Johan (Johannes) Dillner

Född:1785-10-03 – Selångers församling, Västernorrlands län
Död:1862-01-21 – Östervåla församling, Västmanlands län

Präst


Band 11 (1945), sida 256.

Meriter

Johan (Johannes) Dillner, f. 3 okt. 1785 i Selånger (V.norrL), d. 21 jan. 1862 i Östervåla (Vm.). Föräldrar: prosten Eric Johan Dillner och Catharina Elisabeth Salin. Efter studier i Härnösand 1799—1802 student i Uppsala 1802; disp.pro exc. 3 juni 1806, disp. pro gradu 13 juni 1809; fil. mag. 15 juni 1809; fil.jubel-mag. 1860; prästvigd 26 juni 1809; svensk adjunkt vid Finska förs. i Stockholm 9 nov. s. å.; e. o. hovpredikant 31 mars 1810; pasto-ralex. 16 dec. 1812; tf. pastor vid Jämtlands reg. under norska fälttåget 1814; ord. reg:pastor 4 okt. s. å.; kyrkoherde i Östra Ryd 15 mars 1820 (tillträdde 1821); kyrkoherde i Funbo 12 okt. 1831 (tillträdde 1833); prost 3 okt. 1835; kyrkoherde i Östervåla 5 okt. 1839 (tillträdde 1841); v. kontraktsprost 31 aug. 1842; kontraktsprost 26 april 1843—6 juni 1861; ständig led. av sällskapet för växelundervisningens befrämjande 1831; LMA 1834.

G. 1814 m. Johanna Lovisa Lidström, f. 28 maj 1790 i Stockholm (Maria), d. 12 okt. 1857 i Östervåla, dotter av häradshövdingen i Medelpad, lagmannen August Lidström och Anna Lovisa Tilländer.

Biografi

D. tillhörde under stockholmsvistelsen Götiska förbundet, där han kallade sig »Styrbjörn». Krisen i hans liv framkallades genom bekantskap med den kände sidenvävaren Anders Collin och ett av honom förmedlat studium av Jacob Böhmes och andra mystikers skrifter. D. skrev (3 dec. 1813) till J. Adlerbeth, att han icke kan deltaga i Götiska förbundets Luciafest »och måste hädanefter alldeles absentera från alla dryckeslag ... Du vet, huru litet jag är pietist, huru litet jag tror på någon den ringaste förtjänst eller ens nödvändighet av detta slags återhållsamhet». Upplevelsen medförde stark rubbning av sinnesjämvikten hos D., i vars familj gick en stark åder av melankoli och förmåga av klärvoajans. Geijer skrev (3 maj 1814) till Adlerbeth: »Det är för bedrövligt med Dillner, vars tillstånd även Hedborn, som här nyl:n på en dag, för mig beskrev som högst olyckligt... Jag kan väl ej bota melankoli, men jag skulle kunna något motverka de Jacob Böhmiska grillerna». D. kom efter detta att nästan uteslutande ägna sig åt sin rent prästerliga gärning och uppbyggligt författarskap. Från sin tid som förbundsbroder bevarade han likväl ett antikvariskt intresse, som åt Funbo kyrka bl. a. räddade det vackra altarskåpet. Trots lantprästens isolering utövade D. en omfattande verksamhet som författare och översättare: båda sidorna ha blivit olika bedömda. Hans översättning av Oehlenschlägers »Axel och Walborg» angreps t. ex. häftigt av Wallmark i Journal för litteraturen och theatern, och detta föranledde ett genmäle av D. i Polyfem (1812: 46— 48), om vilket Tegnér i brev till Adlerbeth 25 juni 1812 yttrade, att »i stridsskrifter bör man sticka med udden, men aldrig slå med skaftet». Av D: s övriga översättningar ha endast ett par små kyrko-politiska inlägg av F. J. Stahl något intresse; det är tydligt att dennes värnande av kyrkans frihet gentemot statens anspråk tilltalat D., liksom han i brev ibland uttalar sig kritiskt om statskyrkosystemet. Gentemot läseriet, för vilket D. hyste större förståelse än sin kyrkliga samtid, vände han sig upprepade gånger med skärpa för dess ringaktande av kyrklig ordning. Av D:s självständiga författarskap gör det lilla inlägget mot en artikel i Melanders lexikon (se Tryckta arbeten nedan) snarast ett bisarrt intryck, i det han avvisar tanken på, att jungfru Maria skulle fött några barn, sedan hon benådats med att förmedla ordets inträde i köttet. I många avseenden hyste D. sympatier för katolicismen. I brev till Adlerbeth (26 juni 1837) efter J. G. Liljegrens olyckliga slut framhöll D. klostertankens värde. Någon varaktig verkan tycks icke hans författarskap ha utövat, ty därtill var hans stil alltför tung och sammanträngd. Icke ens hans samling tacksägelser över avlidna, »Sanningsord vid grafven», som torde vara bland hans bästa alster, infriade de förhoppningar om framgång han själv hyste. Ännu året innan han dog, erbjöd han firman Lindh i Örebro en ny samling, på vilken denne emellertid ej synes ha reflekterat. En samling predikningar och en samling av D: s konfirmations- och skriftetal utkom först efter hans död. D: s predikostil företer en föga enhetlig prägel. O. Hippel, som utförligt analyserat den Dillnerska predikan, karakteriserar den med rätta i enlighet med en från Atterbom lånad terminologi som tillhörande en asketiskmystisk riktning.

