Benjamin Düster

Född:1682 omkring
Död:1730-08-29 – Danviks hospital och Sicklaö, Stockholms län

Bedragare


Band 11 (1945), sida 720.

Meriter

Duster, Benjamin, f. omkr. 1682, d. 29 aug. 1730 på Danviken. Fader: länsmannen Carl Duster i Lappvesi sn vid Villmanstrand, Finland. Var gift, men hustruns namn är ej känt.

Biografi

I Viborg gick D. några år i lära hos en guldsmed; sannolikt har han därefter tagit tjänst vid något av de i Finland eller Östersjöprovinserna uppsatta truppförbanden och möjligen också lakat i rysk fångenskap; själv uppger han, att han blivit stabsadjutant. Säkra uppgifter om honom föreligga icke förrän från hösten 1723, då han befann sig i Riga, där han lät kalla sig Düsterstern, sedermera förstärkt med ett tillagt von. Därifrån ämnade han med sin son bege sig till Lybeck men blev vinddriven och hamnade på Gotland. Försedd med pass för »adjutanten Benjamin von Düsterstern» kom han i juli 1724 till Stockholm. Nödställd på grund av arbetslöshet utnyttjade D. den falska adjutantstitel han lagt sig till med. Till regeringen inlämnade han två böneskrifter med begäran om underhåll och att få komma i åtnjutande av de förmåner, som följde med adjutantsbeställningen vid Livdrabanterna. Regeringen gjorde ingen undersökning om sanningsenligheten av uppgifterna om hans öden och tjänst i den karolinska armén utan lade handlingarna ad acta. Något understöd fick han ej men gick fri från efterräkningar. Då han i Stockholm icke kunde erhålla något arbete, flyttade han i nov. 1724 till Uppsala, där han gav sig ut för att vara Karl XII. Han lät också meddela stadens, borgmästare, att han — Karl XII — stannat kvar i Bender, under det att en av hans drabanter begivit sig hem och dödats vid Fredrikshald. Då den rätte konungen nu - återkommit och funnit, att ingen ville erkänna honom, ämnade han resa till Dalarna för att där få hjälp. Ehuru landshövding M. Cronberg ansåg D:s utsago komma från en sinnesförvirrad person, lät han likväl arrestera honom och sände honom till Stockholm, där han insattes på Kastenhof. På rådets befallning anställde slottsfogden A. von Drake förhör med fången, vid vilka denne än vidhöll, än förnekade vad han sagt i Uppsala. Särskilt sökte Drake fastslå, om D. hade några tillskyndare, men resultatet blev negativt. Rådet beslöt 13 jan. 1725, att D. skulle lösgivas ur fångenskapen, sedan han uppkallats i slottskansliet och erhållit varning att ta sig till vara för obetänksamt och förgripligt tal. Detta beslut blev dock av okänd anledning ej verkställt, men måhända ha vederbörande fått någon kännedom om vad som under mellantiden förefallit.

