl, 1 portr. – Notizie sulla letteratura e le belle arti in Svezia (Rivista europea, Anno 2, 1835). – Ur Marianne Ehrenströms hågkomster (Ur svenska hofvets och aristokratiens lif, utg. af A. Ahnfelt, 1, 1880, s. 121–184). Handskrifter: Interiörer från det fashionabla och litterära lifvet på Drottningholm på 1790-talet, KB (sign. I. e. 7); se även i texten ovan.

Källor och litteratur

Källor: Koncept till hovprotokoll 1792, Riksmarskalksämbetets arkiv; notis i Polletska familjebibeln, meddel. av major F. Rudelius, Djursholm. – C. M. Carlander, Miniatyrmålare i Sverige (1897); C. H. Rydberg [nekrolog] (Svea, 24, 1868); H. Schück, Den sista gustavianska hofdamen (1919; omtr. se ovan s. 400); Lydia Wahlström, Den svenska kvinnorörelsen (1933).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Mariana (Marianne) Maximiliana Christiana Carolina Lovisa Ehrenström, f. Pollet, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16725, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Schück. Med bidrag av S. Walin.), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16725
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Mariana (Marianne) Maximiliana Christiana Carolina Lovisa Ehrenström, f. Pollet, urn:sbl:16725, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Schück. Med bidrag av S. Walin.), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se