Johan Derfelt

Född:1561
Död:1633-06-27 – Estland (i Reval / Tallinn)

Sjöofficer, Hovjunkare


Band 11 (1945), sida 114.

Meriter

Derfelt, Johan (ej Joachim), f. 1561, d. 27 juni 1633 i Reval. Föräldrar: trol. borgaren i Dorpat Hans Derfelt och Sophia (eller Dorothea) Bock. Student (Dorpatensis) vid Rostocks univ. juli 1585; reste även i Frankrike, England, Italien och Spanien; var 1593 (instr. 19 aug.) kapten på hertig Karls skepp Svan och Gripen på resa till Spanien och Portugal; 1595 (instr. 27 juni) kapten på Engeln och Gripen till Frankrike; var 1598 kapten på småfartyget Räven i Joachim Scheels flotta; var 15 jan. 1599 hovjunkare hos hertig Karl och förlänades med Christoffer Anderssons (Gyllengrip) förbrutna gods; erhöll 20 juni s. å. befallning att med tre skepp kryssa mot lybeckare under Gotland och uppbringa deras skepp; var 1599 överste för ett regemente knektar och 1600 ståthållare på Åbo; kreditiv och instr. som ett av hertig Karls sändebud till ryske tsaren 8 dec. 1600; tf. ståthållare på Narva 11 dec. (instr. 12 dec.) och tills vidare entledigad från chefskapet för regementet 12 dec. 1600; var ståthållare på Salis i juli och aug. 1601 samt i Dorpat 19 okt. 1601 och ännu 1 sept. 1602; ståthållare på Hapsal 29 april 1605—12; fick 8 och 15 aug. 1610 befäl över fem skepp från Stockholm till Kalmar att förena sig med Göran Gyllenstiernas flotta; krigskommissarie i Livland 30 juni 1617; viceamiral 24 juli 1620—21; medlem av kommissionen för revision av livländska adelns gods 26 sept. 1621; vice guvernör i Riga 18 nov. 1621, avsked före 19 aug. 1622; rättegångskommissarie i Riga 23 aug. 1622; en av de svenska fredskommissariernas underdelegater vid underhandlingarna med Polen hösten 1622. D. besatt i Livland bl. a. Weltz och Löwenberg (Klosterhof).

