Carl Adolph Danckwardt

Född:1743-10-12 – Hörröds församling, Kristianstads län (på (Göingeholm) i Häglinge)
Död:1806-12-05 – Finland (på Sveaborg vid Helsingfors)

Amiral, Skärgårdsflotteofficer


Band 10 (1931), sida 156.

Meriter

4. Carl Adolph Danckwardt, den föregåendes kusins, sonson, broders sonson till D. 2, f. 12 okt. 1743 på Hörröd (Göingeholm) i Häglinge socken, d. 5 dec. 1806 på Sveaborg. Föräldrar: lagmannen Karl Gustav Danckwardt och Katarina Sabina Crail. Extra kadett vid amiralitetets kadettkår i Karlskrona 3 maj 1760;. konstituerad löjtnant vid amiralitetet apr. 1761; fänrik vid arméns flotta och den därunder hörande marinkåren av galäreskadern i Stockholm 27 mars 1762 (fullmakt 14 dec. 1762); löjtnant vid arméns flotta 23 okt. 1771; tf. överjägmästare i Kristianstads län 17 juni 1772—18 sept. 1773; kapten 2 maj 1774; major vid arméns flottas artilleri 19 febr. 1777; varvsmajor i Sveaborg 1777; överstelöjtnant vid arméns flotta 2 juni 1789; lotsdirektör i åländska och finska distriktet 30 nov. 1789; överste i arméns flotta 2 nov. 1795; konteramiral av blå flaggen 27 nov. 1800 med fullmaktsdatuni 12 juni 1800; erhöll överstelöjtnants lön och chefsskap över ett volontär kompani 18 dec. 1801; generaladjutant hos konungen 5 aug. 1802. RSO 1789; erhöll Fredrikshamnsmedaljen 1790.

Gift 4 apr. 1781 med Gustava Kristina Psilanderskjöld, f. 27 okt. 1757 i Kviinge socken, d ? febr- 1819 på Hertonäs i Esbo socken i Finland, dotter till ryttmästaren Nils Psilander, adlad Psilanderskjöld och Johanna Elisabet Danckwardt.

Biografi

Då D. gjorde sitt inträde i krigstjänsten, pågick alltjämt k. pommerska kriget. Efter endast ett års utbildningstid "kadett erhöll han på våren 1761 konstitutorial som löjtnant vid .amiralitetet. I denna egenskap kommenderades han omedelbart att tjänstgöra på den i Stralsund just färdigbyggda första skärgårdsfregatten, turuma Norden, som då skulle avgå till Frisches Haff, men överflyttades där snart till den armerade slupen Jupiter. Nästföljande sommar blev D., som under tiden utnämnts till fänrik vid den då nyuppsatta arméns flotta, kommenderad på slupen Neptunus, likaledes på Frisches Haff, och kvarstod där till krigets :slut samma år utan att dock vare sig då eller tidigare hava satts i tillfälle att deltaga i några krigsrörelser av vikt.

Efter freden tjänstgjorde D. under en följd av år vid arméns ilottas Stockholmseskader och bevistade flera sjömätningsexpedi-tioner till den finska skärgården. Hans befordringsutsikter försämrades i hög grad, då arméns flotta 1766 upplöstes och galär-¦eskadern åter lades under örlogsflottan. Men det dröjde ej länge, innan hans gamla vapen återupprättades, ehuru till en börjaii enbart i Finland. Till detta land blev D: s hela återstående tjänstgöring förlagd. Som varvsmajor på Sveaborg (från 1777) framstår han som en av de drivande krafterna vid det forcerade rustningsarbete, som där kännetecknade perioden före krigsutbrottet 1788.

Första krigsåret förde D., närmast under eskaderchefen, överste Mikael Anckarsvärd, befälet över en avdelning skärgårdsfartyg, som erhållit i uppdrag att betäcka kustarméns högra flank. För sådant ändamål intog han frampå sensommaren ställning i skärgårdsbandet utanför Kymmeneälvs östra utlopp. Sedan hären i okt. dragit sig något tillbaka, retirerade även D. och förlade i stället sin styrka till Kungshamn, varest den sedermera blev kvarliggande, tills isen "tvingade fartygen att söka vinterläger i Sveaborg. Några ryska xoddfartyg hade under detta sjötåg ej synts till.

