Meriter

3. Eric Cornelius Brusewitz, den föregåendes kusin, f. 1 dec. 1844 i Kalvs prästgård, d. 21 juni 1919 på Sjötorp i Lyrestads socken. Föräldrar: expeditionssekreteraren Karl Gustav Brusewitz och Hanna Elisabet Rahmn. Kadett vid krigsakademien å Karlberg 2 maj 1861; deltog i sjöexpeditionerna 1864–66; korpral 1865; utexaminerad från Karlberg 11 maj 1867; underlöjtnant vid flottan 17 maj s. å. (med tur från 11 maj s. å.); idkade handelssjöfart tretton månader 1868–69; erhöll underlöjtnants lön andra klass 16 apr. 1870 och första klass 8 nov. 1872; genomgick Gymnastiska centralinstitutet 1873–75; löjtnant vid flottan 5 febr. 1875; kompaniofficer vid första skeppsgossekompaniet 1876; chef på briggen Falken 1877; tjänstgjorde vid skeppsgossekåren 1877–78; sekond på Ishavsexpeditionens fartyg Vega 1878–80; kadettofficer vid sjökrigsskolan 1880–82; kapten i flottan 14 sept. 1883; bevistade 1883–84 under sex månader i London hos T. Nordenfelt skjutningar med mindre, för bruk i Östersjön avsedda artilleripjäser; erhöll kaptens lön andra klass 25 apr. 1884; tjänstgjorde vid exercisskolan s. å.–1885; chef för Södra Möre första, andra och tredje båtsmanskompanier 1885–88; kompanichef å skolfartyget Stockholm 1887; erhöll kaptens lön första klass 16 dec. s. å.; chef för andra skeppsgossekompaniet 1888–90; äldste instruktionsofficer i exercisskolan i Karlskrona 1890–92; kommendörkapten av andra graden 212 jan. 1892 (med lön från 22 mars s. å.); tf. chef för exercisskolan i Karlskrona s. å,; tf. kommendant å sjöfästningarna vid Karlskrona s. å.; ordförande i antagningskommissionen för värvat manskap vid Karlskrona station 1893 och 1894; tf. chef för skeppsgossekåren 1893; avdelningschef ombord å logementsfartyget Stockholm 1893 och 1894; avdelningschef ombord för skeppsgosseavdelningen 1894 och 1895; chef för exercis- och underbefälsskolorna 1894, för skeppsgossekåren 1894–96 och för underbefäls- och exercisskolorna i Karlskrona 1896–97; kommendörkapten av första graden 27 juni 1896 (erhöll lön från 7 aug. s. cl); ordförande i förvaltningsdirektionen i Karlskrona 1898; efter stationstjänstgöring 1898–99, bl. a. som tf. kommendant vid Stockholms och Karlskrona stationer, kommendant vid Stockholms station (från 1900 chef för underofficers- och sjömanskåren vid Stockholms station) 1899–1901; ordförande i förvaltningsdirektionen därstädes 1900–01; erhöll avsked från kommendörkaptensbefattningen 30 dec. 1901; sjörullföringsområdesbefälhavare i Stockholm 1 jan. 1902–23 mars 1903; erhöll avsked ur krigstjänsten 1 okt. 1903; slussinspektör vid Göta kanal med station vid Sjötorp från 1903. RVO 1880; erhöll Vegamedaljen s. å.; LÖS s. å.; RSO 1887; innehade dessutom flera utländska ordnar.

Gift 28 okt. 1893 med Hanna Maria Kristina Ryssberg, f. 6 nov. 1861, dotter till sjökaptenen Karl Anton Ryssberg och änka efter civilingenjören Alexis Lundström^[1].