D: s obestridliga inflytande har sålunda snarast förmedlats genom personligt umgänge och muntlig predikan. I Östra Ryd hade han ofta bekanta stockholmsfamiljer som åhörare, särskilt familjen Bergman. På detta sätt och från stockholmstiden ha C. H. Bergman (se denne), C. 0. Fineman och L. Wetterdal tagit djupa intryck av D., och särskilt genom Bergman har detta inflytande förmedlats vidare. D, har så kommit att påverka även W. Rudin och genom honom i någon mån den svenska predikan i stort. Rudin betygar ett oförgätligt intryck av D. och räknar honom »till de mest betydande personligheter, som under detta århundrade tjänat vår svenska kyrka».

D:s mest vittgående insats är hans arbete på församlingssångens höjande. Till den Wallinska psalmboken intog han från början en reserverad hållning, därför att den brast »i trons styrka, enfald och renhet». Hans egen andliga diktning vann ej allmännare erkännande, ehuru enstaka psalmer av honom upptagits i olika sångsamlingar, bl. a. hans vackra bearbetning av den latinska julpsalmen »Quem pastores laudavere», vilken i omarbetning av J. A. Eklund ingår i Kyrklig sång som nr 69 (»Herren av himlen är kommen till jorden»). Men framför allt inriktade sig D. på att praktiskt höja församlingens sång och inrättade körer, som han själv ledde, D. var utrustad med en enastående vacker röst. »Så som jag hört Dillner sjunga Idunas första sånger, skall jag aldrig höra dem mer», skriver Geijer. D. utgav även psalmkoralerna i för allmänheten lämpad sifferskrift och konstruerade ett särskilt instrument, en enkel trälåda med en enda sträng; i lådans botten voro siffror utsatta, och sattes strängen i rörelse över en viss siffra erhölls den önskade tonen. Såväl instrumentet som notsamlingarna bära namnet »psalmodikon». D:s nitälskan för församlingssången rönte efter hand uppmuntran från högsta ort: ett K. brev ålade domkapitlen att främja D: s strävanden, och detta åläggande synes ha efterkommits av ett stort antal domkapitel. D: s idé med sifferskrift upptogs för övrigt av flera andra; särskilt O. Ahnfelt har gett den spridning.

