Meriter

6. Daniel de Besche, den föregåendes kusin, son till de B. 4 i hans andra gifte, f. 3 maj 1648, d. 26 febr. 1685 i Landskrona. Student i Uppsala 22 febr. 1660 och i Leipzig 1665; företog utländska resor. Ingick i krigstjänst vid Upplands regemente 1673; löjtnant därstädes 22 jan. 1674; kaptenlöjtnant 23 dec. 1676; kapten 2 jan. 1677; tjänstgjorde som ingenjörofficer under Stettins belägring 1677; generalkvartermästarelöjtnant vid armén i Skåne 11 maj 1678 (erhöll ekiperingshjälp enligt K. brev 8 nov. 1678); adlad 9 nov. 1678; överstelöjtnant vid tyska livregementet till fot 30 maj 1680; förordnad att »förrätta generalkvartermästarelöjtnantsskapet» i Skåne 7 nov. 1684; naturaliserad som svensk adelsman 9 nov. 168.4.

Gift 31 jan. 1683 på Forsmark med Katarina Kristina Lillieberg, d. 1708, dotter till överstelöjtnanten vid artilleriet Krister Karlsson Lillieberg och Anna Arendtsdotter.

Biografi

Vid utbrottet av kriget mot Brandenburg 1674 lågo åtta kompanier av Upplands regemente, där de B. då avancerat till löjtnant, i garnison i Pommern. Avgången blev emellertid så stark, att en »reformation» ansågs nödvändig, manskapet sammanslogs 1676 till ett mindre antal förband, och flera officerare, bland dem de B., blevo övertaliga. Efter någon väntetid, under vilken han fick sin kaptensfullmakt, kom han till Stettin med underkommendanten i staden översten Tomas van der Noth och fick där användning som ingenjörofficer på grund av sina kunskaper i »verbauung und minen arbeiten». På så sätt kom han att leda minförsvaret under stadens belägring, sårades 5 okt. 1677 men var snart åter i tjänst och sändes vid ackordsunderhandlingarna till kurfurstens högkvarter som gisslan. Efter Stettins dagtingan följde de B. med den övriga garnisonen till Stralsund och kom så på våren följande år till Skåne. Där »vocerades» han av konungen till generalkvartermästarelöjtnant efter Simon Krafft, som 10 apr. skjutits av snapphanarna i Örkeneds socken, och deltog i denna egenskap i krigshändelserna till krigets slut.

Efter freden transporterades de B. på våren 1680 som överstelöjtnant till ett i Pommern stående värvat regemente, kallat tyska livregementet till fot. Detta hade under kriget lidit så svåra förluster, att egentligen endast spillror återstodo. Då översten Karl Gustav Oxenstierna långa tider var frånvarande, fick de B. bära den dagliga tungan av det nödvändiga reorganisationsarbetet, vilket försvårades av ständig medelbrist. I avvaktan på att Wismar, dit regementet beordrats som garnison, skulle evakueras, hade detta förlagts i stiftet Bremen. Redan här började för de B. en strid med de medelsförvaltande myndigheterna, som sedan fortfor år efter år. De ganska talrika brev och inlagor från de B., som finnas bevarade från denna tid, ge vid handen, att han med mycken nitälskan och omtanke tog sig an både manskapets och officerskårens sak. På hösten 1681 överfördes regementet till Skåne och fördelades som garnison på olika städer; själv placerades de B. i Landskrona. Då vakanserna voro stora, hade det först varit meningen att sammanslå kompanierna och reducera officerskåren. Men det folk, som fanns, väckte uppmärksamhet genom sin goda hållning, och lösningen blev till de B: s stora glädje, att regementet i stället förstärktes med spillrorna av ett annat truppförband, de B. fortsatte även i Skåne att merendels kommendera regementet, alltjämt under svårigheter att utfå anslagna medel, vilka en gång  (maj 1682) till och med föranledde honom att begära entledigande till förmån för någon annan, »der vielleicht die not-durftigkeit besser als ich poussieren könne». På de B: s nit torde emellertid ingen ha kunnat tvivla. Att han åtnjöt konungens för- troende visade sig, då generalkvartermästarelöjtnanten Johan Drummond 1684 avsattes från sin tjänst för brott mot duellplakatet. de B. beordrades då att träda i hans ställe i Skåne och skulle enligt konungens skrivelse till generalguvernören Rutger von Ascheberg utöva fortifikationsbefälhavaretjänsten såväl i Landskrona som Malmö men avled endast några månader efter mottagandet av detta uppdrag. Hans änka kvarbodde med deras — för Ättartavlorna okända — barn i Landskrona ännu på 1690-talet, då hon, under starkt framhållande av sitt ekonomiska betryck, sökte utfå mannens resterande lönefordringar för krigsåren.

Författare

B. Ericsson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Biographica samt brev från de B. till Erik Dahlbergh och Karl Gustav Oxenstierna, RA; de B:s lönelikvidation, kammararkivet. — L. W:son Munthe, Kungl. fortifikationens historia, 6:2 (1919).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Daniel de Besche, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17304, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Ericsson.), hämtad 2024-11-06.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17304
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Daniel de Besche, urn:sbl:17304, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Ericsson.), hämtad 2024-11-06.