Meriter

d'Unker (d'Unker-Lutzow), Carl Henrik (ej Henning), f. 19 febr. (ej 3 febr.) 1828 i Stockholm (Klara), d. 24 mars (ej 23 mars) 1866 i Düsseldorf. Föräldrar: ryttmästaren och kammarherren Carl Henning d'Unker och Anna Christina Brunstedt. Elev vid Nya elementarskolan i Stockholm vt. 1837, vid Hillska skolan vid Barnängen 1837—40, därefter vid Stockholms lyceum; sergeant vid Livgardet till häst 9 febr. 1844; avsked från reg. 29 okt. 1845; furir vid Svea livgarde 20 dec. 1845; avslutade gradpasseringen 20 april 1846; tjänstledig för idkande av studier 1846—47; deltog, efter att hava erhållit K. M:ts tillstånd, som frivillig i dansktyska kriget 1848—49; underofficer vid danska livgardet till fot (Livgarden) 10 juni 1848; befordrad till underlöjtnant 11 aug. s. å.; avsked ur dansk krigstjänst 31 aug. 1849; avsked från furirbeställningen vid Svea livgarde 9 nov. 1849; underlöjtnant i armén 4 dec. s. å. Studerade med understöd av konung Oskar I vid konstakademien i Düsseldorf okt. 1851—juli 1853; konstnärlig verksamhet i hemlandet omkr. ett år; återvände 1854 till Düsseldorf där han var verksam som genremålare och vistades till sin död med avbrott endast för en del under åren 1856 och 1857 företagna studieresor i Westfalen, Holland och Belgien, ett besök i Paris samt en tids vistelse i Sverige, den senare 1865; led. av konstakademien i Amsterdam 9 febr. 1859; LFrKA 1860; K. hovmålare 1860; professors titel 16 sept. 1865.

G. 24 juni 1859 i Düsseldorf m. Clara (Claire) Wilhelmine Therese Karoline Antonie Schnitzler, f. 9 nov. 1839 (dödsår okänt), dotter av byggmästaren i Düsseldorf Peter Heinrich Gregor Anton Schnitzler och Maria Constantia Hoffbaur.

Biografi

D. tillhörde en norsk släkt, som inkommit från Tyskland och enligt en släkttradition ursprungligen stammar från Frankrike; stavningsformerna D'Uncker och D'Unker äro för konstnärens eget vidkommande oriktiga (de norska släktmedlemmarna skriva sig numera Dunker). Namnet Lützow (konstnärens farmor var född v. Lützow) har sannolikt icke (som vanligen uppgives) av D. brukats som förnamn men enligt uppgift i brev (dat. Düsseldorf 30 nov. 1864) till kollegan Alexander Rudbeck under konstnärens senare levnadsår och i enlighet med faderns önskan fogats till familjenamnet, ehuru han »skriver det endast vid högtidliga tillfällen». Namnet har också i samtliga hittills kända fall av honom själv skrivits d'Unker, ehuru de två yngsta av hans fyra barn enligt dopböckerna erhållit dubbelnamnet och han själv enligt dödsattestens officiella vittnesbörd burit detsamma.

