Meriter

Biografi

Blå, Joar, storman från medeltiden, är huvudsakligen känd genom Erikskrönikans skildring av konungavalet 1250. I krönikan berättas följande. J. var den ledande mannen hemma i Sverige, medan Birger jarl var borta på korståget till Tavastland. Efter Erik Läspes död genomdrev han, i Birgers frånvaro, att dennes minderårige son Valdemar, Eriks systerson, valdes till konung. Då jarlen vid sin hemkomst uttryckte sitt missnöje över att ej själv ha blivit vald, bragte J. honom till tystnad med svaret, att J. kunde finna en konung under sin egen kjortel, om Birger ej läte sig nöja med valet. I den norska Hakonar saga skildras valet annorlunda. Enligt denna källa rådde vid Erik Läspes död olika meningar om, vem som skulle bli hans efterträdare; somliga höllo på Valdemar, andra på konung Knut Långes son Filip, andra åter på en dotterson till konung Knut Eriksson. Men då Birger jarl infann sig, följde de flesta honom, och hans son Valdemar blev vald.

Hakonar saga (skriven 1264−65) förtjänar med säkerhet tilltro i sin uppgift om Valdemars medtävlare. Däremot synes Erikskrönikan (skriven tidigast 1320, senast inemot 1350) ha rätt uti, att valet var undangjort, innan Birger återvänt från Finland; annalerna uppgiva nämligen, att Erik Läspe dog 2 febr. och att valet ägde rum 10 febr. 1250. Erikskrönikans uppgift om Birgers missnöje över Valdemars val har betvivlats (se Birger jarl), men om man vill tillmäta den någon sannolikhet, kan sammanhanget tänkas på följande sätt. J. var anhängare till Erik Läspe och hans hus. Efter konungens död skyndade han sig att i Birgers frånvaro tillförsäkra Valdemar kronan, om vilken medtävlare funnos. Att Birger vid sin hemkomst åtminstone inför offentligheten stödde sin son, såsom Hakonar saga framställer saken, är troligt. Men den scen, Erikskrönikan skildrar, kan ha utspelats i en trängre krets av Erikska husets vänner. Erikskrönikans författare har haft tillgång till släkttraditioner inom Folkungaätten, medan den norska sagans författare endast återger, vad som syntes utåt av händelseförloppet.

Denna tolkning av sammanhanget har ett visst stöd i de försök, som gjorts att i andra källor återfinna krönikans Joar Blå. Han är sannolikt, identisk med en Joar Johansson, som namnes i ett brev från Erik Läspes minderårighetstid (troligen utfärdat 1225) och med en herr Joar, som bevittnar ett av konung Valdemars brev (måhända utfärdat vid kröningen 1251). Han kan alltså ha hört till Erikska husets anhängare; och hans plats bland vittnena! det senare brevet visar, att han var en förnäm man. Så långt är identifikationen tämligen säker. Det har dessutom antagits, att den c: a 1225 nämnde Joar Johanssons far, som f. ö. ej är känd, varit son till Erik den heliges broder Joar Jedvardsson. Om detta är riktigt, får Joar Blås hållning gentemot Erik Läspe och Valdemar en naturlig förklaring, och i viss mån också hans replik till Birger jarl. — Men det har också gjorts ett försök att föra Joar till Sverkerska ätten.

Det finnes ännu en tradition om Joar Blå, nämligen att han varit herre till Gröneborg nära Enköping. Denna uppgift förekommer tidigast hos Ericus Olai, inskjuten i hans (f. ö. på Erikskrönikan byggda) skildring av konungavalet, alltså i senare hälften av 1400-talet, och sedermera i en handskrift av Erikskrönikan från slutet av 1500-talet. Vidare finnes på en mängd ställen i Palmsköldska samlingen uppgiften, att Gröneborg av folket kallats »Knapholmen», och att där bott »Blåknapen», som skulle varit densamme som Joar Blå. Gröneborg är en holme i Mälaren en halv mil från Enköping, och där finnas lämningar av en borg. Vi ha tydligen att göra med en lokal tradition, som Uppsalaprofessorn Ericus Olai känt till. Men vi kunna ej veta, i vilken form han hört den, och kunna därför ej avgöra, om kombinationen med Joar Blå är ursprunglig, eller om den härrör från honom och sedan upptagits av den folkliga traditionen.

Namnformen Joar, som stämmer med diplomens namnform, förekommer i de bästa handskrifterna till Erikskrönikan; i en del yngre handskrifter har det i utdöende stadda namnet ersatts med Ivar. Blå var knappast ett släktnamn, troligen endast ett personligt tillnamn.

Författare

R. PlPPING.

Källor och litteratur

Källor: Palmsköldska samlingen 274, 277 (UB); Diplomatarium sueca-num, 1 (1829), N:o 64, 67, 216, 863; Erikskrönikan, utg. av R. Pipping (Samlingar utg. af Sv. fornskriftssällsk., 47, 1921), v. 157—201; Hakonar saga, ed. by G. Vigfusson (Icelandic sagas, 2, 1887), kap. 269; Erici Olai Chronica (Scriptores rerum suecicarum medii asvi, 2: 1, 1828), s. 53; S. H. Adlersparre, Ätter från Sveriges medeltid (Antikvar. tidskr., 21: 5, 1921), s. 15; C. M. Kjellberg, Erik den heliges ättlingar (Hist. tidskr., 8, 1888), s. 369; R. Pipping, Kommentar till Erikskrönikan (under arbete), s. 136 o. följ., 141 o. följ.; K. G. Westman, Svenska rådets historia till år 1306 (1904), s. 9 o. följ., 29 o. följ.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Joar Blå, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17831, Svenskt biografiskt lexikon (art av R. PlPPING.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17831
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Joar Blå, urn:sbl:17831, Svenskt biografiskt lexikon (art av R. PlPPING.), hämtad 2024-04-23.