I befordringshänseende hade D. länge otur, och tidvis befann han sig i djup misär. Talet till Karl XII:s minne fäste hovets uppmärksamhet på D. Hjälpen kom genom Magnus Brahe, vilken som patronus kallade D. till Östra Ryd 1820. Vid den opraktiske mannens sida stod hustrun som ovärderligt stöd. Hon var »en ungdomskärlek sedan mitt 15: de år», skriver D. till Adlerbeth (8 aug. 1813). Personliga sorger uteblevo icke. Sonen Gotthold beredde föråldrarna mycken sorg och led tidvis av en redan 1814 iakttagen sinnessjukdom samt fick liksom farbrodern G. E. D. ett olyckligt slut. I yngre år var D. av en lättrörlig, exalterad läggning med tvära kastningar mellan melankoli och optimism. Allt som åren gingo blev han en mera harmonisk natur, ägnad för meditationer och studier. För en prästs praktiska bestyr torde han haft mindre begåvning. De senaste åren lättades D: s arbetsbörda av adjunkt, och från prostämbetet fick han avsked. Egendomligt nog har D. icke blivit föremål för en uttömmande biografi. Han stod dock i nära förbindelse med tidens främsta, personligheter, bl. a., utom de ovan nämnda, med L. Hammarsköld, J. A. Hazelius och Atterbom. Ett flertal brev från D. finnas i Hartmansdorffska samlingen, Riksarkivet, brev till bl. a. L. Hammarsköld och C. J. L. Almquist i K. biblioteket samt till P. Wieselgren i Göteborgs stadsbibliotek; se även Källor. Också i Uppsala univ.-bibliotek, Musikaliska akademien och Nordiska museet finnas handlingar rörande D., likaså hos kommerserådet G. Dillners stärbhus, Djursholm.

Författare

Bror Olsson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avhandl.: se J. H. Liden, Catalogus disputa-tionum . .. continuatus a G. Marklin, Sect. 1 (1820). — b) Tal till minne af konung Carl XII; hållet i Kongl. Riddarholmskyrkari, den 11 december 1818. Sthm 1819. 28 s. [Rec. i Sv. litteraturtidn. 1819, Bd 13, sp. 222—224, 254— 256]. — Tacksägelse och liktal då ... fru Dorothea Pousette, född Brandelius, jordfästes i Östra Ryds kyrka d. 12 junii 1831, af församlingens kyrkoherde. Sthm 1831. 10 s. (Anon.) — Sanningsord wid grafwen. Wäckelser för yngre bröder; minnen för älskade åhörare. Örebro 1840. 307, (5) s. (Anon.; föret, undert.) — Föräldrawälsignelsen, eller: några wälönskningsord af en far och mor till sitt barn, wid dess första nattwardsgång, af J. D. Umeå 1844. 8 s. (Sign.) — Tal wid kyrkoherden J. H. Rollins installation i Harbo d. 8 juni 1845. Gävle 1845. 8 s. (Anon.) — Bidrag till framtida teckning af den helige Guds mannen kyrkoherden Er. Tollstadii lefverne, sammanhemtadt af skrift och tradition. Utkast af D—r. Upps. 1850. 60 s. (Sign.; avtr. ur Biogr. lexicon, Bd 18, s. 244—303). — Fragmentarisk granskning i nummerföljd af en del psalmer i kyrkopsalmboken och den af d:rne Th—r [J. H. Thomander] och W—n [P. Wieselgren] utgifna, öfwersedda upplagan deraf, jemte några omarbetningar och förslag till rättelser och förbättringar. Upps. 1852. VIII, 164, (2) s. (Anon.) — Twänne andeliga sånger. Den första: Rättfärdiggörelsen . . . Den andra: Emot skörlefnad. Af J. D. Gävle 1852. (4) s. (Sign.) — Ord, sagda från predikstolen i Öster Wåhla kyrka, trettonde-dag jul 1853 . .. Gävle

