Abraham Du Quesne

Född:1610 – Frankrike (i Dieppe)
Död:1688-02-02 – Frankrike (i Paris)

Sjöofficer


Band 11 (1945), sida 551.

Meriter

Du Quesne, Abraham, f. 1610 i Dieppe, Frankrike, d. 2 febr. 1688 i Paris. Föräldrar: »H. K. M:ts i Frankrike kapten till sjöss», köpmannen och skeppsredaren Abraham Du Quesne och Marthe de Caux. Tjänstgjorde i franska flottan under sjökriget mot spanjorerna 1637—43; svensk skeppsmajor (ungefär motsvarande konteramiral) 14 sept. 1644—10 maj 1647; chef för franska Dunquerqueeskadern 1647; fransk generallöjtnant 1669 och markis 1682.

G. omkr. 1650 m. Gabrielle de Berniéres.

Biografi

Redan D: s fader kom i förbindelse med svenska kronan. Han infann sig 1629 hos Gustav II Adolf på Marienburg och fick rätt att idka handel på Narva, Nyen och Reval samt därjämte driva handel på Ryssland. För alla varor, som han införde och exporterade, skulle han blott erlägga en procents tull. Därtill fick han löfte att i Narva anlägga ett repslageri. D. d. ä. utrustade 1630 från Dieppe två skepp med handelsvaror, seglade till Östersjön, var i audiens hos Gustav Adolf i Stettin och for därpå över Reval till Narva. Oaktat stöd av konungen och Johan Skytte blevo varorna dock högt förtullade, bl. a. i Riga, och nya sändningar 1631 och 1632 ledo samma missöde. D. d. ä. klagade för konungen och svenska rådet, och det senare resolverade 1633, att han skulle få det utlovade repslageriet i Narva och under sex år tullfritt utföra alla där tillverkade varor. S. å. köpte regeringen vin, salt, tyg, sidenvaror och kryddor från D. d. ä. Ett »fransyskt kompani» bildades också s. å. av bl. a. Erik Lårsson von der Linde, hans svärson rådmannen Valentin Nilsson samt Jacob Forbus och slöt kontrakt med D. d. ä. Vidare spår av denna hans svenska handelsverksamhet saknas emellertid.

A. D. d. y. hade således redan genom fadern förbindelse med Sverige, när han 1644 beslöt gå i svensk tjänst under det då pågående kriget med Danmark. Saken ordnades genom svenska sändebudet i Paris. D. hade, jämte sin kollega Pierre Banos, företräde i rådet 14 sept. 1644 och avreste sedan till Dalarö, där flottan samlades under C. G. Wrangels överkommando. D. fick befäl på det medelstora skeppet Regina, som förde 38 kanoner och hade 150 mans besättning. Som sekond tjänstgjorde hans bror Jacob Du Quesne. I sjöslaget mot danskarna vid Femern 13 okt. s. å. anförde D. en av svenska flottans sex eskadrar. Med Regina låg han tätt intill C. G. Wrangels flaggskepp Smålands Lejon och deltog i äntringen av danska amiralsskeppet Patientia. Sedan striden var slut på lovartssidan, beordrades D. av Wrangel att med sitt eget och tre andra skepp förfölja några danska fartyg, som lyckats komma undan. D. förlorade dem dock under natten ur sikte, så att de lyckades uppnå Köpenhamn. Efter striden vid Femern kvarstannade D. vid den del av flottan, som uppehöll sig i Sundet för att övervaka tulluppbörden. Sjukdomar ombord och hård väderlek tvingade flottan att söka vinterhamn i Wismar. Det overksamma liv D. där förde var mycket påfrestande för hans energiska lynne. »Je péris d'impatience de faire quelque chose de grand», skrev han till Axel Oxenstierna. På våren 1645 utgick flottan från Wismar och bemäktigade sig ön Bornholm, ett företag vari D. tog del. Sedan förenades Wrangels flotta med huvudflottan under Erik Rynings befäl. Svenskarna skulle nu segla upp i Sundet, men då man erfarit, att danskarna sökte spärra Drogden genom att vid kusten förlägga med kanoner bestyckade pråmar, beslöt den svenska krigsledningen, kanske på förslag av D., att denne med tolv fartyg skulle bege sig upp i Sundet och öppna eld mot de danska befästningarna. Företaget blev flera gånger av olika skäl uppskjutet och slutligen genom freden inställt, men förslaget visar till fullo, vilken tilltro man inom den svenska ledningen hyste till D: s skicklighet och djärvhet.

Efter Brömsebrofredens avslutande (13 okt. 1645) följde D. med den svenska flottan tillbaka till Stockholms skärgård. Ännu en tid stannade han kvar i Sverige och spelade där en rätt betydande roll såsom rådgivare hos den franske medlaren i Brömsebro La Thuillerie och sedermera hos det nya franska sändebudet i Stockholm Chanut. Hans uppdrag gällde inköp för Frankrikes räkning av några svenska krigsfartyg, varom länge underhandlats. Genom en kon- vention 1 mars 1647 blev planen verklighet. För en summa av 72,000 rdr sp. överlämnades till Frankrike fyra av den svenska flottans bästa fartyg, bl. a. D: s gamla skepp Regina. D. skulle överföra skeppen till Frankrike och fick fördenskull avsked ur svensk tjänst i maj 1647. I drottning Kristinas avskedsbrev erhöll D. synnerligen ampla lovord för den duglighet och trohet han lagt i dagen. Ännu långt efteråt underhöll D. förbindelser med Sverige, särskilt med C. G. Wrangel, och synes ha varit betänkt på att återinträda i svensk tjänst. Därav blev emellertid intet, och D. blev i stället ett av den,, franska marinens mest lysande namn under Frankrikes »stora sekel».

Författare

G. Jacobson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: A. Du Quesne d. ä:s memorial om ryska handeln i Handel och sjöfart, vol. 15, samt brev från D. i Oxenstiernska saml., RA. — Die Urkunden der Grafen de Lagardie in der Universitätsbibliothek zu Dorpat, hrsg. v. J. Lossius (1882), s. 118; Sv. riksrådets protokoll, 10—11 (1905, 06); Correspondance inédite d'Abraham Du Quesne avec 1'amiral suédois Wrangel 1645—1657 [par Ch. de la Ronciere] (Ministére de 1'instruction publ. et des beaux-arts. Comité des travaux hist. et scient. Bulletin de la section. de géo-graphie [Paris], 38, 1923, tr. 1924; även särtr. 1924). — E. Biörklund, Abraham Duquesne dans la Baltique (La revue maritime, 2, 1923; med käll-förteckn.); A. Jal, Abraham Du Quesne et la marine de son temps, 1—2 (1873); Ch. de La Ronciere, Histoire de la marine francaise, 5 (1920); R. Liljedahl, Svensk förvaltning i Livland 1617—1634 (1933); A. Munthe, Svenska sjöhjältar, 5:2:1—2 (1908, 10); C. T. Odhner, Sveriges inre historia under drottning Christinas förmyndare (1865), s. 294; A. Soom, Die Politik Schwedens bezuglich des russischen Transithandels iiber die estnischen Städte in den Jahren 1636—1656 (Commentationes litterarum societatis estho-nicae, 32, 1940); Svenska flottans historia, [1] (1942); R. Werner, Be-riihmte Seeleute [1, 1882]; C. Öhlander, Bidrag till kännedom om Ingerman-lands historia och förvaltning, 1, 1617—1645 (1898), s. 92 ff.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Abraham Du Quesne, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17707, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17707
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Abraham Du Quesne, urn:sbl:17707, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se