G V Harald Brising

Född:1881-10-01 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1918-12-21 – Oscars församling, Stockholms län (på Bergshyddan, Djurgården)

Konsthistoriker


Band 06 (1926), sida 292.

Meriter

Brising, Gustaf Victor Harald, f. 1 okt. 1881 i Stockholm, d. 21 dec. 1918 å Bergshyddan, Djurgården. Föräldrar: grosshandlaren Nils Gustav Johansson och Emilia Charlotte (Daniels- son) Östragård. Elev vid Nya elementarskolan i Stockholm ht. 1891; avlade mogenhetsexamen därstädes 15 maj 1899; idkade studier huvudsakligen i Stockholm s. å.— 1900; student vid Uppsala universitet 14 sept. 1900; fil. kand. 30 jan. 1904; student vid Lunds universitet ht. 1908; fil. lic. därstädes 14 sept. s. å.; disp. 25 maj 1909; fil. doktor 28 maj s. å.; företog studieresor till England och Frankrike 1900 samt inom Sverige och till ett flertal av Europas länder årligen 1902—14. E. o. amanuens, fr. o. m. omorganisationen 1912 amanuens vid nationalmuseum 7 iuni 1907; redigerade Arktos 1908—09; biträdande lärare i konsthistoria och konstteori vid Uppsala universitet 15 sept.—15 dec. 1913; docent i konsthistoria vid Lunds universitet 27 nov. 1915; docent i konsthistoria med konstteori vid Uppsala universitet 23 maj 1918.

Gift 10 juni 1911 med Louise Welhaven, f. 3 febr. 1888, dotter till sognepresten Johan Andreas Welhaven i Kristiania .och 2 febr. 1925 omgift med skriftställaren, fil. doktor John Landquist.

Biografi

B:s skrifter behandla huvudsakligen måleriets historia från renässansen, den klassiska antikens skulpturer och Sergels konst. Dessutom deltog han under åren 1907—14 med välskuren' penna flitigt i diskussionerna om aktuella konst- och museifrågor i tidningar och tidskrifter, främst i den av honom själv redigerade Arktos (1908—09). B: s ovanligt talrika och långa studieresor gåvo honom en särdeles omfattande direkt kännedom om de konstverk, han i sina skrifter behandlade. I måleriets historia var B: s huvudarbete hans väl illustrerade bok om Quinten Matsys (även gradualavhandling), där konstnärens ställning på grund av en inträngande analys av hans verk klart framhävdes såväl i konstnärligt som i allmänt kulturellt avseende. Några av de i avhandlingen gjorda attributionerna av tavlor till Matsys återtog B. senare, såsom framgår av hans anteckningar i nationalmuseets exemplar av arbetet. Den grekiska konsten hade tidigt väckt B: s intresse, och genom upprepade studieresor till Grekland och Italien såväl som genom deltagande i tyska arkeologiska institutets i Aten kurser 1904 hade B. sökt skaffa sig specialutbildning i denna del av konsthistorien. B. betraktade den grekiska konsten och kulturen som ett ideal, varur vår tid borde hämta befruktande lärdomar. Sina viktigaste uppsatser sammanförde han i »Klassiska bilder» (1910, på franska 1913, postum upplaga med förbättringar och tillägg i »Antik och nyantik» 1921). Den friskt skrivna, på egna iakttagelser och synpunkter rika boken utgör en värdefull inledning till studiet av grekisk konst, ehuru den i en del enskildheter lämnar rum för anmärkningar. År 1911 följde så ett — med statsunderstöd utgivet — praktverk om nationalmuseets antiksamling, men här hade B. gripit sig an med en uppgift, som översteg hans krafter. Såväl emot urvalet, av konstverken som mot texten har en tungt vägande kritik framställts. Med det till 100-årsminnet av Sergels död offentliggjorda arbetet om Sergels konst (1914, postum upplaga i Antik och nyantik, 1921) hade B. kommit till det fält, där han skulle göra sina mest bestående vetenskapliga insatser. Sedan Julius Langes grundläggande värdering av Sergel hade främst genom G. Göthes forskningar kännedomen om källmaterialet och antalet av konstnärens kända skulpturarbeten betydligt vidgats. På grundvalen härav och genom att utnyttja det rika materialet av Sergels handteckningar kunde B. ge en klarare och djupare bild av Sergels utveckling, medan den på bred bas gjorda jämförelsen med samtida fransk skulptur medförde ett bättre avvägt omdöme om hans konst. Vid nationalmuseum arbetade B. huvudsakligen i gravyr- och handteckningsavdelningen samt i antiksamlingen. Genom ett i Svenska dagbladet publicerat förslag om nybyggnad för museet på Kastellholmen väckte B. den diskussion om museets lokalfråga, som sedan utmynnade i R. Berghs ombyggnadsplaner. B: s försök att i Sverige utgiva en stor konsttidskrift, Arktos, av vetenskapligt litterär läggning måste efter ett år uppgivas till följd av bristande uppmuntran från allmänhetens sida. Från 1914 upptogs B. alltmera av akademisk tjänstgöring och förvärvade därvid erkännande som en utmärkt föreläsare.