1853. (8) s. (Anon.) — Om Christi bröder efter köttet. Sändebref till en wän med anledning af herr lector Melanders förklarade tanka om ordet dSsXföe i dess utgifna prof blad till Lexicon öfwer N. testamentets grundspråk. Sthm

1854. 19, (1) s. (Anon.) —¦ Tal från altaret i Nora församlings kyrka, visita-tionsdagen den 18 sept. 1853, Gävle 1854. 12:o 16, (3) s. — Ord från predikstolen i Öster-Wåhla kyrka wid tacksägelsen efter, i lifstiden, prostinnan Johanna Lovisa Dillner, född Lidström, år 1857 den 25 oktober. Gävle 1857. Ils. (Anon.) — Predikan på första söndagen i fastan, hållen i östra Wåhla kyrka år 1853. Utwidgad och åter i samma kyrka uttalad, år 1857. Gävle 1857. (14) s. (Anon.) — Predikan å Marie kyrkogångsdag år 1857, i Östra Wåhla kyrka. Gävle 1857. 15 s. (Anon.) — Morgon och afton i Huddunge kyrka den 12:te december 1858. [Avslutas med: Ord wid likbåren ... när pastor Carl Mauritz Ortmans späda son jordfästes], Gävle 1859. 12;o 23, (1) s. (Anon.) — Konfirmations- och skriftetal, Sthm 1880. 12:o 214, (2) s. — Predikningar på sön- och högtidsdagar, Sthm 1882. (4), 561, (1) s. — Psalmer och sånger, bearb., omskrifna eller förf. [utg. av C. H. Bergman]. Sthm 1894. XX, 185 s. — Betraktelser till bruk vid daglig andakt. Utdrag ur Joh. Dill-ners skrifter af B. E. P[etri]. Med förord af W. Rudin. Sthm 1895. XII, 289, (1) s., 1 portr.-bl. [Övers, till finska:] Uskonnollisia mietelmiä jokapäiwäistä hartautta warten ... Porwoossa 1900. (8), VIII, 369 s.

c) nottryck: Melodierna till swenska kyrkans psalmer, noterade med ziffror, för skolor och menigheten. Sthm 1830. XXIV, 6, 282 s. (Anon.; dedik. undert.; grav. titelbl.: Psalmodikon). 2:a uppl. [med tillägg av chorsånger m. m.] Örebro 1840. 12:o 274 s. (Anon.; föret, undert.) — Psalmodikon. Sthm 1832. 12:o 1 bl., 166 s. (Anon.) 3:e uppl. Örebro 1846. l_2:o (Anon.) [Utgör ett sammandrag av ovan nämnda Melodierna etc] — Läsning för sång-skolor. Ur J. Dillners Psalmodikon. N:o 1—3 [jämte] Sång-tabellen. Linköping 1833. 4 bl. stor pat.-fol. [Ny omarb. uppl. se nedan Sånglära]. — Inledning till melodierna för svenska kyrkans psalmer, noterade med ziffror för skolor och menigheten. Hfors 1836. 16 s. — Psalmodikon. Upps. 1837. 12:o (Anon.) [H. 1:] Altstämman. 168, (2), 3 s. [H. 2:] Tenor-stämman. 160, 4 s. |H. 3:] Bas-stämman. (2), 170, 6 s. [Ny uppl.] Örebro 1846—47. 12:o (Anon.) [H. 1—3 jämte] Bihang till Psalmodikon. Discantstämman. 22, (1) s. —¦ Sånger i stämmor för gudstjensten och det fromma umgängeslifwet. Enfalden tillegnade af Psalmodikons utgifware. Gävle 1844. 1 bl., 144, (7) s. (Anon.) —- Twenne folk-sånger i stämmor. Ur Sånger i stämmor för gudstjensten .. . Gävle 1844. (8) s. (Anon.) — Melodier till P. H. Syréens Christeliga sånger. På nitälskade embetsbröders begäran, dels samlade, dels författade. Falun 1846. 12 :o 1 bl., 158 s. — .Sånger i stämmor för folkskolor och allmogen. Sthm 1846. 32 s. (Anon.; föret, undert.; omsl.-titel: Nödbröd för wäckta själar. H. 1*). — Sånglära för folkskollärare-seminarier och folkskolor, för zifferskrift, af prosten m. m. Joh. Dillner. Med någon förändring af And. Bersselius. Linköping. 1846. 66 s. [Jämte:] Första [—fjärde] sång-tabellen. Linköping 1846. 4 bl. stor pat.-fol. (Tab. anon.; ny uppl. av dessa. Linköping 1847). — Swenska kyrkans psalmbok af år 1819. Med melodier och harmoni i fyrstämmig sifferskrift.- Sthm 1848. XII, 867, (1) s. (Anon.) — Fyrstäin-migt psalmodikon, eller alla psalmers melodier, i siffror fyrstämmigt tecknade

