Meriter

Eklund, Eric, f. omkr. 1713 troligen i Eskilstuna, d. 7 okt. 1766 i Strängnäs. Fadern var antagligen borgare i Eskilstuna. Genomgick trivialskolan i Strängnäs; studier vid Strängnäs gymnasium 1729—36; student vid Uppsala univ. 26 jan. 1736, antecknad som närvarande senast ht. 1752; lektor i logik och fysik vid Strängnäs gymnasium jan. (före 19) 1762; rektor där 1765—66.

G. 6 jan. 1763 i Kjula sn (Söd.) m. Beata Charlotta Frestare, f. 10 aug. 1726 i Lådberga, Björskogs sn (Västra.), d. 9 dec. 1800 i Stockholm (Kat.), dotter av majoren Carl Frestare och Catharina Blackstedt, och förut g. 1754 m. postmästaren, stadsnotarien och rådmannen Johan Wilhelm Warenberg (d. 1760) samt omg. 1769 m. kyrkoherden Johannes Bråvik (f. 1717, d. 1779).

Biografi

Redan under de sista gymnasieåren uppträdde E, som var obemedlad, flera gånger som respondent vid disputationer under logices och physices lektorns presidium. I Uppsala var han en av Linnés mest intresserade lärjungar. Eljest ägnade han sig åt grundliga studier i språk och fysik och uppges ha 1743 sänt en sin »Dissertatia de Magnete» till Vetenskapsakademien i Paris. År 1744 utgav han »Essai, pour aprendre facilement et en peu de tems la langue frän- coise... Försök, til at lätt och på kort tid lära fransöska språket», den troligen omfångsrikaste läroboken i franska hos oss dittills. Den är försedd med ett sextiotal kopparstick och mycket omsorgsfullt utarbetad. E. har följt Wolfgang Ratichius' och Lockes anvisningar för läroböckers uppställning och åberopar sig uttryckligen på en fransk föregångare Derbaud. I sin framställning har E. även föregripit sådana senare metoder vid språkundervisningen som J. Hamiltons och J. J. Jacotots. Varje sida i boken är delad i tre spalter. Mittspalten upptager den franska texten med ordagrann svensk översättning under varje rad. Vänstra spalten återger med mindre stilsort fonetiskt textens franska uttal och den högra, likaså med mindre stil, en språkriktig svensk översättning till texten. Sparsamma gram-matiska notiser lämnas såsom noter på sidornas nedersta del. E. ansåg, säger han, att »ett främmande språk bäst och snarast läres, tå man först vänjer sig vid att kunna läsat och i det närmaste förstå själva orden, innan man bryr sig med grammatikan». Texterna utgöras av allbekanta fabler, och kopparsticken göra undervisningen åskådlig. Boken, som tryckts hos P. Momma, har fått en för sin tid mycket tilltalande utstyrsel.

Redan i detta arbete hade E. strävat efter att använda en lättare undervisningsmetod än den hävdvunna. Denna strävan, är ett av de viktigaste ledmotiven i hans mest bekanta arbete »Upfostrings-läran, som wisar sätt och medel til ungdomens rätta skiötsel och underwis-ning», som utkom 1746. Boken med 16 sidors tillägnan till riksens ständer, är det för sin tid omfångsrikaste arbetet i sin art på svenska. E. påpekar inledningsvis uppfostrans betydelse för ett folks »lycksalighet» och framhåller, att den som vill utgrunda hur en Tätt uppfostran skall inrättas, bör särskilt sätta sig in i: 1) uppfostrans mål och medel, 2) vetenskapernas inbördes sammanhang och 3) ungdomens snillegåvors olika mognad. Utifrån dessa allmänna satser utvecklar E. sitt uppfostringssystem, varvid han för bevisningens skull gör talrika hänvisningar till ett större filosofiskt grundläggande arbete, »Sapientia Architectonica», vilket han dock aldrig blev i tillfälle att trycka. Den vanliga undervisningen i skolorna och hemmen underkastas en sträng kritik. De viktigaste felen voro, att man icke läste vad som framför allt borde läsas, att man mest läste vad som var minst nödvändigt och slutligen att undervisningen metodiskt skedde på ett förvänt sätt. Vad som främst borde studeras vore de ekonomiska vetenskaperna, emedan de voro nödvändiga för den enskildes och hela folkets utkomst. Mindre viktiga voro de tre gamla språken och de poetiskt-retoriska vetenskaperna, vilka ditintills tagit den mesta tiden vid undervisningen men vilka kunde uppskjutas till högstadiet, eftersom det nödvändiga borde gå före det nöjsamma. En bättre metod än den vanligen brukade vid språkundervisningen hade E. demonstrerat redan i sin franska lärobok.