Författare

E. Kjellberg.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Den helige Hieronymos (Kult och konst, 1907, s. 177— 187). — Uffizierna och deras svenska konstnärsporträtt (Bonniers månadshäften, 1907, s. 163—174). — Några ord om framställningar af Kristi födelse i den germanska konsten (ibid., s. 861—868). — Prins Eugen i'Svea, Folk-kalender, 1908, s. 30—56; 3 pl.). — Några humanistporträtt ,(Nord. tidskr., 1908, s. 30—38). — Konung Davids historia, en serie väfda tapeter i Musée de Cluny (Sv. slöjdfören. tidskr., Arg. 4, 1908, s. 10—21). -r- Aten (Bonniers månadshäften, 1908, s. 177—189). — Quinten Matsys. Essai sur l'origine de 1'italianisme dans l'art des Pays Bas. Upps. 1909. 157 s. (Gra-dualavh.,' Lund; med någon ändring omtryck av planschverket med samma titel, Haarlem 1908,. H. 1—6, Fol.). — Gauguin (Arktos, Årg. 1, 1908—09, s. !22—32). — En märklig målning [Eugen Janssons »Solbadare»] (ibid., s. 33—34). >— Afrodites födelse (ibid., s. 49—66). — Ett antikt hufvud (ibid., s. 80—82). — Eremiten och litteraturhistorikern (ibid., s. 184—185; undert.: Hieronymus). — Gustaf III: s Haga (ibid., s. 204—215). — »Flickan från Anzio». Ett misslyckadt statsinköp (ibid., s. 265—270; följdskrift: L. Kjellberg, Är »Flickan från Anzio» till större delen en modern förfalskning (Konst o. konstnärer, Årg. 1, 1910, s. 26—32, med replik av B., ibid., s. 95—96). — Sortie (Arktos, Årg. 1, 1908—09, s. 279—280; underteckn.: Hieronymus). — Klassiska bilder. Inledning till den grekiska konsten. Sthm 1910. 227, (1) s. (Även på franska, Paris 1913.) — Antik konst i nationalmuseum. Urval och .beskrifning. Sthm 1911. 4: o (6), 137, (2), s., 60 pl. — Den svenska konstutställningen i Rom (Konst och konstnärer, Årg. 2, 1911, s. 104—108). — Hellenisk idrott. Olympiska spelen i' det gamla Grekland. Sthm 1912. 68 s. — Den brokiga pelargången. Konstuppsatser och kritiker. Sthm 1912. VII, 161 s. — Le relazioni artistiche della Svezia collTtalia (Nuova antologia, Vol. 250, 1913, s. 231—249). — Studier till nationalmusei antiksamlingä historia (Meddelanden från nationalmuseum, N: o 38, 1913, s. 73—96). — Sergels konst. Sthm 1914. 4: o VIII, 168 s. — Sergel och antiken under de romerska studieåren (Ord och bild, Arg. 23, 1914, s. 89—110). — Några ord om .'Sergels konststudier (Nord. tidskr., 1915, s. 609—614). — Om ordnandet av (grafiska samlingar. Berättelse över en studieresa (Meddelanden från nationalmusuem, N:o 40, 1915, s. 135—164). — Rekonstruktioner af Sergelska skulpturer (Tidskr. f. konstvet., Årg. 1, 1916, s. 49—58). — Sergels skissböcker (Meddelanden från nationalmuseum, N:o 41, 1916, s. 83—99). — Sergels teckningar till Homeros och Virgilius (Tidskr. f. konstvet., Arg. 2, 1917, s. 138—144). — Antik och nyantik. Valda skrifter. Med en inledning utg. av Aug. Hahr. Sthm 1921. 425 s. — Dessutom konstanmälningar, recensioner, smärre artiklar i Arktos m. fl. tidskr. och i tidn.

Redigerat: Arktos. Svensk tidskrift för konst.Årg. 1*. Sthm 1908—09.4: o.

Källor och litteratur

ht Källa: Universitetskanslerns avgjorda ärenden, Lund, 27 nov. 1915, RA; Meddelanden från nationalmuseum C1907—181


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G V Harald Brising, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16967, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Kjellberg.), hämtad 2018-09-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16967
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G V Harald Brising, urn:sbl:16967, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Kjellberg.), hämtad 2018-09-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se