Biografi

Douglas, släkt, som inkom till Sverige på 1600-talet, utgör en gren av den skotska adelsätten D., som alltsedan sitt första framträdande vid slutet av 1100-talet intog en ledande ställning i Skottland. Namnet härrör från vattendraget Douglas Water i södra Lanarkshire ej långt norr om gränsen till England; det kringliggande »territorium de Duglas», nämnt redan före 1160, utgjorde med stamslottet Douglas Castle ättens ursprungliga hemort. Äldste kände stamfadern, William de D. (d. omkr. 1214) synes ha tillhört konung Vilhelm Lejonets närmaste omgivning; en son, Archibald D. (d. omkr. 1240), namnes som riddare före 1226. En son till den sistnämnde var antagligen sir William D. ( d. före 16 okt. 1274), vars yngre son William D. blev stamfader för ättens båda huvudgrenar, de »svarta» och de »röda» Douglasarna. Huvudmannen för den äldre, »svarta» grenen fick 1358 titeln earl of D., medan den yngre, »röda» grenen 1397 ärvde titeln earl of Angus. Rivalitet med konungahuset Stuart ledde vid 1400-talets mitt till de svarta Doug-lasarnas undergång. Titeln earl of Angus bäres nu av ätten D:s huvudmän, hertigarna av Hamilton.

Samtidigt med sir William D. (d. före 16 okt. 1274, se ovan) framträder en sir Andrew de D. of Herdmanston (d. före 1277), sannolikt en yngre bror, som hade besittningar i Lothian, öster om Edinburgh. Genom sin son William D. var han troligen farfar till sir James de D. of Lothian (d. omkr. 1320). Dennes son sir William D. (d. 1353), »the knight of Liddesdale», spelade en stor roll under stormansfejderna samt krigen mellan Skottland och England. Hans betydande besittningar, övergingo i huvudsak till brorsonen sir James D. of Dalkeith and Morton (d. 1420), en av de tre skotska delegater, som slöto fördraget med England 1384. Dennes äldste son, James D., var gift först med en dotter till konung Robert III av Skottland. lett senare gifte hade han sonen William D. (d. efter 1474), stamfar för grenen D. of Whittinghame. Den sistnämndes sonsons son William D. blev genom sin hustru Elisabeth Maitland svärson till storsigillbevararen Richard Maitland och kom genom sin anslutning till James D., fjärde earl of Morton, att spela en viss roll under Skottlands inre blodiga uppgörelser under 1500-talets senare hälft. Denne W. D. anslöt sig tidigt till de protestantiska kongregationslorderna. Tillsammans med earlen av Morton var han inblandad i mordet på Maria Stuarts italienske sekreterare Rizzio 1566 och torde även. haft viss vetskap om den stormanskomplott, som bragte Darnley om livet 1567. W. D. var överdomare (lord of session) 1577—90. Bland hans nio söner var Patrick D. till Standingstone i East Lothian. Med Christina Leslie hade denne fyra söner, som alla gingo i svensk krigstjänst: William, Archibald, Richard och Robert D., om vilka mera nedan.

Redan tidigare funnos emellertid medlemmar av ätten i svenska hären — sålunda var 1613 en Robert D. kompanichef vid Jesper Andersson Cruus' reg. och deltog i J. De la Gardies ryska fälttåg; kompaniet återkom till Stockholm våren 1617. En annan Robert D. synes ha varit den, vilken som kapten vid James Ramsays reg. dog 1631, en tredje den, som 1658—60 var ryttmästare vid Otto Wilhelm von Fersens kavalleriregemente. Vid James Ramsays reg. var också överstelöjtnanten George D., sedan känd som engelske legaten sir George D. (se nedan 1). Även andra släktmedlemmar möta i svenska rullor, ävensom personer med namnet D., vilka tydligen ej hörde till den adliga ätten, bl. a. en fältpredikant vid James Spens' reg. 1626 Robert D. samt underofficerare och meniga.

