Meriter

8. Gustaf Axel Ludvig Drake, sonsons¦ sonson till D. 6, i. 16 febr. 1834 på Vannala, V. Vingåkers sn (Söd.), d. 3 sept. 1893 i Nyköping. Föräldrar: underlöjtnanten Carl Gustaf Drake och Carolina Lagerstedt. Student vid Uppsala univ. 26 jan. 1854; fil. kand. 1857; fil. doktor 31 maj 1857; e. o. lärare vid Örebro elementarlärov. 1857—61; kollega vid l. elementarlärov. i Askersund 1 nov. 1861; v. kollega vid h. elementarlärov. i Nyköping 1862—65; lektor i främmande levande språk vid h. allm. lärov. i Nyköping 7 april 1865; företog med statsunderstöd en studieresa till Tyskland och Frankrike för idkande av språkstudier 1870; språkvetenskapliga studieresor till Frankrike 1878 och 1891. RNO 1888.

G. 28 dec. 1882 i Nyköping m. Gurli Johanna Charlotta Drake af Hagelsrum, f. 31 aug. 1853 i Stockholm, d. 9 aug. 1933 i Nyköping, dotter av bankokamreraren Axel August Drake af Hagelsrum och Sophia Christina Löfvenius.

Biografi

Den unge D: s huvudintresse och studier gällde naturvetenskaperna, framför allt botaniken. Framtidsutsikterna på lärarbanan voro dock avsevärt bättre för lärare i främmande levande språk, varför D. energiskt slog sig på filologi. År 1865 försvarade han i Strängnäs en konsistorieavhandling om det personliga pronominet i franska, engelska och tyska. I de bifogade tyska teserna till denna framträder för första gången den språkpedagogiska åskådning, för vilken han sedermera outtröttligt stred. Axel D. deltog med liv och lust i diskussionen om reform av skolundervisningen. Mot den högre skolan enligt 1878 års läroverksstadga riktades under 1880-talet skarpa angrepp från både de konservativa och »de moderna». Ett par årtionden hade man från läkarhåll (bl. a. A. Key och N. G. Kjellberg) krävt åtgärder mot överansträngningen och mångläseriet. Andra kammaren biföll 1880 en motion av S. Axell (se denne), som yrkade på, att latinstudiet skulle uppskjutas till det sjätte skolåret. S. A. Hedin bestred i sin skrift »Om latinherraväldet» latinets ojämförliga betydelse för »den formella bildningen». Samtidigt hävdades på flera håll de reala ämnenas företräde framför språkstudierna ur allmän bildningssynpunkt. Anna Sandström började 1883 ge ut tidskriften Verdandi, de modernas huvudorgan. Hon krävde åskådlighet och realism, drog i härnad mot »språkkulten» och ville ge historia och geografi en central ställning. Nya ämnen som hälsolära och samhällslära föreslogos. De konservativa önskade, att den klassiska och den reala bildningslinjen skulle skiljas åt och helst förläggas till särskilda läroverk. D: s viktigaste inlägg i diskussionen (se Tryckta arbeten nedan) utkommo 1881—87. Han förfäktade omorganisation, framför allt av språkundervisningen. Huvudfrågan var, om de båda »formbildande språken» (latin, grekiska) alltjämt skulle inta första rummet bland läroämnena, vilket »den klassiska sidan» orubbligt höll fast vid. D. ansåg, att metodiken i språkstudiet skulle läggas om och frågade, om inte överansträngningen snarare berodde på »arbetets art» än på »arbetets myckenhet». Genom att göra språkundervisningen mera praktisk och psykologiskt riktig, särskilt i klassiska språk, skulle man nå bättre resultat och spara tid. Som det var, ställde lektionsförberedelsen alltför stora fordringar på lärjungarna. Inpluggandet av vidlyftiga grammatikor och det överdrivna trumfandet med »elementarböcker» skulle inskränkas, helst falla bort. Viktigast vore, att den »såsom sitt eget mål stående latinska temaskrivningen» slopades. Det latinska studentprovtemat borde bytas ut mot översättning från latin till svenska, antalet övningsskrivningar minskas. En gång måste de klassiska språken bort ur skolan, ansåg D., men därtill vore tiden ej inne: »det sker, då opinionen här, såsom redan i åtskilliga andra länder, med nödvändighet fordrar förtrolig bekantskap med landets fornspråk». Överraskande är också, att han tänkte sig möjligheten av, att det för varje grannfolk till »vår väldiga östra granne» kunde bli ett nödtvång att äga kännedom om dess språk och litteratur, men det visar, att hans perspektiv voro vida. Överhuvud borde antalet språktimmar avsevärt minskas. Då latinet upphört att vara grundläggande, ansåg D., att svenskan skulle träda i stället jämte ett levande främmande språk. Engelskan lämpade sig icke enligt hans mening, då det »ej skiljer ordklasserna och satsdelarna». I valet mellan franskan och tyskan, som han jämförde med mycken objektivitet, föredrog han bestämt tyskan, ökad tid skulle anslås till svensk litteratur och vitsord ges däri vid mogenhetsexamen. Historien borde få flera timmar och omfatta en kurs i statsvetenskap. Det »mischmasch», som kallades »naturlära», skulle försvinna. Däremot skulle kemien som en grundläggande kunskapsart upptagas även på kursplanen för latinlinjen med engelska; fysiken skulle bli självständigt ämne. Vid de naturvetenskapliga. studierna borde man undvika alltför utförlig systematisering; iakttagelseförmågan skulle övas. D. ansåg, att utvecklingen av omdömes- och slutledningsförmågan samt vanan vid att söka orsakssammanhang bäst främjades genom studiet av matematik och naturvetenskap. Han önskade, att övnmgsämnena skulle få ökad betydelse och ville få slöjden obligatorisk i nederskolan. D: s ståndpunkt i läroverksfrågan var såtillvida förmedlande, att han sökte reformera på grundval av det bestående. I mycket har utvecklingen givit honom rätt. Särskilt viktigt var, att han uppträdde bestämt mot »latinherraväldet», som så länge hindrade, att den svenska grammatiken frigjorde sig ifrån den latinskas tvångströja.