Biografi

Under kadettåren deltog B. i en krävande långresa i Atlanten och grundlade därunder de framstående sjömannaegenskaper, vilka skulle bliva hans främsta prydnad under livet. Omedelbart efter officersutnämningen seglade han ombord å Vanadis till Västindien men ägnade sig, i likhet med de flesta av dåtidens lönlösa sjöofficerare, under de följande åren åt tjänst å handelsfartyg. Efter tretton månaders kofferdifart återgick han 1869 till militärtjänsten och togs i anspråk för sjöresor av längre eller kortare varaktighet till 1877, däribland som chef på skeppsgossebriggen Falken år 1877. Härjämte medhanns en tvåårig kurs vid Gymnastiska centralinstitutet. B:s erfarenhet sträckte sig till såväl segelfartyg som ångdrivna fartyg. Hans anseende som sjöman dokumenteras bäst därav, att valet föll på B., när A. A. L. Palander skulle utse sin närmaste man i befälet å Vega under dess expedition till Norra ishavet. När A. E. Nordenskiöld efter hemkomsten i starka ordalag tillskrev sina medhjälpare den lycka, som trots alla svårigheter gynnat det dristiga företaget, torde han säkerligen hava tänkt även på den skicklige och oförvägne B., vilken med all sin förmåga stod vid chefens sida under alla svåra och vidriga förhållanden. B. delar alltså »med expeditionens övriga ledare äran av den med sådan framgång under åren 1878–80 fullbordade Nordostpassagen, som spred glans över det svenska namnet och som visade förefintligheten av svensk företagsamhet och dådkraft». Yttre vittnesbörd om hans förtjänster blevo flera utländska ordensutmärkelser, riddartecknet av Vasaorden samt ledamotskap i Örlogsmannasällskapet.

Efter hemkomsten från Vegafärden fick B. kommendering vid sjökrigsskolan samt deltog årligen i sjötjänst, som fartygschef under åren 1883–85, 1888–90 och 1896–99, på såväl segel- som ångfartyg. Även efter befordran till kommendörkapten 1892 drogs B. till sjötjänst; bland hans dåvarande kommenderingar märkas chefskapet på Freja under långresa 1897–98 samt å pansarbåten Thule. B. räknade tillsammans 180 sjömånader. Mot slutet av hans tjänstetid blevo emellertid landkommenderingarna övervägande, i det att B. flera år bestred befattningen som kommendant vid Stockholms station eller, som det sedermera hette, som chef för underofficers- och sjömanskårerna. Efter avskedstagandet fann B. under ett par år sysselsättning som sjörullföringsområdesbefälhavare i Stockholm, men sedan han sökt och erhållit platsen som slussinspektör vid Göta kanals slussar vid Sjötorp vid mynningen i Vänern, lämnade han definitivt militärtjänsten. För den gamle frejdade sjöbjörnen, som farit så vida runt världen, blev kanaltjänsten givetvis en oerhörd förändring. Men han njöt i stället av de rika tillfällen som platsen erbjöd honom att kunna utöva sitt käraste älsklingsnöje, jakten. Om hans tid som slussinspektör skriver en minnestecknare, att »mången ung fartygschef, som passerat Göta kanal, imponerades av den gamle sjöofficerens kraftfulla men vänliga uppträdande, medan fartyget uppehöll sig vid Sjötorpsslussarna». Samme minnestecknare fäller om B. det omdömet, att han »gjorde sig alltid känd som en synnerligen sträng befälhavare, och han förstod att ingjuta en kraftig respekt hos sina underlydande, vilka måste beundra de verkliga sjömannaegenskaperna hos sin förman. Hänsynslös och orädd, förstod han i alla befattningar, särskilt som fartygschef, att utföra, de uppgifter, som förelades honom, även om hinder, vilka, för andra kunde synas oöverstigliga, mötte honom.»

Författare

Lenn Jacobson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Generalrulla över Kungl. flottans officerare, upplagd 1875, för-svarsdep.; Tjänste- och meritrullor för sv. arméns och flottans officerskår 1892 o. följ.; nekrolog över B. i Tidskr. f. sjöväsendet, 1919; A. E. Nordenskiöld, Vegas färd kring Asien och Europa, 1—2 0880—81).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eric Cornelius Brusewitz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17085, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17085
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eric Cornelius Brusewitz, urn:sbl:17085, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-11-08.