Meriter

Brøgger, Waldemar Christopher, f. 10 nov. 1851 i Kristiania. Föräldrar: boktryckaren Anton Vilhelm Brøgger och Oline Marie Bjering. Studerade vid Kristiania katedralskola; avlade studentexamen 1869 och examen philosophicum 1870. Assistent vid Norges geologiske undersøkelse 1875; amanuensis vid universitetets mineralkabinett 1876; universitetsstipendiat 1878; har företagit upprepade studieresor, bl. a. till Korsika och Elba 1875–76, till Strassburg 1877–78, till Paris 1878, till Ryssland 1880, till Tyskland och Frankrike 1882, till Sicilien, de Lipariska öarna etc. 1892, till Tyrolen, Schweiz och norra Italien 1894, till Ryssland 1897, till Bretagne och Belgien 1899, till Förenta staterna 1900, till Skottland 1901 och till Böhmen 1903; kallad till förste innehavare av professuren i geologi och mineralogi vid Stockholms högskola 11 juni 1881; professor i geologi och mineralogi vid Kristiania universitet 1 juli 1890; föreläste på anmodan i geologi vid åtskilliga universitet i Förenta staterna apr.–juni 1900; meddelägare i A. W. Braggers boktryckeri från 1905; stortingsman för Åkers krets 1906–09; vald till universitetets rektor för perioderna 1907–09 och 1910–12 men befriades sista året från uppdraget; erhöll avsked från professuren 1 juli 1917, varvid stortinget beviljade honom en särskild 'seresgage' i stället för vanlig pension. — Stiftare av Fridtjof Nansens fond til videnskapens fremme och förman för dess styrelse från dess stiftande 1896; ordförande i styrelsen för Sulitelma-fondet 1916–22. — Ledamot av Videnskaps-selskapet i Kristiania 1885; LVS 1889; LVA 1890; LVVS 1900; LFS 1903; KNO1kl 1904; hedersledamot av Det K. selskap for Norges vel 1911; StkSt.O.O. s. å. Är dessutom hedersledamot eller korr. led. av utländska vetenskapliga sällskap och akademier samt hedersdoktor i Heidelberg (1895), Glasgow (1901), Cambridge (1904), Stockholm (1909) och Oxford (1912); har erhållit ett flertal vetenskapliga belöningar.

Gift 30 nov. 1878 med Antonia Sofia Vilhelmina Scheel Siewers, f. 13 febr. 1854, dotter till läraren Hans Siewers i Kristiania.

Biografi

B., som genom sin verksamhet vid Stockholms högskola gjort en insats av varaktig betydelse i Sveriges vetenskapliga liv, är en av samtidens främsta geologer och har publicerat ett stort antal omfattande och djupgående arbeten i mineralogi, petrografi, geologi och paleontologi, de flesta resultat av B: s forskningar inom det geologiskt så utomordentligt viktiga s. k. Kristianiafältet. Huru olikartade de problem än äro, som B. i dessa arbeten tagit under behandling, har han dock förstått att ställa dem i kausalsamband och sålunda draga upp grundlinjerna till områdets geologiska utvecklingshistoria och påvisa de faktorer, som spelat in däri. Han har uppvisat sambandet mellan de tektoniska störningar, som ägt rum inom detta område, och de väldiga eruptivmassor, som trängt upp inom detsamma och dels gjutit sig ut över ytan som mäktiga lavabäddar, dels pressats in i skiktkomplexerna i form av lakkoliter, dels uppsätta i form av otaliga gångar såsom sprickfyllnader. B. har vidare påvisat det samband i kemiskt, mineralogiskt och strukturellt hänseende, som förefinnes mellan dessa eruptivbergarter, och sökt komma de lagar på spåren, enligt vilka dessa uppkommit och differentierats ur en gemensam magmahärd. Ehuru vissa av B: s teoretiska betraktelser och slutsatser mött åtskillig kritik från andra petrografer, ha dock dessa hans undersökningar varit av den största betydelse för den moderna petrografiska systematiken, vars nomenklatur och teoretiska grundvalar i flera riktningar påverkats av hans arbeten. Vid sina undersökningar har B. även lämnat viktiga bidrag till kännedomen om kontaktmetamorfosen eller eruptivbergarternas inverkan på sin sidosten. Ett led i B:s undersökningar är den stora monografien över de sydnorska nefelinsyenitpegmatiternas mineral (1890), ett av de betydelsefullaste mineralogiska arbeten, som någonsin utkommit. Inom paleontologien har B. företrädesvis ägnat sig åt de kambriska och undersiluriska formationernas fauna i Kristianiafältet men därvid jämväl gått in på problem av generell betydelse. Slutligen har B. även ägnat samma områdes kvartärgeologi, särdeles dess nivå- och klimatförändringar, såvitt de avspegla sig i den fossila och nu levande marina mollusk-faunan, en ingående undersökning. I anslutning till denna kommer en större avhandling om stenåldern i södra Norge (1905) och nivåförhållandena under dennas olika skeden (1900–01). B:s förnämsta arbeten utom Kristianiafältet behandla lagerföljden på Hardangervidda (1893) och Trondhjemsfältet, en redan 1877–78 publicerad studie. Hans arbete över det i petrografiens historia märkliga Predazzoområdet i Sydtyrolen (1895) ingår såsom ett led i hans stora verk om Kristianiafältets eruptivbergarter (1893–97, 1921), som i många hänseenden visa överensstämmelse med Predazzobergarterna. Under sin anställning vid Stockholms högskola utövade B. (1881–90) en betydelsefull lärarverksamhet och samlade vid den nyupp-rättade institutionen, som under hans energiska ledning blev på mineralogiens och petrografiens område den främsta i norden, en skara (begåvade lärjungar från Sverige, Norge, Danmark och Finland. Flera bland dem äro nu verksamma i de olika länderna som framstående målsmän för sin vetenskap. Efter återflyttningen till Kristiania har B. vidare som universitetets rektor och som stortingsman energiskt jverkat för vetenskapen och de kulturella idéerna. Bland annat har den betydande Nansenfonden tillkommit på hans initiativ.

Författare

A. G. Högbom.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De viktigaste arbetena av B:s rika produktion äro angivna i: Norges universitet. Professorer, docenter, amanuenser, stipendia- ter. 1911. Utg. ved A. Isaksen & F. B. Wallem (1911) samt i J. Scheteligs utförliga biografi över B. i Norsk biogr. leksikon, Bd 2 (1925). Jmfr även J. C. Poggendorffs Biogr.-literar. Handwörterbuch... 1858—1922 (1898—1925) Roya! society of London, Catalogue of scientific papers (1874—1914).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Waldemar Christopher Brøgger, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18028, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. G. Högbom.), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18028
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Waldemar Christopher Brøgger, urn:sbl:18028, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. G. Högbom.), hämtad 2024-11-08.