D. bevarade livet igenom sinnets spänstighet oförminskad. Han fick under sina sista år åter syssla med sitt älsklingsämne. Det i slutet av 1880-talet växande intresset för mosskulturen fann en ivrig främjare i honom. Liberal, fördomsfri och allmänintresserad verkade han bl. a. för att bilda konsumtionsföreningar för arbetare i Nyköping och upprättade en »Handelsförening» där. En tidningsartikel mot socialdemokratien bragte likväl arbetarna i harnesk mot honom. Det kunde hända, att han för skolpojkar improviserade en botanisk exkursion en vacker sommardag; då var han en outtröttlig och idealisk pedagog. I skolkatedern var han däremot ej framgångsrik, ty han kunde ej hålla disciplin. Ingen kunde överträffa honom i nitälskan och plikttrohet, men hans egenheter voro alltför utpräglade, för att hans lärjungar icke skulle missbruka hans överseende och välvilja.

Författare

Rubex G:son Berg. H. Rosengren.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Bidrag till historien öm riksdagen år 1649. Sthm 1857. 1 bl., 19 s. (Gradualavh., Upps.) — Théses en frangais, en anglais et en alle-mand. [Thése sur le pronom personnel de la langue francaise; An essay on the participle in ing and the different manners in which it may be employed; Deutsche Sätze.] Sthm 1865. 48 s. (Disp. consist., Strängnäs, prées. Th. An-nerstedt). — Några ord i läroverks-frågan. Sthm (tr. Nyköping) 1881. 1 bl., 84 s. & omsl. [Anm. av sign. C. i Pedag. tidskr., Arg. 17, 1881, s. 186— 201J. — Några ord med anledning af läraremötet i Örebro 1881. Sthm (tr.' Nyköping) 1882. 26 s. & omsl. — Om öfveransträngningen vid de allmänna läroverken (Verdandi, Arg. 1, 1883, s. 209—242). [Rec. av A. Hallström, Pedag. tidskr., Arg. 20, 1884, s. 121—132 och svar av.D:] Om kritiken af uppsatsen om öfveransträngning (Pedag. tidskr., Arg. 20, 1884, s. 187—191). — Om diskussionen angående latinfrågan (Verdandi, Arg. 2, 1884, s. 117— 136). [Rec. av A. Hallström, Pedag. tidskr., Arg. 20, 1884, s. 283—290; svar av D:] Genmäle mot hr Hallström (Pedag. tidskr., Arg. 20, 1884, s. 387— 395). [Replik av Hallström, Några ord till svar på herr Drakes »Genmäle», ibid., 21, 1885, s. 37—40.] — Anteckningar om utlandets läroverk (Verdandi, Arg. 2, 1884, s. 193—220). — I undervisningsfrågan af A. D. Sthm (tr. Nyköping) 1887. 164 s. & omsl. (Sign.; omsl.: Ett inlägg i undervisningsfrågan af A. D.) — Anmärkningar med anledning af f. d. statsrådet Hammarskjölds anförande i undervisningsfrågan d. 14 febr. 1887. Af A. D. (Verdandi, Arg. 6, 1888, s. 207—224; sign.). Ytterligare anmärkningar... (ibid., Arg. 7, 1889, s. 13—20; sign.). Slut på anmärkningarna... (ibid.. Arg. 8, 1890, s. 23—33; sign.).. Även sep. utg.: Några kapitel ur Anmärkningar... 1887. Nyköping 1889. 25 s. (Undert.) — Om 1873 års anordningar och språkundervisningen (Verdandi, Arg. 7, 1889, s. 97—104; undert. A. D.) — Lektor Drake contra socialismen. Utg. af Nyköpings socialdemokratiska förenings styrelse. [Innehåller D :s uppsats Något om socialismen, avtr. ur Nyköpings stads och läns tidning, samt genmäle däremot m. m.] Nyköping 1890. 16 s. & omsl. — Är det icke af högsta vigt, att staten vidtager några ytterligare åtgärder för befordrande af de betydligare kärrens och mossmarkernas i vårt land afdik-ning... (Sv. mosskultur-fören:s tidskr., 1893, s. 153—160, jämte tillägg av ¦C. v. Feilitzen s. 160—162).

Källor och litteratur

Källor: K. Nordlund, Linjedelningen vid de svenska gymnasierna •(1921); nekrologer i Aftonbladet 4 sept. 1893, Södermanlands läns tidning ¦s.' d.. Stockholms dagblad 6 sept. 1893 samt i Redogörelse för h. allm. laro- verket i Nyköping 1893/94 (1894).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Axel L Drake, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17629, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rubex G:son Berg. H. Rosengren.), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17629
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Axel L Drake, urn:sbl:17629, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rubex G:son Berg. H. Rosengren.), hämtad 2024-11-08.