G. 18 sept. 1602 i Dorpat m. Elisabeth Plate, dotter av Detloff Plate i Riga och Anna von dem Berge från Kurland.

Biografi

Enligt likpredikan över D. bortfördes hans mor och fyra bröder 1571 i rysk fångenskap. Han gick i skola i Riga och skall under sina vidlyftiga utländska resor ha tjänstgjort i fält och vid olika hov. Han blev härigenom språkkunnig. I svensk tjänst vann D. anställning och utbildning vid den av Vasakonungarna nybildade flottan och nyttjades härvid även i rena handelsärenden. Från Spanienexpeditionen 1593 återkom D. (hertig Karls dagbok) 27 juni 1594 »med tu skepp lådde med vin och salt och någre penningar». I jan. 1596 misstänkte hertigen D. för stort underslev vid skeppsförsäljning, men saken tycks ha klarats ut, ty i striden mellan Karl och Sigismund tog D. hertigens parti. Sigismund försökte genom sitt ombud Hans Fellerman åtkomma det kapital, som D. och andra hertigens anhängare hade utestående på ränta i Lübeck. I april 1599 befallde hertigen, att D: s finska infanteriregemente skulle stödja Gyllenhielms angrepp på Reval. Emellertid beordrades D. i juni s. å. att segla först till Gotland och kunskapa rörande lybeckska skepp samt, om han ej var stark nog, sedan förena sig med Gyllenhielms flotta och avspärra tillförseln i farvattnen kring Reval. Sedan D:s flottavdelning tillstött, seglade Gyllenhielm till Hanö och skickade kapade lybeckska och andra skepp till Kalmar; flottan samlades därpå vid Dalarö. I slutet av aug. uppträdde D. i Stockholm vid de förhandlingar, som polske legaten Johan von Schortz förde där. D. var i sept. s. å. jämte Joachim Scheel med vid belägringen av Åbo slott och erhöll 19 sept. nytt prov på hertigens bevågenhet, då han förlänades med Carl Svenssons (Stiernkors) förbrutna gods Kerknäs i Finland. Den 24 sept. gav hertigen befallning, att D. med folk och skepp skulle gå till Helsingfors. Än större prov på förtroende rönte D., då han insattes jämte D. Stryk och Erland Björnsson (Bååt) i den hertigens delegation, som under Jöran Classons (Stiernsköld) ledning avfärdades till Moskva. Sändebuden skulle bl. a. underrätta om Sigismunds avsättning och erbjudandet av tronen till Vladislav samt utbedja sig tsarens råd, om Karl nu borde mottaga kunglig myndighet eller förnya erbjudandet till den polske prinsen. Legationen anlände till Moskva 25 jan. 1601 och förhandlade under många besvärligheter till 24 maj utan att kunna få tsaren med på en från svenskt håll önskad fullständig politisk uppgörelse; den prydliga legationsjournalen är bevarad (Diplomatica: Muscovitica, RA). D. stödde Gyllenhielm i Estland från juni s. å. och var på hertigens order i Dorpat på hösten 1601, då man befarade, att Zamoyski skulle låta polackerna angripa. Även i fortsättningen gjorde D. kronan viktiga tjänster, längsta tiden som ståthållare på Hapsal. Under 1605 års fälttåg biträdde D. i Finland vid mönstring i juni av de trupper, som avgått från Stockholm för att förstärka Anders Lennartssons (Forstenasläkt) fänikor och fanor samt vid överskeppningarna till Estland. D. tjänstgjorde 1610 åter i flottan. Angreppet på Livland 1617 leddes av Nils Stiernsköld, vid vars sida D. ställdes som krigskommissarie för att sörja för arméns underhåll med bl. a. pengar, proviant och ammunition. Sedan fästningarna vid Düna gått förlorade, biträdde D. som krigskommissarie (memorial 28 sept. 1617) Adam Schraffer. D. överförde även förstärkningar från Sverige och ankom med dem till Pernau 22 okt. s. å. Då Gyllenhielm blivit riksamiral 1620, fördelades sjöfolket vid mönstring å Skeppsholmen 24 juli under fem viceamiralskap, varvid flottorna uppkallades efter regalskeppens namn. D. blev chef för Scepters flotta samt tjänstgjorde som viceamiral ett år. Efter erövringen av Riga och det centrala Livland 1621 organiserades förvaltningen, varvid D. som vice guvernör vid behov var ställföreträdare för guvernören i Riga, riksskattmästareh Jesper Mattsson Kruus. I Riga förvaltade D. slottets ekonomi och övervakade borggreven. Åt Kruus och D. uppdrogs att utse uppbördsmän och kontrollera deras förvaltning. Även ledde Kruus och D. den kommission, som i den svenska godspolitikens intresse i Riga skulle hålla revision av adelsgodsen och beslagtaga allt, som kunde räknas som förverkat. Orsaken till D: s avgång som vice guvernör är ej känd. Hans senare verksamhet rörde bl. a. rättsskipningens ordnande genom hans ledamotskap i livländska kommissorialrätten 1622. Under de långvariga och svåra förhandlingar med polackerna, som föregingo fördraget vid Ogra 27 nov. 1622, var D. en av de underdelegater, som fredskommissarierna i Riga nyttjade att sköta förspelet till de egentliga förhandlingarna (instr. av Axel Oxenstierna 15 aug. och 4 okt., den förra i J. De la Gardies namn). D. blev genom sin son svenske översten och mannrichtern Johan von Derfelden (f. 1604, d. 1658) stamfader för en ännu levande livländsk ätt. — D: s skrivelser till Karl IX finnas i Livonica II, från Salis 1601 i vol. 129, från Dorpat 1601—02 i vol. 128 och från Hapsal 1605—10 i vol. 26.

Författare

Bengt Hildebrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., Biographica, Brev till Gustav II Adolf, till Axel Oxenstierna och till kanslit]änstemän samt ovan anförda vol. i Livonica och anförda legationsjournal 1601, allt i RA.-— Calendaria Caroli IX, utg. af . .. A. Lewenhaupt (1903); Handlingar rör. mötet i Reval, konung Sigismunds resor till Sverige och polska legationen 1599, utg. af H. Almquist (Hist. handl. 23, 1910); Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, 1:2, (1896), 2:1 (1888). — J. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, 2—4 (1919—23); H. Almquist, Sverge och Ryssland 1595— 1611 (1907), s. 62—71; E. Anthoni, Konflikten mellan hertig Carl och Finland. Avvecklingen och försoningen (Skrifter utg. av Sv. litt.-sällsk. i Finland, 262, 1937); B. C:son Barkman, Kungl. Svea livgardes historia, 2 (1938—39); Geneal. Handbuch der baltischen Ritterschaften. Estland, 1 (1931—35); S. Herbst, Wojna inflancka [Livländska kriget] 1600—1602 (Warszawa 1938);. L. L. von Horn, Biografiska anteckningar, 1 (1926); R. Liljedahl, Svensk förvaltning i Livland 1617—1634 (1933); W. von Schulmann, Die zivile Staats-beamtenschaft in Estland zur schwedischen Zeit [1561—-1710] (1940); Sveriges krig 1611—1632 [utg. av Generalstaben], 2 (1936); D. Toijer, Sverige och Sigismund 1598—1600 (1930); A. Zettersten, Svenska flottans historia åren 1522—1634 (1890, 93).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Derfelt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17483, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-02-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17483
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Derfelt, urn:sbl:17483, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-02-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se