Sedan E. ingående redogjort för vad som borde läras av alla, erinrar han om att rikets ungdom skulle bli antingen arbetande eller styrande medlemmar i samhället och utvecklar därför, hur skolväsendet skulle anpassas efter samhällets skiftande krav. Eftersom var och en redan i skolan borde lära, vad som för honom i egenskap av jordbrukare, handlande, ämbetsman etc. vore nyttigt och nödvändigt att kunna, uppdelas skolan i en mängd fack- och slöjdskolor.

E. kräver, att man skall fortskrida från det enskilda till det allmänna, taga åskådningen till hjälp och i stället för ordkunskap ge sakkunskap; ja, han går härvidlag så långt att han vill förlägga »sjukhus och nosooomia» vid skolorna som åskådningsmateriel. Man skall, yttrar han flerstädes, icke så mycket fästa sig vid orden i böckerna men vid tingen som de föreställa. Naturalhistorien får sålunda en privilegierad plats i undervisningen, något som ju var naturligt under detta linnéanska tidsskede. E. framlägger även en tämligen detaljerad kursplan för sin reformerade skola.

E. är en typisk representant för frihetstidens pedagogiska utilism. Han har otvivelaktigt betytt mycket även för senare pedagogisk idealbildning. Till skillnad från så många andra utilister, gör E. ett verkligt försök att i detalj visa, hur teorierna kunde föras ut i verkligheten. Att hans förslag till kursplaner ofta visa tämligen verklighetsfrämmande drag, är en annan sak. Han hade, då boken skrevs, endast erfarenhet av privatundervisning och hade då icke verkat som lärare vid något offentligt läroverk.

E. ansökte okt. 1760 om lektorat, i Strängnäs och erhöll detta i jan. 1762 (hans tackbrev är daterat Stockholm 19 jan.). Han kallas i domkapitelsprotokollet magister, men synes aldrig ha erhållit denna grad. Enligt 1724 års läroverksstadga (kap. I § 2) skulle emellertid den, som ville ifrågakomma till lediga lektorat, visa sin skicklighet och kompetens bl. a. genom en disputation inför biskop och konsistorium. Med anledning härav framlade E. 17 april 1762, sedan han redan fått lektoratet, några »Theses logico-physicas», vilka teser synes vara det sista tryckta arbetet av E:s hand. Under lektorsåren i Strängnäs författade han några smärre otryckta undersökningar rörande därvarande läroverks gårdar och tomter, vilka äro av värde för kännedomen om Strängnäs' topografi under 1600- och 1700-talen och som nu finnas i Strängnäs läroverks arkiv. — Rörande E. personligen saknar man närmare uppgifter.

Författare

Albert Wiberg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Essai pour aprendre facilement et en peu de tems la langue francoise, divisé en LX. entretiens et autant de fables, ou l'on trouvera marquées toutes les regles de cette langue. Avec figures. — Försök, til at lätt och på kort tid lära fransöska språket, fördelt uti 60. samtal och äfwen så många fabler, uti hwilka man finner utmärkte thetta språkets reglor. Med kopparstycken. Sthm 1744. 497, (1) s. (Anon.) — Upfostringsläran, som wisar sätt och medel til ungdomens rätta skiötsel och underwisning. Sthm 1746. (16), 432 s. — Theses logico-physicao. Strängnäs [1762]. 4:o (4) s. (Diss.; pra;s, E. Eklund.)

Källor och litteratur

Källor: Strängnäs domkapitels prot. (22 okt. 1760, 27 jan. 1762) och akter (1762), Strängnäs domkapitels arkiv; Handlingar i Södermanland-Närkes nations arkiv, UB; Födelsebok för Björskogs förs, Uppsala landsarkiv; E:s ovan nämnda skrifter. — A. Falk, Strängnäs gymnasiums historia (Rcgium Gustavianum Gymnasium Strengnense 1626—1926, 1926); I. Fehr, En svensk uppfostringslära från medlet af 1700-talet. Studier i svensk pedagogik (1884); Th. Hallgrim, Släkten Frestare (Genealogiska föreningens släktböcker, 6, 1947); H. Hernlund, Bidrag till den svenska skollagstiftningens historia under partitidehvarfvet 1718—1809. 1 B.(1892); J. Lagerholm, Södermanland-Närkes nation 1595—1900 (1933); D. Löfberg, Det nationalekonomiska motivet i svensk pedagogik under 1700-talet (1949); N. G. Ohlson, Det pedagogiska problemet i Sverige under frihetstiden och gustavianska tiden (1939); W. Sjöstrand, Grunddragfen av den militära undervisningens unnkomst- och utvecklingshistoria i Sverige till år 1792 fl0411: A. Wibere, Till skol- slöjdens förhistoria, 1 (1939).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eric Eklund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16850, Svenskt biografiskt lexikon (art av Albert Wiberg.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16850
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eric Eklund, urn:sbl:16850, Svenskt biografiskt lexikon (art av Albert Wiberg.), hämtad 2024-04-18.