Meriter

Dubberch, David, f. i Pommern, d. före okt. 1603 i. Estland. Bosatte sig omkr. 1580 i Estland; domprost i Reval omkr. 1580; visitator i Estland omkr. 1582; biträdde biskop Christian Agricola som visitator 1584; fullmakt som visitator 16 maj 1586.

D. var en av pioniärerna för svensk kyrklig ordning och odling i Estland. I en inlaga 1602 säger han sig ha tjänat svenska kronan i 22 år, vadan han måste ha börjat sin kyrkliga verksamhet i Estland 1580. Guvernören Pontus De la Gardie gjorde D. till visitator i provinsen, och sedan han under Agricolas korta episkopat (1584 —86) varit dennes medhjälpare, erhöll han 1586 fullmakt att, med biträde av två dugliga personer, inom det svenska området hålla yisitationer, vid vilka alla ämbetsmän och »kyrkoförmyndare» borde skänka honom sitt understöd. Under namn av visitator utövade han i själva verket en biskops ämbete ända till sin död.

Biografi

D. var en duglig och driftig man och prisas särskilt för sin omsorg om »die armen unteutschen, albern und einfältigen Leuthen». Om hans verksamhet äro emellertid underrättelserna mycket knapphändiga. En av honom författad kyrkoordinantia finnes omtalad. Han utarbetade en visitationsordning, och från hans visitationer finnas åtskilliga protokoll bevarade, de flesta dock endast i extrakt. Kort efter sin utnämning hade han sin första visitation, i Leal (1586), och sedan höllos sådana så gott som årligen och på skilda platser. Okunnigheten hos de estniska bönderna var så stor — heter det i en visitationsredogörelse — att flertalet av dem icke visste, vem som skapat dem och givit dem livet, mycket mindre vad de skulle tro om Gud. Det klagades över, att bönderna inte kommo i kyrkan på böndagarna och inte heller på de vanliga söndagarna. D. förmanade folket till flitiga kyrkobesök; prästerna skulle för kontrollens skull hålla upprop, och de frånvarande skulle bötfällas. Ingenting hjälpte dock. Knappast större framgång torde D. ha haft med sin drastiska föreskrift, att den, som lät sitt barn ligga odöpt mer än två ä tre dagar, skulle straffas med fängelse. D. hyste livligt intresse för folkundervisningen, d. v. s. den mognare ungdomens och de äldres undervisning och förkovran i kristendomskunskap. Då läskunnigheten var så gott som obefintlig, måste prästerna ideligen upprepa, vad de önskade inskärpa hos åhörarna. D. ivrade också för flitiga katekisationer, utantilläsning och rena examinationer, varvid prästerna dock borde gå milt till väga, särskilt mot ungdomen. Även prästernas ämbetsverksamhet och levnadssätt voro föremål för D:s skarpa kontroll; särskilt ivrade han för, att de skulle behärska folkspråket. Han sökte också säkerställa kyrkornas materiella egendom, och i flera församlingar skall han ha givit impulsen till de första kyrkböckerna.

I sitt arbete åtnjöt D. den svenska regeringens stöd. I Johan III: s instruktion för Gustaf Banér, då denne 1588 blev guvernör i Estland, inskärptes, att han på olika sätt skulle vårda sig om kyrkan. D. höll på Banérs befallning 1588 prästmöte i Reval. Trots allt hade D. stora svårigheter att bekämpa. Vid sin första visitation mottogs han av församlingsprästen, som var lindrigt nykter, med den förklaringen, att han hade varit trettio år i landet utan att visitation förekommit. Då D. beställde hästar, svarade man, att han kunde gå till fots. Ofta mötte honom tredska, ovillighet, fattigdom och okunnighet både hos präster och församling. D. råkade också i konflikt med adeln i landet, vilken ansåg sig ha rätt att till- och avsätta präster och bestred D: s anspråk i den vägen. Svåraste hindret för framgång voro dock de osäkra politiska förhållandena; största delen av D:s verksamhetstid sammanföll med det förödande ryska kriget, och under hans sista år kastade den uppflammande arvfejden med Polen sin skugga över Estland. Det mesta av det, som D. åstadkommit genom sin märkliga »Ordenung» 1593, gick efter hans död förlorat under krigstiden. Då regeringen 1602 ville införa rusttjänst i Estland och även ålägga kyrkans män sådan, tog D. bladet från munnen och klagade över de usla ekonomiska förhållanden, varunder han levde. Trots allt var D: s verksamhet icke förgäves. Det var på D: s anordningar, som J. Rudbeckius till stor del fick bygga, då han 1627 företog sin bekanta organisation av den estländska kyrkan.

Handlingar rörande D. som visitator finnas i Livonica II, vol. 705 a, hans brev till Gustaf Banér ibid. II, vol. 413, samt utdrag ur hans visitationsprotokoll ibid. II, vol. 726, Riksarkivet. Brev och andra handlingar beträffande D. finnas även i estländska arkiv: guvernementsarkivet, konsistoriearkivet och Revals stadsarkiv. Ur D:s förlorade visitationsbok gjorde generalsuperintendenten Arnold Knüpffer under det tidigare 1800-talet en del excerpter, förvarade i Revals domkyrkoarkiv.

Författare

G. Jacobson.

Källor och litteratur

Källor (utom i texten nämnda handskr.): J. Blees, Gustav II Adolf och Estland (1932); Eesti biograafiline leksikon (1926—29); O. Sild, Die Kir-chenvisitationen im Lande der Esten (Acta et commentationes Universitatis Tartuensis, B, Humaniora, 40, 1937); G. O. F. Westling, Meddelanden om den kyrkliga kulten i Estland under det svenska väldets tid (Redogörelse för Sundsvalls h. allm. lärov. 1895—96, Bil.); dens., Meddelanden om kyrkoförfattningen i Estland under det svenska väldets tid (irjid. 1896—97, Bil.); dens., Meddelanden om folkundervisningen i Estland 1561-—1710 (Kyrklig tidskr., 2, 1896); dens., Om det religiösa och sedliga tillståndet i Estland 1561—1710 (ibid., 3, 1897); dens., Estlands kyrka 1571—1644 (Kyrkohist. årsskr.. 21, 1920/21, tr. 1921); R. Winkler, Der estländische Landkirchen-visitatnr David Diihherch und seine Zeit f 19091: meddel. från prosten von Zur Miihlen, Reval, samt pastor M. Bielenstein, Stockholm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
David Dubberch, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17674, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17674
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
David Dubberch, urn:sbl:17674, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-24.