Meriter

2. Johan Isaac de Broen, den föregåendes son, f. 7 maj 1783 i Stockholm, d. 2 maj 1814 därstädes. Debuterade på Dramatiska teatern 12 apr. 1796; tillhörde faderns, sedermera moderns skådespelartrupp och ärvde dess privilegier vid moderns död 1809; erhöll med K. M:ts medgivande av direktionen över hovkapellet och spektaklerna tillstånd att tre kvällar i veckan under tiden 1 okt.—30 apr. spela teater 28 nov. 1810; öppnade Nya komiska teatern 21 apr. 1813; förbjöds på hösten 1813 av hänsyn till konkurrensen med K. teatrarna att spela om söndagarna men erhöll genom K. resolution 18 jan. 1814 ånyo tillstånd därtill.

Gift 10 sept. 1804 med skådespelerskan Kristina Margareta Cederberg, f. 1 jan. 1786 i Stockholm, d. 15 okt. 1858 därstädes, dotter till krigsarklihantlangaren Karl Magnus Cederberg och 24 juli 1815 omgift med skådespelaren Kristoffer Svanberg.

Biografi

de B. ägnade sig åt faderns yrke och debuterade 1796 i en biroll i Kotzebues »Världsförakt och ånger» på Dramatiska teatern. Han lyckades dock icke vinna engagemang vid nämnda scen men uppträdde flitigt i faderns, sedermera moderns trupp såväl på Djurgårdsteatern som i landsorten. Under våren och hösten 1805 vistades han i Göteborg. Sällskapets repertoar bestod då av bl. a. Kotzebues »Villervallan» och »Den förskjutna oskulden», Gustav III: s »Den svartsjuke neapolitanaren» och Karl Envallssons »Kronofogdarne». 1811—12 spelade de B. längre tider i sträck i Norrköping, där han var mycket populär. Vid sin mors död (1809) ärvde han privilegiet på Djurgårdsteatern, och året därpå lyckades han »på grund av särskilt ömmande omständigheter» för sig och sin hustru Kristina Margareta Cederberg utverka K. M:ts medgivande att tre kvällar i veckan under vinterhalvåret spela teater även i själva staden, dock med villkor, att hans scen ej finge inrättas närmare stadens centrum än Hötorget eller ock på Södermalm, att ej spela samma program som de kungliga teatrarna samt att för varje föreställning gälda två rdr bko till Dramatiska teatern. På grund av sitt sålunda vunna privilegium öppnade de B. 21 apr. 1813 Nya komiska teatern i en f. d. ridbana å den s. k. Barnhusgården (ungefär nv. Norra latinläroverkets tomt). Företaget hade emellertid föga framgång. Sista föreställningen gavs 22 mars 1814. de B: s kort därpå inträffade bortgång omöjliggjorde varje tanke på företagets fortsättande. Redan på hösten 1813 hade han begärt sig i konkurs med en deklarerad skuld av över 7,800 rdr bko och omkr. 5,700 i tillgångar. Akterna i målet äga ett visst teaterhistoriskt intresse, då personalen återfinnes bland fordringsägarna och teaterns torftiga rekvisita förtecknas. Vid dödsfallet befann sig de B. i verklig misär. Tillgångarna voro 63 rdr, skulderna 96.

Om de B: s konstnärskap äga vi ingen närmare kännedom, men någon särdeles betydande skådespelare torde han väl icke ha varit. Om han således på denna punkt icke ärvt sin berömde faders egenskaper, så synes detta desto mera ha varit fallet i fråga om det hetsiga lynnet. Flerfaldiga gånger finna vi honom inblandad i våldsamma uppträden. I dec. 1805 var han sålunda medelpunkten i ett stort slagsmål på vinhandlaren och teaterägaren L. H. Chrons värdshus i Göteborg, varunder han missfirmade samt med hugg och slag överföll såväl Chron själv som teaterdirektören J. P. Lewenhagen. Sedan han underrättat sig om straffsatsen, rusade han på den sistnämnde under utropet: »Således kostar en örfil endast 36 sk.!» Får man döma av det läkarbetyg, som Lewenhagen vid den sedermera anhängiggjorda rättegången i saken företedde, måste de B. ha varit en verklig bärsärk. Han blev också för sitt förfarande dömd att böta 14 rdr 16 sk. bko. En annan gång (1812) blev han av Danderyds skeppslags.tingsrätt fälld för misshandel å sin hyresgäst, f. livgardisten K. J. Lindqvist, vilken bebodde den s. k. käliarkammaren vid spektakelhuset å K. Djurgården, de B. medgav, att han slagit till Lindqvist med handen, under det att denne gjorde gällande, att misshandeln ingalunda »inskränkt sig inom några örfilar». Böter och skadestånd uppgingo till nära 30 rdr b: ko.

I de B: s ägo befann sig ett antal pjäsmanuskript, vilka varit underkastade K. G. af Leopolds censur och av honom försetts med egenhändiga rättelser och anmärkningar. Dessa ägdes sedermera av balettmästaren. Anders Selinder och försåldes på hans bokauktion i Stockholm 1871. Var de sedermera hamnat eller om de överhuvud taget finnas bevarade, är ej bekant.

Författare

O. WlESELGREN.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Under föregående artikel anf. litteratur; direktionen över K. ts hovkapell och spektakler till K. M:t 14 ian. 1814. RA: konkursakter 29/1815 och 65/1815, Stockholms stadsarkiv.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Isaac de Broen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17322, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. WlESELGREN.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17322
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Isaac de Broen, urn:sbl:17322, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. WlESELGREN.), hämtad 2024-04-19.