Genom studenter, som vände hem från Uppsala, fick påståendet, att Karl XII levde och återkommit, den vidsträcktaste spridning, särskilt i Dalarna och Uppland men framför allt i Stockholm, där många av »det ringa och gemena folket» samlades utanför Kastenhof för att få se den förmente kungen. Bevakningen var ej vidare sträng, utan de nyfikna fingo genom dörrluckan tala med arrestanten, ge honom mat, ljus och brännvin samt skickas i hans ärenden. Inför dem uppträdde D. med kungliga låter och förklarade, att han med orätt satt inspärrad samt utlovade belöningar åt dem, som ville hjälpa honom. De mera godtrogna blevo övertygade av hans tal och uppträdande, bland dem hans piga Magdalena Lindberg, skräddaren Matthias Boman och gardisten Truts Ekenberg. Under arresttiden skrev D. ett brev till »alla samtelige, redelige dalkarlar, så höga som låga», utlovande dem bättre friheter än de förut haft, om de kunde befria honom ur fängelset och hjälpa honom upp på den tron, som rätteligen tillhörde honom. Brevet undertecknades med bokstäverna C. R. S. (= Carolus Rex Sueciæ) och tvenne figurer, av vilka den ena skulle avse Dalarnas vapen och den andra den Düstersternska familjens vapen. En skrivkunnig gardist förmåddes att kopiera D:s brev, och en trädgårdsmästare Johan Wassberg, som skulle göra en resa till Falun, övertalades att överbringa såväl originalet som avskriften till komministern Sven Björkman i Gagnet. Den 12 jan. 1725 — dagen innan rådets ovannämnda beslut om D: s frigivande fattades — begav sig Wassberg i väg, och under fyra dagar for han kring i några dalasocknar. Av det förhör, som sedan anställdes, framgår, att Wassberg framvisat de medhavda breven men ingenstädes rått dem, som han samtalat med, att följa uppmaningarna till uppror. Tvärtom tillhöll han dem att icke göra något väsen av det de fått veta. Huruvida Wassberg yttrat, att det var Karl XII, som satt fängslad på Kastenhof, eller menat, att den, som skrivit brevet, endast sade sig vara Kari XII, blev ej klarlagt. De dalabönder, med vilka Wassberg sammanträffade eller som fingo del av hans nyheter, satte ej tilltro till hans berättelser och D: s utfästelser. Wassbergs färd blev snart bekant, och på väg till Mora blev han 16 jan. 1725 arresterad. Inför landshövding P. von Danckwardt avlade han bekännelse och namngav sina medbrottslingar i Stockholm. När rapporterna 26 jan. föredrogos i rådet, förorsakade de stor bestörtning. Mest uppskrämd blev konung Fredrik, som fruktade, att D: s tilltag kunde i hela landet förorsaka stor oro bland det lägre folket och påyrkade stränga åtgärder. Rådet beslöt, alt undersökningen skulle fortsättas, varför de av Wassberg namngivna medbrottslingarna arresterades, och ingående förhör med dem och D. anställdes av justitiekanslern T. Fehman. De anklagade avlade utan svårighet bekännelse, endast pigan Lindberg nekade till nästan allt. Vid förhören lade man vikt vid att få utrönt, om någon med större inflytande stått bakom och gått de anklagade till hända med råd och dåd. Misstankarna härutinnan visade sig ogrundade. Sedan undersökningarna slutförts, tillsattes 10 febr. en kommissorialrätt med Fehman som ordförande att avdöma målet. När denna 11 febr. höll sitt första sammanträde, inställdes för den några riksdagsmän och bönder från Dalarna, vilka landshövding von Danckwardt på rådets befallning beordrat ner till Stockholm. Dessa fingo där taga D. i betraktande men förklarade, att han ej det ringaste var lik Karl XII. Den 17 febr. 1725 avkunnades domen. Då D. enligt utlåtande från två medlemmar av Collegium medicum ansågs vara ansatt av vansinne, kunde han ej dömas efter upprorslagen. Kommissionen bestämde, att han skulle i halsjärn stå och skämmas vid en påle på stadens tre torg under tre dagar, en timme varje gång, med det av honom skrivna brevet i handen och sedan avföras till dårhuset. Den 20, 22 och 23 febr. gick domen i verkställighet. De övriga tilltalade dömdes till döden, men straffet mildrades för männen till gatlopp och arbete på Marstrands fästning, för pigan Lindberg till offentligt ris slitande och tukthus. Alla de i saken inblandade dalkarlarna frikändes. Efter utståndet straff fördes D. till Danvikens dårhus. I maj 1726 anhöll hans hustru att få föra honom till Riga. Rådet gav sitt bifall på villkor, att den skeppare, som tog emot honom, skulle förbinda sig att ej sätta honom i land på något ställe i Sverige. Med hustru och barn fördes D. i juni på statens bekostnad till Riga, men stadens råd vägrade absolut att taga emot honom och sände honom och familjen tillbaka till Stockholm; den 13 juli var han åter på Danviken, där han slutade sina dagar.

Författare

Samuel B. Bring.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Biographica ser. II, RA. — J. R. Aspelin, Benjami Dyster, Kaarlo XII:n nimen anastaja (Opuscula Aspeliniana, 2, 1942), s. 113—128; Bj. Beckman, Dalupproret 1743 (1930); Brefwäxling imellan. . . Eric Benze-lius den yngre och... Gustaf Benzelstierna.. . utg. af J. H. Liden (1791); S. E. Bring-, Benjamin Duster — en falsk Karl XII (Karol. förb. årsbok 1917, tr. 1918, och där anf. arkivaliska källor); Historiska märkwärdisjheter luter. av S. Loenboml. 1 fl7n8i. L S



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Benjamin Düster, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17771, Svenskt biografiskt lexikon (art av Samuel B. Bring.), hämtad 2019-01-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17771
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Benjamin Düster, urn:sbl:17771, Svenskt biografiskt lexikon (art av Samuel B. Bring.), hämtad 2019-01-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se