D., som genom sin utpräglade egenart skulle bliva en av den svenska düsseldorffalangens skarpast markerade konstnärspersonligheter, hade redan tidigt röjt konstnärliga anlag och 1847 utgivit ett. häfte litograferade karikatyrer »Blandade teckningar ur Stockholms-lifvet», vilket följdes av ytterligare två samlingar, »Från Observatorium» och »Hvarjehanda» (1850). Uppmmitrad till att på allvar ägna sig åt konsten anlände D. med understöd av Oskar I, vars intresse han hade väckt, till Düsseldorf som den förste av de många där studerande svenska målarna. Efter studier i därvarande akademis teckningsklass uppflyttades han inom kort i målarklassen, där han blev elev av professor Carl Ferdinand Sohn, en konstnär, som stod på höjden av sin tids tekniska kunnande. D. var i första rummet karaktärsmålare, fysionomist, något som tar sig uttryck redan i do studiefigurer han utfört under akademitiden. Det var också anmärkningsvärt snabbt han lärde sig behärska de tekniska uttrycksmedlen. Under uppehållet i Sverige målade D. porträtt och. genrefigurer i naturlig storlek men övergick vid samma tidpunkt med en del miniatyrlika kabinettsstycken till en ny riktning. Efter återkomsten till Düsseldorf fann D. snart sitt rätta område, men vid sidan av de socialt betonade samtidsskildringar, vilka skulle bli hans specialitet, behandlade han ett flertal andra för det anekdotiska genremåleriet typiska ämnen. För en vaken iakttagare och skarpsynt människokännare var dock framställningen av det omgivande livets företeelser den huvudsakliga uppgiften. Sinnet för humor var ett ursprungligt och för D: s konstnärslynne karakteristiskt drag, vilket även gjorde sig gällande, när det var livets mörkare sidor han sökte skildra. Han gjorde det då med en blandning, av medkänsla och löje och ej sällan med en tillsats av bitter ironi. I sina skissböcker har han samlat det mångskiftande typgalleri ur alla samhällsklasser, de äventyrare och vilsna fåglar, som han med mästerlig karakteriseringskonst sammanställt i sina oftast figurrika huvudarbeten: »Positivspelare och sångerska på en krog» (1855,. fil. doktor greve Hans Frölich, Stockh.; repl. med större förändr. 1860); »Taskspelerskan» (1856, Ländes-Museum, Hannover; repL 1858, i enskild ägo, Göteborg; ofullb. repl., Göteborgs Konstmus.); »Passlösa inför borgmästaren» (1857, Nationalgalleriet, Berlin; flera repl.); »Ett konstberidaresällskap» (1857, Göteborgs Konstmus.; repl. 1863, dir. G. Werner, Göteborg); »Ett pantlånekon-tor» (1858, handelsrådet S. Bergius, Osbyholm; repl.

1859, Nationalmus., Stockh.; repl. 1862, häradshövd. G. Siljeström, Stockh.); »Väntsal vid en järnvägsstation, I och II klassen»; dito, »III och IV klassen» (1860; repl. av båda, Nationalmus., Stockh.); »En toast» (1861, grossh. Th. Söderström, Stockh.); »En spelsal i Wiesbaden» (1864, Göte- borgs Konstmus.); »Zigenarfamilj i fängelse» (s. å., Nationalmus., Stockh.) m. fl.

D. var ett utanför den dtisseldorfska konstnärskretsen tämligen okänt namn, när han 1858 lika plötsligt som fullständigt slog igenom som målare. Anledningen var »Ett pantlånekontor», med vilken han deltog i den internationella konstutställningen i Amsterdam. Han blev nu en av Düsseldorfs mest omtalade konstnärer och lade på den internationella konstmarknaden framgång till framgång. År 1861 angreps D. av en sjukdom i högra armen — sannolikt till följd av en blessyr, som han erhållit i kriget. 1848—49 — men lärde sig lika skickligt föra penseln med den vänstra. År 1864 tillstötte lungsot och maglidande, som till slut ändade hans liv. För att återvinna hälsan och samtidigt kunna göra studier till nya målningar hade han planerat en resa till Spanien, vilken nu gick om intet. Hans stoft jordades på kyrkogården utanför Düsseldorf. — Genom sitt nobla väsen var D. allmänt avhållen i kamratkretsen och har av samtida blivit karakteriserad både som en älskvärd människa och pålitlig yän. Den alltför tidigt bortgångne konstnären hade ej helt hunnit utveckla sin kraft. Han hann dock giva uttryck åt något av det väsentligaste, som konstnärligt rörde sig i tiden — ett vaknande intresse för det moderna livet och dess aktualiteter. Hans konstnärsgärning inföll under ett skede, då det düsseldorfska, halvrealistiska genremåleriet nådde sin högsta blomstring, och det är med denna riktnings mest framträdande representanter, Knaus och Vautier, han som mogen konstnär har de flesta beröringspunkterna. Men genom att följa sitt eget skaplynne utvidgade han skolans syn-och ämneskrets och skapade härigenom fördjupade och uttrycksfulla bidrag till kännedomen om sin tid. Som träffsäker samtidsskildrare står han ouppnådd i kretsen av de svenska düsseldorfmålarna, och det är främst i denna egenskap hans betydelse som konstnär är att söka.

