Jacob De Prou

Född:1651 – Frankrike
Död:1711-07-19 – Karlskrona stadsförsamling, Blekinge län

Sjöofficer


Band 11 (1945), sida 109.

Meriter

De Prou, Jacob, f. 1651 i Frankrike, d. 19 juli (ej 11 aug.) 1711 i Karlskrona. Tjänstgjorde vid franska och engelska flottorna; regementskvartermästare vid översten Gustaf Makeléers reg. (sederna. Svenska livreg. till fot) 20 aug. 1681; kapten vid amiralitetet 9 okt. 1688; förde 1689 skeppet Stenbocken och 1690 (till Nederländerna) skeppet Wachtmeister samt 1696—98 skeppet Estland; vice amiral 26 mars 1700 (med överhoppande av schoutbynacht-graden); amiral 30 sept. 1709.

G. 26 mars 1700 m. Anna Hedvig Makeléer, dp 24 nov. 1668 i Göteborg, d. 12 dec. 1753, dotter av justitieborgmästaren i Göteborg Johan Makeléer och Anna Margaretha Gordon.

Biografi

Som D. tillhörde den reformerta trosbekännelsen, finnes anledning förmoda, att det varit förföljelser av religiös art, som föranlett hans överflyttande till Sverige. Att han från hären sökte sig över till flottan berodde på, att han genom olyckshändelse förlorat sin högra hand, som visserligen ersattes med en mekanisk sådan av stål, men med denna kunde han givetvis ej väl reda sig i fält. Vid sin utnämning till amiralitetskapten stod han dock långtifrån främmande för sitt nya yrke, vilket tydligt framgår av en rekommendationsskrivelse från amiralgeneralen Hans Wachtmeister, som mer än något annat torde hava banat väg för honom till kommandopallen. Under kriget mellan England-Nederländerna och Frankrike tjänstgjorde D. 1691—92 på egen bekostnad på de allierades flotta och 1693—95 på svenska kronans bekostnad på samma flotta samt bivistade kampanjer både i Nordsjön och Medelhavet.

Sitt första självständiga befäl som flaggman erhöll D. på våren 1704, då han med en eskader om två skepp och åtta fregatter förutom småfartyg sändes till Finska viken med uppdrag att »betäcka Hans M: ts sjökuster för fientliga invasioner och infall». För att på rationellaste sätt bliva i tillfälle att lösa denna uppgift beslöt D. att söka i grund uppriva ryssarnas nyanlagda flottbas på ön Retusari utanför Nevamynningen (sederm. Kronstadt) och samtidigt, förstöra det dit förlagda embryot till en rysk östersjöflotta. Men då han 8 juli med sin styrka anlände till platsen, befanns den fientliga ställningen mot all förmodan redan vara så stark, att han efter några timmars resultatlös beskjutning av ömsevis öns fasta befästningar och de i dessas flank förankrade fartygen nödgades draga sig tillbaka utan att ha kunnat uträtta något väsentligt. Försök att landsätta den 800 man starka expeditionskår, som av kommenderande generalen i Finland, Maidel, för ändamålet ställts till förfogande, gjordes under förhandenvarande omständigheter ej heller, och helt säkert handlade D. häri klokt. Vilka risker för Sverige, som skulle uppstå därigenom, att en rysk sjömakt bereddes tillfälle att uppväxa i Finska vikens innersta del, stodo emellertid fullt klara för D., och han var ej heller sen att i sådant hänseende slå alarm. Det heter sålunda i den rapport över anfallet, som omedelbart efter dettas uppgivande av .D. insändes till konungen: »...att densamma på ett görligt sätt måste sökas, ju förr, ju hellre, att ruineras och över ända kastas, till att i så måtto kunna förbjuda honom att han icke med tiden, efter dess fattade uppsåt, måtte bringa en sjömakt i Östersjön, Eders Kongl. Maj:t och dess rike till skada och omkostnad, vartill han redan gjort en sådan begynnelse...».

Efter att under ytterligare tvenne sjötåg till Finska viken, 1705 och 1709, ha gjort tjänst som andre man i befälet, erhöll D. 1710 åter ett självständigt befäl, denna gång över den mot danska sidan dirigerade Karlskronaflottan om sexton skepp och fyra fregatter. Uppdraget gällde att från en kryssningsstation mellan Ystad och Bornholm å ena sidan hålla ett vakande öga över den danska flottans förehavanden och å andra sidan skydda sjöhandeln mellan hemlandet och den tyska östersjökusten; av synnerlig vikt var nämligen, att pågående överskeppning av spannmål och förhyrt manskap från preussiska hamnar till svenska obehindrat kunde fortsätta. Under denna kryssning, som i stort sett väl fyllde sitt ändamål, uppbringades vid ett tillfälle ej mindre än tretton danska kofferdifartyg lastade med spannmål, av vilka flertalet sändes till Sverige och under rådande nöd där kom synnerligen väl till pass. Framemot hösten ingick D: s styrka i den under amiralgeneralens eget befäl utrustade huvudflottan, som fram i sept. avgick till de danska farvattnen för att söka slag med den fientliga flottan, och D. kom härigenom att som chef för avantgardet deltaga i det oavgjorda sjöslaget i Köge bukt 24 sept. 1710. Detta blev hans sista befäl till sjöss.

Av allt att döma synes D., vilken lärt sig fullt behärska svenska språket, besuttit goda befälsgåvor och sålunda säkerligen haft utsikter att jämväl i fortsättningen kunna göra sitt vapen goda tjänster, såvida han icke redan på sommaren 1711 blivit offer för pestepidemien. Han begrovs i Makeléerska familjegraven i Tyska kyrkan i Göteborg. Genom gifte ägde D. del i Gåsevadholms gods med underlydande i Tölö sn, norra Halland, där hans maka också framlevde sin fyrtiotvååriga änketid.

Författare

G. Unger.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från D. finnas i Riksarkivet, dels rörande utförda tjänsteuppdrag (Flottans handlingar), dels rörande de långvariga arvstvisterna om Gåsevadholm (Biographica).

Källor och litteratur

Källor: Flottans arkiv samt Flottan: ansökn. o. meritlistor, Amiralitetskollegiets skrivelse 20 sept. 1688 till K. M:t samt nådig resolution härå 9 okt. s. å., Biographica, RA; Likvidationer, KA. — C. N. Bechstadius, Then ade-lige, och lärde swenske siö-man (1734); W. Berg, Samlingar till Göteborgs historia, 1 (1882), bil. 15; M. Höjer, Konungariket Sverige (1872—84); A. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare (1920—21); Sverige, geogr., topogr., statist, beskrifning ... utg. af K. Ahlenius & A. Kemt>e. [11 M9081. s. 924: C. G. Tornquist. Utkast till swenska flottans siö-tåg (1788).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jacob De Prou, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17477, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Unger.), hämtad 2019-01-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17477
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jacob De Prou, urn:sbl:17477, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Unger.), hämtad 2019-01-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se