Biografi

Dufva, svenska släkter. Redan på 1400-talet förekomma sporadiskt svenska lågfrälsemän och borgare med namnet Dufva eller Duva. Den i svenska urkunder från 1300-talets slut och 1400- talets början omtalade Jesse Duwa är identisk med konung Eriks av Pommern hovmästare, riddaren och riksrådet Jens Due, om vilken se ovan Djure, medeltidssläkt. På svenska riddarhuset introducerades två släkter med namnet D., nämligen en medeltidsätt, Dufva i Finland (se nedan), samt släkten Dufva i Västergötland. Den senares stamfader adlades 1594. Till denna släkt hörde hövitsmannen och fogden på Stegeborg Bengt Larsson D. (f 1621), bekant bl. a. som ägare av en känd codex av Kristofers landslag, försedd med ett av våra äldsta bokägarmärken. Ätten D. i Västergötland utdog 1848 med gymnasieadjunkten och bibliotekarien i Växjö Johan Lorentz D.

Mest bekant av adelssläkterna D. är Dufva i Finland, vars stamfar, fogden Olof Bengtsson D. till Munkeby i Borgå sn, fick frälsebrev 1413. Med hans sonsöner delades släkten i två huvudgrenar, av vilka den äldre, överflyttad till Egentliga Finland och västra Nyland, hörde till det lägre frälset och utdog efter 1747. Yngre grenen utgår från Olof Bengtssons sonson Nils Bengtsson D. till Munkeby, vilken 1488—95 nämnes som lagman i Karelen och 1493 anlitades jämte Joachim Fleming för underhandlingar med ryssarna. I slottsloven på Viborg 1495 deltog han s. å. i stadens försvar under det stora ryska anfallet. Vid ett i okt. s. å. företagel utfall mot ryssarna blev han fången och omtalas sedan ej mer. Hans sonson slottsfogden på Nyslott Bengt Persson D. (d. 1595) till Munkeby var fader till Olof och Pehr D., av vilka Olof Bengtsson D. (d. 1632) synbarligen var den äldste. Han blev rysk fånge på 1590-talet, återkom efter freden 1595, tillhörde adelns konungavänliga pluralitet och gick vid hertig Karls seger 1599 i landsflykt till Polen. O. D. tog värvning i polske fältöversten J. Farensbachs i Livland kämpande trupp av svenska och finländska emigranter och har troligen senare följt de polska härarna in i Ryssland. Efter polska sammanbrottet 1613 återvände han hem och vann tillgift av Gustav II Adolf, blev konungens stallmästare 1618, ryttmästare 1622 och assessor i Åbo hovrätt 1629. Brodern ryttmästaren Pehr D. (d. 1646) introducerades 1625 för ätten. Denne vann herostratisk ryktbarhet genom vilt leverne, dräpte 1609 Mats Larsson (Creutz) och 1635 dennes bror landshövdingen Ernst Creutz. Denna gren D. utdog på manssidan 1661; ätten är utgången.

I litteraturen förekommer, åtminstone sedan von Stiernmans Höfdinga-minne 1745 utgavs, ofta släktbeteckningen Dufva för den bekante riksens sekreterare Mickel Olofsson (d. 1615). Denne skrev sig emellertid aldrig D., ej heller kallas han så på sin gravsten; något sigill för honom synes ej vara bevarat. Om honom se Mickel Olofsson. Flera moderna borgerliga släkter D. finnas.

Författare

Eric Anthoni. Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: (medeltida frälsemän och Dufva i Västergötland) K. H. Karlsson, Biografiska anteckningar för medeltiden, Riddarhuset. — Konung Christoffers landslag, utg. af C. J. Schlyter (Saml. af Sweriges gamla lagar, 12, 1869), s. XLI f. — G. Rudbeck, Några äldre svenska bokägaremärken, 3 (Nord. tidskr. f. bok- o. bibl.-väsen, 8, 1921); C. M. Stenbock i Personhist. tidskr., 11, 1909, s. 28 f. — (Dufva i Finland) Fogderäkenskaper från 1590-talet, [finska] Riksarkivet. — Finlands medeltidsurkunder, utg. genom R. Hausen, 2—8' (1915—35). — J. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, 1—4 (1917—23); E. Anthoni, Konflikten mellan hertig Carl och Finland (Skrifter utg. av Sv. litteratursällsk. i Finland, 262, 1937); Das Revaler Geleitsbuch 1515—1626, hrsg. von N. Essen & P. Johansen, 1: Text (Publikationen aus dem Stadtarchiv Tallinn, 9, 1939, s. 319; Jully Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden, [1]—4 (1909 —16). — (Mickel Olofsson) Biographica: Dufva, Brev till Axel Oxenstierna (Dufva), RA. — A. Anjou, Kongl. Svea hofrätts presidenter samt embets- och tjenstemän 1614—1898 (1899); S. Bergh, Svenska riksarkivet 1618—1837 (Meddel. från Sv. riksarkivet, N. F. 2:5, 1916); N. Eden, Den svenska centralregeringens utveckling till kollegial organisation (HVS Skrifter, 8:2, 1902), bl. a. s. 102, 163 ff.; C. A. Klingspor, Anteckningar under resor i Uppland sommaren 1869 (Upplands fornminnesförenings tidskr., 1:4 (1875), s. 4 f.; A. A. von Stiernman, Swea och Götha höfdinga-minne, 1 (1745).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Dufva, släkter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17680, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni. Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17680
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Dufva, släkter, urn:sbl:17680, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni. Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-23.