I 1789 års kampanj kommenderade D., som under tiden avancerat till överstelöjtnant, en fördelning kanonslupar i den del av skärgårdsflottan, vilken stod under överamiralen K. A. Ehrensvärds direkta befäl. Med denna kanonslupsfördelning deltog han i såväl förpostfäktningarna vid Korkeasaari 15 aug. som huvuddrabbningen i Svensksund 24 aug. Sedan överamiralen där blivit skild från flottan och övriga äldre befälhavare stupat eller tillfångatagits, föll det på hans lott att leda den slagna svenska flottans reträtt till Svartholms fästning, en uppgift, som han på ett förtjänstfullt . sätt löste. Efter att hava deltagit i skärgårdsflottans reorganisation erhöll D. längre fram på hösten befäl över en turumadivision i en avdelning, som sänts att söka fördriva några ryska linjeskepp och fregatter från deras intagna ankarplats i Barösund. Uppdraget visade sig vara outförbart, men sedan den ryska posteringen frivilligt dragit sig tillbaka från Barösund, återvände D. med sin styrka i slutet av okt. till Sveaborg. Kort därpå förordnades han till chef för det finska lotsväsendet men kvarstod även i denna egenskap på finska eskaderns stat och i aktiv krigstjänst.

Under sista krigsåret, 1790, kommenderade D. på försommaren ånyo en avdelning skärgårdsfartyg inom den under konungens eget befäl ställda roddflottan. Med denna deltog han i det framgångsrika anfallet på Fredrikshamn 15 maj, varvid den av honom ledda styrkan bildade anfallslinjens vänstra flygel. Då skärgårdsflottan under sitt fortsatta framträngande ostvart sedermera anlänt till Pitkäpaasi, blev D. på grund av sin intima kännedom om farvattnet detacherad med de mindre roddfartygen för att vid behov kunna närmare kusten taga sig fram till Björkösund, under det att de större fartygen direkt styrde dit över den öppna Björköfjärden, en försiktighetsåtgärd, som emellertid aldrig behövde vidtagas, då relativt gynnsamma väderleksförhållanden rådde vid överfarten.

D: s förtrogenhet med skärgården föranledde jämväl konungen att vid den namnkunniga utbrytningen från Viborgska viken 3 juli anbefalla honom att i egenskap av andre flaggadjutant vara sig följaktig. Det blev, som bekant, en i hög grad äventyrlig färd, som, anträdd i en mindre roddslup på morgonen och fortsatt på en galär vid middagstiden under ständig och överhängande fara för uppbringning, fram mot aftonen avslutades på en liten speljakt; först sent på kvällen kunde Gustav med sin svit i närheten av Svensksund utom räckhåll för fienden embarkera å kungliga jakten Amadis. Med all sannolikhet var det D: s befattning med lotsväsendet, som gjorde, att han nu ej blev i tillfälle att återtaga befälet över sin kanonslupsdivision. Han kom därför ej heller att medverka till den lysande sjösegern i Svensksund några dagar senare, i vilken emellertid hans tidigare kommenderade styrka under sin nye befälhavare, major P. A. Malmborg, gjorde en vacker insats.

Efter krigets slut fortsatte D. att i sin lotsdirektörsbefattning tjänstgöra på arméns flottas finska eskader. Åren 1797—1801, då ordinarie eskaderchefen, K. O. Cronstedt, vistades i Stockholm som generaladjutant för flottorna, gjorde D. i egenskap av den därnäst äldste å staten jämväl tjänst såsom chefens ställföreträdare. Under ifrågavarande tjänsteutövning år 1800 tillagd konteramirals grad, avled D. 1806 i behaglig tid för att undgå varje delaktighet i tragedien av 1808. Utan att vara i besittning av egenskaper, som förmådde föra fram honom i allra första ledet av Gustav III: s skärgårdskrigare, förvärvade sig D. anseende som en tapper och mycket användbar officer. På det finska lotsväsendets område gjorde han jämväl, enligt vad som framgår av lotsverkets arkivalier, en erkännansvärd insats.

Författare

Gr. TJNGER.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Ämbetsskrivelser av D. förvaras i riksarkivet.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

 t Källor: Flottans handlingar, sjöexpeditioner och biographica samt merit-torteckn. och rullor i flottans arkiv, allt i RA. — M. Anckarsvärd, Minnen fran aren 1788-1790 (1892); A. Munthe, Svenska sjöhjältar, 7:5 (1919); M. O. af Sillénl, En månad nå Amnhion H 01 fil



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Adolph Danckwardt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17241, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gr. TJNGER.), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17241
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Adolph Danckwardt, urn:sbl:17241, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gr. TJNGER.), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se