Meriter

Bernt Dar in, f. 18 nov. 1743 i Bjuv, d. 17 febr. 1820 i Övraby. Föräldrar: kyrkoherden i Farhult Lars Darin och Lovisa Katarina Aulin. Student i Lund 9 okt. 1759; disp. 22 juni 1765 (De idololatria Chinensium ex occasione simulacrorum in museo Stobajano-Carolino; pres. E. Bring); prästvigd 14 dec. 1765; avlade examen rigorosum 1768; disp. 16 juni 1768 (Sciagraphia fatoram philosophise Christianse post reformationem; pres. G. J. Sommelius); fil. magister 29 juni 1768. Pastorsadjunkt hos morbrodern, kyrkoherden S. Aulin,'först i Igelösa och Västra Odarslöv från 14 dec. 1765 och sedan i Åhus från 1 maj 1769; tf. komminister i Allerum och Fleninge (missiv 9 febr. 1774); nådårspredikant därstädes 13 juli 1774—30 apr. 1776; ånyo tf. komminister därstädes 1776; nådårspredikant i Höja och Starby 2 maj 1781; tf. komminister därstädes 5 juni 1782; v. pastor och nådårspredikant i Kells-Nöbbelöv och Felestad 15 okt. 1783—1785; avlade pastoralexamen 24 mars 1784; e. o. bataljonspredikant vid J. V. Sprengtportens regemente 1 maj 1784; kallades till fjärde provpredikant i Kells-Nöbbelöv och Felestad 18 aug. 1784 samt uppfördes på första förslagsrummet till kyrkoherdebefattningen därstädes 3 nov. 1784; kyrkoherde i Övraby och Benestad (Lunds stift) 6 okt. 1786; prost över egna församlingar 1800. Ledamot av Evangeliska sällskapet 1809.

Gift 25 aug. 1786 med Anna Beata Sundius, f. 24 okt. 1742 i Allerum, d. 22 juli 1809 i Övraby, dotter till kyrkoherden i Allerum Johannes Nikolaus Sundius och Katarina Dryselius samt änka efter kyrkoherden i Kells-Nöbbelöv Severin Cavallin.

Biografi

D. var kommen från ett hem, som stått Peter Murbeck nära, och hade sålunda redan i barndomen trätt i beröring med en mera allvarsmättad och personligt färgad fromhet. Vid unga år förlorade han sin fader. Men det framgår av en dedikation i hans första dissertation, att han omhändertogs av morbrodern kyrkoherde Sven Aulin, vilken tog honom som informator i sitt hem och ävenledes kallade honom till pastorsadjunkt 1765. I denna befattning stannade han sedan i åtta år. Om hans inre utveckling under denna tid vet man föga. År 1774 kom han emellertid till Allerum som medhjälpare åt den fromme, i den sydsvenska herrnhutismens historia så betydande prosten Johan Sundius (d. 1774). Där mötte D. en religiositet, som passade hans veka och inåtvända kynne. Sitt religiösa genombrott daterar han (i ett brev till prästkonferensen i Herrnhut) till annandag pingst år 1775, då han åhörde en predikan av sin fem år yngre, men livligare och mera energiske medadjunkt J. P. Orrberg. »Ich bekam licht in die theuren heilswahrheiten... es kam zu einem kräftigen uebergang bey mir vom tode zum leben», skriver D. om denna händelse. Från den stunden hörde han till herrnhutismens trognaste anhängare, trädde i livlig förbindelse med de i Sydsverige verksamma s. k. diaspora-arbetarna och studerade med stort intresse den från Herrnhut utsända litteraturen.

I åtta års tid stannade D. i Allerum. Efter ett kort missiv till Höja kom han så år 1783 som nådårspräst till Kells-Nöbbelöv, där den ovannämnde Johan Sundius' måg Severin Cavallin varit kyrkoherde. D. hade sålunda redan från Allerumstiden förbindelser med detta prästhem. Han åtog sig också genast att vid sidan av sin prästerliga tjänstgöring sörja för de minderåriga sönernas undervisning. Den ene av dessa var den sedan så framstående prosten Samuel Cavallin (se denne), för vilkens religiösa utveckling D. spelade en avgörande roll. Hösten 1785 trolovade han sig med Severin Cavallins änka. Det bör anmärkas, att det var ett rent inklinationsparti och icke avsåg att »konservera» huset, vilket eljest vär så vanligt vid denna tid. D: s äktenskap blev också mycket lyckligt. Hans maka delade hans ljusa, innerliga religiositet och stod honom troget bi i hans verksamhet som själasörjare och församlingsherde.