Patrick D: s (se ovan) tre äldre söner dogo alla som svenska militärer. Den äldste, William D., är tydligen den, som var löjtnant vid James Spens' reg. 1625, kapten 1628, vid James Ramsays reg. 1629—31, vid Robert Leslies reg. 1631 och major s. å. Han fick 15 maj 1628 pass av Axel Oxenstierna för att resa till England och förstärka sitt kompani, tjänstgjorde våren 1630 i Livland och stupade vid Kreuznach febr. 1632 (jfr D. 1 och 2 nedan). Brodern Archibald D. var 1625 fänrik vid James Spens' reg., medan Richard D. ej återfunnits i rullorna. Emellertid måste dessa, två vara de Robert D: s (nedan 2) bröder vid James Ramsays reg., om vilka pfalzgreven Johan Casimir 30 aug. 1630 meddelar Axel Oxenstierna, att de dött i Preussen. Den ene, väl Archibald, var kapten och stupade vid Elbing omkr. 25 juli 1629; den andre, väl Richard, anges ha varit löjtnant och dött i pesten. Den fjärde sonen Robert D. (f. 1611, f 1662, se nedan 2) blev 1654 svensk greve och stamfar för svenska ätten D. Hans son greve Gustaf D. (f. 1648, d. 1705) deltog i slaget vid Lund, var överste för bohuslänska dragonerna 1677—79 och blev landshövding i Västerbotten 1692. Av hans söner märkes greve Wilhelm D. (f. 1683, d. 1763), fången vid Perevolotjna 1709; om hans svårigheter i fångenskapen se under brodern, ryske generallöjtnanten greve Gustaf Otto D. (D. 3; grenen introducerades i Estland 1715 och utdog på inanssidan 1826). W. D. hemkom 1722, blev svensk överste och slutligen holstein-gottorpsk generalmajor. Hän satt en tid som en av Riddarhusets representanter i direktionen över Barnängens ylle- och klädesfabrik. Personligen yar han ett original och en enstöring. Hans sonson majoren greve Gustaf Otto D. (f. 1759, d. 1830, dotterson till C. A. Dohna, se denne) tjänstgjorde på 1780-talet vid fran: ska reg: tet Royal Suédois och är känd genom en skildring av sitt Pärisbesök 1781, delvis tryckt av F. U. Wrangel. Denne G. O. D: s brorsons son överstekammar junkaren greve Carl Israel Wilhelm D. (f. 1824, d. 1898), tillika badensisk greve 1848, blev i sitt gifte med en dotter till storhertig Ludvig I av Baden (och hans morganatiska gemål) fader till riksmarskalken greve Ludvig Wilhelm August D. (se nedan 4). Bland hans söner är generalmajoren greve Wilhelm Archibald D. (f. 1883). Den svenska släktens äldsta gren är numera bosatt i Tyskland (tidigare har den skotska ätten utgrenat sig till Frankrike, Italien, Polen och Kanada). Av den grevliga ättens äldre arkiv finns nästan intet i behåll. I romantiserad form har släktens historia behandlats av Louise Adelswärd, f. Douglas, i »Grevinnorna på Stjärnorp» (1939).

Författare

Carl Douglas. Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Biographica, RA; personreg. till rullor, Kr A; »Kurtzer Verlauff seiner Hoch-Gräfflichen Excellence Herren General Duoglas gefiihrten Le-bens ...», LB; Karl I: s av England brev med adelsbevis för sedermera fältmarskalken Robert D., dat. 1 nov. 1648, Stjärnorp. — Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia, [1] (1854), s. 115; Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, 1:4 (1909), s. 155, 641 f., 1:5 (1915), s. 130, och 2: 10 (1900), s. 552 f. — Ceremonial [and account] of the funeral of field-marshall Robert Douglas, Stockholm, June 1662 (The Spottiswoode miscellany... ed. by J. Maidment, 2, 1845, s. 229 f.); I. Hoppe, Geschichte des ersten schwedisch-polnischen Krieges in Preussen (Die preussischen Ge-schichtsschreiber des XVI. und XVII. Jahrhunderts, 5, 1887); A. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare (1920—21); H. Maxwell, A history of the house of Douglas, 1—2 (1902); C. G. [von] Plåten, Kongl. Skånska dragonregementets historia, [1] (1901); G. H. Stråle, Alingsås manufakturverk (1884), s. 74; Sveriges krig 1611—1632 [utg. av Generalstaben], 1 (1936); F. U. Wrangel, Resor och resenärer i Frankrike (1928). — Jfr Källor under 1 och 2 nedan.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Douglas, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17609, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Douglas. Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-05-04.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17609
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Douglas, släkt, urn:sbl:17609, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Douglas. Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-05-04.