. .. jemte swenska messan, samt anwisning till psalmodikons bruk. [Efter J. Dillner red. av L. P. Esbjörn]. Gävle 1848. 12 :o 332 s. & Tillägg, 78 s. (Anon.) — Fullständigt psalmodikon. Diskant-stämman. [Efter J. Dillner utg. av P. Pettersson]. Örebro 1851. 12:o XIV, 168, (1) s. (Anon.) Ny uppl. Norrk. 1875. (Anon.) — Fullständigt och förenkladt psalmodikon. Diskant-stämman. [Efter J. Dillner utg. av P. Pettersson]. Örebro 1851. 12:o XIV, 155, (1) s. (Anon.) Ny öfwers. och förbättrad uppl. Sthm 1874. 12:o 170 s. (Anon.) — Tillfällighetsstycken från landsbygden. Sånger till väckelse och näring för andakten och tron. Sthm 1858. (8), 162, (5) s. (Anon.; föret, undert.) [Ny uppl.] Musik till psalmer och sånger, förut utg. under titeln Tillfällighetsstycken ... jämte Brödraförsamlingens i Böhmen och Mähren natt-vardsberedelse och mässa. Sthm 1925. 112 s. — Brödraförsamlingens i Böhmen och Mähren nattvardsberedelse och messa. Sthm 1860. 2 bl., 28 s. nottr. & omsl. (Anon.; föret, undert.) [I slutet: Rättelser och tryckfel i Tillfällighetsstycken från landsbygden; jfr föreg.]

