Johan Winrich Delwig, von

Död:1716-06-23 – Norge (i Fredrikshald)

Arméofficer


Band 11 (1945), sida 62.

Meriter

2. Johan Winrich von Delwig, d. 23 juni 1716 i Fredrikshald, Norge. Föräldrar: ryttmästaren Berend Reinhold von Delwig och Sophia Elisabeth von Ramm. Fänrik vid Buddenbrocks svenska reg. i Holland; kapten vid H. H. von Liewens Livländska bataljon 6 dec. 1700; sårade nov. 1701 dödligt löjtnanten Gustaf Petersen samt rymde och ströks ur rullorna; var holstein-gottorpsk överste vid H. A. von Barners reg. maj 1714; svensk överste för Holsteinska infanterireg. 4 april 1715 med lön och rang räknade från 15 maj 1714; generalmajor av infanteriet 9 nov. 1715.

G. m. Margaretha Breitholtz.

Biografi

Rörande D. råder i nordisk litteratur stor förvirring i uppgifter. Jöran Nordbergs »Konung Carl den XII:tes historia» (1740) har i registret identifierat den vid Fredrikshald 1716 stupade generalmajoren von D. såsom »Carl Gustaf» von Delwig och därigenom blivit felkälla för en lång rad arbeten om karolinsk tid (ännu 1931). Någon karolin Carl Gustaf von D. har icke existerat (jfr släktartikeln ovan), och vid tiden för Fredrikshalds belägring 1716 fanns blott en svensk generalmajor D. nämligen J. W. von D. Litteraturuppgifter, att denne skulle ha dött dels 1715, dels på 1730-talet, äro oriktiga,

D. gick liksom sina åtta bröder i svensk krigstjänst, men hans bana förändrades 1701. Han deltog som kapten i en »kollation» för bataljonsofficerarna, varvid under rusets inflytande uppstod gräl mellan honom och löjtnant Gustaf Petersen. D. uppger 1703, att han ej vet av vem eller på vad sätt, som Petersen sårades och sedan dog, men tydligen ansågs D. vara den skyldige, ty han rymde ur tjänsten. Han synes 1702—-03 ha varit i Estland, då han riktade flera suppliker till generalmajoren W. A. von Schlippenbach med begäran att bli förhörd inför krigsrätt och få saken avslutad; sommaren 1703 var han därtill sjuk. Emellertid bortgavs D: s plats våren 1702 åt annan person. Om D: s senare öden veta vi intet, förrän han uppdyker i holstein-gottorpsk krigstjänst 1714. Genom konventionen i Stralsund 15 maj s. å. överenskoms att de disponibla gottorpska trupperna överlätos i svensk tjänst. Till de holsteinska trupper, som varit i holländsk sold men vid denna tid återkommo, hörde H. A. von Barners regemente. Med sex kompanier därav, tillsammans omkring 430 man, gick överste D. i början av maj 1714 över Elbe in i Mecklenburg. Sedan D. tagits i svensk tjänst, blev han överste för samma regemente under namn av Holsteinska infanteriregementet. Det omfattade i jan. 1715 12 officerare samt 559 underofficerare, musikanter och menige. I det nu belägrade Stralsund utmärkte sig D. och belönades med generalmajors fullmakt. Vid utrymningen av Rügen nov. 1715 hann D. med sin styrka över till Stralsund. Sedan Karl XII lämnat staden 22 dec, togo förhandlingarna om kapitulation fart, och D. tog framträdande del häri. Enligt bestämmelse i kapitulationen av 23 dec. sändes D. till Sverige för att lämna rapport.

Sedan D. nu återkommit, fick han stort inflytande på konungen under närmaste tiden. I början av febr. 1716 rekognoscerade prins Fredrik av Hessen och D. utmed norska gränsen. När konungen infallit i Norge, skickade han D. till Sverige för att arrestera C. L. von Ascheberg (se denne), påskynda avsändandet av den göteborgska eskadern upp till Norge, slå brygga över Svinesund och sätta sig i spetsen för de trupper, som voro vid gränsen samt med derna övergå denna. Förgäves sökte D. på vägen till Sverige att med 500 ryttare undsätta M. Falkenberg vid Moss. D. gick över Glommen vid Grönsund, besökte prins Fredrik och fullgjorde arresteringen av Ascheberg. Jämte konungen kom D. sedan till Svinesund, dit Libert Rosenstierna sänts mot Spånviksskansen, vilken nu kapitulerade inför D:s hot att storma den. Då D. ansåg, att man borde kunna intaga Fredrikshalds fästning, igångsattes ett företag för detta ändamål. Karl XII red från Torpum kl. 11 e. m. 22 juni 1716 och förenade sig vid Skoningsfossen med infanteri av åtskilliga regementen under D. Man gick över forsen och trängde in i staden, men en bomb från fästningen slog 23 juni ned i det hus, där Karl XII befann sig. Då konungen nu gick nedför gatan, slöt sig D. till honom men dödades av en muskötkula. Hans lik bars in i en gård, där det hittades starkt förbränt nästa dag. Som D. ansågs ha förlett konungen till det misslyckade anfallet, blev han föremål för tadel och misstänktes också för att ha velat uppoffra konungens person.

Författare

Bengt Hildebrand med bidrag av Nils F. Holm.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från D. till K. M:t finnas i skrivelser från chefen för Holsteinska infanteriregementet samt till W. A. von Schlippenbach i Krigshistoriska handlingar: Stora nordiska kriget, vol. 59, i Riksarkivet.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., skrivelse till K. M:t från chefen för infanterireg. i Livland 13 mars 1702 och ovan anförda källor, RA; Likvidationer, KrA. — Karol. krigares dagböcker, [utg. af A. Quennerstedt], 3 (1907); Konung Karl XII:s egenhändiga bref... utg. af E. Carlson (1893), s. 151. — H. Alm-quist, Holstein-Gottorp, Sverige och den nordiska ligan i den politiska krisen 1713—1714 (HVS Skrifter 21:1, 1918), s. 375 f.; Bidrag til den store nordiske Krigs Historie, udg. af [danska] Generalstaben, 6 (1920), 7 (1922), 8 (1927); H. Fröding, Berättelser ur Göteborgs historia under envåldstiden (1915); Geneal. Handbuch der baltischen Ritterschaften. Estland, 3 (1929); B. Hildebrand, En obefintlig karolinsk general (»Carl Gustaf» von Delwig) (Hist. tidskr., 62, 1942); J. A. Lagermark, Karl XII:s krig i Norge 1716 (UUÅ 1883); dens., Krigshändelserna i västra Sverige och Norge 1709—1718 (Karl XII. Till 200-årsdagen av hans död, utg. av S. E. Bring, 1918); A. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare (1920—21); C. O. Munthe, Frederikshalds os Frederiksstens Historie indtil 1720 (1906); Q. A. Nordberg], Konung Carl den XII:tes historia, 1—2 (1740).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Winrich Delwig, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17446, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av Nils F. Holm.), hämtad 2019-10-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17446
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Winrich Delwig, von, urn:sbl:17446, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av Nils F. Holm.), hämtad 2019-10-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se