Troligen tack vare personliga förbindelser utnämndes D. efter extra ansökan år 1786 till kyrkoherde i Övraby och Benestads pastorat nere i Skånes sydöstra hörn. Där kvarstannade han ända till sin levnads slut och blev allteftersom åren gingo en alltmera vördad gestalt, vars patriarkaliska väsen och innerliga fromhet skaffade honom både vänner och lärjungar. Han fortsatte här att verka i den anda, som han en gång insupit i Allerums prästgård. De herrnhutiska diaspora-arbetarna uppsökte alltid honom på sina årliga resor i bygden. Och fastän han såg ringa yttre resultat, var han oförtruten i sitt nit för den herrnhutiska fromhetens utbredning. När det Evangeliska sällskapet år 1809 grundades för att »åter uppliva den allt mer och mer avkallnade kärleken för religionen», inträdde D. som medlem i detta sällskap. Personligen utvecklades han alltmer i en av den herrnhutiska kristocentriciteten betingad mystisk riktning. Han sysslade helst med det som hörde till »en invärtes kristendom» och räknade Apokalypsen som sin älsklingsbok. Med förkärlek hängav han sig åt stilla kontemplation inför korsets mysterium.

På ålderns dagar framträdde D. som författare. År 1817 utgav han anonymt en katekesutveckling, i vilken han samlat sin långa pastorala erfarenhet. Boken synes ha rönt livlig efterfrågan, ty redan efter två år kunde han utge en »förbättrad upplaga», å vilken titeln är något ändrad och författarnamnet är fullständigt angivet. Den andra skriften, som utkom 1818, var nog så märklig. Den avsåg att utreda, »huruvida — som det heter i titeln — Guds Son såsom den sanne Människones Son blivit uti eller utom äkten-skapelig ordning avlad av den Helige Ande». Det är sålunda den s. k. jungfrufödelsen, som här upptagits till behandling. Framställningen är intressant nog. D. betonar, att det icke är »trovärdigt bland Guds döpta folk, att en from kvinna kan bliva så helig, att hon kan föda barn till världen utan man». Därför anser han sig »hava ostraff eligen fattat sin apostoliska trosbekännelse, då han vågar för lärda och olärda förklara Jesu lekamliga avlelse hava skett genom den Helige Ande äktenskapligen uti den så manliga som kvinliga kärlek, som av Gud i skapelsen till vårt släktes naturliga bestånd blev given». D. stöder sin tes dels på utsagans formulering hos Matteus, dels indirekt därpå, att i annat fall skulle »allt äktenskaps förbund allena tillhöra världen». D: s för dåtidens ortodoxa kretsar säkerligen mycket kätterska åsikt tyckes icke ha väckt något större uppseende. Men å andra, sidan uppfylldes naturligt nog icke den förhoppning, som han uttalar i slutet av boken, nämligen att hans uppfattning skulle slå igenom, så att »mörkrets verkan till säkerhet och lättsinne» skall kunna upphöra. D:s arbete är emellertid ett intressant vittnesbörd om att den herrnhutiska kristocentriciteten ganska väl lät sig förena med tankegångar, som influerats av upplysningstidens historiskt-kritiska betraktelsesätt.

Författare

Hilding Pleijel.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Christendoms frågor efter innehållet af doctor Lutheri cateches. Af B. D. Lund 1817. Lit. 8:0 192, (6) s. (Sign.). Ny, förbättr. uppl., med utsatt' förf .-namn och med ändrad titel: Christendoms frågor hörande till en inwertes christendom efter innehållet af doctor Lutheri cateches och nya kreaturets reglo Guds ord. Lund 1819. Lit. 8:0 194 s. — Grund-frågor för det heligaste undersöknings ämne af bibel ordet: huru wida Guds son såsom den sanne menniskones son blifwit uti eller utom äktenskapelig ordning aflad af den Helige Ande. Kristianstad 1818. (10), 116, (2) s.

Handskrift: Nya förbundets eller de döptas messianska och rena hjerte-religion ... (KB).

Källor och litteratur

Källor: Acta cleri i Lunds domkapitels arkiv, Lunds landsarkiv; Lunds konsistoriums skrivelser till K. M:t 3 nov. 1784 och 1 febr. 1786 (merit-förteckn.), RA; Lunds universitets matrikel, LB; rapporter och brev från och om D. i Archiv. der Briider-Unität, Herrnhut; brev från och om D. i Caval-linska släktarkivet (tillhör, rådman B. Cavallin, Stockholm). — B. Cavallin, Släkten Cavallin från Håldala (1919); S. Cawallin, Lunds stifts herdaminne, 4 (1857); dens., Ur skånska presthusens häfder (1878); H. Pleijel, Herrn-hutismen i Sydsverige (1925). — Se i övrigt: Vid tidningen om... Berndt Darins dödeliga frånfälle . . . den 17de febr. 1820 (1820); E. Newman, art. Samuel Johan Cavallin i Sv. biogr. lexikon, Bd 7 (1927).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bernt Darin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17285, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hilding Pleijel.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17285
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bernt Darin, urn:sbl:17285, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hilding Pleijel.), hämtad 2024-04-18.