d) översatt: A. Oehlenschläger, Axel och Walborg. Sorgespel. Sthm 1811. 1 bl., VIII s., 1 bl., 127 s. (Övers, anon.; föret, sign.: D—r). — i[J. O. Gliising], Herrans Jesu Christi cateches. Utur evangelisterne sammandragen af J. O. G. Sthm 1817. 19 s. (Övers, anon.) 2.a uppl. tillökt med några andeliga sånger. Växjö 1852. 16:o 64 s. (Övers, anon.) — Julklapp till Guds barn. Ett tal i fromma wänners samfund. Sthm 1829. 40 s. (Övers, anon.) — F. Bässler, Heliga landet och nästgränsande landskaper.. . Sthm 1849. VII, 140 s. 2:a uppl. 1861. (Övers, anon.) — Orientaliska sägner. Öfwers. från tyskan. Sthm 1849. 12:o 1 bl., XV s., s. 16—168. (Övers, anon.; föret, undert.; förtitel: Hebreernas sägner; ny uppl. med enbart denna titel, Sthm s. å.) — [F. J. Stahl], Om kyrka, skola och stat. Sthm (tr. Upps.) 1851. 16 s. (Övers, anon.) — Spegel i miniatur af tillståndet i Tyskland år 1849. Den gamla och nya läran om samhälle, stat. .. populärt framställd . .. för staden och landet, öfwers. från tyskan. Upps. 1852. (2), 74 s. (Övers, anon.) — [F. J. Stahl], Partiernas ställning. Politisk predikan. Öfvers. [huvudsak!. från inledningen »Die Partheistellung» till Stahls Reden, 1850]. Sthm 1853. 20 s. (Övers, anon.) — L. Richmond, Den omwände negern. Spegel af bättringen i sin renhet. En sann berättelse. Öfwers. från tyskan. Gävle 1853. lös. 4:e uppl. Sthm 1887. 22 s. — Dens., Mjölkflickan. Spegel af nya födelsen i renhet och sanning. Berättelse ur verkliga lifwet. Öfwers. från tyskan. . . Gävle 1854. 12:o 48 s. & omsl. (Läsning i det christliga hemmet, 1). 3:e uppl., med ett slutord af utg. Sthm 1887. 47 s. — G. Rapp, Martyren Savona-rolas lefwerne. Utkast. Gävle 1854. 12:o 21 s. & omsl. (Läsning i det christliga hemmet, 2). — O. F. Wehrhan, Lefwernesbeskrifning öfwer Johan Arndt, den Sanna christendomens författare. Öfwers. från tyskan. Gävle 1854. 12 :o 94 s. & omsl. (Läsning i det christliga hemmet, 3).

e) utgivit: E. Tollstadius, Predikningar, saml. och ånyo af trycket utg. Härnösand 1817. 4:o 1 bl., 386 s. — Svenska kyrkans psalmbok, 1848, se ovan, nottryck. — In dulci jubilo. N:o 130 i gamla psalmboken [jämte: N:o 133 i gamla psalmboken]. Gävle 1854. (8) s. (Utg. anon.) — Läsning i det christliga hemmet. Exempelbok till lifwande af tro, kärlek och hopp. 1—3. Gävle 1854. 12:o (jfr ovan, översättningar).

Källor och litteratur

Källor: Regementsprästers ansökn. och suppliker, RA. — Brev från D. till L. Hammarsköld och till firman N. M. Lindh i Örebro, KB; till J. Adlerbeth, HA; till H. Thomander och Es. Tegnér, LB. — P. A. Björkman, Johan Dillner i Funbo (Julhälsning till församlingarna i ärkestiftet, 23, 1937); J. A. Hammargren, Släkten Dillner (Jämten, 15, 1921); Hernösands stifts tidningar 31 jan. 1818; O. Hippel, Studier till predikans historia under nyromantiken, 1—2 (1924, 26); R. Hjärne, Götiska förbundet och dess hufvud-män (1878); E. Laurell, För tro och bekännelse, 1—2 (1923, 24); E. Lied-gren, Johan Dillner (förf:s Präster och poeter, 1933); Th. Mazer, Anders Collin, hans lefnadsbild jämte bref från honom (1923); dens., Meddelanden ur en brefvexling mellan Johannes Dillner och Carl Henrik Bergman till belysning af deras inre lif (1923); dens., Carl Henrik Bergman. Några drag i hans bild (1924); dens., Johan Dillner, hans personlighet och hans lifsverk (1924); C. A. Moberg, Kyrkomusikens historia (Skriftserien svenskt gudstjänstliv, 4, 1932); Malla Montgomery-Silfverstolpe, Memoarer, 2 (1909); E. Newman, Gemenskaps- och frihetssträvanden i svenskt fromhetsliv 1809—1855 (1939); L. Nyström, Upsala ärkestifts herdaminne, N. F., 4 (1893); C. A. Wilander, [& J. F. Hagström], Minnesord vid .. . Johan Dillriers jordfästning ('1862').



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan (Johannes) Dillner, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17543, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bror Olsson.), hämtad 2019-01-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17543
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan (Johannes) Dillner, urn:sbl:17543, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bror Olsson.), hämtad 2019-01-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se