Meriter

Blomhjelm, Jöran, före adlandet Blåman, bondson, f. 1630, 1634 eller troligast 1635 i närheten av Mariestad, d 5 febr. 1714 i Stockholm. Lärde räkning och bokhålleri; anställd i fortifikationens tjänst; fortifikationsbokhållare i krigskollegiet 19 mars 1675; överflyttad på fortifikationsstaten i Stockholm 1676; fortifikationskamrerare 12 febr. 1683; adlad 19 apr. 1705 men tog ej introduktion på riddarhuset.

Gift med Brita Andersdotter Malm, f. 1644, d 1726 i Stockholm, dotter till rådmannen i Malmö Anders Malm.

Biografi

Det var sedan B. på 1670-talet i Malmö ådragit sig Erik Dahlberghs uppmärksamhet, som mera ansvarsfulla befattningar kommo honom till del. Med fog har han kallats Dahlberghs allt i allo. Främst gäller detta i fråga om fortifikationsväsendet, vid vars omorganisering han verksamt biträdde sin gynnare. Han fick också härunder en tung arbetsbörda. I fullmakten som fortifikationsbokhållare ålades det honom att årligen i rätt tid infordra fortifikationsräkningarna från fästnings- eller fortifikationsskrivarna, granska dem och »hålla däröver riktiga böcker». Fortifikationskamrerarsysslan, den högsta värdighet, B. nådde, var en tjänst av högre grad, tillskapad för att leda det nyinrättade fortifikationskamrerarkontorets räkenskapsföring. Som fortifikationskamrerare hade B. att flitigt korrespondera med de särskilda medelförvaltarna, att månatligen infordra förslag över kassornas ställning samt att sammandraga ett huvudförslag, vilket skulle delges ej blott statskontoret utan även generalkvartermästaren, »på det att så framt på en eller annan ort mangel och brist sig yppar, man i tid därav behörig underrättelse må kunna hava». Vidare skulle han i rättan tid införskaffa räkningar, dagsverksjournaler o. d. rörande befästningsarbetena, revidera dem och anmäla eventuella oriktigheter samt i övrigt efterkomma generalkvartermästarens befallningar. Med sällsport nit och skicklighet skötte B. sina sålunda angivna åligganden. Som ett exempel på det stora förtroende, han åtnjöt hos Dahlbergh och regeringen, har anförts, att då generalkvartermästarlöjtnanten K. M. Stuart vid Dahlberghs avresa till Bremen och Verden 1695 insattes såsom hans ställföreträdare, överlämnades likväl icke till Stuart utan till B. nyckeln till det skåp, i vilket originaldesseinerna till rikets fästningar och »mångahanda andra sekrete saker och handlingar» förvarades, och först fyra år senare fick Stuart på särskild anhållan tillstånd att av B. »taga nyckeln till det blå skåpet i fortifikationskontoret, där approberade desseiner ligga». Vidare uppdrogs åt B. tvenne gånger, 1699−1702 och 1711, att jämte kolleger företräda fortifikationskollegiet i dess chefs frånvaro. Den lön, B. uppbar å sin tjänst, var relativt låg, 500 dlr smt årligen. En hans anhållan efter tjugutre tjänsteår att få den höjd rönte dock intet beaktande. Under det första årtiondet av sin verksamhet som fortifikationskamrerare fick väl B. någon gång uppbära förebråelser, men de torde knappast innebära något tecken till någon större försumlighet från hans sida, ty dels hade det varit synnerligen svårt att bringa reda i krigsårens räkenskaper, dels begagnade ju regeringsmakten nitiskt varje tillfälle att driva på ämbetsmännen i deras arbete. De allra sista åren av B:s levnad slappnades dock hans arbetsförmåga av ålderdomsskröplighet, och 1713 yttrade generalkvartermästaren Magnus Palmqvist, att han då var »så gammal och utlevad, att han fast litet arbete förmår uträtta och rm på sex års tid för ålder och bräcklighet skulle icke kunnat komma av sitt hus, mindre upp i fortifikationskontoret».

Till sitt eget ämbetsverk, fortifikationen, hade Dahlbergh fått arbetet på sin »Suecia antiqua et hodierna» förlagt, och även vid detta var B. honom behjälplig. När nämligen Dahlbergh 1695 avreste till sitt generalguvernement, Bremen och Verden, hade han hos regeringen utverkat stadfästelsen på en vidlyftig plan för arbetets fortsatta bedrivande under hans frånvaro. I denna ingick bland annat, att B. jämte arkivsekreteraren Sven Leijonmarck skulle hava själva »dispositionen och uppsikten» över företaget. I K. brev 19 juni 1695 anbefalldes B. att med iver befordra arbetet, att påskynda kopparstickare, koppartryckare och andra medhjälpare, att verkställa utbetalningar och föra räkenskaper, att förvara förläggsteckningar och redan färdiga blad av verket samt att, när det en gång var färdigt, sköta försäljningen därav. Härom brevväxlade han sedan flitigt med Dahlbergh. I dennes nyssnämnda år upplagda registratur för enbart Sveciaverket innehålla breven till B. uppmaningar att sköta olikartade angelägenheter, som han ej kunde personligen ombesörja, och städse återkommer i breven uppmaningen att genom vaktmästaren flitigt anmana kopparstickaren att arbeta. Som belöning för B:s besvär med Sveciaverket lämnade honom konungen 1698 på Dahlberghs förslag 903 dir smt av besparda fortifikationsmedel. B. var Dahlbergh behjälplig även vid utförandet av uppdrag av mera privat natur, såsom byggandet av dennes gravkor vid Turinge kyrka.

Författare

Erik Vennberg.

Arkivuppgifter

— Räkenskaper, ämbetsskrivelser och akter härrörande från B:s ämbetsverksamhet anträffas i fortifikations- och krigsarkiven, handlingar och specifikationer härrörande från hans arbete med Sveciaverket i K. biblioteket. Hans brev till Dahlbergh förvaras bland dennes papper i riksarkivet.

Källor och litteratur

Källor: Handl. ang. utgivandet av Erik Dahlberghs Svecia antiqua et hodierna (UB, U. 147). — J. Björnstierna, Berättelse om arbetet med det så kallade Sveciaj-verket (HA Handl., 8, 1808); E. Dahlberg, Svecia antiqua et hodierna (1920 o. följ.; under utg.); L. W:son Munthe, Kongl. fortifikationens historia, 3: 1—2 (1906—11) o. 6: 2 (1918—19); B. Schlegel & C. A. Klingspor, Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade svenska adelns ättar-taflor (1875).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jöran Blomhjelm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17811, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Vennberg.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17811
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jöran Blomhjelm, urn:sbl:17811, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Vennberg.), hämtad 2024-04-25.