Meriter

2. Henrik Klasson, den föregåendes son, levde ännu 28 juni 1458 men var d. 5 nov. 1459, begr. i Helga lekamens kor i Åbo domkyrka. Det har antagits, att D. vore identisk med Henricus Nicolai från Åbo stift, som 1427 och 1428 blev baccalaureus och magister vid Paris universitet; namnes första gången i hemlandet i jan. 1435 som vittne i faderns testamente; torde då ha varit hövitsman på Åbo slott; riddare sept. 1441; namnes som häradshövding i Nedre Satakunda 1441—48 och lagman i Norrfinne lagsaga 1448—59; medlem av Helga tre konungars brödraskap i Åbo.

G. m. Lucia Olofsdotter, dotter av Olof Skelge och Kristina Rötkersdotter (av den s. k. Ingessönernas Djäkn-släkt).

Biografi

Till följd av sin framträdande ställning nödgades H. K. mången gång taga parti i unionsstriderna. Det har antytts, att han visat ett unionsvänligt sinnelag. Det synes dock, som om det vore svårt att hos honom spåra en fast politisk övertygelse. Till en början tillhörde H. K. konung Eriks parti. Detta var naturligt redan på grund av faderns tidigare relationer till konungen, och emedan H. K. övertagit hövitsmannaskapet på Åbo slott efter fadern. Ännu i okt. 1435 beviljade Erik sin »älskelig tjänere» frälse på ett av faderns köpegods. Detta skedde samtidigt som konungen även träffade andra åtgärder gällande Finland med tydlig avsikt att fästa denna landsdel vid sin person. Ett år senare, när ett överdrivet rykte om konung Eriks skeppsbrott och död nått den församlade rådskretsen, krävde marsken Karl Knutsson, att man borde försäkra sig om tillförlitliga slottsbefälhavare i stället för de av konungen tillsatta. Nu avkrävdes även H. K. Åbo slott. Enligt Karlskrönikan ville slottsfogdarna invänta säker underrättelse om konungens död, men inför marskens hot föllo de alla till föga. Också H. K. trädde nu fram och lovade överlåta Åbo slott, som gavs åt Hans Kröpelin. H. K. försonades troligen snart med den adliga oppositionen mot konungen. De båda ledarna för adelsoppositionen, drotsen Krister Nilsson (Vasa) och marsken Karl Knutsson, meddelade H. K. i nära anslutning till rådsmötet frihet och frälse på Haatila gods. Den följande tiden mottog H. K. gunstbevis än från det ena, än från det andra hållet. Redan i mars 1441, alltså medan Karl Knutssons riksföreståndarskap ännu fortbestod, blev H. K. häradshövding i Nedre Satakunda, vid konung Kristofers kröning s. å. dubbad till riddare samt efter Kristofers död men före Karl Knutssons konungaval lagman. Under den sistnämndes första kungaperiod fick H. K. 1450 jämte biskop Magnus, farbrodern Bengt Lydekesson och Henrik Bidz förtroendet att bestämma gengärdens storlek i Finland. Kort därpå, i juni 1450, var han i Arboga i riksrådet med om en förklaring, att riksrådet tillrått konung Karl att godkänna det för konungen ofördelaktiga fördraget i Halmstad. Karl Knutsson tycks dock icke varaktigt ha mist förtroendet för H. K. Efter sin flykt till Danzig föreslog Karl Knutsson i april 1457 bl. a. H. K. till medlem i en nämnd, som skulle slita tvisten mellan honom och de upproriska i Sverige. Vid midsommar var H. K. dock jämte Finlands övriga frälse färdig att under hårda beskyllningar mot den störtade Karl Knutsson hylla Kristian av Oldenburg som konung. H. K. hade åter följt det segrande partiet i spåren.

H. K. och hans hustru gjorde sig kända genom stora gåvor till fromma stiftelser. I tre testamenten, uppgjorda efter varandra 1449 —1455, instiftade de bl. a. två eviga mässor i veckan för sina och sina föräldrars själar vid Helga tre konungars kor i Åbo domkyrka. Betydelsefullt ingrepo de båda makarna till förmån för Nådendals kloster, då de 1442 gåvo detsamma godset Ailos i Reso, med villkor att klostret uppfördes på dess mark. Först nu hade en lämplig plats för klostergrundläggningen erhållits. Klostret uppfördes på det skänkta godset och fru Lucia tillbragte senare delen av sitt liv i Nådendal.

Författare

Eric Anthoni.

Källor och litteratur

Källor: (förutom ovan under släktöversikten och Djäkn, 1 nämnda) K. Kumlien, Karl Knutssons politiska verksamhet 1434—1448 (1933), särsk. s. 78 ff.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henrik Klasson (Djäkn), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17573, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17573
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henrik Klasson (Djäkn), urn:sbl:17573, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni.), hämtad 2024-04-19.