Meriter

Blumenthal-Gawell, Ida Albertina, f. 4 nov. 1869 i Arbrå socken. Föräldrar: kyrkoherden Jonas Gawell och Sofi Steinmetz. Genomgick Sjölanderska flickskolan i Gävle; tjänstgjorde vid Norrlandspostens redaktion därstädes; genomgick tekniska aftonskolan i Gävle 1892−95 samt åtnjöt undervisning vid tekniska skolan i Stockholm 1895−98, därav ett år i högre konstindustriskolan. Hedersledamot av Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala och av Svenska ungdomsringen för bygdekultur; erhöll konstnärsringens guldmedalj vid dess femtonårsjubileum.

Gift 20 juli 1898−3 nov. 1921 med praktiserande läkaren i Stockholm, med. lic. Gustav Morits Blumenthal, f. 20 juli 1864, d 12 apr. 1923.

Biografi

I. B.-G. är Sveriges första bygdemålsberätterska, och hon här som »Delsbostintan» karakteristiskt företrätt en sida av den folkligt och antikvariskt orienterade nationella strömning, som hos oss främst representeras av Artur Hazelius' namn och verk. Under konfirmationstiden i Delsbo samt vid flerfaldiga besök i denna socken hade hon lärt intimt känna Delsbofolket, dess liv, vanor och lynnen, och till mycket stor del blev det så denna socken, som fått lämna stoffet till hennes historier och visor. Vid Skansens vårfest 1895 uppträdde hon, särskilt kallad av Hazelius, för första gången offentligt, klädd i sin vackra Delsbodräkt, och vann en utomordentlig framgång tack vare det friska, ursprungliga sätt och den humor, varmed hon föredrog sina bygdemålshistorier och visor. Blev hon från den stunden först och främst »Delsbostintan», är det dock hela Hälsinglands gamla egenartade bygdekultur, som talar ur hennes mun. Hennes mål är f. ö. icke, som man kanske tror, den egentliga Delsbodialekten utan snarare ett allmänt Hälsingemål. Hela hennes berättarkonst bottnar i något djupt svenskt. Alla hennes historier och visor ha sin rot i en stark och äkta hembygdskänsla. Icke minst egenartade äro visorna samt gamla vallåtar, som hon blåser på sin vallpipa, en gåva av Anders Zorn. Med de enklaste medel förmår hon här framlocka en sällsam och stark stämning. »Stintan» utlämnar icke som så många andra s. k. humorister sina hälsingar till publikens åtlöje, hon lever själv med dem alla. Det är den intima kännedomen om och kärleken till Hälsingland, som ger hennes konst dess vederhäftighet och äkta prägel.

Sedan sitt första uppträdande på Skansen har »Stintan» under en mängd turnéer hållit uppläsningsaftnar Sverige runt och även i de andra Skandinaviska länderna, i Finland samt Nordamerikas förenta stater, överallt mottagen med samma glädje av publiken,, även om den icke alltid fullt förstått hennes tungomål. Betecknande i det hänseendet äro en Köpenhamnstidnings slutord i en artikel om henne: »Det vilde ha væet vidunderlig, hvis man kun havde forstaat, hvad hun sagde.» Flera av sina visor och låtar har I. B.-G. upptecknat och utgivit. För övrigt har hon av trycket utgivit »Stintans Amerikaresa» (1908), »Från hembygd och färdvägar» (1913) och »Delsbo» (1915; tills, med B. Hillgren).

Författare

K. Belfrage.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ida A Blumenthal-Gawell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17827, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Belfrage.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17827
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ida A Blumenthal-Gawell, urn:sbl:17827, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Belfrage.), hämtad 2024-04-25.