Författare

Eskil Oronlund.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Blandade teckningar ur stockholmslifvet af —r. U. o. o å [1847] 4:o 8 bl. & titelbl. (Sign.) — Från observatorium. Teckningar ur stockholmslifvet af —r. U. o. o. å. 16 bl. & titelbl. .(Sign.) — Hvarjehanda. Teckningar af —r. U. o. [1850]. Tv.-4:o 8 bl. & titelbl. (Sign.)

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 16 sept. 1865, RA; handl., brev m. m. i KB, KrA, Fria konsternas akad., Nationalmusei, Nord. museets och Kalmar museums arkiv, Stockholms stadsarkiv och Göteborgs stadsbibliotek; handl. i Harens arkiv, Köpenhamn; handl. i Staatl. Kunstakademie, Staatsarchiv och Standesamt Düsseldorf-Mitte, samtl. i Düsseldorf; handl. i Rijksakademi van Beeldende Kunsten, Amsterdam; privata brevsaml. m. m. — A. Ahnfelt, Europas konstnärer (1887); [E. Bergh], Carl Henning Lutzow d'Unker [nekrolog sign. E. B.] (Ny illustr. tidning »/4 1866); [C. G. Carleman], C. H. d'Unker [nekrolog sign. Cmn] (Post- och inr. tidn. % 1866); E. Cronlund, Carl d'Unker (Ord och bild, 45, 1936); dens., Carl Henrik d'Unker (Allg. Lexikon der bildenden Kiinstler, 33, 1939); dens., Två nyupptäckta d'Unkérmålningar (Konsthist. tidskr., 9, 1940—41); dens., Carl d'Unker 1828—1866 (1942); L. Dietrichson, Skandinaviska konst-expositionen i Stockholm 1866 (1866); dens., Adolph Tidemand, 2 (1879); C. Eichhorn, Svenska studier. Ny saml. (1872); [J. A.] Kiellman-Göranson, C. H. Lutzow d'Unker [nekrolog] (Litogr. allehanda, 3, 1863, s. 66 ff.); J. Lange, Nutids-Kunst (1873); R. Muther, Geschichte der Malerei im 19. Jahrh., 2 (1893); G. Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i 19:e årh. (18[91]—92; ny uppl., 1—2, 1925—28); C. R. Nyblom, Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866 (Sv. literatur-tidskr., 2, 1866), s. 340 ff.; A. Romdahl, Konstmonologer i Göteborgs museum (1911); B. Schöldström, Svenskarne under Dannebrogen 1848—1850 (Skrifter och handl. utg. genoni Sv. autografsällsk., 6, 1903, 05); [O. P. Sturzen-Becker], C. H. L. d'Unker [nekrolog sign. Orvar Odd] (Svea, folkkalender för 1867); Svensk konsthistoria, utg. af A. Romdahl & T. Roosval (1913); dessutom in- och utländska konsttidskr., auktions-, ut- ställnings- och museikataloger m. ni.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Henrik d'Unker (d'Unker-Lützow), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17703, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eskil Oronlund.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17703
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Henrik d'Unker (d'Unker-Lützow), urn:sbl:17703, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eskil Oronlund.), hämtad 2024-04-25.